Vildsvinstavla

Fick häromdagen en reserapport med bilder från Skogsgurra, som varit ute på vift med hustrun. Hur man tar sig till Pyrenéerna och hem igen, innehöll en hel del godbitar från krogvärlden och här kommer ett litet utdrag.

"Vi bestämde oss för att stanna över natten på Zur Linde. Det blev en lätt måltid med läcker macka med tunn kalvkotlett, färsk sparris och hollandaise. Plus ett par öl. Man måste ju smälta in i den sociala miljön.

Vi ombads att delta i arbetet med den nya minnestavlan för ortens kumminbrännvin. Arbetet bestod i att hjälpa till att tömma en flaska eller två så att man kunde få ihop kapsyler till en ny vildsvinstavla.

Den gamla hade man behövt cirka fyra år att dricka ihop till. Den var gjord av 504 kapsyler - kom ihåg att detta är brännvin. Inget man bara sätter i sig en eller annan flaska av. De tyska snapsarna är sällan mer än två cl, så vår hjälp var angelägen och ändamålet behjärtansvärt."

Tack Gunnar och hustrun för en väldigt trevlig och läsvärd reseskildring!

Fika

Det blev en riktig kaffedag på bloggen idag och det där med kafferep tål tydligen att granskas närmare. Det verkar inte vara helt lätt att lösa kafferepets gåta och att det finns olika teorier förstår man när man läser artikeln, som Anna tipsade om.

Kul är det dock med alla dessa små historior eller man ska kanske säga skrönor. Och när jag ändå är igång får jag väl ta en till och den handlar om att fika.

En av förklaringarna till att ordet fika uppstod lär bero på att försvaret märkte sina plåtmuggar med FIKA, som är en förkortning av Försvarets Inköpsavdelning. Och militärerna som drack sitt efter-middagskaffe i dessa plåtmuggar började snart säga fika om den efterlängtade stunden.

Undrar bara var redaktionen för Fikaboken funnit alla dessa uppgifter, det finns tråkigt nog inte en enda källhänvisning. Avsikten med boken var att göra reklam för ett kaffemärke och då behöver man tydligen inte vara så noga med sanningen.

Kafferep

Har du någon gång funderat över varför man säger kafferep? Det hade i alla fall inte jag gjort innan jag läste om det i den lilla fikaboken. På en sida med kaffekuriosa läser jag;

"När det rådde kaffeförbud i Sverige under 1700- och 1800-talen, trotsade människorna statsmakten och drack kaffe i smyg. Det hände att polisen gjorde razzia. Det sägs att kvinnorna dolde kaffekannan genom att hänga den i ett rep under kjolen, därav ordet kafferep."

Så nu har i alla fall jag lärt mig något nytt om kafferep, om man nu ska tro på det som står i fikaboken!

Fredagens drinktips

Bland alla förvirrade svar på "recept på nätet" som jag skrev om igår hittade jag ett svar som jag skrattade både gott och länge åt. Gunnar "Skogsgurra", som jag inte känner sedan tidigare skickade ett svar med några drinktips.

Självklart har jag inhämtat Skogsgurras tillstånd att lägga ut svaret här och så förstås bilden som Skogsgurra själv tagit hemma på köksbordet. Tack Skogsgurra - you make my day!

"Jag har inte riktigt fattat vad och hur – kanske inte ens varför – jag på sista tiden fått lite olika recept på lunchrätter och middagar från okända och kända, med ganska så svårtydda anvisningar om att skicka vidare till andra. Det liknar starkt nån slags kedjebrev. Men eftersom tydligen ingen annan har fattat heller så kör jag min egen variant. Jag svarar alla och skickar samtidigt med mina favorit-recept på drinkar. Ni kan behöva något att friska upp er med nu på lördagen.

Pajala Sunrise (många personer)

Du behöver:
· en dunk hembränt
· ganska många skolbespisningsglas (så kallade Duralexglas)
· en eller flera ringar Falukorv (av den bästa)
· en bra bräda
· en vass kniv

Gör så här:
· fyll glasen nästan till kanten med spriten
· skär vackra skivor av korven
· snitta skivorna halvvägs till mitten (detta kräver övning, kanske skyddshandskar)
· placera en korvskiva elegant på kanten av varje glas
· serveras rumstempererad

Lady Pajala Sunrise (alternativ ”mit Pfiff” – uppskattat av damer och sissies)

Gör så här:
· som PS men –
· innan du sätter korvskivan på glaset (men efter det du snittat den) ska du försiktigt ta av korvskinnet.
· se till att det krullar sig vackert.
· placera korvskivan på kanten (se PS)
· placera korvskinnet dekorativt vid sidan om. Bilden visar hur elegant det faktiskt kan te sig.
· serveras rumstempererad

Jukkasjärvi Sunset (specialare som jag designat för Ice Hotel i Jukkasjärvi)
Detta är en variant på PS.

Du behöver:
· en dunk hembränt
· ganska många skolbespisningsglas (så kallade Duralexglas)
· slattar med överblivet surströmmingsspad
· locket till en snusdosa (gamla typen, utan förvaringsfack för tuggade bussar)

Gör så här:
· som PS men inte riktigt ända upp – två cm skvalprum brukar bli lagom
· mät upp så mycket surströmmingsspad som ryms i snusdoselocket
· blanda ner under omrörning
· servera rumstempererad, dvs vid ca noll grader

Lady Jukkasjärvi Sunset (alternativ ”mit Pfiff” – uppskattat av alla)

Gör så här:
· som JS men –
· sila ifrån fenor och fjäll så att surströmmingsspadet blir klart som korvspad
· serveras rumstempererad

VARNING!
Alkohol i höga koncentrationer kan antändas och orsaka social problem. I värsta fall i form av nedbrända bostäder!

Över bardisken

Hittade den här skylten ovanför en bardisk och det budskapet är väl helt okej! Men... går jag till baren i morgon så är ju budskapet detsamma, det kan alltså aldrig bli någon gratis öl!

Jag frågade bartendern om någon gäst velat ha den där gratisölen och då log han bara lite pilemariskt!

Gotlandsdricku

Att brygga sin egen dricke eller dricku, som man också säger på Gotland, är en mycket gammal traditon som utövas inför jul, midsommar och andra stora festligheter.

Receptet kan variera ganska mycket beroende på vilken del av ön den är bryggd. Och varje gård med självaktning har sitt eget lilla "hemliga" recept, som oftast gått i arv mellan många generationer.

Dricku är en slags ölbrygd som består av enris med bär, vatten, humle, malt, jäst, farinsocker och ibland sirap eller honung. Då den är som allra bäst ska den vara något sötare än vanligt öl och se ut som utblandad nyponsoppa.

Nej, jag har aldrig försökt brygga dricku och ska inte heller ge er något recept, men jag hittade en liten trevlig film om hur man går tillväga när man gör dricku. Jag föredrar att vara med då den är färdig att dricka.

Att servera en cocktail

Satt i solen en stund och bläddrade i Svensk Hotellrevy från 1924, fann en artikel om ordet cocktail och fick en förklaring till ordets bakgrund. Vet inte om den är sann, men det är i alla fall värt att undersöka. Ordet cocktail betyder egentligen "tuppstjärt" vilket är svårt att förknippa med den isade drinkblandning vi är vana vid, men här kommer förklaringen från 1924.

"För många år sedan brukade en engelsk godsägare besöka en gästgivaregård i Kingstone, där det hölls tuppfäktningar. En dag var den finaste tuppen borta och det blev gråt och tandagnisslan. Om ett par dagar var den dock tillbaka och godsägaren var över sig av förtjusning. Han befallde skänkmamsellen att sätta fram allt vad huset förmådde av dryckesvaror för att de närvarande skulle kunna fira tuppens uppståndelse.

Flickan missförstod ordern. Hon blandade gin, öl, likör, whisky, porter, vin och is och serverade den kraftiga drycken å sällskapet, som i glädjen döpte den till cocktail."

Sant eller inte, men en kul förklaring är det!

En riktig brasa

Att stå och huttra för att se en riktig valborgsmässoeld tillhör på något sätt traditionen, men jag har definitivt tröttnat på att huttra. Vet inte om det har med åldern att göra, men nu åker de varma kläderna på även om de inte ser särskilt vårliga ut.

Det som ska brinna här vid vårt träsk börjar man samla ihop redan under sena höstdagar och det har jag alltid tyckt vara fel eftersom några igelkottar an-tagligen finner en god, men förrädisk plats för sin vinter-sömn. I år fick jag veta att några ortsbor under dagen hoppar runt på rishögen för att få ut igelkottarna innan elden ska tändas. Jag vet inget om effekten, men hoppas i alla fall att det hjälper någon liten igelkott.

En god historia om en annan sorts brasa fick jag av en gammal god vän. Den utspelar sig på ett värdshus en kall vinterkväll där en gäst kommer in från kylan, gnuggar sina händer och säger.

- Fy sjutton, vad här var kallt! Jag tror vi får ha oss en riktig brasa.

- Ska vi ta renat eller akvavit? svarar kyparen raskt.

Säg mig vad du dricker...

Hittade härom dagen ett litet anslag bredvid kaffemaskinen på ett fik. Självklart kunde jag inte motstå frestelsen att skriva av den för att lägga in här.

Beställ din dryck och vi vet genast vem du är!

• Cappuccino - du är en ganska vanlig typ, som gillar ett vanligt förhållande. Det kan ibland slå gnistor eller skumma omkring dig, kanske då du har en tillfällig romans.

• Café au lait - du är den mjuka och känsliga typen eller kanske vill du bara vara lite trendig.

• Espresso - du är en typ fylld av passion och intensitet, du är stark i ett förhållande så länge det nu varar.

• Macchiato - du är en espressotyp i allt utom i styrka och intensitet, du har däremot en mjuk och känslig sida, men dina förhållanden varar inte särskilt länge.

• Vienna - du är en söt typ, men det finns inget innehåll i dina förhållanden.

• Irish coffee - du är en vild typ och gillar att ha kul, du tycker om att tappa kontrollen i ett förhållande, men du faller definitivt inte alla på läppen.

• Mocha - du är en osäker typ och har svårt att bestämma dig, vare sig du ska ge dig in i ett förhållande eller bara vara vänner.

• Varm choklad - du är en extra söt och känslig typ, vill bara vara vän med alla och alla tycker om dig som en vän, men du är ingens älskare.

• Ischoklad - du är en patetisk typ, du vill bara vara vän med alla, men du kan inte hänge dig som vän.

• Iskaffe - du är ingen seriös typ och du vägrar att ge dig in i förhållandets hetta.

• Milkshake - du är en riktigt omogen typ, håller fortfarande på med ung kärlek. Väx upp!

Vad ska man säga om detta utan att avslöja sig allt för mycket!

Diamonds on the rocks

Hittade ett ny drink idag, en riktigt svindyr sak, säkert värd sitt pris om man har råd att betala. Vad sägs om 23 450 kronor för en Diamonds on the rocks! Ja du läste rätt, drinken innehåller nämligen en klocka med 44 diamanter och kan bara köpas i baren på Nordic Sea.

Det står ingenting om vilken slags sprit de har lagt klockan i, men jag har i alla fall lagt till ordet på min andra sida!

Korkar i taket

Nyårsafton och den vanligaste frågan just då är var man ska tillbringa denna kväll. Skulle aldrig drömma om att gå ut och roa mig på krogen, så mitt svar blir självklart hemma eller i goda vänners sällskap.

Nyårsafton var däremot en mycket speciell kväll att arbeta. Det var kul, folk var glada, uppsluppna och generösa, det fanns inte tid för gnäll. Startade alltid tidigt med uppdukningen och det var bra att vara inne i god tid. Den servis som kom in sist fick i regel alltid leta efter bestick, askfat och annat som behövdes. Det gällde att förse sig och framför allt gällde det att ha en stapel med rena askfat gömda i något hörn eller bakom en gardin.

När de vackert brutna servetterna var uppställda och borden klara började den långa väntan på de första gästerna. De flesta kom när det endast var ett par timmar kvar till det magiska tolvslaget och helt plötsligt sjöd det av liv bakom svängdörrarna. Allt skulle fram nästan samtidigt, dryck, förrätt, varmrätt, dessert, kaffe och avec.

Det gällde sen att hinna få bort disken, ta upp alla beställningar inför tolvslaget, få ut alla glas och ishinkar med champanjeflaskor i tid. Sist men inte minst gällde det att hinna korka upp alla flaskor så att gästerna kunde skåla in det nya året. På en av krogarna jag jobbade på var hela taket pappspänt. Det blev en slags tävlan bland oss i servisen om att få korken att sitta kvar i pappen. Gästerna gillade förstås detta tilltag, men säkert inte krögaren.

Tröstetåren

Det fanns en tid då man i Sverige dömdes till döden för vissa brott. När det var dags för avrättning sattes den dömde i en hästdragen kärra. Färden till galgbacken i utkanten av staden tog sin lilla tid och man behövde troligen stanna för att få något i sig eller kanske för att vattna sina hästar.

Krogen Hamburg med anor från 1700-talet låg på Götgatan i Stockholm och var ett välkänt ställe att stanna till på. Här fick den dödsdömde sin tröstetår, en rejäl brännvinsup. Krogen lär till och med ha sparat de olyckligas glas i ett särskilt skåp.

I början av 1900-talet bjöds vissa stamgäster på en skvättblandning av sprit. Denna gratisskvätt blev snabbt kallad testamentet, kanske var det svårt att avgöra om man skulle överleva denna slags sup. Idag tar man sig en tår av helt andra anledningar. Själv tar jag mig en kryddad variant till mitt lilla julbord.

Statliga restriktioner

Livet på krogen har i alla tider styrts a samhällets alkohol-lagstiftning. När staten i början av 1900-talet ville få ordning på folk-nykterheten kom motboken och alkoholförsäljning på restauranger blev ransonerad. Alkohol fick endast serveras tillsammans med mat och genast kom en mängd nya ord och uttryck. Många beskriver verkligen sättet att få in drycken utan att behöva äta.

Klassikerna är "spritärtor", små gröna ärtor serverade i silverskål och "hit och dit mackan" som under en krogkväll gjorde många turer mellan köket och matsalen. Kan tyckas äckligt, men det var ingen som hade för avsikt att äta upp den.

Den som ändå tog sig en tugga, blev ofta överraskad av en gammal tuggbuss eller snus. Ibland var den spetsad med några tändstickor. Hade man som servis tur kunde man ibland hitta en extra dricksslant under ett slokande salladsblad.

Minnesvärd Bloody Mary

Den tuffa lärotiden på hotellet omfattade alla sorters matsalsarbete och det kändes som om prövningarna aldrig skulle ta slut. Sommarmatsalen var som ett stort hav med köksregionerna närmast entrén och dansgolvet med utgång till bar och terrass längst bort. Det var till baren man skulle gå när en matsalsgäst ville ha en blandad drink.

I köksregionerna kändes det alltid som om luften vibrerade innan kvällsgästerna kom och det var skönt att smita ut i baren en stund. Där infann sig alltid ett speciellt lugn, men det var också här jag som nykomling skulle utsättas för grova skämt.

Du måste lära dig känna igen allt som en gäst beställer, både till utseende, färg och smak, menade bartendern. Och det kan du bara göra genom att smaka, sa han och ställde fram en Bloody Mary på disken.

Jag som inte ville visa hur oerfaren jag var svepte den specialkryddade lilla röda drinken. Jag kunde nästan inte andas, med brännande strupe och tårade ögon smet jag ut i personalrummet. Deras råa skratt kändes som pisksnärtar bakom mig och jag skämdes för att ha varit så lättlurad.

En riktig jamare

De flesta av oss förknippar uttrycket, att ta sig en jamare, med en sup i gränden eller en nubbe till maten. Uttrycket myntades av gubbar på äldre tiders byggarbetsplatser, men jobbar man på krogen får orden en helt annan innebörd.

När man tar upp en beställning på dryck till maten önskar sig de flesta bordsvatten, öl eller vin. Ganska normalt eller hur? Men vad händer när gästen beställer ett glas mjölk?

Första reaktionen kommer nästan alltid från de övriga gästerna vid bordet. Diskret försöker de få sin vän att beställa något annat. Lyckas det inte börjar man ofta skratta och göra sig lustig över kompisens dryckesval. Då gäller det som servitris att snabbt avgöra läget för fortsatta skämt, hålla tungan rätt i munnen och replikera beställningen med lämpligt uttryck. En kobira om de övriga beställt öl, en kattsup om de beställt snaps eller en château la ko om de beställt vin.

Bakom svängdörrarna muttrar man över dibarn, letar upp ett lämpligt glas, beger sig till kallskänken och beställer ett glas kosprit. Har man tur och kallskänkan är på gott humör får man mjölken utan väntetid och onödig kommentar.

Livsviktigt

Det har alltid ansetts viktigt och hälsosamt att dricka vatten. Inte så underligt kanske, då en mänsklig kropp till 80 % består av vatten och att vi ständigt behöver fylla på vår depå.

I krogvärlden har man i alla tider lockat oss att dricka vatten med andra metoder. I början av 1900-talet var det hälsosamt att dricka brunn. Kurorterna erbjöd medicinska kurer med mineralrikt och radioaktivt vatten för att få gäster. Bordsvattnet Inverness, som lanserades 1929, var särskilt förnämt och hälsosamt. Ett källvatten på flaska, som var svagt alkaliskt, fritt från järn, kristallklart och starkt radioaktivt. Vem skulle lockas att dricka det idag?

Nya hälsorön trumpetades ut och vi fick se nya namn på bordsvatten. Några märken hängde med i utvecklingen, kolsyrades och ändrade efter hand sitt budskap till friskt, porlande och hälsosamt. Nu är källvattnet friskt, naturellt och lätt kolsyrat, ibland med en lätt smaktillsats. Allt för att locka oss att köpa istället för att vrida på vattenkranen.

Idag är det tack och lov ingen som höjer på ögonbrynen när man som gäst beställer ett glas vanligt kranvatten till sin lunch. Gör man detsamma på kvällen kan man möjligen höra kyparens skämtsamt säga en chateau la kommunal, när han noterar beställningen.