fredag 12 januari 2007

En riktig hök

Under överinseende av direktör Bäckström och hans garde på Visby Stadshotell fick jag lära känna den verkliga restaurangvärlden. Direktören stod som en hök innanför matsalsdörrarna, färdig att slå till vid minsta lilla misstag. Han spelade verkligen ut hela sin makt när någon ny skulle prövas och nu var det min tur. Bord tio, det runda i hörnet, var avsett för soanjégäster och "Tattarlasse" med sällskap skulle bli mina gäster. Efter välskrivet pm dukade jag för förrätt, varmrätt och dessert. Sen blev det inspektion och iskalla kårar kröp längs min ryggrad när direktörens stämma ljöd.
- Fröken Andersson!
Hans iskalla röst undrade vad jag tänkt på då jag dukat bordet. Det måste ha hörts i hela matsalen hur mina knän skallrade av nervositet när jag försiktigt närmade mig honom och det uppdukade bordet. Han riktade sina stålblå ögon rakt mot mig, satte ner tummens yttersta led mot bordskanten och gick sakta runt bordet med tummen släpande i kanten. Allt inom tumändans räckhåll flyttades och jag stirrade förfärat på honom. När han rundat bordet och besticken låg som om en storm dragit fram, satte han åter sina vassa ögon i mig och väste.
- Vet inte fröken Andersson hur ett bord ska vara dukat. Han väntade inte på svar utan fortsatte, då får hon lära sig det nu! Här finns mycket att önska.
Så vände han tvärt på klacken och försvann. Kvar stod jag och skakade i hela kroppen. Besticken var enkelt att ordna, men det fanns fler fel. Det hade jag förstått av hans uppsyn och tonläge, frågan var bara vad?

1 kommentar:

Anonym sa...

Det dukade bordet kan jämföras med en militärparad av högsta mått.Jag skulle arbeta extra i en fashionabel festvåning i Göteborg,där möttes jag utav en stor lång och väldigt rund man.Med stor auktoritet gick han runt det dukade bordet med ett måttband och mätte avstånden mellan bord&stol,tallrikar,glas och dekorationer etc.Jag stod på sidan och tittade med stor nervositet på hur han mätte och mumlade,rättade till lite här och där.När han var klar hördes det med hög röst "Fröken"kom här med upphöjd hand och ett vinkande finger,var det bara att komma.Sedan stog vi på långkanten av bordet och med hela handen visade han hur allt på bordet skulle stå som på parad.Tänk vad alla dessa "Ballonger"skrämt livet av oss servitriser innan vi ochså fick skinn på näsan.