Livet framför datorn

Livet framför datorn har förändrats ordentligt sedan Loke kom in i mitt liv. Just nu sover han sin lunchsömn och då gäller det verkligen att passa på. Och det är tur att jag har goa vänner som förstår och ser till att jag får bilder att lägga ut på bloggen.

Så här skriver Marianne, kall-skänkan från Värmland kring omklädningsrummet på krogen där hon jobbar.

"Här byter jag identitet, för-vandlingen från det egna jaget till en yrkesroll börjar. Och det är tur att väggarna inte kan prata."

Själv blir jag omåttligt nyfiken på vad det stå på lapparna som sitter på dörren. Kan det vara några roligheter eller är det bara de vanliga förmaningarna från chefen till personalen?

En annan illusion

Kan inte låta bli att göra ännu ett inlägg på illusion när jag tittat igenom bilderna från landet. Fick ett stort lass ved och som vanlig staplade jag upp den ordentligt och det ser väl snyggt och prydligt ut eller hur? Men det hela är bara en illusion för går man runt på andra sidan så ser man vad som hände strax efter att "staplandet" var klart! Vad kan en trave ved ha med krogen att göra tycker du säkert, men förr kallade man faktiskt ett gäng restauranggäster, som hade svårt att ena sig om en beställning, för just vedtrave. Och kyparen som ville få ordning på beställningen muttrade att han skulle sätta fyr på vedtraven, innan han gick ut i matsalen.

Och jag kan bara konstatera att jag är mycket bättre på att stapla vinglas i ena handen än att stapla ved. Hur det kan se ut ska jag återkomma till när jag besökt en krog som vill låta mig testa, men du kan ju förstås gissa hur många vinglas (tomma) jag kan bära i ena handen.

En riktig drömprins

Sådana här godingar hittar jag då och då på en bänk i krog-garderober. De här fann jag i receptionen på Tammsvik och de får illustrera veckans tisdagstema som är illusion.

- Det är riktigt avväpnande och bra att ta till när glada och småfulla tjejer vill kyssa mig innan de går hem, säger min kompis rock-vaktmästaren. - Jag pekar bara på dem och säger "kyss en groda så får vi se om du får prinsen med dig hem sen". Vet inte vilka illusioner de har, men det händer faktiskt ibland att någon fnittrande kysser grodan.

Bara några ord

Det får bli ett litet kort inlägg idag, eftersom jag snart ska iväg till ön. Det har ju äntligen blivit dags att hämta hem lilla Loke. Vi ska nu börja bekanta oss med varandra på allvar och då blir det förmodligen inte så mycket tid över till bloggen. Vill du se hur Loke ser ut - klicka här!

Hållbart för tisdagstema

Veckans tema är hållbar och hållbart ska både porslin och glas vara på en krog, annars blir det snart väldigt kantstött i den omilda diskhanteringen och kan inte användas för att servera krogens gäster.

Hållbara ska även tallrikarna vara som står i värmeskåpet i väntan på att servisen ska bära ut maten till gästerna. Och då menar jag att det ska gå att hålla i tallrikarna med händerna när man bär ut dem i matsalen.

Allt för ofta har det hänt att tallrikarna varit så varma att man fått brännblåsor i händerna innan man kunnat ställa ner dem hos gästen.

En främmande karl i min säng

Min historieberättande portiervän får även stå för kvällens inlägg och jag förstår inte riktigt hur han kan komma ihåg allt. Ibland känns det som om man öppnar en kran, den ena historian efter den andra bara rinner ur honom. När jag frågar honom svarar han med ett skratt, att sån´t som är kul det kommer man minsann ihåg.

Den här lilla nätta historian utspelades i mitten av 1950-talet på landets förnämsta hotell där en gäst klockan 11 på kvällen kom ner-springande till portierlogen med alla tecken till upprördhet.

- Det ligger en främmande karl och sover i min säng på rum 441 och det är lögn i helsike att väcka honom.

Portiern ringde våningschefen, som med assistans av ett par servitörer tog corpus delicti i närmare skärskådande.

- Vad gör ni här egentligen, sa de medan de ruskade på den sovande mannen.

De fick inget svar förutom en serie snarkningar av högsta kvalitet. Det uppbådade manskapet ruskade mannen till en början helt milt men sedan hårdare och hårdare. Mannen öppnade till slut ett öga och utstötte på finlandssvenska:

- Vad innerst in i ... Kan man inte få sova ifred på det här hotellet?

- Ni har kommit in i fel rum. Om jag får veta min herres namn, så skall jag ta reda på var ni hör hemma.

- Det här är mitt rum och om ni inte genast ger er iväg, så skall jag klaga för direktionen i morgon.

- Jag beklagar, men vi har kontrollerat att rummet tillhör denne herre, förklarade våningschefen och visade på den ”rätte” gästen.

- Det ger jag tusan, det här är mitt rum, vidhöll mannen i sängen, vände sig om på andra sidan och somnade in på nytt.

Det var inget annat att göra än att ruska liv i honom igen och försöka släpa honom ur sängen. Men då tog det eld i mannen. Ord och gester blev så pass livaktiga att förstärkning i form av ett par borstare och bagagevaktmästare måste rekvireras. Icke heller detta hjälpte och man ansåg sig vara tvungen att ringa efter radiopolisen.

Vid åsynen av de uniformerade vakarna över den medborgerliga sängfriden kunde mannen övertalas att klä på sig och under hetsiga protester följa med. I polisbilen tog konstaplarna en rövarchans och frågade mannen vad han hette och var han bodde.

- Jag heter Vuori och är finne och jag vet bestämt att jag bor på Continental fast de där dumma jäklarna på hotellet körde iväg mej, svarade mannen, som nu nyktrat till högst väsentligt.

- Då tror jag att vi kör er dit, sade polisen, för det hotell ni gått och lagt er på var inte Continental utan Grand. Inte så underligt då att dom hivade ut er.

Innan de körde mannen till Continental kontrollerade konstaplarna för säkerhets skull att han verkligen bodde på det hotellet och det gjorde han också mycket riktigt.

Samtal i matsalen

Jag börjar veckan med en liten historia som jag fått av min portiervän. Den utspelar sig på ett populärt hotell dit en handelsresande hade sökt sig. Väl inne i matsalen började han samtala med kyparen, som var en riktig spjuver.

- Har det inte hänt några märkvärdiga saker på det här hotellet? Inga hemska händelser?

- Jo då, det har det visst gjort.

- Vad då?

- Jo vid dörren där. Häromdagen gick det ut en resande utan att ge mig några drickspengar.

Gott och blandat - stort och smått

Vi går mot sommar och det växer så det knakar i vår svenska natur. Det är en tid man gärna spenderar utomhus och det blir mindre tid för bloggande. Innan sommaren slår till med full kraft är det också trevligt att kunna presentera några nya bloggar.

På tal om att få saker att växa så finns det en som har totalkoll på stora fina trädgårdar och jag har med stigande intresse följt slotts-trädgårdsmästaren en tid. Att jag har mycket att lära är lätt att konstatera, men det är fantastiskt att få drömma sig bort i hans vackra värld ibland.

Den som satte mig på spåret till trädgårdar är lilla b som tittat in till mig några gånger. Hon har nyligen startat växthusbloggen och hennes värld är mer ett projekt i lagom storlek. Kanske kan det bli ett litet hus på landet gjort av gamla glasrutor och kanske vågar jag prova i sommar.

En som tillbringat många år i krogvälden och funnits i bloggvärlden ganska länge är kock och han skriver underhållande och kul om hur han nu lagar krubb till sina fans. Ett och annat recept finns naturligt-vis här också, även om han säjer att han gillar mammas mat.

Kärlek, mat och folköl skriver att hon är en psykologistuderande kvartsalkoholiserad 26-åring med ett abnormt matlagningsintresse och matskribentdrömmar. Här finns massor med finfina tips och recept till fantastiskt fina bilder. Några annorlunda recept har till och med jag vågat pröva eller vad sägs om fruset solsken.

En man som har nära anknytning till krogvärlden är ordningsvakt och här är det intressant att följa hans tankar kring jobbet i krogdörren. Vem är orsak till strul och vad händer när han tvingas gripa in.

Konstaterar till sist att jag måste plocka bort Kallskänken eftersom hon tycks ha lagt ner sitt bloggande. Det känns lite trist, men jag är inte särskilt förvånad. Andra restaurangmänniskor har gjort lika-dant, skrivit när de haft någon konflikt på jobbet som engagerat dem och sedan slutat skriva när allt ordnat upp sig.

Smaka på vildsvin

Jag tror det finns hur många historior som helst som utspelar sig i matsalen och de allra flesta handlar om maten som serveras. Den här fick jag av Nisse - en gammal kypare på Stadshotellet.

- Hör nu, kypar´n, hurdan är vildsvinsskinkan?

- Den är alldeles utmärkt!

- Ja, men kan det inte vara trikiner i den?

- Nej, för allt i världen - källarmästaren har ju egen svingård!

Nya krogord

Jag fick häromdagen ett par nya krogord från några vänner och har ägnat en stund på morgonen åt att uppdatera i min krogordlista. Tack alla go´a vänner.

Du kan hela tiden följa arbetet med ordinsamlingen genom att då och då titta in i mitt skafferi. Där har jag en länk som heter Nya krogord, men du kan också klicka här!

Har du ett nytt krogord som du vill se på ordlistan får du gärna lämna ett tips genom att skriva in det i en kommentar på den här sidan eller i mitt gästrum på andra sidan.

I allt för trånga skor

I en gammal Hotellrevy från 1924 hittar jag några annonser som jag tycker är lite intressanta med tanke på att servispersonal alltid har haft problem med sina fötter. Det har naturligtvis alltid berott på att man trängt in fötterna i allt för trånga skor. Det skulle se fint ut och man skulle alltid vara propert klädd från topp till tå.

Och när gummit blev en riktig handelsvara skulle naturligtvis sulor, klackar och annat vara av riktigt gummi. Släppte skorna varken in vatten eller kyla så var de säkert lika motståndskraftiga mot frisk luft. Det var kanske inte så underligt att många drabbades av intensiv fotsvett och sökte lindring med fotsalt och svettpuder.

Själv minns jag hur vi servitriser från 1970-talet och senare klämde in våra stackars fötter i smala högklackade skor. Och när man satte sig för att göra upp kassan vid kvällens slut vågade man inte ta av sig skorna med risk för att man inte skulle få på sig dem igen. Det är klart att fötterna svullnade upp och ömmade ordentligt efter en helkväll i för trånga skor.

Och det är väl så det fungerar även idag, att det är modeindustrin som styr vad som ska sitta på fötterna. Inte så noga med hur vi mår eller om fötterna blir förstörda, bara några kapitalister får tjäna lite klöver!

En riktig rekordkvinna

Talade med en gammal vän från Göteborg idag och han nämnde att restaurang Kometens ägarinna Solveig Magnusson alldeles nyligen fyllt 90 år. Hon är fortfarande still going strong och är lite av en rekordkrögarinna, vilket SVT uppmärksammade.

Denna rekordkvinna innehar även ett annat rekord, hon har det äldsta löpande kollektivavtalet i hela restaurangbranschen. Hon insåg tidigt att man inte kan driva en seriös rörelse utan att ha tecknat avtal och därför tycker jag hon är extra värd att upp-märksammas.

Hittade på Linnebloggen en uppgift om att det även ska finnas en bok om denna legendariska krog, den lär vara slut just nu, men jag ska göra ett sök på några av mina favoritantikvariat, för den boken vill jag gärna se bland de andra godingarna i mitt eget lilla krog-kulturbibliotek.

Att det också finns bloggare som inspirerats av ett besök på Kometen är kul och här hittar du ett läckert recept på Biff med tre sorters lök. Sist men inte minst kan du se mycket av den äldre inredningen på Kometen på den fina hemsidan.

Jag vet i alla fall vad jag ska göra vid mitt nästa Göteborgsbesök - äta på Kometen! Och jag lovar er att skriva om boken när jag får tag i den!

Ett riktigt monster

Min vän kallskänkan i Värmland har varit ute på fotosafari och idag har hon lyckats få med Orwack på en bild. Man kan skämtsamt säga att Orwack är en riktigt hungrig själ. Han tuggar i sig papper och mjukplast, som pressas i var sin behållare. Naturligtvis är det köket (kökspersonalen) som får mata och byta på det lilla "monstret".

Och här har jag gjort en bal, som ska iväg till återvinningen. Hälsningar Marianne!

Svårt att bestämma sig

Vissa gäster ha svårt att bestämma sig för vad de ska äta när de väl fått matsedeln och en gammal kypare försöker alltid skämta till situationen.

- Idag har ni inte mindre än fem av mina favoriträtter på matsedeln - köttbullar, fläsk och potatis, stekt gädda, fårstek och grytstek. Vilken rätt ska jag ta?

- Ta då pytt i panna herrn, för då får herrn allihop på en gång!

Hala golv

Min kallskänksvän Marianne har skickat mig några nya kort, den här gången handlar det om rengöring av golv.

Det är väldigt trångt mellan inredningen i gångarna, men rent ska det bli efter varje arbetspass. Städningen ska göras trots att uret har passerat midnatt för länge sedan.

Det är väldigt blött och lukten påminner om hur det känns i ett badhus. Det är ruskigt halt, som att gå på isen i en hockeyrink, men riktigt rent blir det!

Själv minns jag hur man först sprayade ut någon slags kemikalie och därefter spolade rent med vatten under högt tryck. Sulorna på skorna frätte sönder och vittnade om kraften hos rengöringsmedlet. Så är det säkert fortfarande på många ställen där man inte är så nogräknad med vilka kemi-kalier man använder.

Mariannes arbetsplats har däremot blivit Svanenmärkt och där använder man bara testade och godkända grejer! En stor eloge till din arbetsgivare, Marianne! Och tänk vad trevligt det skulle bli om fler krögare tänkte så!

En sommelier tänker högt

Restaurangfolk är ju som bekant väldigt bra på att dra vitsar, men stand up-komikern Magnus Betnér är ett strå vassare. Här gör han ett inslag om vad en sommelier kan säga när han serverar några gäster ett glas vin.

Hittade filmen på You Tube! Titta själv och tyck till!

Destination Arlanda

Med tanke på innehållet i det förra inlägget där Arlanda nämns vill jag ta tillfället i akt och presentera en bok om restauranglivet i området. För de flesta är Arlanda bara en flygplats fast det är en av Sveriges största arbetsplatser, men med 16 000 anställda är Arlanda lika stort som en medelstor svensk stad.

Här är verksamheten igång dygnet runt, alla dagar om året. Det är högt tempo och människor är ständigt i rörelse. Arlanda är en kulturell smältdegel där alla tänkbara språk, nationaliteter och trosuppfattningar blandas. Möt några av dem som arbetar på arbetsplatsen där ingen frågar varifrån du kommer.

Destination Arlanda är en bok om arbete och drömmar. Den handlar om människor som kommit till Sverige, från världens alla hörn, för att arbeta och bygga upp en ny framtid.

Det var Hotell och restaurangfackets avdelning i Uppsala som tog initiativet till boken lagom till förra avtalsrörelsen. De ville få igång en diskussion om arbetsvillkoren på alla restauranger och cateringkök inom Arlandaregionen. Boken kan köpas via HRFs hemsida. ISBN 91-973453-3-4

Bildade arbetare - ett hot mot kapitalet

Jag har skrivit om det förut och när jag idag hittade debattartikeln i min e-postlåda kan jag inte låta bli att än en gång ta upp tråden. Transportarbetarförbundets ordförande Per Winberg har reagerat mot alliansens attack och jag hoppas verkligen att fler förbunds-ordförande gör likadant. Så här skriver han:

”En bok för alla, har kraftigt bidragit till att öka läsandet bland arbetare. Nu planerar regeringen att lägga ner utgivningen av billiga vuxenböcker av hög kvalité. Jag ställer mig frågan, är läsande arbetare ett hot? Eller är det så att makten inte vill att låg-inkomsttagare ska läsa böcker utan nöja sig med kvällspress och TV-såpor?

Läsandet har stadigt minskat de senaste tjugo åren, främst bland män i arbetarklassen. En bok för alla har under många år varit den läsfrämjande motkraften som skapat möjlighet att bryta denna negativa trend.

Argumentet att böcker numera finns att köpa överallt har ingen bäring för den läsovana. Men om böcker finns på arbetsplatsen med arbetskamrater som bokombud och lästipsare då börjar även den, som inte tagit i en bok efter skräckupplevelser i skolan, att läsa. Tillsammans med de fackliga organisationerna har En bok för alla arbetat med läsfrämjande åtgärder i Läs-för-mig-pappaprojektet, i utbildningar av bokombud, med startbibliotek för arbetsplats-bibliotek och ombudsträffar.

På Valborgsmässoafton besökte jag Transports avdelning på Arlanda, landets kanske största arbetsplats och där majoriteten av de anställda har ett annat hemspråk än svenska. Där finns nu ett arbetsplatsbibliotek som alla talade sig varma för. Läs-för-mig-pappa verksamhet har inletts för våra manliga medlemmar med sina skiftande bakgrunder ska få en möjlighet att tillsammans med sina barn få en bra ingång till det svenska språket och det svenska samhället. Dessa pappor blir i sin tur goda läsande förebilder för sina barn. I den verksamheten finns En bok för alla som en självklar del.

Sen ett par år tillbaka bedriver Transport vägkrogsbibliotek till-sammans med Hotell och Restaurang Facket. Våra chaufförer kan låna ljudböcker och lyssna under körningarna, de lånar böcker till själva och till familjen. Verksamheten är oerhört populär och det enda problemet är att de flesta böckerna ständigt är utlånade.

En bok för allas vuxenbokutgivning har bidragit till att bryta den mentala barriären mot att låna böcker liksom man har bidragit till att bryta motståndet mot läsande. Och det förvånar mig inte att mätningarna av läsandet visar att förra året bröts den negativa trenden och läsandet ökar inom LO-kollektivet.

Att då föreslå att lägga ner En bok för allas vuxenboksutgivning kan bara tolkas så att det nya arbetarpartiet i regeringen inte gillar läsande arbetare. För om regeringen vill öka läsandet måste de också inse att det krävs läsfrämjande åtgärder som utgivning av billiga vuxenböcker, satsning på arbetsplatsbibliotek, bokombuds-utbildning och läsfrämjande dagar för pappor. Och det är precis vad En bok för alla gör. Var förnuftiga, låt En bok för alla kunna fortsätta med sin vuxenboksutgivning och främja läsandet, det tjänar vi alla på. Glöm inte att läsande förälder är bästa garantin för att få läsande barn!

Att boken och läsandet för med sig kunskaper som är farliga för bakåtsträvande makthavare - det vet vi alla. Det är högerns vanliga gamla skräck inför kunniga och "krävande" medborgare som vi nu bevittnar, hur mycket man än försöker dölja det under sirapslena fraser. Upp till kamp för En för bok för alla!"

En särskild servitris

Hittade en liten godbit när jag städade en av mina lådor, som är fylld av gamla papper. Jag hittade egentligen fler godbitar, men de andra får vänta någon dag innan de blir publicerade här.

Den här söta historien handlar om en man som sedan länge var stamgäst på ett kafé. Han satte sig gärna vid ett bord som betjänades av en särskild servitris. En dag när de språkats vid en stund sa han.

- Ni är solskenet i mitt liv. Ert leende faller som en mild dagg över min själ. Med er vid min sida skulle jag kunna trotsa all världens stormar och oväder.

- Är det här ett frieri eller en väderleksrapport, svarade hon leende.

I goda vänners sällskap

Veckans tisdagstema är vänner och då passar jag på att visa en riktigt vänskaplig bild från hundgården där hela sonens familj umgås med alla sina draghundar.

Vänner måste man vara på riktigt om det ska vara roligt att dra runt på turister i omgivningarna runt Café Utposten.

En käpp eller ett paraply

Min gamle vän portieren har ett aldrig sinande förråd av små historior och den här utspelar sig i garderoben där rockvaktmästaren lämnar över ett paraply till baron Gyllenhals, som är rejält på sniskan.

- Ä-ä dä min kä-käpp, de där? Dä va f-fan va dä ä mycke ty-tyg på´n!

Varför man aldrig kan få ledigt

På krogarnas anslagstavlor hittar man bland vaktscheman och annat nyttigt ibland också små budskap på handskrivna lappar. Min vana trogen så skriver jag ner det jag hittar i min lilla anteckningsbok. På en lapp, som satt inklämd bakom en annons hittade jag ett litet tänkvärt räkneexempel till den som vill ta ledigt.

Så du vill ta ledigt en dag? Vet du egentligen vad du begär!

Året har 365 dagar, men du arbetar ju inte varje dag. Under årets 52 veckor har du ledigt två dagar varje vecka och då återstår bara 261 dagar. Du är ledig 16 timmar varje dygn och det blir sammanlagt 170 dagar. Då återstår bara 91 dagar som du kan arbeta.

Varje dag tar du minst en timmes lunch vilket blir 48 dagar och då återstår 43 dagar. Du behöver vidare inte arbeta sex röda dagar under året och då är det bara 37 dagar kvar.

Varje dag tar du dessutom en kafferast på minst 10 minuter, det blir totalt hela 11 dagar och kvar finns bara 26 arbetsdagar. Till sist har du 25 dagars semester och då återstår bara en enda dag att arbeta på och den förstår du väl att du inte kan ta ledigt från!

Att få en vän på gott humör

Av alla gamla historior som florerar i branschen finns det många som handlar om samtal mellan gäster. Den här handlar om när Jonasson sitter på kaféet med sin gode vän Svensson, som för tillfället är ovanligt sur och vresig. Och hur Jonasson än försöker går det inte att få vännen på bättre humör och till sist säger han.

- Nu ska jag säga dig en sak. Då du är på dåligt humör, ska du bara göra som jag. Jag går hem och kysser min hustru och så är jag idel solsken igen!

- Tack för rådet! När kan jag träffa din hustru hemma?

Provsmakning

Vi pratade blogg en gång, jag och min vän Marianne, som är kallskänka i Värmland. Hon tycker det är kul att läsa, men har inte själv tid att blogga just nu. Hon kunde däremot tänka sig att skicka mig några bilder och texter när hon fick tid. Och här kommer hennes första inlägg som gästskrivare i min blogg.

Marianne är själv allergisk mot fisk och skaldjur, så hon kan inte prov-smaka sina färdiga blandningar. Här är det skagenröra på gång!

Frivilliga för provsmakning är det sannerligen inte svårt att få...

...och får en smaka så följer fler likt ett lämmeltåg!

Skagenröran lades till sist i de fina baguetterna som jag fick en nattlig hälsning om!

Tack till Marianne och hennes arbetskamrater, jag ser fram emot fler bilder från livet i kallskänken!

En nattlig hälsning

Det klickade till i min telefon! En nattlig hälsning med en bild från en kallskänksvän i Värmland!

"Stor konferens i stan. Sen incheck innebar jobb åt kallskänken. 120 smarriga baguetter. Phu!" Tack Marianne för den lilla hälsningen från bänken i kallskänken! Hoppas nu bara att gästerna gillar den fina nattamaten!

Hur behåller man en god grannsämja

Satt en stund i solen på balkongen och gottade mig med en god bok när den omisskänliga doften svepte in över mig. Konstaterar att det nu har blivit dags för mina grannar att börja terrorisera sin omgivning. Istället för att bli arg över t-spritdoften, går jag in och slår upp ordet utegrill i världens bästa bok och känner mig genast lite bättre till mods.

"Flyttbar spis utformad för matlagning över glödande kol. Ett säkert kännetecken på den typen av bränsle är att det inte tänder om det blåser, än mindre om det saknas några liter T-sprit eller paraffin-tändare; den spyr ut giftiga gaser och rök bara i riktning mot kringstående personer; samt når alltid sin rätta matlagnings-temperatur 30 minuter före eller 90 minuter efter att maten placerats över den."

Så nu är det bara att vänta och hoppas att grannen läser det här och förstår vad jag menar.

Änglar över Kallhäll

I går var jag i Gamla Folkets Hus i Kallhäll för att se musik-teatern "Änglar över Kallhäll". Och när man steg innanför dörrarna kunde man i dubbel bemärkelse känna doften från svunna tider.

Musikteatern handlar om hur människorna i Kallhäll levde då och idag. Kallhäll var ett samhälle som helt byggdes upp på Bolinders villkor och eftersom han var den enda arbetsgivaren, kunde han likt en godsherre, bestämma över arbetarna.

"Bolaget uppförde arbetarbostäder, först i anslutning till fabriks-området och längre fram i Bolinderbyn. Däremot tilläts inga privata bostäder. De anställda som ville bygga egnahem fick göra det utanför Kallhäll. Det samma gällde för arbetarrörelsen. En tomt för Folkets Hus fick sökas i Björkliden utanför bolagets domäner." Mer fakta om industrihistorien finns att läsa HÄR!

Kajsa-Stina som levde då får nu i sin himmel ett uppdrag av Gud att se efter hur det står till med människovärdet på jorden idag, nu när människorna har bostad och mat för dagen. Vi får följa Kajsa-Stina, som i många tankeväckande scener, möter dagens stressade invånare i Kallhäll.

En fantastisk uppsättning med många medverkande, både äldre och yngre. Ett stort tack till Föreningen för teater och dokumentation i Järfälla, som lyckats så väl i sina strävanden.

Dubbelt upp

Skrönor och historior vandrar ofta långa vägar och den här berättades det om under tidigt 1900-tal då Paris ansågs vara den finaste staden att resa till. Hade man varit i Paris då var man verkligen en viktig person och det var man inte sen att berätta om.

Den vräkige amerikanska miljonären Harry Thaw frågade en gång servitören på sitt stamställe i Paris om hur stor summa han på en och samma gång fått i drickspengar av någon gäst.

- 500 francs, blev svaret.

- Väl, jag ger er dubbelt så mycket, briljerade miljonären och överlämnade 1 000 francs, men får jag fråga vem idioten var som givit 500 francs.

- Det var ni själv vid ert besök i fjol!

Att servera en cocktail

Satt i solen en stund och bläddrade i Svensk Hotellrevy från 1924, fann en artikel om ordet cocktail och fick en förklaring till ordets bakgrund. Vet inte om den är sann, men det är i alla fall värt att undersöka. Ordet cocktail betyder egentligen "tuppstjärt" vilket är svårt att förknippa med den isade drinkblandning vi är vana vid, men här kommer förklaringen från 1924.

"För många år sedan brukade en engelsk godsägare besöka en gästgivaregård i Kingstone, där det hölls tuppfäktningar. En dag var den finaste tuppen borta och det blev gråt och tandagnisslan. Om ett par dagar var den dock tillbaka och godsägaren var över sig av förtjusning. Han befallde skänkmamsellen att sätta fram allt vad huset förmådde av dryckesvaror för att de närvarande skulle kunna fira tuppens uppståndelse.

Flickan missförstod ordern. Hon blandade gin, öl, likör, whisky, porter, vin och is och serverade den kraftiga drycken å sällskapet, som i glädjen döpte den till cocktail."

Sant eller inte, men en kul förklaring är det!

Nytt kollektivavtal klart

Nytt kollektivavtal är nu klart i restaurangbranschen och varslet om strejk den 9 maj har dragits tillbaka. De anställda inom hotell- och restaurangbranschen får därmed de högsta löneökningarna av alla läser jag på HRFs hemsida.

Det är bara att gratulera till ett gott förhandlingsarbete, det är ju inte bara lönerna man enats om utan även nattvila, övertid, extraanställningar och annat. Jag ser med spänning fram emot att få ta del av hela uppgörelsen!

Världens första arkhotell

I denna fantastiska lilla skapelse kan man pimpla fisk direkt från sängkanten om man vill. Det är i och för sig ingenting nytt med en fiskeark som dras ut på isen, det nya är väl att man tänker satsa på att hyra ut ett antal arkar till hågade turister.

I Aftonbladet kunde man härom dagen läsa att turiststationen i Abisko har utvecklat fiskearken och placerat ut några små stugor på isen någon kilometer från land. Och här kan man njuta av frisk luft, fantastisk utsikt och bastubad.

Självklart satte testpanelen betyg på några olika faktorer. Bästa betygen gick till upplevelse, fiske och pris. Sämst betyg fick maten eftersom man få nöja sig med fisken man själv drar upp eller gå till restaurangen vid fjällstationen.

Hoppas att testpanelen fick tillräckligt med fisk, att de hade tillräckliga kunskaper för att klara av att rensa och tillreda rödingen för att slippa gå hungriga till sängs!

Att vara mentor

Igår var jag på en introduktionsdag för blivande mentorer inom Hotell och Restaurang Facket och gick hem med huvudet fyllt med nya tankar. Det känns fantastiskt roligt att få vara en av dem som fått möjligheten att vara med i starten av något nytt. Ett program som kommer att erbjudas alla nyanställda ombudsmän inom HRF.

Att vara mentor är historiskt ingenting nytt, redan i Odyssén, Homeros 3 000 år gamla diktverk kan man läsa om Mentor, personen som givit upphov till ordet mentorskap. Mentor skulle fungera som lärare och handledare åt Telemachos, son till kung Odysseus av Ithaka medan han drog ut i kriget mot Troja.

Uppgiften var att fostra och leda Telemachos och ge honom all den undervisning och allt det stöd som han behövde. Mentor hade alltså en bredare uppgift än att bara vara lärare och det är i den bemärkelsen som begreppet mentorskap har kommit att användas som någon som stöder och följer, leder och råder.

I dagens mentorroll ingår det att föra en ärlig och uppriktig dialog, ställa frågor och inte komma med färdiga svar eller lösningar, att finnas till hands och gå bredvid eller bakom adepten, inte att gå före. Det gäller att inte säga mer än vad stunden kräver och använda sig av lyssnandet stora konst. Och det för tankarna tillbaka till Paul, som en gång fungerade som min mentor. Han fanns alltid där när jag behövde det och den lärdomen tar jag gärna med mig i mitt eget mentorskap.

En riktig brasa

Att stå och huttra för att se en riktig valborgsmässoeld tillhör på något sätt traditionen, men jag har definitivt tröttnat på att huttra. Vet inte om det har med åldern att göra, men nu åker de varma kläderna på även om de inte ser särskilt vårliga ut.

Det som ska brinna här vid vårt träsk börjar man samla ihop redan under sena höstdagar och det har jag alltid tyckt vara fel eftersom några igelkottar an-tagligen finner en god, men förrädisk plats för sin vinter-sömn. I år fick jag veta att några ortsbor under dagen hoppar runt på rishögen för att få ut igelkottarna innan elden ska tändas. Jag vet inget om effekten, men hoppas i alla fall att det hjälper någon liten igelkott.

En god historia om en annan sorts brasa fick jag av en gammal god vän. Den utspelar sig på ett värdshus en kall vinterkväll där en gäst kommer in från kylan, gnuggar sina händer och säger.

- Fy sjutton, vad här var kallt! Jag tror vi får ha oss en riktig brasa.

- Ska vi ta renat eller akvavit? svarar kyparen raskt.

Mat och måltidsseder på Gotland

Hittade i mitten av 1990-talet denna lilla pärla till bok i en bokhandel och har sedan dess flitigt använt den för att förstå varför mathus-hållningen på Gotland ser ut som den gör.

Boken har givit mig en historisk bakgrund till gotländsk mat- och måltidskultur, ett antal teckningar och fotografier visar mig hur red-skapen såg ut och hur man använ-de dem. Därutöver finns ett antal gamla originalrecept som är svåra att förstå och använda idag, men många recept har nutidsanpassats och därför blivit roliga att använ-da när det ska bjudas på något riktigt gotländskt.

Jag har under åren hämtat mycket inspiration från boken och vågat mig på att laga till några gotländska maträtter med lyckat resultat. Jag har till och med försökt brygga riktig gotlandsdricka, men med mycket sämre resultat. Det berodde inte på receptet i boken utan mer på min ovana att hantera nya råvaror.

Ett recept som jag gärna åter-vänder till varje år vid den här tiden är "kajpsoppa". Har man hela tomten full med denna vilda lökväxt måste man ju bara lära sig att ta hand om den.

Och att det i alla fall förr har gått att beställa den på gotländska krogar gör det extra intressant. Visar en läcker bild ur boken på hur Kajpsoppa såg ut som serverades på Hemse Hotell.

ISBN 91-8752-415-5

Kärt barn har många namn

Trots att det hunnit bli sent på onsdag kväll kan jag inte låta bli att lägga in en bild till veckans tisdagstema, som är smaker.

Idag kan man dricka kaffe överallt och på väldigt många olika sätt, men det var inte så länge sedan det bara fanns detta eländiga pumpkaffe på konditorier och krogar. Hade man tur var det nybryggt och smakade gott. Hade man otur smakade det hemskt, det var rena rävgiftet.

Bakom kulisserna skämtade vi och sa kaffe brutal om det hade stått länge och hällde man en skvätt sprit i kaffet sa vi kaffe normal.