Blandat lördagsgodis

Jag känner mig ibland som en riktig blodhund när jag är ute och nosar runt i bloggvärlden. Och det är lika fantastiskt varje gång jag hittar en bloggare som skriver om sitt arbetsliv eller dokumenterar det med hjälp av bilder. Idag vill jag dela med mig av lite blandat lördagsgodis.

Jag börjar med scaniatjejen som gillar att fotografera. Med sin kamera fångar hon otroligt vackra bilder på sina långa turer med lastbilen, som mer liknar en långtradare om man tittar i back-spegeln. Hon har nyligen börjat blogga och jag ser med spänning fram emot fler bilder på både hund och lastbil.

Ännu en som använder kameran är torkmaskinoperatören från Haparanda. Han har en mängd fina bilder på saker som jag inte förstår eller varit i närheten av förr, men som jag mycket nyfiket kan ta del av nu. Han har också en annan sida där han bland annat skriver om politik och livet i norr.

Så har vi en som bor i andra ändan av vårt avlånga land. Vad han jobbar med har jag inte kommit underfund med ännu, men vad gör väl det när man får så många goda tips. Han lyssnar gärna på musik, läser böcker och tycker till om klassamhället.

Jag vill slå ett slag för konsumbloggen som på ett nära och mycket humoristiskt sätt speglar butiksbiträdets arbetsvardag, samtal med kunderna och andra underliga butiksföreteelser. Ett extra plus för att man här kan lämna sina egna små betraktelser från butiksvimlet.

Till sist vill jag dela med mig av tisdagstema, en blogg som varje tisdag presenterar ett nytt tema - en utmaning för den som gillar att fotografera. Det gäller att göra sin egen tolkning av temat, ta en bild eller använda någon gammal och motivera sin tematolkning med några rader. Det är god träning för kopplingarna mellan de båda hjärnhalvorna och är inte alltid så enkelt.

Med en blodhunds ihärdighet fortsätter mitt spårande efter nya bloggare. Jag söker dem, som skriver om sitt arbetsliv eller doku-menterar det med hjälp av fotografier. Har du några tips tar jag gärna emot dem!

Lös fredagskluringen - vinn en bok

Bilden är en del av en mycket större bild och givetvis tagen på en krog någonstans, men vad föreställer den egentligen?

Gissa rätt och vinn Galosch-jesus och frukostflingorna!

Fem exemplar av krogordboken söker nya ägare - så först till kvarn gäller...

En laglig svartkrog

Höll på att ramla av stolen när jag öppnade tidningen Kupé och läste rubriken - En laglig svartkrog - det kan bara inte vara möjligt! Men den finns verkligen och den är väldigt svart. Men kanske inte svart på det sätt som man först tänker även om personalen som möter dig bär en t-shirt där det står "Jag jobbar svart i kväll". Är man gäst så leds man in på krogen via en mörklagd gång till en alldeles kolsvart krog.

- "Våra anställda får en chans att visa att de klarar det mesta i yrkeslivet, trots att de mist eller aldrig haft någon syn. För de seende gästerna som får äta i mörker blir det en såväl spännande som omskakande upplevelse som inte minst vidgar perspektiven. En kväll de aldrig glömmer!"

Krogen som är en del i konferensanläggningen Almåsa och ligger mycket vackert ute vid Hårsfjärden ett par mil söder om kungliga huvudstaden. Den drivs av Iriskoncernen som ägs av de Synskadades Stiftelse och är väl värt ett besök.

Lär dig krogsnacket

Glad idag! Så här skriver Aftonbladets nätupplaga om boken Galoschjesus och frukostflingorna.

En handelsresandes nota

En av mina vänner, som varit portier under hela sitt yrkesliv berättar gärna historior när man möter honom. Den här handlar om herr Jonsson, som var handelsresande. Han kom av en händelse till den stora studiestaden och tog in på "lokuset" där han visste att sonen var en flitig kund. Efter ett par dagar, då han ämnade resa igen, kallade han på portieren och frågade.

- Nå, har min son några skulder här?

- Å nej, bara en bagatell, omkring 150 kronor, svarade portieren förtjust.

- Jaså, inte mer! Då kan ni ju vara snäll och sätta upp min nota på samma räkning!

Var sak har sin tid

Jobbar man på krogen är det alltid bra att ha koll på vad klockan är slagen. Tid är nämligen pengar, men det finns däremot ingen hand som kan fånga tiden. Tiden har aldrig respekt för det som uträttats med dess hjälp. Och om tiden inte är med dig, så får du vara med den.

För att reda ut lite personliga tidsbegrepp! Jag är född på en torsdag under årstiden höst.

Jag är 22 094 dagar gammal, det blir nästan 530 266 timmar eller 1 908 957 826 sekunder.

Mitt arbetsliv startade för unge-fär 382 354 timmar sedan och har alltså pågått under ungefär 1 376 476 579 sekunder. Det är fantastiskt vad man kan räkna ut med hjälp av datorer! Och hela tiden skaffar man sig ju bara mera kunskaper och får fler erfarenheter. Om man blir klokare? Ja det kan man ju aldrig veta.

Så länge livet varar har man alltid tid över. Då är det bra att veta att inget ont varar för evigt och inget gott är utan slut. I morgon är alltid en annan dag, då blåser morgondagens vind.

Dansens historia

Många gånger har jag gått ut i matsalen och ställt mig vid hov-mästarpulpeten när jag varit riktig arg. Att bara stå där, lyssna på dansmusiken och se alla glada människor rocka loss var alltid lika befriande.

Nu har jag inte någon matsal att gå ut i utan letar mig ut på nätet istället. Och jag fann något att minnas och skratta igenkännande åt - dansens historia - det kunde inte bli bättre! Och jag delar gärna med mig av det goda!

Demokrati kräver respekt

Mitt tidigare så goda humör gick plötsligt över och nu är jag riktigt arg. Salladsbaren i Göteborg är äntligen såld, blockaden är avblåst och allt borde vara frid och fröjd. Men ack nej, så enkelt kunde det alltså inte vara. Det demokratiska samhällets spelregler gäller tydligen inte alla.

Än en gång ska de värsta skrikhalsarna höras och synas i media. Ungmoderaterna ska starta en politisk kampanj, dela ut diplom för "frihetsförtjänster" och lämna över "hästhuvuden". Detta trots att moderpartiet förklarat att den svenska modellen med förhand-lingsrätt ska gälla. Snacka om maffiametoder!

Någon "vuxen" person borde ta skrikhalsarna i örat och förklara vad demokratiska spelregler är, att det bygger på att människor har olika åsikter, att man respekterar varandra och de spelregler man enats om. Kampen för fler arbetsplatser med kollektivavtal går vidare, salladsbaren var bara toppen av ett isberg! Demokrati är ingen självklarhet, den måste vårdas varje dag och den är värd att kämpa mycket för!

Nu är den äntligen här!

Stolt håller jag boken "Galoschjesus och frukostflingorna - en fri-språkig krogordbok" i min hand. Är du en jiggis eller en slamsugare? Vet du var snurreruntmaskinen finns eller brände du veken när du jobbade långpanna? Häng med bland nötknäppare och gourmander i den tredje upplagan av Hotell och Restaurang Fackets krogordbok.

Citerar ur pressutskicket (som skickas ut idag):

"Boken som innehåller mer än 2 400 ord och uttryck från hotell- och restaurangbranschen har blivit till tack vare alla härliga medlemmar i Hotell och Restaurang Facket som delat med sig av sina yrkesord och sin arbetsvardag. Sist men inte minst tack vare en ihärdig, enveten och påpasslig redaktör."

"Balansgången mellan att vilja använda ett vårdat språk och sam-tidigt hantera många runda och fula ord är svår. Men vilken rätt har vi att censurera i vårt yrkesspråk? I sitt rätta sammanhang blir orden naturliga. Humorn och värmen i de ord som föds i stundens hetta är tydlig. Orden ger oss också en målande beskrivning av utvecklingen i såväl branschen som i samhället. "

"Krogordboken kostar 60 kronor och enklaste sättet att köpa den är att sätta in beloppet för önskat antal böcker på postgirokonto 3503-0, Hotell och Restaurang Facket. Märk talongen med bokens titel och kom ihåg att tala om till vem och till vilken adress du vill att HRF skickar försändelsen. "

Sol ute, sol inne, sol i hjärta och sol i sinne! som ordspråket lyder. Och om du inte gissat dig till det än, så är det frukostflingan som är den ovan nämnda ordboksredaktören.

Trevlig och underhållande läsning önskar jag alla!

Segla i soppa

Med en kort och tänkvärd sopphistoria avslutar jag min dag. Historien fick jag från en vän som var kypare på en krog där man under en period hade en mycket speciell kock i köket. En kock som tyckte det var bekvämt att bara använda pulver och vatten när han gjorde soppor och såser. Det smakade säkert inte gott och en dag hade min vän serverat en sjöman, han kommenterade sin måltid så här.

- Hör nu kypar´n, jag vill bara säga er, att om det här är soppa, så har jag seglat i soppa i hela mitt liv.

En vacker detalj

Struktur är ordet för denna veckas tisdagstema och jag har bestämt mig för att från och med nu koppla tisdagstemats bildövning till mitt skrivande från krogvärlden.

Att kunna arbeta strukturerat är en viktig och nödvändig förut-sättning om man vill slippa kaos i matsalen när det blir "rusning". Och bilden av vinglasen på bänken får gestalta vad jag menar med att ha struktur på sitt arbete.

Glasen står där upp och nedvända i väntan på att någon i servisen ska sätta in fingrarna mellan fötterna och ta med dem till gäster som önskar vin till maten.

Vinglasens mjuka och runda form reflekterar villigt matsalens alla ljus och är alltid en vacker detalj i varje uppdukning.

Säg mig vad du dricker...

Hittade härom dagen ett litet anslag bredvid kaffemaskinen på ett fik. Självklart kunde jag inte motstå frestelsen att skriva av den för att lägga in här.

Beställ din dryck och vi vet genast vem du är!

• Cappuccino - du är en ganska vanlig typ, som gillar ett vanligt förhållande. Det kan ibland slå gnistor eller skumma omkring dig, kanske då du har en tillfällig romans.

• Café au lait - du är den mjuka och känsliga typen eller kanske vill du bara vara lite trendig.

• Espresso - du är en typ fylld av passion och intensitet, du är stark i ett förhållande så länge det nu varar.

• Macchiato - du är en espressotyp i allt utom i styrka och intensitet, du har däremot en mjuk och känslig sida, men dina förhållanden varar inte särskilt länge.

• Vienna - du är en söt typ, men det finns inget innehåll i dina förhållanden.

• Irish coffee - du är en vild typ och gillar att ha kul, du tycker om att tappa kontrollen i ett förhållande, men du faller definitivt inte alla på läppen.

• Mocha - du är en osäker typ och har svårt att bestämma dig, vare sig du ska ge dig in i ett förhållande eller bara vara vänner.

• Varm choklad - du är en extra söt och känslig typ, vill bara vara vän med alla och alla tycker om dig som en vän, men du är ingens älskare.

• Ischoklad - du är en patetisk typ, du vill bara vara vän med alla, men du kan inte hänge dig som vän.

• Iskaffe - du är ingen seriös typ och du vägrar att ge dig in i förhållandets hetta.

• Milkshake - du är en riktigt omogen typ, håller fortfarande på med ung kärlek. Väx upp!

Vad ska man säga om detta utan att avslöja sig allt för mycket!

Aftonens sensmoral

Två kvinnor stod alldeles i närheten av krogens garderob och trodde antagligen att ingen hörde dem. De diskuterade livligt kvalitén på aftonens danskavaljerer och spekulerade om vem de skulle satsa på. Rockvaktmästaren kunde inte låta bli att lyssna och noterade vad en av dem sa.

- Ja du, det är väldigt lätt att hitta någon att gå och lägga sig med, men det är ruskigt svårt att hitta någon man vill leva med.

Skvaller på toppnivå

Min polare Per berättade om ett uttryck som Ulf Adelsson, ord-förande för Sveriges Hotell och Restaurangföretagare, lär ha myntat. Det handlar om män, som på gamla dagar skaffar sig nya betydligt yngre fruar och snart står där med en liten baby på armen.

Ulf kallar dem kort och gott för P I L S K, vilket står för pappor i livets slutskede.

Nästan en bloggfri dag

Det blev ingen mer pizza igår än det inlägg jag gjorde på för-middagen. Det blev lite annat gott istället - mat, vin och trevligt sällskap. Mycket nyttigare än pizza, så vad mer kan man begära?

Och idag har jag haft en nästan bloggfri dag - jag kunde ju inte hålla mig riktigt hela dagen. Jag har däremot gjort lite annan nytta - städat - lagat mat - promenerat - suttit i solen - lagt in nya krogord på min andra sida - installerat en räknare - alldeles nyligen placerade jag frukostflingan på bloggkartan och det blev självklart på den plats där jag känner mig allra mest hemma.

La pizza

Idag får det bli en riktig pizzadag för mig. Och jag måste bara börja med La pizza - den sanna historien från Neapel. Den är verkligen något att bita i för den som vill veta mer om pizzans ursprung, myter och historia.

Boken tar oss med på en mycket lång tidsresa. Vi lär känna Neapel och pizzabagarens fingerfärdighet i sitt hantverk med hjälp av vackra och ibland mycket närgångna bilder.

Vi får lära känna historian bakom de två välkända och mytomspunna klassikerna Marinara och Margherita, men serveras också kunskaper om degen, vedugnen, olivoljan, vitlöken och tomaten. I slutet av boken finns för övrigt några recept för den som önskar pröva något nytt.

Tänk att det som en gång var en enkel fattigmansrätt idag har blivit den rika världens modenyck.

Bokens ISBN 91-518-4385-4

Fyra dubbelrum och ett enkelt

Jag träffade min gamla arbetskamrat Marie på stan idag. Hon har jobbat i bokningen på ett större landsortshotell och har både hört och sett en hel del. Vi kom att prata om gamla goda tider och hon berättade en historia som jag lovade att skriva om i min blogg.

Några kvällar i veckan hade man dansafton med särskild danssupé i hotellets matsal och då var det alltid fullbokat på hotellet. En dag ringde en man och meddelade att en av sällskapets nio män, som de hade bokat för, inte skulle komma. Marie tittade i hotelliggaren och kunde snabbt konstatera att de hade bokat fyra dubbelrum och ett enkelrum.

- Ska jag boka av enkelrummet då, frågade hon vänligt.

- Nej gör inte det, svarade mannen, låt rumsbokningen vara kvar. Det är visserligen ingen av oss som ska bo i rummet, men nyckeln ska finnas i receptionen om någon av oss skulle behöva använda det.

Vad herrarna skulle använda rummet till fick vi aldrig veta, men efter en danskväll i en främmande stad kan det vara bra att veta var man ska gå om man hittar en trevlig och dansant dam.

En fin karl

På en bättre krog kom det en dag in en greve, han ställde sig vid hovmästarpulpeten och började tala med hovmästaren.

- Kan ni servera en fin karl här?

- Ja, för all del, var så god och be honom komma in!

Sju starurar och sen är det vår

Inte för att jag tycker att risken är så överhängande, men om man någon gång går där och grubblar på vad man ska skriva i sin blogg kan man titta in hos tisdagstema. Där hittar man varje vecka ett nytt tema för sitt skrivande och för att ta ett foto - med mobilen eller kameran. Den här veckan är temat "omväxlande" och då åsyftas naturligtvis dagens väder. Att göra en tolkning av temat är däremot skrivarens egna nöje.

Själv är jag måttligt road av vädersnack, men på min Ö säger man att det ska komma "sju starurar" innan den riktiga våren är här. Det betyder att det ska komma sju ordentligt vresiga snöstormar, det ska kännas att det blåser rakt genom märg och ben. Men man ska inte börja räkna dem förrän man sett årets första Sturmus vulgaris, som är det latinska namnet på Staren.

På en av mina många spaningsturer i naturen fann jag detta lilla översnöade fågelbo. Så vackert mot den klara himlen och så välbyggt att det trotsat vintervädrets omilda makter. Det ser ut att kunna användas även i år och att den lilla fågeln bara väntar på att snön ska smälta.

Morgonstund har guld i mun

På den tiden då kyparlönerna enbart bestod av drickspengar var det vanligt att skämta med sin omgivning när man skulle betala. Så här lät det då en kypare var inne i en brödbutik och ville skämta med den unga kvinnan bakom disken.

- Tar fröken emot drickspengar?

- Hur kan ni vara så oförskämd?

- Ja, då kan jag inte hjälpa`t, jag har inga andra pengar, jag är nämligen kypare!

I ett hus i Göteborg

När jag var i Göteborg för några veckor sedan besökte jag Folkets Hus. Det ligger vid Järntorget och är på många sätt ett fantastiskt hus, väl värt ett besök. Att det är arbetarrörelsens hus går det inte att ta miste på när man kommer in i port nummer ett. Det är entrén till alla fackföreningars expeditioner och här har vart och ett av de åtta våningsplanen utsmyckats med stora väggmålningar, som skildrar både dagens och gårdagens arbetsliv i Göteborg.

Den gamla hissen knarrar och skakar betänkligt på sin väg uppåt, men en som kan hissar säger att den är kanonsäker, vad nu det kan betyda! Letar under tiden fram mobilkameran för att ta några bilder. Att kvaliteten inte blir världsbäst vet jag, men bilderna duger säkert som inspirationskälla.

Längst upp finns Hotell och Restaurang Facket med en modern väggmålning av gamla och nyare yrkesgrupper friskt blandat med miljöer från hotell, barer och olika typer av restauranger.

Går trapporna nedåt och finner en mycket detaljrik målning från ett äldre tryckeri. Har ingen aning om vilket år hela tryckeriprocessen digitaliserades, men inser plötsligt att arbetet på ett tryckeri måste ha varit fyllt av både slit och stress för att vi andra skulle få läsa en tidning varje dag.

Längre ner finner jag en lika detaljrik målning av ett gammalt bygge och här blir jag blir stående ganska länge. Här arbetar kvinnor och män, sida vid sida med allt slags byggarbete. Att arbetet var mycket tungt och slitsamt kan jag se på alla krokiga ryggar.

Kvinnorna som sitter och knackar tegel får mig att tänka på hur deras händer måste ha sett ut. Ingenstans kan jag skymta några arbetshandskar, skyddshjälmar eller skyddsanordningar och det är tydligt att ingen arbetare värderades särskilt högt på den tiden.

På en våning skildras arbetet på Volvo-fabriken, en göteborgsk stolthet. Här paraderar många färggranna Volvo-bilar av olika års-modeller tillsammans med det löpande bandets alla yrkesarbetare.

Till och med ordningsmakten har fått vara med på en målning från en 1 maj-demonstration i det gamla Göteborg.

Extra handdukar

Håller just nu på med ett längre inlägg med flera bilder och det kan ta ett tag. Under tiden bjuder jag på en historia berättad av en gammal hotellportier, som jobbade på stadshotellet i Trosa. Det är kväll och en handelsresande som just checkat in framför sitt önskemål.

- Jag ska be att få ett par extra handdukar!

- Tänker herrn stanna här hela året? utbrister portieren förvånad eftersom han vet att det redan finns två handdukar på rummet.

Inte en krona i bonus

Mr Skinner, som är vd för McDonalds i USA har fått en rejäl "hacka" för kedjans ökade försäljning under de tre senaste åren. Eller vad sägs om en liten bonus på 8,8 miljoner dollar, ungefär 62 miljoner svenska kronor.

De anställda har inte fått en enda krona gissar jag, eftersom arbetsgivarna här i Sverige är måna om att man av konkurrensskäl ska hålla lönerna nere.

Lön för mödan

Hotell- och restaurangnäringen skriker efter folk, läser jag i förra veckans LO-tidning. Vidare står det att efterfrågan på arbetskraft är den högsta sedan Manpower började med sin arbetskraftsbarometer för fyra år sedan.

Inte så konstigt kanske att det behövs folk som jobbar i branschen, men med arbetsgivarnas inställning om att det inte ska kosta något blir det svårt att få ekvationen att gå ihop. Oavsett vilket yrke man har vill man känna trygghet och ha ett scheema att arbeta efter. Och värderas arbetsinsatsen högre kommer säkert fler att söka sig till branschen. Så det finns faktiskt bara en sak för arbetsgivarna att göra - betala en lön som de anställda kan leva på!

Folkbildande att blogga

Något av det roligaste är att besökare lämnar kommentarer, skriver Kulturbloggen bland annat i ett inlägg om att allt fler inte skriver så mycket själva, utan att de refererar till sån´t som står i dagspressen för att få besökare eller tjäna pengar.

Själv länkar jag till en nyhet då det är uppenbart att innehållet är nära knutet till det jag annars skriver om. Skillnaden är väl att jag inte gör det för att få fler läsare, utan för att knyta ihop innehållet i min blogg. Ett exempel är alla vansinniga hotell- och restaurang-komplex som planeras och byggs i detta land.

Jag tror inte att det gör så mycket om man någon gång då och då länkar till media, men det gäller som sagt att hålla tungan rätt i munnen. Att det finns några som sätter det i system har jag också upptäckt, men de bloggarna tröttnar man ganska snart på eftersom de aldrig skriver om något som är nytt eller annorlunda. Jag tror på självsanering, men jag tror också att fler då och då måste skriva om de etiska reglerna som gäller i bloggvärlden.

Bloggandet är vår tids stora folkbildande utmaning, men fortfarande finns det oerhört många som inte ens vet vad en blogg är. Många av mina vänner och bekanta ser ibland ut som frågetecken när jag talar om bloggen, men några har letat sig ut i bloggvärlden för att ta del av allt som skrivs. De tycker helt enkelt som många bloggare, att det är kul att läsa!

Har man väl kommit igång med läsandet är det inte så långt till nästa steg. Att då och då lämna en kommentar till skribenten är alltid uppskattat och det utvecklar också skrivandet. Jag får ofta många nya tanketrådar och idéer till något nytt att skriva om.

Välkommen att kommentera

Vill du kommentera något som är skrivet, sätt pekaren på texten kommentar som finns under varje inlägg. Klicka och du får upp en ruta där du kan skriva vad du tycker. Du kan vara anonym när du skriver, men det är mycket roligare om du skriver ditt namn, smek-namn eller något som bloggaren känner igen. En som alltid kallar sig "kocken" brukar kommentera på min blogg och jag har efter lite funderande kommit underfund med vem han är, eftersom han skrivit om sådana detaljer, som bara han och jag känner till.

Sen är det bara att vänta på svar, för det hör till god ton i blogg-världen att man svarar på kommentarer. Men en bloggare är precis som alla andra, upptagna med annat och ibland får man vänta en eller ett par dagar på svarskommentaren.

Ja må hon leva

Många av de historior jag skriver om har jag fått av äldre portierer, som hört och sett mer än de flesta anställda på ett hotell. Den här historian utspelas på ett hotell i en större stad.

De två bröderna Carl och August Carlsson har varit ute och rumlat om ordentligt i stan. De är glada vid hemkomsten till sitt hotell, men de tar fel dörr och kommer in till en gammal fröken. Hon tror att det är rånmördare, rusar alldeles vettskrämd upp ur sängen och skriker.

- Ack, snälla herrarna, låt mig leva, låt mig leva!

- Hörru Calle du, säger August, varför skulle vi inte låta henne leva va, varpå de börjar sjunga - ja må hon leva - ja må hon leva - ja må hon leva uti hundrade år...

Småkryp i sängen

Förr var det vanligt med vägglöss och det var säkert inte ovanligt att man också kunde finna dem på hotell. En historia jag funnit handlar om dessa småkryp och den utspelar sig i en reception när en resande söker rum för natten.

- Det är sant - medan jag kommer ihåg det - det finns väl ingen väggohyra i sängen?

- Herre min skapare, svarar hotellvärden, var skulle de annars vara?

Ny spännande tid

Satte mig bekvämt i soffhörnan framför tv:n och lyssnade på Mona Sahlins första tal som partiledare. Dagens positiva inledning fort-satte, det känns som om det äntligen kommer att bli lite förnyelse i partiarbetet och att detta är slutet på epoken med gamla gubbar som alltid vet bäst. Tydligast blev det nog när Mona hälsade Margot Wallström välkommen tillbaka i den svenska politiken.

Talet som för övrigt var inspirerande och framtidsinriktat tog ett tydligt avstamp i de viktiga idealen rättvisa, trygghet, solidaritet och jämlikhet. Inramningen med Anna Lindhs tankar, lanseringen av den internationella arbetsgruppen med Jan Eliasson och Margot Wallström och slutligen Olof Palmes tal om demokrati ackompanjerat av Latin Kings bådar gott. Äntligen ska alla få vara med - en ny spännande tid började idag!

Det var ett tal som troligen kommer att citeras flitigt när vardags-politiken ska beskrivas framöver. Om moderaternas nya charm-offensiv för att få fler kvinnor, sa Mona ”Nu ska moderaterna ut och jaga kvinnorna. Jag säger bara en sak - spring!"

Anagramlek

Vaknade i morse av regn som smattrade mot rutan, kände mig först lite nedslagen, men med dotterns bestämda röst "fokusera på det som är positivt" ringande i mitt huvud bestämde mig för att så ska det bli idag.

En god frukost framför datorn, nyheter och anagramlek blev en god start. Tänk vilka ord och meningar man kan få ut av ordet frukost-flingan. Garn fin luft sko, fult fingra snok, fru knot glas fin eller argsint knuff lo. Ikväll blir det flingans fot kur.

Kvällssnack

Det är torgdag i den lilla staden och på Stadshotellet tillåter sig ett par resande att skämta med en lantbrukare, som fridfullt förtär sin måltid. Slutligen tröttnar lantbrukaren på skämten, vill betala och drar ur sin tjocka plånbok fram en tusenlapp, som kyparen inte kan växla.

- Kan I växla en tusenlapp, frågar bonden och vänder sig till sina belackare. De ruskar nekande på huvudet och bonden fortsätter.

- Nå, hur känns de te å va riktiga herrar, när en inga pengar har?

Morgonsnack

En gäst kommer ner från sitt rum på morgonen, han har ridits av mardrömmar under natten och är på riktigt dåligt humör.

- Jo, det här är just ett skönt hotell! I natt har jag dödat inte mindre än aderton madamer!

- Verkligen, utbrister portiern. Hoppas herrn stannar hela sommaren!

Kultur bara för ett fåtal

"Ett av de mest lyckade läsfrämjande projekten under senare år är ”Läs för mej pappa!” som genomförs i samarbete mellan ”En bok för alla”, ABF och flera LO-förbund med stöd av Statens kulturråd. Syftet är att uppmuntra pappor inom LO-kollektivet att läsa böcker för sina barn. Bakgrunden är kunskapen om att språket är starkt klassbundet i Sverige, och att LO-männens läsning minskar dramatiskt. Det har visat sig att pappor som börjat läsa för sina barn även har börjat läsa mer för egen del. Vi vet sedan länge att kulturdeltagande går i arv. Om papporna läser börjar även sönerna att läsa. Det är därför som vuxnas läsande inte enbart är en fråga för den enskilda vuxna, utan också för samhället."

Det är skönt att fler tar upp kampen för att En bok för alla även i fortsättningen ska kunna ge ut vuxenlitteratur. I en debattartikel i Helsingborgs Dagblad har jag hämtat ovanstående citat skrivet av ABFs ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och Elsie Bäcklund Sandberg.

En som hjälper till

Läste i världens bästa bok att en hjälpsam gäst är en medmänniska med goda avsikter. En som hjälper till att förvandla finporslinet till vardagsporslin!

Stoppa regeringens nya attack

Igår hittade jag ett viktigt brev i min e-postlåda. Det kom från Kjell Hanseklint i Skellefteå och innehöll en uppmaning om att rädda En bok för allas utgivning av böcker för vuxna. Det var ett öppet brev till svenska regeringens kulturminister, alldeles för viktigt att bara lägga åt sidan.

Rädda En bok för allas vuxenutgivning!

Förlaget En bok för alla har tack vare statligt stöd kunnat ge ut billig kvalitetslitteratur för barn, ungdomar och vuxna sedan 1976. Via engagerade lokal- och arbetsplatsombud bedriver dessutom förlaget en viktig läsfrämjande verksamhet.
En bok för alla är och har även varit en viktig aktör och förutsättning för att vi bland annat i Skellefteå, i projektet Läs för mig pappa, har kunnat ge småbarns-fäder en utbildningsdag som syftat till att ge de deltagande fäderna kunskaper om barns språkliga utveckling och kunskaper om vilken roll de kan spela för de egna barnens språk-utveckling.

De stora klass- och könsmönstren när det gäller tillägnandet av litte-ratur och vår insikt om att föräldrars läsvanor spelar stor roll för kommande generations språkutveckling har gjort att vi i decennier har satsat på och jobbat läsfrämjande bland våra medlemmar. Med vårt helhetsperspektiv på läsfrämjande verksamhet på våra arbets-platser ter sig regeringens signaler om att dra in stödet till En bok för allas utgivning av billig kvalitetslitteratur för vuxna som att regeringen önskar vidga språkklyftorna ytterligare.

Vad vi förstått är ert bärande argument att stödet till En bok för allas vuxenutgivning skulle snedvrida konkurrensen. "Ingen i bok-branschen ser En bok för alla som ett hot mot den egna utgiv-ningen", skriver litteraturkritikerna Magnus Eriksson i SvD den 22 februari. "Ingen har kunnat visa att utgivningen av En bok för alla har snedvridit konkurrensen, såvitt jag vet har ingen påstått det", skriver Magnus i samma artikel.

Vi tror att Magnus Eriksson har rätt. Vi är övertygade om att vi har lättare för att nå nya läsare om vi kan erbjuda billig kvalitets-litteratur i den läsfrämjande verksamheten på våra industriarbets-platser. Det ger på sikt fler läsare men också fler som söker sig till bokhandeln och biblioteken för att köpa eller låna skönlitteratur. Vi är övertygade om att de kommersiella förlagen delar vårt synsätt.

Vi hoppas med detta brev få Dig och Regeringen att skrota planerna på att dra in det statliga stödet till En bok för allas vuxenutgivning av skönlitteratur.
Styrelsen för IF Metall Norra Västerbotten

Min förhoppning är givetvis att fler ska vakna och agera mot borgerlighetens nedrustning. Om du inte vet vad En bok för alla är eller vad de gör kan du klicka in dig på deras hemsida här!

Upp till kamp för fortsatt god och billig vuxenlitteratur! Skriv, prata och gör det du kan!

God till tusen

Tappade nästan andan när jag idag satte mig på pendeln och slog upp tidningen för att läsa på vägen hem. Letar vidare på nätet när jag kommer hem och finner givetvis mer!

Smakar det så kostar det eller vad sägs om att betala 7 000 kronor för en pizza! Jo det är alldeles riktigt, men då får man åka till Nino´s Bellisima i New York. Hur denna pizza tillagas kan man se här på aftonbladets webb-tv.

Med tanke på att otroligt dyra lyxdrinkar redan finns att köpa här hemma i svedala är det väl bara en tidsfråga innan denna gourmetpizza också hittar hit.

En annorlunda sup

Den här händelsen utspelas då det var vanligt att handelsresande reste runt och sålde sina varor. Stadshotellen var den naturliga mötesplatsen, i särskilda uppackningsrum kunde man visa sina varor och sent på kvällen var det inte långt till sängen. En kväll satt en gammal originell järnhandlare på stadshotellet och åt då han fick syn på en resande han träffat förut. När kyparen kom fram till hans bord började han berätta.

- Si, ser du den där resanden där borta. Han höll på att ta livet av mig en gång, si. Han hade några prissar uppe på vickning, si, och när jag skulle lägga mig och höll på att borsta tänderna och hade munnen full av vademecum, si, så sjöng di jäklarna "helan går" och då svalde jag.

Ny kongressanläggning

Om exakt en månad ska det vara slutborrat, slutsnickrat, slut-installerat och slutmålat på Wisby Strand läser jag på gotländska nyhetssidor. Köken är klara och kökspersonalen vill in, hela huset ska "trimmas in" med bland annat matlagning till en provfest för alla som deltagit i bygget.

Man kan följa bygget från början till slut genom mer än 200 fantastiska bilder och jag har lånat en av dem för att visa ett av köken. Annars är det bara att klicka in sig, bläddra och njuta av att så många byggnadsarbetare fått vara med på bilderna!

Det vore väldigt intressant om man lät fotograferna få fortsätta att ta bilder när restaurangpersonalen tar den nya anläggningen i besittning. Till sist önskar jag kökspersonalen lycka till med intrim-ningsfesten och hoppas att det inte bara är arkitekter, byggjobbare och inredare som fått bestämma var skåpen ska stå!

Med krog i strupen

Storälgen på Vithatten får en krog i strupen, låter som en älgjägares dröm, men kan säkert bli verklighet. Somliga gör vad som helst för att väcka uppmärksamhet.

En turistföretagare i Västerbotten har nämligen fått bygglov för en 45 meter hög och 47 meter lång älg i trä! En hiss i en konstgjord tall ska ta besökarna upp till entrén i älgens mun. Älgkroppen ska rymma både konferensanläggning och restaurang, beredda att ta emot 350 gäster. Kronan på verket blir ett magnifikt utsiktstorn.

Kalaset kommer att kräva minst 50 miljoner kronor och just nu pågår jakten på finansiärer. Kanske inte bara en händelse att två av älgens ben står i Arvidsjaurs kommun och de andra två i Skellefteå.

Varning för odjur

Konstaterar att vi alla måste vara extra försiktiga i sommar! Att vistas i vissa landskap är mer riskfyllt än vistelser i andra.

Men vad är det som vissa människor har, som gör dem så attraktiva för den lilla blodsugaren. Själv tillhör jag den andra sorten, den som slipper leta efter den lilla krabaten. Jag får leta på andra!

Saknad överrock

Varför inte börja denna soliga dag med en historia hämtad från en obevakad garderob i mitten av 1900-talet. Det var fortfarande kyligt på kvällarna och gästerna hängde själva in sina överrockar under krogbesöket.

Andersson och Pettersson hade det trevligt under supén i matsalen, men under tiden passade någon på att knycka Anderssons överrock. När han kommer ut i garderoben söker han förgäves efter sin rock och säger sorgset.

- Hur i all världen ska jag få igen min rock?

- Du får väl flytta ut knapparna!, bullrar Pettersson som inte lagt märke till Anderssons pinsamma situation.

Arbetets värde

Det är märkligt med bloggvärlden, där förväntas man inte skriva om sitt arbete eller det värde ett arbete har. Inte någon bloggportal har en kategori för arbete eller arbetsliv, den som skriver får helt enkelt lägga sin blogg under kultur, samhälle och personligt. Snacka om opersonligt!

Det finns en plats för företagsbloggar, men inte för den som har ett lönearbete. Jag efterlyser en kategori som heter arbetsliv, men vem i hela bloggvärlden vet hur man ska gå tillväga?

Barskrapad

Dagens allianspolitik innebär att arbetslivet endast är till för dem som är friska och tillräckligt produktiva. Men vad händer med alla dem som inte passar in i alliansens modell? Ett bra lästips i sammanhanget är Barbara Ehrenreichs bok Barskapad - kosten att hanka sig fram.

Barbara tog jobb som vård- och affärsbiträde, servitris och städerska. Hon sökte alltid det bäst betalda arbetet och letade alltid efter den billigaste bostaden på varje plats. Hon begrep först inte hur hennes arbetskamrater klarade sig på sin knappa lön - själv gjorde hon det inte. Till slut förstod hon. Nästan alla hade två jobb. Hur kan sådan fattigdom och sådana arbetsvillkor existera sida vid sida med den mest otroliga lyx i världens rikaste land?

För Barbara var det inte bara möjligt, det är de fattiga underbetalda, hunsade och kuvade som är förutsättningen för rikedomen. Det är resultatet av marknadskrafternas fria spel - den enes död den andres bröd. ISBN 91 734 300 56

Fler kollektivavtal

Att kroganställda vill ha kollektivavtal råder det ingen tvivel om längre skriver Göteborgsposten och redovisar ett tydigt resultat av en undersökning som Hotell och restaurangfacket har gjort.

Att facket har agerat så som medlemmarna vill ha det kan man också läsa om på förbundets hemsida. Facket borde till och med agera ännu oftare, och på fler orter, för att få fler arbetsgivare att garantera löne- och anställningsvillkor genom kollektivavtal.

Det viktiga arbetet för att få avtal på alla arbetsplatser sprider sig söderut, nu redovisas också resultat från Varberg. Det ska bli väldigt spännande att följa utvecklingen!

Snabbmatslandet

Ett litet lästips så här på söndag eftermiddag kan väl aldrig vara fel! Som vanligt handlar boken om krogbranschen, eller mer precist om snabbmatsrestauranger.

Journalisten Eric Schlosser granskar den tvi-velaktiga processen kring produktionen av snabbmat. Snabbmat har blivit en global företeelse med McDonaldsrestauranger över hela världen. Det har lett till att mindre aktörer slås ut av de stora kedjorna, att snabbmatsföretagen kommit att stå som symboler för globaliseringsprocessen, och att en epidemi av övervikt breder ut sig i köl-vattnet av burgare och friterad kyckling.

Läs Snabbmatslandet och en Big Mac kommer aldrig att smaka som förr! Förhoppningsvis kommer du också att se de anställda med andra ögon och lägga märke till hur de har det på sin arbetsplats!

ISBN 91-7324-972-6

Visst finns det plats

Det finns gäster som försöker sig på ett skämt när de kommer in i en folktom restaurang och de får nästan alltid svar på tal. Den här lustigkurren ser sig om och vänder sig till hovmästaren.

- Finns det någon plats här, hovmästaren?

- Javisst, det finns det, igår slutade en kypare!

Kampen om kollektivavtal

Mitt besök hos blockadvakterna utan-för salladsbaren i Göteborg satte verkligen igång mina hjärnceller. Det är en sak att läsa om blockaden, en helt annan att stå där och möta människor på väg in eller ut ur saluhallen.

Blockadvakterna som tålmodigt stått där i 100 dagar vittnar om hur illa vissa människor kan bete sig.

Somliga kör sakta förbi, rullar ner rutan, pekar finger och skriker fula tillmälen. Vissa ställer sig på behörigt avstånd i gathörnet och skriker. Andra stannar till för att diskutera, men försvinner snabbt när de upptäcker att de inte har tillräckliga kunskaper för att klara en diskussion.

- Det gäller att alltid behålla lugnet, våga möta alla påståenden och påhopp med saklig information, säger blockadvakterna. Och de har fått mycket träning sedan blockaden startade. Många har försökt provocera dem, men det har inte lyckats.

- Det var många som kom hit och stöttade oss i början av blockaden. Några fackliga styrelser i närheten av Göteborg kom hit för att hjälpa oss och samtidigt lärde de sig en massa om hur det är att vara blockadvakt. Fler är välkomna hit nu också, det finns mycket att lära även om det inte är så hetsigt längre.

- En dag kom en medelålders man fram och tyckte att vi betedde oss illa, han liknade oss vid stora elefanter som jagar små myggor. Vi försökte förklara innebörden av att ha ett kollektivavtal då plötsligt en yngre kvinna steg fram och ville vara med. Och när mannen på nytt började snacka om elefanter vände hon sig till honom och sa helt lugnt.

- Det kan väl aldrig vara fel! Om inte vi jagar myggen är samhället snart fullt av malaria.

Att lyssna och ta vara på alla goda argument är viktigt, säger de samstämmigt, och den här mygghistorien ger oss ju en tydligare bild i huvudet.

- Vad gör ni när det är helt tomt fram-för salladsbaren, undrar jag, blir det inte tråkigt när det inte händer någon-ting?

- Det är väl inga problem säger de i mun på varandra, vi står ju aldrig ensamma här, vi lär känna varandra mycket bättre och vi diskuterar hur vi ska jobba vidare. Vi peppar verkligen varandra och det har faktiskt blivit lite av en tankesmedja här.

- En av vakterna har till och med räknat tegelstenarna i fasaden på huset mitt emot, säger de och skrattar gott. Det är vår gamla polisstation och fasaden lär bestå av 15 768 tegelstenar.

Ett stort och varmt tack till Mats, Salhi, Ann-Kristin, Lena, Dan och alla ni andra i Göteborg för att jag fick vara med och för att ni tar fajten för att få kollektivavtal på alla Göteborgskrogar!

Gratis arbetskraft sökes

Arbetsgivarna i restaurangbranschen anser i sitt avtalsförslag att löneökningar ska anpassas efter den enskilda krogens behov och förutsättningar.

Det skulle betyda att alla som arbetar på små restauranger, pizzerior och salladsbarer skulle arbeta nästan gratis eftersom dessa ställen redan idag är olönsamma. Och att man bara ska jobba några lunchtimmar då det finns behov av extra hjälp.

Vore det inte hederligare att säga "stäng skiten" när det inte finns vare sig kunskap, insikt eller företagaransvar hos alla småskuttare i restaurangvärlden.

Har föräldrar slutat reagera

Trodde jag kände till de flesta uttrycken inom restaurangvärlden, men ack vad jag bedrog mig. Idag när jag lyssnade på ett samtal sa någon plötsligt - plocktimmar! Och som vanligt stängde jag av mitt lyssnande för att få ett bra tillfälle att bryta in i diskussionen. Jag måste bara få en förklaring till ordet.

Många arbetsgivare i branschen anställer idag ungdomar och lovar att de ska få arbeta ett visst antal timmar i veckan, men de får inget scheema att arbeta efter. Ungdomarna kallas helt enkelt in när arbetsgivaren anser att de behövs. Det kan bli ett par timmar den ena dagen, kanske några timmar nästa dag och ibland blir det inga timmar alls. De får helt enkelt bara arbeta ett visst antal plock-timmar!

Jag kan inte låta bli att undra hur föräldrarna till dessa ungdomar fungerar. Frågar de aldrig sina barn om de fått ett anställningsbevis eller ett scheema. Undrar de inte varför ungdomarna bara jobbar ett par timmar då och då. Har man helt slutat tala om arbetet där hemma?

Blockadvakt

Befinner mig i Göteborg den här veckan och naturligtvis passade jag på att besöka de tappra fackliga eldsjälarna, som troget står kvar utanför den omtalade salladsbaren. De har nu funnit där i precis tre månader och kommer att stå kvar till dess ett kollektivavtal är påskrivet.

Det är förvånansvärt tyst och tomt utanför salladsbaren. Några bilar kör sakta förbi, förarna hejar och ropar uppmuntrande till blockad-vakterna. Några personer går förbi på gatan, stannar till och pratar, de säger att det är bra att facket står kvar.

Det är lika tomt inne i salladsbaren som det är utanför. De som skrek värst om fackets maffiametoder har tystnat helt, kanske blev det för kallt och blåsigt för dem. Och alla som skulle stödäta finns inte heller kvar och jag antar att de förätit sig på sallad eller så var det inte roligt längre.

Jag är full av beundran över allt det arbete som görs i det tysta för att fler arbetsplatser ska teckna kollektivavtal. Och alla förtroende-valda som på sin lediga tid har kommit dit för att stå blockadvakt har gjort en enastående insats. I snålblåsten växer kampviljan!

Svarta pengar

Restaurangarbetsgivarna anser att ett nytt löneavtal måste vara förenligt med branschens särskilda förutsättningar. I sin bakgrunds-beskrivning anger de som skäl att branschen har problem med illojal konkurrens från företagare, som inte betalar skatter och avgifter. De skriver vidare att svartekonomin pressar de seriösa företagarna och gör det svårt för dem att överleva och växa.

Det är detta som gör mig så arg!

Ska redan lågavlönade restaurangbiträden ta ansvar för att bransch-en är full med svarta pengar. Jag trodde att detta var en politiskt fråga och anser att kravet ska riktas mot dem som har den politiska makten!

Marknadsanpassning

Mats Hulth, vd i Sveriges Hotell och Restaurangföretagare, hade en månadslön på 194 927 kronor under 2005 läser jag i veckans LO-tidning. Och jag antar att lönen gått upp med ytterligare några kronor under förra året.

Han tjänar i runda slängar lika mycket i månaden som ett restaurangbiträde får slita ett helt år för! Är det sån´t man kallar marknadsanpassning?

En viktig bransch för Sverige

Jag har under snart en vecka varit så upprörd över arbetsgivarnas förslag till nya löner för de restauranganställda att jag haft svårt att samla ihop mig för att skriva. Jag vet helt enkelt inte i vilken ände jag ska börja!

Jag börjar med arbetsgivarnas inledning. De skriver att Hotell- och restaurangbranschen är väldigt viktig för den svenska ekonomin. Den har en årsomsättning på 70 miljarder kronor och har ungefär 130 000 anställda.

I min värld innebär det att varje anställd genererar drygt 538 000 kronor varje år och då kan väl knappast Hotell och Restaurang Fackets krav på minst 1 000 kronor mer i lönekuvertet vara för mycket begärt.

En doft av kaffe

Av ren artighet ska man ju säga något till gästen när man serverar. Man förväntar sig egentligen inget svar, men man kan aldrig vara säker.

- Det ser ut som om det regnar idag, sade kyparen och serverade kaffet.

- Ja det gör det, svarade gästen, men lukten påminner något om kaffe!

Gott och blandat i vardagen

Var finns de vanliga arbetarna, de som skriver och fotograferar, de som delar med sig av sin arbetsvardag. Så har jag ibland tänkt när jag varit ute och sökt på mina långa bloggarturer. Men bloggvärlden är ju bara en spegling av vardagslivet i vårt samhälle. Där talar vi inte längre om arbetets värde, så varför förvänta sig något annat här.

Vill man däremot ha en förändring är det bara att sätta igång! Utmana resten av bloggvärlden och dela med sig av det man hittar. Jag börjar med några bloggare jag fastnat extra länge hos, de beskriver sin vardag på lite olika sätt, men ger mig mycket positiv energi. Det är bloggar jag har i min länklista och som jag gärna återvänder till.

Utsikt från ett tak fängslade mig direkt. Här möter jag vardagen på byggen, lär mig en hel del om verktyg och får insikt om arbetsförhållanden jag inte varit i närheten av tidigare. Att arbetsvyerna blandas med agitatoriska inlägg gör bara bloggen intressantare att följa och Calles idé om att fler ska använda mobilen för att fotografera sin arbetsvardag köper jag direkt.

I humlans frizon känner jag mig hemma, det är mörkt men ändå alltid ljust, här finns livslust, upptäckarglädje och kloka lästips, man vet aldrig vad som väntar och man kan till och med gå under ytan. Vi verkar drivas av samma sorts energi, kanske för att vi båda är oktoberbarn.

Bilderna i min vänstra hand var det som först fångade mitt intresse, bilder av arbetarhänder som blandas med dem som ännu inte rynkats av ålder och hårt slit. Sedan hittade jag alla vackra fönster på en annan sida, fönster som speglar det förgångna och öppnar sig mot dagens vardagsliv.

Ett idogt sorterande bland alltför många böcker i hyllorna visar att Peter Englund är precis som alla oss andra. Han varvar sitt sorterande med många kloka tankar och det ger mig en levande bild av en historikers vardagliga vedermödor. Jag ler igenkännande när jag tänker på allt damm som ändå måste samlas i hans hyllor.

Nykomling på min länklista är mamselamsen, som beskriver sig själv som mycket pratig, kreativ, flamsig, seriös, fåfäng, kvinnlig "hunk" på 50+. Hon kastar sig prestigelöst över både stort och smått i vardagen, filosoferar och uttrycker sina åsikter med mycket humor och stor värme. Tack för alla goda skratt!

Ny är också kallskänkan som beskriver sin vardag på ett café, inte helt olikt de förhållanden som även måste finnas på en annan och mer omskriven arbetsplats. Hon sätter friskt tummen i ögat på sina fackliga kamrater, jag hoppas och tror hon ska röra runt ordentligt i en stelnande rörelse.

En som verkligen river loss är en annan byggnadsarbetare med mycket bestämda åsikter om både arbete och politik och jag kan inte låta bli att saxa ett tänkvärt stycke ur hans blogg.

"Vilket betyder att vi varken får synas eller höras, vi får inte använda hissen för att forsla ut om vi inte börjar en timma tidigare annars är vi hänvisade till spiraltrapporna. Samma spiraltrappor som för 100 år sen användes av pigorna och kockarna för att de inte heller fick synas och höras."

Att vi i restaurangbranschen alltid har varit osynliga för vår omgivning är jag van vid, men att allt fler människor med vanliga arbetaryrken inte heller ska få synas bland "fint folk" får mig att rysa av obehag. Vilken sorts samhälle är vi egentligen på väg mot?

P.S. I min egen favoritlista har jag fler bloggar som jag följer, men dem tänker jag återkomma till vid ett senare tillfälle!

Hårdkokt

Det händer ganska ofta att man som servis råkar spilla något på en gäst. Då gäller det att snabbt finna sig i situationen och ha ett lagom bra svar till hands, som det här i en frukostmatsal.

- Hörnu, kypar´n jag beställde faktiskt ett löskokt ägg men har fått ett hårdkokt. Hur kan det komma sig?

- Vet inte herrn det?

Gästen såg mycket frågande ut, men sa ingenting.

- Jo, se det har kokt alldeles för länge.