Det blir som vanligt inga nyårslöften för mig i år heller. Tycker det är bättre att själv få känna sig glad när man lyckats göra något bra och slippa pressen att leva upp till något man lovat alla andra. I år har jag kämpat med att komma tillbaka till dagliga blogginlägg och kan bara konstatera att december blev den bästa månaden. Och det är klart jag hoppas att 2010 ska bli ett ännu bättre bloggår. 
Så här på "gamleåres seist dag" ska man enligt gammal gotländsk tradition skjuta bort det gamla året med en bössa, men jag föredrar att salutera med en frostig grästuva som jag tycker har samma form som ett modernt fyrverkeri.
Jag är nöjd med insatsen och det är riktigt skönt att slippa se det fula hålet över köksfläkten varje gång jag sätter mig vid matbordet. Och så slipper jag rota runt i skåp och lådor för att hitta rätt kryddor när jag ska laga mat. 
I mitt bildarkiv hittade jag dessutom några gamla vykort på huset och kunde förstås inte låta bli att lägga ut dem också även om jag inte tagit bilderna själv. Tycker det är lite roligt att kunna se förändringarna, men även likheterna. Den gamla Caltex-skylten finns fortfarande kvar medan det stora skyltfönstret är borta. 
Ursprungligen låg här en handelsbod och hit körde man med häst och vagn för att handla. I början av 1960-talet öppnades en bensin-station, så verksamheterna har verkligen varierat. 
Tvätt- och smörjhallen som syns på den här bilden byggdes lite senare, men nu är bensinpumparna sedan länge borta och i smörj-hallen finns nu min butik. 
Den stod bara där, snyggt uppställd på en gångväg ett par hundra meter från samhället. Det var dock ingen vidare bra plats att sitta och vila på, eftersom det idag blåser riktigt ordentligt från sjön och utsikten är kraftigt begränsad. 
I huset släcks nu lampa efter lampa och snart är det bara tomten som är vaken. Till sist önskar jag er alla en riktigt God Jul!
Och ibland får man sig en trevlig överraskning när man kliver ut på morgonen. Tusen tack till mina otroliga grannar som varit här med sin snöslunga någon gång under eftermiddagen igår. Det var en ren fröjd att gå ut och njuta av snön utan att behöva tänka på att skotta. Att snö är ordet denna tisdag är väl inte att ta miste på och här kan du se fler 
Alldeles vindstilla och ganska kallt var det när Loke och jag tog vår morgontur längs med träsket i morse. Vi njöt båda av den vackra morgonen, jag av solen som tittade fram och han av snön som yrde när han plöjde fram med nosen i backen. 
I mitt arkiv har jag däremot några bilder från vintern som var tidigare i år. Den här är tagen vid Kutkäldustugan, som alltid är öppen för besökare. Snön som lagt sig på taket blir till vackra istappar när vårsolen värmer och då kan det se så här fint ut. Och här kan du hitta fler 
Tomten, som är parkerad på andra sidan av min vändplan, har inte blivit riktigt lika insnöad. Han syns ännu ganska bra eftersom snön driver upp mot huset och blir liggande där. Bor man på den gotländska landsbygden måste man vara beredd när snön kommer och varningar har ju utfärdats om att vi skulle få 
Och i denna sena timme har jag dessutom skrivit in ett antal nya lunchlådor i min 
Ensam på en pinne och här finner du fler bildtolkningar av 
Sagt och gjort, när min syster och hennes kille senast var på besök hade jag en lite överraskning till dem. De fick hjälpa mig att ta ner stången så att den kunde få ny lina med nya fina krokar. Och när den låg nere, måste den naturligtvis mätas och få sig en tvätt-omgång. Och nu står den där fjorton meter hög, vit och fin med en vimpel i toppen och väntar på att nya ljusgranen skall anlända till Tingstäde.
Den första är en krogrelaterad bild och den får stå för mitt intresse för krogvärldskulturen. Det är en bardisk, sedd snett uppifrån och här speglar sig inte bara notan utan också ljuset och glasen.
Den andra är en gren liggande i strandkanten av Tingstäde träsk. Jag fann den under min morgonpromenad med hunden en gråmulen dag i november. Och här hittar du förstås många fler 
Idag gratulerar jag dottern och sonhustrun. De fyller båda år idag, men det är väl bäst för mig att jag inte talar om hur gamla de blir.
Och är man på marknad hör det ju till att man blir lite hungrig. Jag lockades till ståndet där de grillade vildsvin och sålde vildsvins-klämmor. Om det var riktigt vildsvinskött eller bara vanligt griskött jag åt, det vet jag inte. Det var svårt att avgöra när man såg griskroppen uppspänd över grillarna, men doften och smaken var i alla fall god.
Bakom serveringstältet hittade jag den här lilla kultingen i gräset. Den var gjord av tyg, men såg otroligt levande ut. 
En första titt gjorde mig lite besviken, inredningen skvallrade lång väg om hamburgerställe i amerikansk stil. Men jag ändrade mig så fort vi fick in matsedeln och kunde konstatera att här fanns det ganska mycket att välja på och köttet kom från 
Det bästa av allt var att hunden fick vara med oss om vi satt på uteserveringen. Naturligtvis skulle någon skoja och satte fram en flaska öl till honom. Men jag tycker att han såg mest frågande ut, som om han ville försäkra sig om att det var okey att ta en öl.
Trullhalsars namn kommer troligen från att många stenar står upp ur jorden, som troll med sträckta halsar. Ordet ”trull” kan också ha med Bysen att göra eftersom han ibland kallas för trullet och i närheten av gravfältet ligger också Bysträsket.
Att be om en våtservett däremot eller att låta mobilen ringa är en stor synd och den som blir ertappad förs genast ut till skamstocken utanför entrén. Där blir man satt med huvud och händer fastlåsta i stocken medan förbipasserande skrattar och pekar finger åt den stackars syndaren. Det är lite som ett skådespel både utanför och inne i valven. Servispersonalen är klädda i medeltida kläder och de underhåller emellanåt gästerna med att blåsa eld runt valven. Ingen vidare arbetsmiljö kan man tycka, men de som jobbar där gillar verkligen att uppträda och gyckla med gästerna. Lite vemodig kände jag mig när vi vandrade därifrån på Visbys kullerstenslagda gator. Krogen Clematis stänger idag för att aldrig öppna mer. Någon penningstinn person har köpt hela huset och ska nu inreda den till privat bostad och den gamla medeltidsvalvet ska tydligen bli en vinkällare. .jpg)
Trösken är också den en Munktell 3,5 fot från tidigt 1930-tal. Den inköptes då av åtta bönder som ägde och brukade den tillsammans för så stora maskiner hade inte en enskild bonde råd med. Nu står trösken på Myrvälder gård tillsammans med traktorn och en ny generation håller på att lära sig hur maskinerna ska sättas igång och skötas. 
Man kan följa bilens broms- och sladdspår under en längre sträcka innan den korsade vägen och körde in i räcket. På den här vägen och trottoaren passerar det under dagtid mängder med människor, gående eller på cykel, så vi får väl vara glada att ingen kom till skada. UCH, står det så passande på registreringsskylten och usch är bara ett mycket lindrigt ord för rattfyllerister.
De flesta bären har jag dock mosat och rårört med socker och konjak enligt ett gammalt släktrecept som jag delar med mig av på 
Och tur har jag också för i den lite mer finstilta annonstexten finner jag att det finns en matservering och att det ska bli "After Kubb". Undrar just om det ska drickas vanlig öl, gotlandsdricke eller något annat?
Visst är Krutbrännaren fin, den ser ut att ha en hjälm på huvudet och tittar man närmare ser varje liten blomma ut som en liten soldat. Och eftersom jag döpt mitt företag till just Krutbrännaren är det extra roligt att ha hittat den. En av bilderna kommer säkert att finna en bra plats på min kommande hemsida.
Till och med cykeluthyrarna har ställt fram nya fina cyklar för uthyrning. Så snart får man vara vaksam när man kör bil, många cyklister kör med kärra på släp, mitt i vägen och ibland ett par stycken i bredd. 
Kan i alla fall berätta att det 189 trappsteg ända upp till toppen, men jag klarade bara att gå 150 av dem. Dels var det ett rejält vinddrag däruppe, det är sju gluggar på varje sida av det fyrkantiga tornet, och dels satte min höjdrädsla stopp för vidare klättring. 
Någon bra bild på kyrkklockan blev det inte heller, eftersom den var full med fågelbajs. Men ett rejält gympapass blev det i alla fall. 
Det nya ramslökstället har jag i alla fall lagt in i mitt minne, bra att komma ihåg till nästa skördesäsong. Och kanske kommer jag då att arrangera en ramslöksafari! 
Och jag kunde inte låta bli att ta ett foto av de fyra herrarna som penslade de varma bröden. För visst är de riktigt söta när de har förklädet på! 
Hade en otrolig tur för jag hittade också en stor älvring med fina vårmusseroner. Och som den svampnörd jag är kunde jag inte heller motstå att plocka den. Det är en riktigt läcker matsvamp och den doftar ljuvligt, så det blev förstås en riktig svampsmörgås för mig innan jag gav upp för dagen.
Jag har varje morgon i ett par veckors tid kunnat glädjas åt de vackra rosa blommorna på trädet utanför mitt lilla köksfönster. Men nu är det alltså dags för trädgården att gå vidare med annan blomprakt och jag ser med spänning fram emot de knoppar, som nu är på väg.
Kvällen då milan tändes var riktigt fin och man kan nog påstå att det var lite av en folkfest i skogen. Det bjöds på rågbulle med kaffe och så förstås lite musik av en riktig speleman. Och för den som vågade ta sig en slurk av nybryggd gotlandsdricke fanns det så det räckte i ett hundra liters mjölkspann. 
Några sena kvällar har jag också letat mig ner till milan och suttit och pratat med "gubbarna" som vaktat milan på nätterna. Jag känner mig verkligen privilegierad som har möjlighet att få vara en del i en bygd som låter folk vara med och uppleva sån´t som man bara har sjungit om tidigare. Och då tänker jag givetvis på Dan Anderssons "Jag sitter vid min mila medan timmarna lida..." Även om tiderna var annorlunda då den visan skrevs, känner jag stor respekt för det kulturarbete som bedrivs idag för att vi vanliga dödliga ska få en inblick! Och de som stått för arbetet är naturkommittén i Tingstäde hembygdsförening!
Det finns många recept på kajpsoppa, men jag har ett alldeles eget, som jag använt mig av under många år. Och för ovanlighetens skull ska du nu få ett recept i min blogg. Kajpsoppa
