Korkar i taket

Nyårsafton och den vanligaste frågan just då är var man ska tillbringa denna kväll. Skulle aldrig drömma om att gå ut och roa mig på krogen, så mitt svar blir självklart hemma eller i goda vänners sällskap.

Nyårsafton var däremot en mycket speciell kväll att arbeta. Det var kul, folk var glada, uppsluppna och generösa, det fanns inte tid för gnäll. Startade alltid tidigt med uppdukningen och det var bra att vara inne i god tid. Den servis som kom in sist fick i regel alltid leta efter bestick, askfat och annat som behövdes. Det gällde att förse sig och framför allt gällde det att ha en stapel med rena askfat gömda i något hörn eller bakom en gardin.

När de vackert brutna servetterna var uppställda och borden klara började den långa väntan på de första gästerna. De flesta kom när det endast var ett par timmar kvar till det magiska tolvslaget och helt plötsligt sjöd det av liv bakom svängdörrarna. Allt skulle fram nästan samtidigt, dryck, förrätt, varmrätt, dessert, kaffe och avec.

Det gällde sen att hinna få bort disken, ta upp alla beställningar inför tolvslaget, få ut alla glas och ishinkar med champanjeflaskor i tid. Sist men inte minst gällde det att hinna korka upp alla flaskor så att gästerna kunde skåla in det nya året. På en av krogarna jag jobbade på var hela taket pappspänt. Det blev en slags tävlan bland oss i servisen om att få korken att sitta kvar i pappen. Gästerna gillade förstås detta tilltag, men säkert inte krögaren.