Heta pannkakor

Har tagit det väldigt lugnt några dagar. Kroppen, som värkte ordentligt efter förra veckans ihärdiga snö- och isröjningsarbete, har fått återhämta sig lite. Och i morse var det åter dags att ta tag i snöskyffeln, nattens oväder hade blåst in nya drivor framför dörren.

Nu får det inte komma mer snö för jag har kört sönder den andra skyffeln i år. Fastnade i en iskant i morse och hela skyffelbladet splittrades. Och butikernas lager är helt tömda på snöskyfflar och ingen kan säga om och när det kommer nya. Tur eller otur, men det känns på något sätt ganska skönt att inte kunna göra något mer åt snöeländet.

Idag får jag väl trösta mig med att vi har fått en mängd nya landskapsrätter i vårt land. Heta pannkakor är ett av bidragen för Gotland och det måste självklart prövas någon dag.

Ska bli riktigt spännande att smaka saffranspannkaka upphettad med chili, chevre och vitlöksfrästa räkor. Håll med om att den ser ut att vara både läcker och fräsch. Och bilden har jag förstås lånat.

Gäulärtars dag

När man på Gotland säger gäulärtar menar man oftast ärtsoppa med fläsk. Det lär för övrigt vara en av de allra äldsta maträtterna, eftersom man började odla dem tillsammans med säd under stenåldern. Ärtorna har troligen förädlats en del sedan dess, blivit gulare och mer lättkokta, men någon form av ärtsoppa har man i alla fall ätit. Grisköttet, som man redan hade lade man säkert i för att få soppan mer matig.

Det är sådan mat man behöver när man kroppsjobbar hårt och idag ska jag ägna mig åt att hacka bort all is från balkongen. Behöver jag säga att det är gäulärtars dag idag enligt den gotländska allnacku?

Diplom till Ejmunds

Gastronomiska akademien har varit i farten och delat ut diplom för utomordentliga insatser för svensk matkultur. Och jag blir förstås extra glad när jag upptäcker att Ejmunds gård här på ön fick det med motiveringen ”För nötköttsproduktion i harmoni med naturen som ger jämn och hög kvalitet”.

Nu kan man inte bara köpa köttprodukter i deras gårdsbutik, utan i en hel del butiker i och omkring Stockholm. Tror att jag nämnt det förut någon gång, men jag väljer att köpa kött från Ejmunds när jag handlar. Så ett stort grattis till folket på Ejmunds!

Gotländsk saffran

Gotlands kommun gör en tidning för den som är intresserad och bryr sig om vad som händer på Gotland. Alla som bor på ön får tidningen och man kan även få den om man är vinterfastlänning eller som man också säger sommargotlänning. Jag läser tidningen med stort intresse när den kommer och tycker att det är ett trevligt sätt att sprida information på.

Här finns i regel ett antal reportage om människor, miljöer och företag, men också om vad de vill och kan göra. I senaste numret fann jag ett intressant reportage om att saffran kan bli en gotländsk krydda på riktigt. Det är Stafva gård som planterat 20 000 lökar av arten, Crocus Sativus, saffranskrokus. Det lär för övrigt behövas 140 blommor för att få fram 0,5 gram saffran.

Självklart kommer det framöver att lanseras som en gotländsk upplevelse för den matintresserade. Tänk bara att kunna åka hit i november för att skörda sin egen saffran. Inte för att det blir billigare saffran utan för själva upplevelsen och vetskapen om att det är ekologiskt odlat. Det är bara att gratulera de kreativa människorna på Stafva för ytterligare en matig produkt från Gotland.

Stinkande ris

Här har vi för inte så länge sedan kunnat följa debatten om lagad mat till skolbarn och åldringar eller cook and chill, som politikerna ville införa. Det har varit ett fasligt ståhej och politikerna tvingades dra tillbaka sitt förslag. Allt borde därmed vara frid och fröjd.

Döm om min förvåning när jag idag läste artilkel om att samma personal som sade sig vilja laga riktig mat nu har serverat dåligt och illaluktande ris till skolungarna. Det luktade fult, men var inte härsket sa någon i ett kök, men satte ändå fram det.

Och jag undrar förstås var all yrkesstolthet och kurage att säga ifrån har tagit vägen.

Protestera mera

Att det lönar sig att protestera mot politikernas planer visar sig nu här på ön. Beslutet om att införa cook and chill-metoden för matlagning till skolor och äldreboende skrotas nu. Och politikerna medger nu också att de varit tveksamma, men det är väl bara ett spel för galleriet.

Marknadsmat

Här på ön anordnas ett antal marknader från sista helgen i juli fram till mitten av denna månad. Så jag styrde kosan mot nordväst och Slite för att få lite känsla för folklivet på ön. Det var en förfärlig massa torgstånd med det gamla vanliga marknadskrafset, men jag hittade även stånd med genuint hantverk. Det är trevligast att titta på.

Mitt i parken fann jag även en kvinna som sålde ullgarn till bra pris. Och självklart har jag nu laddat upp ordentligt med garnhärvor så jag har något att sätta fingrarna i under de mörka vintermånaderna. Och är man på marknad hör det ju till att man blir lite hungrig. Jag lockades till ståndet där de grillade vildsvin och sålde vildsvins-klämmor. Om det var riktigt vildsvinskött eller bara vanligt griskött jag åt, det vet jag inte. Det var svårt att avgöra när man såg griskroppen uppspänd över grillarna, men doften och smaken var i alla fall god.
Det här uppstoppade vildsvinet stod som en reklampelare vid gångvägen och lockade säkert in några hungriga själar. Om inte, så fungerade svinet bra som foto-objekt. Jag såg några familjer som satte sina ungar vid grisen och fotograferade.Bakom serveringstältet hittade jag den här lilla kultingen i gräset. Den var gjord av tyg, men såg otroligt levande ut.

Smultron

Har nu under tre dagars hundpromenad också plockat mängder av de små väldoftande bären som kallas smultron. Det har tydligen varit mycket gynnsamt väder för de är både stora och många. Det har blivit några liter och visst har jag passat på att äta smultron med mjölk efter middagen.

De flesta bären har jag dock mosat och rårört med socker och konjak enligt ett gammalt släktrecept som jag delar med mig av på Krutbrännarens hemsida. Det blev några burkar och "dyrgriparna" har jag nu ställt undan i min svala källare.

Några skedar sylt till rörd vanlijglass är verkligen en lyx att njuta av då höstmörkret fallit och vintern viner utanför stugknuten.

Kajpsoppa

Visst är det underbart när solen skiner från en klarblå himmel och man hittar de första spirande kajplökarna. Kunde naturligtvis inte låta bli att plocka tillräckligt för att göra vårens första kajpsoppa. Det finns många recept på kajpsoppa, men jag har ett alldeles eget, som jag använt mig av under många år. Och för ovanlighetens skull ska du nu få ett recept i min blogg.

Kajpsoppa

1 ½ dl hackad (1/2 cm bitar) kajp
3 dl vatten
1 buljongtärning
1 ½ dl mjölk
2 msk mjöl
1 äggula
½ dl grädde
salt och peppar
ett paket bacon

Så här gör du:

Koka ihop vatten och buljong, lägg i kajpen och sjud i 5 minuter. Gör en redning av mjölk och mjöl, vispa ner den och låt soppan koka upp. Vispa grädde och äggula och häll det i soppan. Rör om och smaksätt. Soppan får inte koka med gulan i för då skär sig soppan.
För att få en lite fylligare smak kan du strimla och knapersteka baconet och låta fettet rinna av ordentligt innan du lägger den i soppan.

Till sist är det bara att äta och njuta!

Byxa en filé

Har gjort min första bloggläsarrunda för i år och hittade eventuellt ett nytt kroguttryck hos en matbloggare, som knäcker "extra" i hemmaköket. I ett recept om dinkelpanerad gös skriver han att man ska byxa filén, det vill säga ta bort de tvära benen i mitten av filén.

Undrar just om uttrycket används av "riktiga" kockar i krogkök? Om du vet något kan du väl skriva en rad!

Knivförsedd kock

I dessa bråda julbordstider är många av landets miljöskydds-inspektörer på hugget. Det gäller att kontrollera hygienen på krogen, mäta temperaturen på julmaten och kanske ta en eller annan matbit med sig för vidare kontroll.

När två inspektörer en dag strax före lunch klev in på en krog i Alingsås möttes de av en kock som inte gillade det oanmälda besöket. Kocken sa åt inspektörerna att ge sig iväg och eftersom han hade en kniv i handen kände inspektörerna sig så hotade att de gjorde en polisanmälan.

Någon matkontroll blev det inte denna dag, men miljöinspektörerna skulle komma tillbaka i sällskap med polisen. Och kocken är miss-tänkt för hot mot tjänsteman.

Undrar just vad som egentligen hände? Gick inspektörerna ut i köket där kocken redan stod med kniven i handen eller ...

Jag har inte tuppat av

En bekant ringde mig idag och undrade om jag gått under jorden efter att ha ätit tryffel eller om jag rent av tuppat av. Nej då, jag har varken gått under jorden eller tuppat av. Jag har helt enkelt inte slagit igång datorn, jag har idogt jobbat med att få iordning i ett rum. Ska man hinna göra något färdigt, duger det minsann inte att bli sittande framför datorn.

Visst gjorde jag en omelett av äggen som legat tillsammans med tryffeln, men inte smakade det så himmelsk gott som så många sagt. Och inte var doften särskilt sensuell heller. Jag känner mig ganska nöjd över tryffeläventyret och tror inte jag kommer att prova äggvarianten fler gånger. Nu återstår det att prova tryffel-smöret, men det får bli vid ett senare tillfälle.

Nödlivsmedel

Tog mig till Barkabyområdet där F8 en gång låg. En del av F8:s matbyggnader står idag kvar, men de rymmer allt annat än militär verksamhet och runt det som varit start- och landningsbanor växer idag nya bostadsområden fram.

Vi lyssnade på kapten Åke Lundbergs föredrag om militär kost-hållning. Det handlade dock väldigt mycket om flygets historia och jag fick mig en riktig lektion i det militära livet och språkbruket.

Under F8:s storhetstid var det inte tänkbart att alla skulle äta i samma matsal. Här har det funnits en manskapsmatsal, en särskild matsal för enskilda och en för fältflygare. Därutöver fanns även officersmäss och underofficersmäss. Snacka om hierarki!

Maten i de olika matsalarna var dock densamma för den lagades i ett centralt kök och drogs på vagn ut till de olika enheterna. Och den som drog vagnen kallades för "dramaten", ett ord vi idag använder på den lilla shoppingvagnen vi drar hem våra varor i.

Kapten Åke visade ett kokkärl och berättade om hur det användes, samt hur svårt det var att hålla den ren när man inte hade tillgång till vatten. Och jag förstår mycket väl varför den blev kallad för snuskburken.

Det fanns också en del mat som han kallade för nödlivsmedel och det var väl förpackat i blanka burkar och påsar. Där kunde man hitta ärtsoppa, pyttipanna, leverpastej, soppor och lite annat smått och gott. Innehållet i de flesta påsarna skulle blandas med varmt vatten, så det gällde verkligen att de stackars soldaterna hade tillgång till sådant.

Till sist tog han fram Nödlivsmedel/S, en påse med åtta kex och vi fick alla smaka på ett till kaffet. Det var trots åldern ätbart, men kändes inte särskilt fräscht att tugga på. Och medan jag tuggade tittade jag närmare på den yttre påsen och där hittade jag följande text:

"Nödlivsmedel äter Du på order av Din plutonchef eller om Du är skild från Ditt förband tidigast 8 timmar efter senaste måltid. Nödlivsmedlet fordrar ingen tillagning och Du bör dela upp det på ett antal små "måltider" under dygnet, minst åtta, därigenom begränsar Du hungerkänslorna och håller prestationsförmågan efter omständigheterna så hög som möjligt. Vid god tillgång på dricksvatten drick minst 3 liter under dygnet. Om det är ont om vatten försök dricka minst en liter per dygn. Drick även mellan "måltiderna"."

Några andra uttryck som jag noterade var att husmor kallades för kostchef och att kokvagnen var ett portabelt kök.

Om sandwich

Visste du att first Earl of Sandwich var en sådan hängiven kortspelare att inte ens hungern kunde få honom att lämna spelbordet. Därför brukade han beställa dubbla smörgåsar med olika pålägg och det kallar vi än idag för engelska sandwiches. Earlen levde mellan 1718 och 1792 så det är ett tag sedan de serverades för första gången.

Idag kan man ibland på stan se en annan sorts sandwichman, en reklamgubbe som går omkring med ett plakat på ryggen och ett på magen.

Om Jansson

Visste du att operasångaren Per Adolf (Pelle) Janzon, som levde mellan 1844 och 1889, var den person som gav sitt namn till maträtten Janssons frestelse. Ett måste på det svenska julbordet, men kan också serveras som nattvickning tillsammans med öl och nubbe.

Om praliner

César Pralin var en fransk marskalk som levde mellan 1598 och 1675. Han gillade att stoppa i sig sötsaker och det var i hans kök man först tillverkade de fyllda chokladbitarna, som vi idag kallar för praliner.

Ramslök, kajp och rabarber

Nu har nästan allt mitt "gröna bagage" från ön blivit omhändertaget och jag kan nu lämna denna lilla receptlösa rapport från mitt kök.

Av ramslöken har det blivit ramslöksmör, -créme och -pesto. Och jag har för första gången strimlat lite och lagt i frysen för senare bruk. Av kajpen har jag gjort en god soppa och i några fryspåsar finns färdigklippt kajp att ta fram och koka mer soppa av när hösten kommer.

Och precis, som miss gillette, blev jag för något år sedan ruskigt trött på att bara göra paj och saft av rabarbern. Så jag lät den växa helt vilt ett år, medan jag funderade och intervjuade mina grannar och bekanta. Jag fick några värdefulla tips, så i år har det blivit både marmelad och chutney på årets första stjälkar.

Vet inte du heller vad du ska göra med din rabarber? Då finns det två sätt som förmodligen går lite fortare än att gå omvägen via bekantskapskretsen. Antingen letar du bland inläggen hos alla kända och okända matbloggare eller så tar du den snabbare vägen via sökmotorn hitta recept. När jag slog på rabarber fick jag 588 recept, varav många naturligtvis var på pajer och saft, men där finns en hel del guldkorn också. Det är bara att ta för sig!

Vilken soppa

I riktigt gamla recept fick man inte bara lära sig att tillreda en maträtt, man fick också lära sig hur man skulle gå tillväga för att ta död på djuret som skulle tillredas. I Svensk Hotellrevy fanns på 1920-talet en sida som bar rubriken Kokkonsten. Här publicerades regel-bundet recept och andra nyttigheter, som anställda i krogbranschen borde känna till.

Potage á la tartue clair eller sköldpaddssoppa var en sådan maträtt. Den serverades på många av våra fina restauranger och jag kan minnas att till och med jag, någon gång i början av min mat-salskarriär, bar fram rykande heta soppskålar med denna delikatess.

Tack och lov var det någon som satte stopp för hanteringen av sköldpaddorna. En och annan gäst protesterade förstås och tyckte att det var förfärligt att man tog bort denna underbara soppa, men jag kan inte minnas att det förekom någon större diskussion om utrotningshotade djur på den tiden.

Så här såg i alla fall receptet ut och om du inte vill veta alla hemska detaljer ska du låta bli att klicka på bilden! Hade lagt in bilden här men den gick tyvärr inte att klicka på den för att få den större, så du får klicka på bilden i förra inlägget så ska det fungera.

Det är sån´t strul, som jag ibland kallar för en riktig soppa! Och för mig återstår det nu att föra in de gamla krogorden i min krog-ordlista, men först måste jag ta reda på mer om besluten som ledde till att soppan försvann från våra matsedlar.

Sköldpaddssoppa

Orange naturelle

Min pappas lilla sanna historia kanske passar här, skriver Bloggblad i en kommentar här på bloggen och jag håller definitivt med henne och serverar den gärna här till er alla!

När min far var ung var han med ett par vänner på en finare restaurang. Pappa och en av de andra gästerna beställde vad de förstod skulle vara glass.

En annan i sällskapet skulle slå sig på nåt riktigt flott och franskt, och beställde "orange naturelle" och blev aningens förvånad när han fick en oskalad apelsin på ett fat... och hans franskkunskaper blev avslöjade.

Så i mitt barndomshem hette inte apelsiner apelsiner, utan "orange naturelle".

Tack Bloggblad för den lilla fina historien!