Kyparen Oskar, alltid oklanderligt klädd, väckte en annorlunda nyfikenhet hos mig. Han fanns alltid i matsalen redo att rycka in, han kände alla stamgäster och deras vanor. Det behövdes inga ord mellan honom och flertalet stammisar. Oskar var alltid närvarande, men man märkte honom knappt. Oskar hittade man aldrig i personalmatsalen eller i köksregionerna utan att han hade ett ärende dit. Han sågs aldrig ta en grogg eller en öl och ändå var han berusad när kvällen var slut. Det skulle dröja år innan jag av en slump kom underfund med hur detta var möjligt. Jag var på väg till matsalen och hade just rundat hörnet från sprit-kassan. Han stod vid ismaskinen strax innanför matsalsdörrarna. Hans bricka med snapsglas stod på kanten till ismaskinen och det såg ut som om han skulle fylla ett glas med isbitar. Det var något som kändes konstigt och jag stannade upp för att iaktta honom. Då när han trodde att ingen såg honom, tog han upp en tesked ur sin ficka och fyllde den från ett av snapsglasen. Sked efter sked fann vägen till hans mun och jag hade fått en förklaring som jag inte gillade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar