Hell´s Kitchen

Vad gjorde jag då jag var så dålig att jag inte orkade läsa en bok eller skriva några rader i bloggen? Jo, jag slog på tv´n och låg där i soffan och slötittade på diverse skräp. Men så råkade jag titta på en eftermiddagsrepris av Hell´s Kitchen där stjärnkocken Gordon Ramsay skrek och domderade i köket. Och sedan har en timme varje dag varit vikt för Gordon och hans ambition att få fason på ett antal noviser vid spisen. Jag blev lite fascinerad av hur man lyckats göra ett sådant program och tittar gärna på fler omgångar.

Samtidigt har jag funderat en del över kockar jag mött och nog har det funnits några som skrikit och burit sig riktigt illa åt. Men det har nästan alltid handlat om att de dolt sin egen okunskap bakom en skrikig fasad. Och det är sannerligen ingenting som skapar respekt eller förtroende.

Den värsta kocken av dem alla, mötte jag på Hotell Fågel Blå i Lycksele. Han var konstant på dåligt humör och så fort något gick honom emot började han skrika och kasta saker omkring sig. Det gick till och med så långt att att han började kasta potatis-stålstickorna efter oss i servisen då vi beställde något han inte hade lust att göra. Han fick till sist lämna hotellet då servis-personalen vägrade att gå ut bakom svängdörrarna och vara måltavla för hans ilska.

Hotell-loppis

HRF-kongressen genomfördes på Arlandia, som ligger insprängt mitt bland alla långtidsparkeringar på Arlanda. Jag som trodde att vi bara skulle se asfalt, bilar och bussar blev glatt överraskad av att det fanns så mycket grönska i området. Ett par gamla röda stugor som bevarats, förstärkte känslan av att nästan vara på landet.

Och mitt i allt detta anordnades på lördagen ett loppis. Blev förstås väldigt nyfiken och måste ta reda på mer. Fick veta att det var hotellpersonalen som tagit initiativet för att sälja diverse utrangerade hotellprylar istället för att slänga bort sakerna. Och dessutom skulle alla intäkter gå till World Childhood Fonundation.

Här fanns mycket att fynda, det vill jag lova. Jag rotade runt ordentligt bland överkast, gardiner, vattenkokare, tavlor och mycket mer. Och självklart gjorde jag några riktigt fina fynd, bland annat böcker, gamla uppläggningsfat i glas och en mycket gammal vinkylare. Det blev riktigt svårt att få ihop packningen när jag väl skulle hem, men vad gör väl det när man fyndat!

56´ans café

Ett ställe jag passerar varje gång jag ska ta mig till stugan är 56´ans café och jag har sedan det öppnade för två år sedan tänkt stanna till för en liten titt. Nu blev det äntligen av, tack vare caféboken jag köpte på båten.

Det är en samlare av stora mått som startat caféverksamhet här i Bro, strax norr om Visby. Här finns förutom caféet en utställning med modellbilar, diverse bensinstationsprylar, en gammal läsk-automat, ett gammalt flipperspel och så förstås ett par gamla jukeboxar. Här fanns inget gammalt damm och smuts, utan allting kändes väldigt rent och fräscht.

Och jag fick mig en riktig nostalgitripp för här andades det verkligen äkta 50- och 60-tal. Jag gick runt och njöt en stund och hittade till och med bakverket radiokakan, som min mamma ofta gjorde där hemma.

I ett hörn upptäckte jag så den lilla pojkcykeln med röd limpsadel och kunde inte låta bli att ta en bild. Den verkade vara av ett lite senare datum och jag kunde framför mig se bilden av hur sonen drog fram genom trädgården på en nästan likadan.

Övre Tåsjödalens Utpost

Jag lånade härom dagen en bild som sonen tagit och det gör jag idag också! Har lite kort om tid för att skriva något längre inlägg, men kan inte låta bli att vara en mycket stolt mor, svärmor och farmor när jag läser om allt de ordnar med runt sitt kafé långt däruppe i norr.

Vithattens älg

Jag tar idag upp tråden med min följetong om storälgen "Stoorn"! Världens största älg har inspirerat Rislia-amatörerna till ett musikaliskt revynummer och Miljödomstolen avvisade överklagan om bygget.

Så nu är det väl bara att vänta på att tjälen ska gå ur jorden innan man drar igång bygget uppe på Vithatten!

Max fyller 40

Historien startar klockan 09.00 fredagen den 14 juni 1968 då Max öppnar sin första grillkiosk i Gällivare. En historia som skapade världseko då Max 1991 tog över McDonalds i Umeå.

Detta och mycket annat spännande finns att läsa på Max hemsida och här kan man också tävla genom att skicka in sitt bästa Max-minne. Men det gäller att passa på nu, för tävlingen avslutas den 2 mars.

Storälgs-krogen

Det är nästan ett år sedan jag skrev om jätteälgen, som skulle få en krog i strupen. Då var allt klart utom bygglov och pengar, men även det tycks entusiasterna snart ha fixat.

Byggnadsnämnderna i både Arvidsjaur och Skellefteå har lämnat positiva förhandsbesked, länsstyrelserna har sagt ja, men beslutet har överklagats till miljödomstolen.

"Över 1.000 privatpersoner och företag har tecknat aktier för totalt fyra miljoner kronor i det bolag som ska stå för driften. Byggkost-naden på 60 miljoner kronor har diverse företag lovat att sponsra. Alla pengarna finns inte på kontot än, men visionären från Svansele (av vissa kallad på gränsen till tokig) är säker på att det går vägen. När tjälen gått ur marken ska bygget starta, säger han."

Storälgen, som för övrigt kallas Stoorn, har till och med fått en egen hemsida, där man kan hitta en mängd fakta om projektet, se bilder och en liten videofilm.

När jag sett filmen infann sig naturligtvis en hel del funderingar. Hur ser ritningarna ut för detta bygge? Finns det bara trappor inne i älgen eller finns det hissar för transport mellan de olika planen? Hur ser köket ut och var ligger det? Och sist men inte minst, hur många konkurser ska det göras innan ekonomin går runt?

Nobelbanketten

Idag har jag varit bänkad framför tv-apparaten för att vara med om utdelningen av årets Nobelpris och nu väntar jag på att banketten i Blå Hallen ska börja. Det är en tillställning som de flesta kanske velat delta i, men jag skulle nog helst velat vara med och jobba.

En dröm är att någon gång få vara med bakom kulisserna och bara iaktta och lyssna på alla som jobbar. Det är på Stadshuskällaren (där jag lånat bilden) som allt det spännande händer. Tänk bara att få uppleva mer än trettio kockar på en och samma gång i ett kök, vilket liv och vilken rörelse!

Och tänk att få uppleva när mer än 150 servitörer och servitriser ställer upp sig och stegar ut i den stora hallen. Det lär ta 6 minuter från det att serveringspersonalen äntrar trappan tills alla gäster har blivit serverade. Men så lär man göra något träningspass någon dag före banketten. Här berättar festvåningschefen Michael Skeppstedt lite om hur han dirigerar middagen.

Dagens hotellnyhet

Dagens stora hotellnyhet kommer från Eslöv! Kampfisken Sten på Hotell Sten Stensson har blivit uppäten av sina fruar och efterträds nu av sonen "Mini-Sten".

Ingen hotellfisk har väl varit så omhuldad och omskriven som Sten, så vi får väl hoppas att Mini-Sten lever upp till ryktet av sin berömde far. Om inte annat för att en viss aftontidning ska ha något att skriva om framöver.

Kvällspyssel

Jag har alltid gillat att lägga pussel och delar så här på kvällskvisten med mig av en bild, som du får pussla ihop själv! Om du klickar här får du upp alla pusselbitarna och sedan är det bara att ta tag i dem och lägga dem rätt!

En liten ledtråd kanske. Det var här jag första gången träffade Erik med alla historierna!

Alla goda ting

Alla goda ting är tre, heter det ju och därför ska jag avsluta sviten med bilder från Kutens på Fårö. På gårdsplanen skulle jag lätt ha kunnat tillbringa många timmar och hela tiden upptäckt nya rostiga ting att fotografera. Men vi var hungriga och ville snabbt ha något att stoppa i munnen.

Det doftade fränt av gammal olja när vi passerade in bakom de tomma oljefaten, som bildade ett slags avskärmning till ute-serveringen. I dörren blev vi stående en stund för att ta in alla nya intryck, men det är svårt att beskriva det vi såg. Det kändes inte särskilt inbjudande att sätta sig ner bland trasiga bord och stolar, smuts, färgflagor och spindelnät och dessutom betala för det. Så vi vände och gick ut.

Man brukar ju skämta och säga att det man inte ser har man inte ont av, men jag undrar verkligen hur det såg ut bakom kulisserna och om krogen någonsin haft besök av någon från hälsovårds-myndigheten.

Vid infarten till Kutens

Precis vid infarten till Kutens på Fårö fann jag detta, som förmodligen har varit en korvkiosk någon gång. Bokstäverna på taket har troligen lyst vackert och inbjudande någonstans en gång, men de verkar komma från olika ställen.

Under skärmtaket står det DEAN och kanske är det resterna av James Deans CZ-motorcykel som skymtar framför kiosken. Cykeln trängs med andra gamla rostiga prylar - ett bensinfat, en järngryta och några gamla däck med rostiga fälgar. Mot gaveln lutar sig några rostiga balkar och den gamla vägskylten mot Sudersand, Badrestaurangen och Ulla Hau.

"Vi upplåter en stor del av vår grusplan till förädling av järn till skrot", säger man på Kutens. "Skroten är ett gränsland; nytt blir gammalt och det gamla blir åter något nytt, många gånger både rostigare och vackrare".

Världens första arkhotell

I denna fantastiska lilla skapelse kan man pimpla fisk direkt från sängkanten om man vill. Det är i och för sig ingenting nytt med en fiskeark som dras ut på isen, det nya är väl att man tänker satsa på att hyra ut ett antal arkar till hågade turister.

I Aftonbladet kunde man härom dagen läsa att turiststationen i Abisko har utvecklat fiskearken och placerat ut några små stugor på isen någon kilometer från land. Och här kan man njuta av frisk luft, fantastisk utsikt och bastubad.

Självklart satte testpanelen betyg på några olika faktorer. Bästa betygen gick till upplevelse, fiske och pris. Sämst betyg fick maten eftersom man få nöja sig med fisken man själv drar upp eller gå till restaurangen vid fjällstationen.

Hoppas att testpanelen fick tillräckligt med fisk, att de hade tillräckliga kunskaper för att klara av att rensa och tillreda rödingen för att slippa gå hungriga till sängs!

I källaren på Häverödal

Vi tog oss en tur ner i källaren på Häverödals och här finns mycket gammalt kvar trots att Tomas både röjt upp och städat ur. Det är ju alltid så med gamla ställen att ska man hitta något historiskt ska man bege sig ner i källaren eller upp på vinden.

Mina ögon fastnade genast på två av dörrarna. Tjocka och tunga dörrar med ett titthål och en lucka som går att öppna. Jag blir genast nyfiken för jag har aldrig sett liknande dörrar på ett gammalt hotell. Undrade förstås om han visste vad de används till.

Och visst hade han tagit reda på det, letat i gamla pärmar och arkiv efter byggritningar och andra handlingar, som kunde ge en förklaring till dörrarna. Jag får veta att här i källaren har det funnits två arrestlokaler i gamla tider, för i huset lär tingsrätten under en period hållit sina för-handlingar.

Och jag måste bara låta mig själv bli instängd i det mörka utrymmet bakom en av dörrarna för att få en liten aning om hur det kan ha känts att bli instängd här.

Tänkte på alla dem som måste ha suttit där i ett mörkt, kallt och fuktigt källarutrymme med bara ett litet titthål som släpper in en strimma av ljus. Och en lucka som öppnas några gånger om dagen för förnödenheter.

Ny kongressanläggning

Det var tidvis ganska trångt i den nya kongressanläggningen i Visby när den visades för allmänheten under två dagar. Säkert var det många gotlänningar som ville stilla sin nyfikenhet eftersom det skrivits en hel del om bygget en längre tid.

Det är ett imponerande bygge med mycket glas och koppar i fasaden. Det ligger otroligt vackert med entrén mot Alme-dalen och den gamla stads-bilden med muren i förgrunden. När man också hunnit få ordning på utemiljön mot havet kommer säkert utsikten från baren att vara lika fantastisk.

Inredningen i baren lockade mig att ta några kort och Henric berättade gärna om de fina barhyllorna där bakgrundsbelysningen effektfullt visar färgerna på innehållet i flaskorna. Undrade försynt om det verkligen finns så många färgade spritsorter eller om det var färgat bara för att få effekt, men fick bara ett klurigt leende som svar.

Alldeles bakom bardisken hade de byggt upp en liten pyramid av olika sorters dryckesglas och här gäller det nog att greppa tag i rätt fot för att undvika ordentligt glaskras!

Wisby Strand lär redan vara fullbokat för en längre tid framöver, men jag vet ändå inte riktigt vad jag ska tro. Är det bara nyhetens behag som gör det så intressant att kongressa på ön eller ska man verkligen lyckas med att locka organisationer och företag att komma även under svalare årstider.

Vårvindar friska

Vad glad jag blev när jag öppnade min e-postlåda idag! Där låg några bilder från bloggaren humlans-frizon, som varit ute på en riktig vår-spaning i vår huvudstad.

Det sjuder av liv och rörelse på alla gator och torg idag. Det är bråda dagar för alla krogar, som fått tillstånd att ha en uteservering i sommar. Och det finns ju lite att tänka på för den krögare som tänker bygga något utanför sin krog.

Allt ska rymmas inom uteserveringens yta och då menar man blomlådor, parasoller, markiser, reklam- eller menyskyltar. Och para-soller eller markiser får inte fällas ut, så att de hänger utanför själva serveringsytan och riskerar att skada någon som går förbi.

Tillståndet för en uteservering gäller oftast för tiden mellan 1 april och 15 oktober. Men är vårsolen framme har storstads-borna inte tid att vänta tills uteserveringen är helt färdig-byggd. Är man ledig så är man!

Tack humlan för fina vårspanar-bilder och dina tankar till min blogg!

En laglig svartkrog

Höll på att ramla av stolen när jag öppnade tidningen Kupé och läste rubriken - En laglig svartkrog - det kan bara inte vara möjligt! Men den finns verkligen och den är väldigt svart. Men kanske inte svart på det sätt som man först tänker även om personalen som möter dig bär en t-shirt där det står "Jag jobbar svart i kväll". Är man gäst så leds man in på krogen via en mörklagd gång till en alldeles kolsvart krog.

- "Våra anställda får en chans att visa att de klarar det mesta i yrkeslivet, trots att de mist eller aldrig haft någon syn. För de seende gästerna som får äta i mörker blir det en såväl spännande som omskakande upplevelse som inte minst vidgar perspektiven. En kväll de aldrig glömmer!"

Krogen som är en del i konferensanläggningen Almåsa och ligger mycket vackert ute vid Hårsfjärden ett par mil söder om kungliga huvudstaden. Den drivs av Iriskoncernen som ägs av de Synskadades Stiftelse och är väl värt ett besök.

Ny kongressanläggning

Om exakt en månad ska det vara slutborrat, slutsnickrat, slut-installerat och slutmålat på Wisby Strand läser jag på gotländska nyhetssidor. Köken är klara och kökspersonalen vill in, hela huset ska "trimmas in" med bland annat matlagning till en provfest för alla som deltagit i bygget.

Man kan följa bygget från början till slut genom mer än 200 fantastiska bilder och jag har lånat en av dem för att visa ett av köken. Annars är det bara att klicka in sig, bläddra och njuta av att så många byggnadsarbetare fått vara med på bilderna!

Det vore väldigt intressant om man lät fotograferna få fortsätta att ta bilder när restaurangpersonalen tar den nya anläggningen i besittning. Till sist önskar jag kökspersonalen lycka till med intrim-ningsfesten och hoppas att det inte bara är arkitekter, byggjobbare och inredare som fått bestämma var skåpen ska stå!

Med krog i strupen

Storälgen på Vithatten får en krog i strupen, låter som en älgjägares dröm, men kan säkert bli verklighet. Somliga gör vad som helst för att väcka uppmärksamhet.

En turistföretagare i Västerbotten har nämligen fått bygglov för en 45 meter hög och 47 meter lång älg i trä! En hiss i en konstgjord tall ska ta besökarna upp till entrén i älgens mun. Älgkroppen ska rymma både konferensanläggning och restaurang, beredda att ta emot 350 gäster. Kronan på verket blir ett magnifikt utsiktstorn.

Kalaset kommer att kräva minst 50 miljoner kronor och just nu pågår jakten på finansiärer. Kanske inte bara en händelse att två av älgens ben står i Arvidsjaurs kommun och de andra två i Skellefteå.

Ett gammalt vykort...

Hittade det här gamla gulnande vykortet från Snäckgärdsbaden utanför Visby och genast vällde minnena fram. Det var hit jag drog barnvagnen sommaren 1967. Jobbade sena kvällar och nätter medan sonen sov i vagnen som stod i personalmatsalen.

Alla hjälpte mig att hålla ett vakande öga på honom och alla ryckte in när det behövdes. Ibland fick jag lämna honom hos någon arbetskamrat som var ledig och ville hjälpa mig. Barnomsorg var inget vi inom restaurangbranschen ens kunde drömma om att få, den var bara till för dem som arbetade på kontor eller i fabrik.