Ordlös onsdag - Nationalen

Fler bilder hittar du hos Nejma i Marocko, som trots allt krångel med internet är tillbaka.

Naken eller klädd

Det finns en hel del roliga uttryck i restaurangvärlden som man bör känna till om man jobbar där. Att vara naken eller klädd, är två ganska vanliga uttryck i kök och matsalar.

I matsalen är jag klädd om jag har min korkskruv med mig och naken om jag råkar ha glömt den hemma eller någon annanstans. I köket är kocken klädd om han har sitt eget knivset med och naken om de inte finns med.

Så hör du någon servitör eller kock säga så, behöver du inte undra vad som står på!

En skällande kock

Tiden vill helt enkelt inte riktigt räcka till för både blogg och hundvalp just nu. Det är ju som att ha små barn igen och de kräver under en period dygnet-runt-jour.

När lilla vovven somnar passar jag också på att ta mig en tupplur, eftersom det fortfarande inte går att sova en hel natt utan utespring. Sen finns det inte så mycket tid kvar.

Då är det extra roligt att ha vänner som förstår och gärna delar med sig av sin arbetsvardag i krogvärlden. Idag fick jag denna bild av Marianne i Värmland och så här skriver hon.

"Den här hunden skäller på servispersonalen när maten står klar i luckan."

Jag har studerat bilden en stund och kan se att den verkligen sitter i "luckan" till köket. Undrar om det är någon slags tuta som kockarna klämmer på för att få hunden att skälla. De har säkert roligt i köket när de kan stressa servispersonalen lite extra eller så är det servisen som kommit på idén för att slippa höra kockarnas hojtanden.

I allt för trånga skor

I en gammal Hotellrevy från 1924 hittar jag några annonser som jag tycker är lite intressanta med tanke på att servispersonal alltid har haft problem med sina fötter. Det har naturligtvis alltid berott på att man trängt in fötterna i allt för trånga skor. Det skulle se fint ut och man skulle alltid vara propert klädd från topp till tå.

Och när gummit blev en riktig handelsvara skulle naturligtvis sulor, klackar och annat vara av riktigt gummi. Släppte skorna varken in vatten eller kyla så var de säkert lika motståndskraftiga mot frisk luft. Det var kanske inte så underligt att många drabbades av intensiv fotsvett och sökte lindring med fotsalt och svettpuder.

Själv minns jag hur vi servitriser från 1970-talet och senare klämde in våra stackars fötter i smala högklackade skor. Och när man satte sig för att göra upp kassan vid kvällens slut vågade man inte ta av sig skorna med risk för att man inte skulle få på sig dem igen. Det är klart att fötterna svullnade upp och ömmade ordentligt efter en helkväll i för trånga skor.

Och det är väl så det fungerar även idag, att det är modeindustrin som styr vad som ska sitta på fötterna. Inte så noga med hur vi mår eller om fötterna blir förstörda, bara några kapitalister får tjäna lite klöver!

Ett riktigt monster

Min vän kallskänkan i Värmland har varit ute på fotosafari och idag har hon lyckats få med Orwack på en bild. Man kan skämtsamt säga att Orwack är en riktigt hungrig själ. Han tuggar i sig papper och mjukplast, som pressas i var sin behållare. Naturligtvis är det köket (kökspersonalen) som får mata och byta på det lilla "monstret".

Och här har jag gjort en bal, som ska iväg till återvinningen. Hälsningar Marianne!

Hala golv

Min kallskänksvän Marianne har skickat mig några nya kort, den här gången handlar det om rengöring av golv.

Det är väldigt trångt mellan inredningen i gångarna, men rent ska det bli efter varje arbetspass. Städningen ska göras trots att uret har passerat midnatt för länge sedan.

Det är väldigt blött och lukten påminner om hur det känns i ett badhus. Det är ruskigt halt, som att gå på isen i en hockeyrink, men riktigt rent blir det!

Själv minns jag hur man först sprayade ut någon slags kemikalie och därefter spolade rent med vatten under högt tryck. Sulorna på skorna frätte sönder och vittnade om kraften hos rengöringsmedlet. Så är det säkert fortfarande på många ställen där man inte är så nogräknad med vilka kemi-kalier man använder.

Mariannes arbetsplats har däremot blivit Svanenmärkt och där använder man bara testade och godkända grejer! En stor eloge till din arbetsgivare, Marianne! Och tänk vad trevligt det skulle bli om fler krögare tänkte så!

Vackra föremål

Besökte igår eftermiddag min gamla fackliga vän, kocken Tomas. Han köpte för drygt ett år sedan ett litet hotell i Häverödal och lägger ner mycket energi för att få det som han vill. Och det är alltid lika spännande att komma dit och se vad som hänt sedan sist.

Han gillar den gamla restaurangkulturen med alla vackra föremål, så det finns alltid något nytt att se och tala om. Han har länge samlat på gamla föremål och nu inreder han med dem i blickpunkten.

Det är nog inte bara jag som blir lycklig när jag möter ett kaffebord med vita dukar och så här vackra föremål.

Även om jag slutat använda socker i kaffet för länge sedan, kan jag inte låta bli att lyfta på locket till denna underbart fina sockerskål.

Rökförbud, men...

I snart två år har det varit rökförbud på landets alla krogar och rest-aurangpersonalen mår allt bättre. Ingen saknar staplarna med stinkande askfat, de högljudda protesterna har tystnat och rökarna har hänvisats till rökrum, rökrutor eller ut på gatan.

Nu har det blivit dags att gå vidare! Även receptionister och hotellstäder-skor ska slippa att dra i sig den giftiga röken.

Vissa hotellkedjor har redan infört totalt rökförbud och rökarna får helt enkelt gå ut om de vill ta ett bloss.

På Aske kursgård, där jag varit i två dagar, är det rökfritt inomhus. Alldeles utanför entrédörrarna står krukor med sand där rökarna kan placera fimpen.

Jag undrar vilken personalgrupp det är som nu får gå ut i vått och torrt för att ta hand om innehållet i dessa krukor? Plockar de upp fimp efter fimp eller töms hela krukan? Hur går det egentligen till?

Grytor och kastruller

I världens bästa bok om matlagning har grabbarna, författarna, definierat grytor och kastruller så här:

"En sortering olikformade hål, rost-fläckar, brännmärken, repor och glapp med lösa handtag och bort-tappade lock."

Kanske är det äntligen dags att göra slag i saken och inventera det egna förrådet!

Skedar, slevar och mått

Läste vidare i den lilla boken om matlagning, ville veta hur de definierar en sked och äntligen fick jag en vettig förklaring till varför mina soppor alltid blir så salta.

"Basverktyg i Köket. I matlagningen används alla storlekar och sorter av skedar, men recepten hänvisar alltid till standardmåtten tesked (tsk) och matsked (msk) som man hittar bland den uppsättning mått som ligger i alla kökslådor. Många kockar använder dock fortfarande närmsta sked som finns till hands och bestämmer mängden salt, kryddor och liknande efter en mer glidande skala som t ex ungefär halva soppsleven (uhs), nästan hela skopan (nhs) samt rågad glass-skopa (rgs)."

Det är alltså inte mig det är fel på, det är helt enkelt måttbeskrivningen! Kanske är det också en förklaring till att jag blev servitris!

Kockens viktigaste verktyg

Vill man ha en annorlunda och humoristisk förklaring på vissa kökstermer tittar man i världens bästa bok om matlagning, upp-slagsboken som inte rör ihop begreppen. Tycker jag att vissa ordförklaringar känns stela och tunga i vanliga lexikon, tittar jag gärna en stund i denna lilla "goding" och blir genast på bättre humör. För en tid sedan letade jag efter fakta om ordet kniv och fann denna förklaring.

"Kökets basverktyg när det gäller skärning. Det finns åtskill-iga storlekar, alla avsedda för en speciell uppgift och olika metallegeringar att välja emell-an, men oavsett vilken typ man väljer är det nödvändigt att skära in eller trimma den nya kniven. Detta för att många köksmästare är så beroende av dessa vackra verktyg att even-tuell misshandel av andra kan orsaka onödig missämja. För att åstadkomma denna förberedande process håll först handtaget över öppen låga så att det blir bränt på ett par ställen. Dra sedan bladet upprepade gånger längs en tegelsten tills det fått djupa hack i eggen. Släpp därefter kniven mot ett stengolv, så länge att spetsen bryts av. Låt den slutligen ligga i slasken under en droppande kran tills den börjar missfärgas. Nu kan du lägga den i en låda och vara säker på att du kommer att finna den precis som du lämnade den."

Så sant som det sagts, denna lilla ordförklaringsbok gavs ut av Tidens förlag 1987, ISBN 91-550-3004-1, och jag undrar vad alla dagens guldkockar skulle säga om denna knivförklaring?