fredag 29 februari 2008

Diamanter på is

Anmälde mig för en tid sedan till blogstafetten och hade så när glömt bort det, men blev bryskt väckt av Fru Kaos, som kort och gott meddelade mig att nu är det din tur! Och hon gav mig uppgiften att skriva om detta...
Om du fick en Diamonds on the rocks att bjuda bort vem skulle du helst bjuda och varför?
Min första tanke var att detta är ju inte riktigt klokt, vem i hela världen skulle ge mig en Diamonds on the rocks och skulle jag verkligen ge bort den om jag fick den i min hand. Skulle jag inte ens försöka smaka lite för att få veta vilken sorts sprit, som den diamant- och brilliantbeströdda klockan ligger i?
Jag fnittrade tyst för mig själv en stund och förflyttade mig snabbt till den enda bardisken i hela Sverige, som har denna mycket exklusiva drink på sin drinklista. Bakom bardisken stod en ung man, han verkade mycket bekant och efter en stund kände jag igen honom som Danne, bartendern jag var lite förtjust i när jag var ung. Han log som vanligt mot mig medan han fixade med något som såg ut som en drink.
Vi småpratade en stund om kvällens beställningar, våra stamgäster och våra humoristiska arbetskamrater. Vi skrattade gott åt minnet av kvällen då han bjöd mig på en riktig Bloody Mary. Så lutade han sig plötsligt fram över bardisken, sträckte fram ett litet silverfat med en drink mot mig medan han viskade.

- Varsågod, den här drinken får du av mig, men den här gången slipper du smaka, du ska bjuda någon annan på den.

Jag tittade förundrat på honom och sedan på drinken, kunde inte riktigt tro mina ögon. Det gnistrade och glimmade så vackert i glaset och jag började undra om klockan var riktig, om den var vattentät eller kanske man borde säga spritsäker.

Helt plötsligt upptäckte jag att vi var helt ensamma i baren. Det kändes väldigt konstigt för vid den här tiden borde det vara fullt med gäster och sjuda av liv och rörelse. Och trots att det var skottår och den rätta dagen var inne för ett frieri fanns det inte en enda person att bjuda på drinken.

- Lika bra det, tänkte jag, för tänk om personen jag bjöd skulle sätta klockan i halsen eller ännu värre svälja den med alla små hårdsmälta diamanter. Jag donerar den istället till det nya Hotell och Restaurangmuseet, så den kan visas upp som en av vår tids kapitalistiska drömmar.
Alldeles kallsvettig vaknade jag upp och fann att allt bara hade varit en dröm. Jag kommer aldrig att få en Diamonds on the rocks och det finns inget Hotell och Restaurangmuseum.

Bilden lånad från Stureplan

Så ska stafettpennan lämnas vidare till Aggeman! Då jag förstått att du precis har ingått ett avtal och startat en mycket prestigefylld tävling vill jag att du berättar om...

Vilka sataniska frestelser tror du att häxan kommer att utsätta dig för, hur ska du bära dig åt för att inte gå i fällan och hur kommer du att hämnas?

2 kommentarer:

Fru Kaos sa...

Det var förjävla bra skrivet! Kul vinkling!

Frukostflingan sa...

Tack, det var kul att du gillade min lilla historia!