onsdag 7 februari 2007

Smått och gott om semlan

Har funderat en hel del över den svenska semlan, hur kommer det sig att vi äter semlor och hur har semlans utseende och smak utvecklats genom åren? Det är nu dags att servera lite semmelfakta!
Att äta semlor är egentligen en gammal katolsk sed, man skulle helt enkelt äta upp sig, "samla fett" inför den långa fastan. Under fettisdagen, som enligt kyrkoåret infaller tisdagen efter fastlagssöndagen, skulle man äta extra mycket. Den sju veckor långa fastan började på onsdagen, askonsdagen, då man enligt den katolska seden skulle strö aska.
Måndagen mellan fastlagssöndagen och fettisdagen kallades blåmåndag, fläskmåndag eller korvmåndag. I Skåne sa man bullamåndag, för där fick man minsann börja äta semlor redan på måndagen.
Ordet semla härstammar från latinets simila som betyder "vetemjöl av finaste slag". Semlan kallas också för fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller hetvägg. Förr var det inte ens tal om att äta semlor före fettisdagen, man kunde till och med bli polisanmäld om semlorna kom fram för tidigt i butikerna. Idag äter vi semlor så snart julmaten tagit slut!
I början av 1600-talet åt man bara en stor fet bulle. I borgerliga kretsar började man på 1700-talet fylla bullen med mandelmassa och äta den med varm mjölk, hetvägg. Lite senare tillsatte man socker och kanel till den varma mjölken. Den vispade grädden under locket kom till först någon gång i mitten av 1900-talet.
Idag kan man äta semla gjord av karlsbader- eller wienerdeg. Andra har smak av saffran och apelsin, är toppade med hjortron, hallon eller blåbär och den vita grädden har fått ge vika för choklad- eller baileygrädde. Semlan har blivit en riktig kaloribomb!
Varje svensk lär äta fyra till fem semlor varje år, så om grannen inte äter semlor kan kanske jag äta åtta! Tro det eller ej, men idag hittade jag en lightvariant!

2 kommentarer:

Anonym sa...

du kan få äta mina med... jag tar hellre ett wienerbröd...

Frukostflingan sa...

Det var värst! Nu får jag alltså rent statistiskt äta tolv - mums!!