Gammeldags julbord

Var igår kväll ute och åt julbord i goda vänners sällskap. Vi var på Bergendals gamla herrgård vid Edsviken i Sollentuna, en vacker miljö som passar väldigt bra för ett lite gammaldags julbord. Julmaten var mycket god och bordet såg hela tiden väldigt fräscht ut trots att det var många gäster som petade runt och rörde till det på faten. Högst upp på bordet stod som sig bör ett dekorerat grishuvud. Det var egentligen två som stod nacke mot nacke med trynena åt var sitt håll, som om de skulle ha fullständig koll på alla människor runt bordet. Och äpplena låg dekorativt runt huvudena på faten istället för att vara inpetade i munnen.

Det fanns flera sorters skinka och på fatet där den svartrökta var upplagd reste sig denna svartrökta grisfot. Kul och riktigt dekorativt tycker jag, men det var också den enda grisfoten jag hittade på detta fina julbord.

Julgransbuffé

Ja, vad ska man säga om denna julbordsaktivitet. Julgransbuffén kan bara intas under dagtid eller under en helg tillsammans med familjen. Det står dock ingen julgran på julbordet när man ska äta utan det gäller minsann att gå ut i skogen och hugga sin egen gran innan man äter.

Dock bjuds det på glögg innan man går ut med en jägmästare. Och kanske behövs den lilla värmande skvätten innanför västen så att man inte tar fel sorts träd.

Julmiddag med pysselaktiviteter

En krogannons som lockar med julmat och pysselaktivitet! Undrar förstås vilket pyssel man kan ägna sig åt i en krogmiljö och nyfiken som jag är måste detta bara undersökas.

• Krydda din egen snaps och ta med den hem. Undrar just om det är tillåtet eller har man fått något special-tillstånd. Jag skulle nog kalla det för ren spritförsäljning!

• Tillverka syndigt goda chokladtryfflar. Här står det inte att man kan ta med dem hem och då förutsätter jag att det är alldeles för få bitar man får göra! De kommer säkert att slinka ner i magen till kaffet.

Min granskning av julbordsannonser fortsätter och jag återkommer med fler aktiviteter att roa sig med på krogen innan jul.

Hjulfest

Det är en fantastisk tid just nu, jag har börjat frossa i julbords-annonser i jakt på nya ord och trender. Det är ett riktigt eldorado och jag kan konstatera att i år ska man som företagare bjuda på en kul och annorlunda aktivitet innan det är dags att sätta sig till bords.

Julbordet ska vara gammeldags eller klassiskt och krögarna måste vara kreativa och alerta för att få gäster. Konkurrensen är kniv-skarp, det gäller att hitta på aktiviteter som verkligen sticker ut och är något utöver det gamla vanliga.

En riktig italiensk hjulfest blir det om man samlar sina VIP-kunder till en mer privat julfest runt en Lamborghini, bjuder på lite jul-plockmat och låter kunderna provsitta det italienska fullblodet. Det låter som en riktig julfest för de stora grabbarna!

Bilbilden är förstås lånad!

Julbordets krona

Jag minns det som igår. Tiden då jag var med och dukade julbord på krogen. Det var förenat med mycket arbete, men det var alltid lika roligt. Vi jobbade ihop och alla hjälptes åt med uppdukning av matsal och julbord. Många stora silverfat med mat bars in och placerades på rätt plats med rätt tillbehör. Det är klart man i smyg tog sig en smakbit på vägen. Det var inte tillåtet, men bättre det än vänta på resterna vid dagens slut.

Mitt på bordet stod ett par tomma drickabackar prydligt omsvepta av juldukar. På detta podium placerades julbordets verkliga krona mellan ett par kandelabrar. På silverfat låg det stora grishuvudet på en bädd av grönkål. Det var vackert dekorerat och hade förstås ett stort rött äpple i sin mun.

Under nära fyra veckor bar vi varje dag detta grishuvud mellan köket och den varma matsalen. De sista veckorna slog vi vad om vilken dag det skulle krypa ut av sig själv. Doften var inte särskilt angenäm när man bar det tätt vid sin sida.

Även om jag ibland saknar denna julbordsdekoration får man väl rikta ett tack till alla de nitiska hälsovårdsinspektörer, som inte gillar gamla grishuvuden.

Julbord med vinstchans

Idag ska jag avnjuta det första julbordet för i år och ser med spänning fram emot vad det kan bjuda på. Att åka häst och släde till restaurangen är inte att tänka på. Det finns helt enkelt ingen snö. Men om de satt små hjul under medarna är det faktiskt möjligt.

Att julbordet börjar vid brasan tror jag inte heller på. Antagligen står det mitt på golvet i matsalen eller längs med en vägg. Julbord mitt i city blir det, men i mitt eget förortscity. Säkert blir det inte under Tre kronor, men jag antar det blir strålande, dignande, generöst och ståndsmässigt.

Jag hoppas att det är maten som är lagad med kärlek och tradition, inte bordet som det står i annonsen. Satsar man på ett julbord med vinstchans, kan man ju undra över vilka vinster det finns och hur man kan se vem som vunnit.

Äventyrliga julbord

Julgäddan lurar i vassen, slädtur i knarrande snö, glögg framför en öppen spis, tomtar, levande ljus och doftande granar. Annons-texterna glimmar, gnistrar och strålar. Det har blivit dags att boka julbord.

Vill man som krögare ha gäster gäller det att anspela på det som väcker våra sinnen till liv och som får oss att förnimma barndom, dofter och smak. Annonser är dyra och allt ska få plats. Onödiga ord rensas bort och till glädje för mig finns språket med alla syftningsfel kvar.

Menar vi verkligen samma sak då vi beskriver bordet som gammeldags, klassiskt, genuint eller traditionellt? Och hur ser bordet ut som är stående, gående, saltstänkt, marint eller hemlagat? Är det bordet eller maten man menar? Jag hoppas på det senare, men undrar i så fall vad som hänt i köket om maten är gående.

Är det möjligen extra klös i det vilda julbordet eller börjar det yla vid fullmåne? Vad händer med maten när det rockande julbordet släpper loss och varifrån slår man putten på det golfande julbordet? Dansar det exotiska julbordet magdans och vilka blommor har slagit ut på det blommande julbordet? Är det gröna julbordet verkligen grönmålat eller har det börjat slå rot i parketten? Jag blir lite lätt orolig då jag ser bord som står uppdukade från första advent ända fram till dagen före julafton.