Idag börjar jag med en liten söt historia som jag hittat i en gammal portiertidning. Det är portier Ullberg på ett välkänt Stockholmshotell som berättar om en händelse på 1940-talet. En av mina mer välkända gäster var en herre, som jag här kallar för Grosshandlare Axberg. Det var en synnerligen trevlig och charmer-ande herre och trots att han någon gång kunde titta rätt djupt i glaset, lät han aldrig detta inverka störande på sin omgivning. En söndagsmorgon ringde det i portierens telefon och grosshandlaren frågade ängsligt. - Är portier Ullberg där? - Ja, det är jag. - Snälla Ullberg, kom upp till mig på rummet med detsamma! Det var väldigt mycket att göra i portierlogen, så jag hade inte tillfälle att gå upp med detsamma och det dröjde därför inte länge förrän telefonen ringde igen. - Portiern! Jag har en pippi häruppe! Kom! - Pippi? Vad menar grosshandlaren? - Ja den är grön, skynda er! - Jag kommer ögonblickligen, svarade jag, men tänkte att nu har det verkligen brutit ut och tog genast hissen upp.
Väl uppe på rummet möttes jag av en sällsam syn. Endast iförd pyjamas och med håret på ända jagade grosshandlaren runt i rummet, hoppande över och upp på fåtöljer och schäslong med en hatt i handen, och försökte fånga en ilsket skrikande och vett-skrämd grön papegoja. Jag hade inget annat val än att försöka hjälpa honom i hans vällovliga strävanden och öppnade därför tvättrumsdörren, där den vilsna gojan sökte sig en fristad på spegelhyllan. Efter att ha stoppat den i en rymlig påse och överlämnat den till en fågelvänlig städerska tog jag mig en pratstund med den lätt uppskrämde grosshandlaren. - Hur i all världen har detta gått till, frågade jag? - Ja. jag kände mig ju inget vidare, när jag vaknade vid ett kluckande ljud från nattygsbordet. Att jag sedan inte hade nerverna under kontroll då jag ringde ner, får portiern verkligen ursäkta! Tja, efter att ha konstaterat det egendomliga i att en vilseflugen papegoja bland alla storstadens fönster skulle välja just denna grosshandlares ”dagen efter-kammare", skiljdes vi åt. Jag tyckte mig dock märka en viss lättnad hos min värderade gäst, när han blev fullt säker på att han inte råkat ut för några hallucinationer.
Väl uppe på rummet möttes jag av en sällsam syn. Endast iförd pyjamas och med håret på ända jagade grosshandlaren runt i rummet, hoppande över och upp på fåtöljer och schäslong med en hatt i handen, och försökte fånga en ilsket skrikande och vett-skrämd grön papegoja. Jag hade inget annat val än att försöka hjälpa honom i hans vällovliga strävanden och öppnade därför tvättrumsdörren, där den vilsna gojan sökte sig en fristad på spegelhyllan. Efter att ha stoppat den i en rymlig påse och överlämnat den till en fågelvänlig städerska tog jag mig en pratstund med den lätt uppskrämde grosshandlaren. - Hur i all världen har detta gått till, frågade jag? - Ja. jag kände mig ju inget vidare, när jag vaknade vid ett kluckande ljud från nattygsbordet. Att jag sedan inte hade nerverna under kontroll då jag ringde ner, får portiern verkligen ursäkta! Tja, efter att ha konstaterat det egendomliga i att en vilseflugen papegoja bland alla storstadens fönster skulle välja just denna grosshandlares ”dagen efter-kammare", skiljdes vi åt. Jag tyckte mig dock märka en viss lättnad hos min värderade gäst, när han blev fullt säker på att han inte råkat ut för några hallucinationer.
2 kommentarer:
Det har jag också sett, jag menar en grön pippi ;-)
kocken: Jag hoppas att det inte var alltför allvarligt det du var med om!
Skicka en kommentar