Upphittat - en pizza

Var i morse ute på en bloggartur och av någon anledning hamnade jag i Aftonbladets webbarkiv. Och döm om min förvåning när jag hittade en artikel om monsterpizzan, som jag tidigare skrivit om i bloggen. Jag är egentligen inte alls intresserad av matlagning, men kan inte låta bli att fascineras av alla underliga pizzor i vårt avlånga land.

Jag önskar att jag kunnat se hur innehållet bredde ut sig på tallriken då reportern skar upp den nybakade pizzan. Det hade blivit en väldigt fin bild av bantarmat, som med lätthet platsat bland mamsens bild-bantartips. Två bilder hämtade ur artikeln får istället illustrera pizzabagarens bestyr att få allt att rymmas i en calzone.

Lång väntan på varmrätt

Vi befinner oss i restaurangen på Grand hotell i Lund och det är väldigt många gäster som ska äta samtidigt. Två herrar har efter en timmes väntan äntligen fått in sandwich, öl och snaps. De beställer samtidigt snöripa till varmrätt och hoppas därmed slippa ytterligare väntan.

De äter i lugn och ro sin förrätt och efter ännu en timme kallar de på den svettiga kyparen. Den ene herrn spänner ögonen i kyparen och frågar med kylig röst.

- Säg, har dom rest än?

Kyparen ser ut som ett stort frågetecken och herrn fortsätter lika kyligt.

- Ja, dom som ska skjuta ripan.

En nostalgitripp

"Prinsesstårtor och wienerbröd. Galonstolar och spetsgardiner. Kaffedoft och rara servitriser. Förr hade varje småstad minst två, tre konditorier. Vart och ett med sin stil och sin stampublik. Men vart tog de vägen? År 1960 fanns det nästan 5 000 konditorier i Sverige. Tio år senare var mindre än hälften kvar. Idag kan man tro att alla dessa gamla miljöer är borta.

Så illa är det lyckligtvis inte. I Kondis-boken presenteras 57 klassiska kaféer och konditorier. Allt från antikvitets-fyllda sekelskiftessalonger till stilrena femtiotalsfik."

Det är verkligen tur för alla oss andra att det finns fotografer som är beredda att resa runt och dokumentera alla dessa gömda skatter. Med Kondisboken i näven kan jag leta upp ett gammalt kondis vid mina egna resor i Sverige. Och när hotellrummet känns för trist och instängt är det skönt med en promenad. Att hitta ett gammalt kondis, slå sig ner och ta en hederlig kopp kaffe kan kännas som extra lyx.

Har man tillbringat en del av sin ungdom på ett gammalt kondis, fikat och spelat jukebox är det lätt att få en riktig nostalgitripp bara genom att bläddra i boken!

ISBN 91-89614-10-0

Vilken natt

Om hotellgäster finns det många historier och den här handlar om herr och fru Sandberg som kommit till Stockholm. De hade tagit in på ett hotell med ganska tunna väggar och i rummet bredvid logerar en major. Mitt i natten väcks majoren av fru Sandbergs ljuva röst.

- Älskade Filip, kyss mig, annars kan jag inte sova.

Fru Sandberg upprepar sin bön till dess majorens tålamod brister och han ryter genom väggen.

- Snälla, söta, älskade Filip, kyss din hustru, annars kan ta mig f...n inte jag få sova heller!

Alla hjärtans dag

Hur kunde jag glömma att det är alla hjärtans dag idag? Inga rosor eller hjärtan har jag heller, men röda bollar går kanske bra! Hittade dem i en glasbehållare på Tammsviks konferensgård härom dagen!

Röd boll på er alla!

Grytor och kastruller

I världens bästa bok om matlagning har grabbarna, författarna, definierat grytor och kastruller så här:

"En sortering olikformade hål, rost-fläckar, brännmärken, repor och glapp med lösa handtag och bort-tappade lock."

Kanske är det äntligen dags att göra slag i saken och inventera det egna förrådet!

Bästa biten

Vännerna Andersson och Hansson sitter i restaurangen på Trosa hotell och har just fått in sin mat. På fatet ligger några köttbitar och när Andersson tagit "sina" kan Hansson inte låta bli att kommentera detta.

- Du generar dig sannerligen inte - du tar den bästa biten.

- Skulle du tagit den minsta om du tagit först?

- Naturligtvis!

- Nåväl, då är ju ingen skada skedd!

Skedar, slevar och mått

Läste vidare i den lilla boken om matlagning, ville veta hur de definierar en sked och äntligen fick jag en vettig förklaring till varför mina soppor alltid blir så salta.

"Basverktyg i Köket. I matlagningen används alla storlekar och sorter av skedar, men recepten hänvisar alltid till standardmåtten tesked (tsk) och matsked (msk) som man hittar bland den uppsättning mått som ligger i alla kökslådor. Många kockar använder dock fortfarande närmsta sked som finns till hands och bestämmer mängden salt, kryddor och liknande efter en mer glidande skala som t ex ungefär halva soppsleven (uhs), nästan hela skopan (nhs) samt rågad glass-skopa (rgs)."

Det är alltså inte mig det är fel på, det är helt enkelt måttbeskrivningen! Kanske är det också en förklaring till att jag blev servitris!

Kockens viktigaste verktyg

Vill man ha en annorlunda och humoristisk förklaring på vissa kökstermer tittar man i världens bästa bok om matlagning, upp-slagsboken som inte rör ihop begreppen. Tycker jag att vissa ordförklaringar känns stela och tunga i vanliga lexikon, tittar jag gärna en stund i denna lilla "goding" och blir genast på bättre humör. För en tid sedan letade jag efter fakta om ordet kniv och fann denna förklaring.

"Kökets basverktyg när det gäller skärning. Det finns åtskill-iga storlekar, alla avsedda för en speciell uppgift och olika metallegeringar att välja emell-an, men oavsett vilken typ man väljer är det nödvändigt att skära in eller trimma den nya kniven. Detta för att många köksmästare är så beroende av dessa vackra verktyg att even-tuell misshandel av andra kan orsaka onödig missämja. För att åstadkomma denna förberedande process håll först handtaget över öppen låga så att det blir bränt på ett par ställen. Dra sedan bladet upprepade gånger längs en tegelsten tills det fått djupa hack i eggen. Släpp därefter kniven mot ett stengolv, så länge att spetsen bryts av. Låt den slutligen ligga i slasken under en droppande kran tills den börjar missfärgas. Nu kan du lägga den i en låda och vara säker på att du kommer att finna den precis som du lämnade den."

Så sant som det sagts, denna lilla ordförklaringsbok gavs ut av Tidens förlag 1987, ISBN 91-550-3004-1, och jag undrar vad alla dagens guldkockar skulle säga om denna knivförklaring?

God sömn på fel ställe

Denna lilla historia utspelade sig på 1940-talet på ett av landets förnämsta hotell. Klockan elva på kvällen kom en mycket upprörd gäst nerspringande till portierlogen.

- Det ligger en främmande karl och sover i min säng på rum 441 och det är lögn i helsike att väcka honom.

Portiern ringde våningschefen, som med assistans av ett par servitörer tog corpus delicti i närmare skärskådande.

- Vad gör ni här egentligen?

Inget svar hördes förutom en serie snarkningar av högsta kvalitet. Det uppbådade manskapet ruskade mannen till en början helt milt men sedan hårdare och hårdare. Mannen öppnade ett öga och utstötte på finlandssvenska.

- Vad innerst in i ... Kan man inte få sova ifred på det här hotellet?

- Ni har kommit in i fel rum. Om jag får veta min herres namn, så skall jag ta reda på var ni hör hemma.

- Det här är mitt rum och om ni inte genast ger er iväg, så skall jag klaga för direktionen i morgon.

- Jag beklagar, men vi har kontrollerat att rummet tillhör denne herre, förklarade våningschefen och visade på den ”rätte” gästen.

- Det ger jag tusan, det här är mitt rum, vidhöll mannen vände sig om på andra sidan och somnade in på nytt.

Det var inget annat att göra än att ruska liv i honom igen och försöka släpa honom ur sängen. Men då tog det eld i mannen. Ord och gester blev så pass livaktiga att förstärkning i form av ett par borstare och bagagevaktmästare måste rekvireras. Icke heller detta hjälpte och man ansåg sig vara tvungen att ringa efter radiopolisen.

Vid åsynen av de uniformerade väktarna över den medborgerliga sängfriden kunde mannen övertalas att klä på sig och under hetsiga protester följa med. I polisbilen tog konstaplarna en rövarchans och frågade mannen vad han hette och var han bodde.

- Jag heter Vuori och är finne och jag vet bestämt att jag bor på Continental fast de där dumma jäklarna på hotellet körde iväg mej, svarade mannen, som nu nyktrat till högst väsentligt.

- Då tror jag att vi kör er dit, sade polisen, för det hotell ni gått och lagt er på är inte Continental utan Grand. Inte så underligt då att dom hivade ut er.

En hovmästares anteckningar

Då jag just nu överfallits av lust att städa bokhyllan måste jag passa på att presentera en riktig liten kulturhistorisk pärla. Boken fann jag på ett antikvariat för många år sedan och har man själv jobbat i branschen är det än idag lätt att känna igen sig. Hovmästare G. Ottosson berättar livfullt om sitt yrkesliv i början av 1900-talet och jag har tummat och läst denna lilla bok otaliga gånger.

Ottosson var för sin tid väldigt fri-språkig, han ville visa hur vardagslivet som anställd på en bolagsrestaurang såg ut. Om hur man förväntades arbeta för nykterhet i samhället och samtidigt smussla med spritransoner och utskänk-ningsregler. Han beskriver den bedröv-liga mathushållningen i restaurangköken och hur skämt kött blev till "schnellklops" på matsedeln. Däremellan ger han många målande och humoristiska bilder av gästerna i matsalen.

Jag anar att Ottosson känt en viss bitterhet när han beskriver sin situation. Han ville och försökte göra rätt för sig, men blev orättvist behandlad. Han ville väcka debatt om krögarens oinskränkta rätt att avskeda folk hur som helst och i förordet står det "Boken är den första i sitt slag som direkt och utan rädsla avslöjar de missgrepp som de makthavande utan hänsyn till sina underordnade göra sig skyldiga till".

Hur många förlag Ottosson tagit kontakt med för att få sin bok utgiven vet jag inte, men antar att innehållet var alldeles för hårdsmält för den tidens bokförläggare. Jag skänker dock en stor och tacksam tanke till Ottosson för hans ihärdighet "att visa restaurantlivets rätta ansikte". Han ger till sist ut sin bok "Vad vet restauranggästen?" på eget förlag 1935.

Frukostflingor & Nötknäppare

När jag 1976 blev kallad "en sån där som jobbar på syndens näste” började jag på allvar studera livet på krogen. I matsalen, köket och hotellet iakttog jag bemötanden och beteenden mellan anställda och gäster. Det var både skrämmande och intressant, men gav mig nytt perspektiv på tillvaron.

Det speciella språk som restaurang-anställda utvecklat genom tiderna har sitt berättigande, många ord speglar samhället och de villkor personalen levde under. Man brukar säga att yrkes- och slangspråket är "rått men hjärtligt".

Jag började samla ord - först i mitt huvud, sedan på lappar och i block. I min roll som kulturansvarig i Hotell och Restaurang Facket fortsatte in-samlingen med hjälp av många medlemmar. Och 1996 trycktes den första upplagan av Frukostflingor & Nötknäppare, den innehöll 560 krogord och 14 uttryck.

Boken blev den inspirationskälla jag hade hoppats på. Alla som bidragit med ord fick naturligtvis sitt eget exemplar av boken och många restauranganställda hörde av sig med nya ord. Boken är för länge sedan slutsåld, men går kanske att finna i något antikvariat, den intresserade kan ta del av bokens innehåll i Hotell och Restaurang Fackets arkiv. ISBN 91-88016-66-8

Väckning är beställd

Det är tur att jag har en liten humoristisk historia till hands på morgonkvisten! Idag handlar det om en hotellgäst som bad om väckning innan han gick till sitt rum. Det utspelar sig i en tid då det inte fanns telefon eller väckarur på hotellrummen. Det var helt enkelt hotellvaktmästaren som fick gå runt, knacka på dörrarna, och vänta på svar. Gästen kommer något sen ner till receptionen.

- Varför väckte ni mej inte klockan sex, som jag sa till om?

- Nog väckte jag herrn alltid, men herrn skrek bara "Kör ungarna i säng och sätt på toddyvattnet, din gamla harpa".

Så kan det gå

Somliga gäster blir lätt alldeles för högljudda i matsalen och då måste man försöka få dem att dämpa tonen lite. En del vill inte alls förstå vad man menar. Andra ger direkt svar på tal, som i den här historien där hovmästaren går fram till bordet med fem glada herrar och säger.

- Herrarna får lov att vara litet tystare!

- Vem är herrn då, svarar en av dem genast.

- Jag är hovmästare här!

- Får jag tala med källarmästaren då.

- Omöjligt, han är död!

- Död!!! Jag såg ju honom i förrgår!

- Ja, men han sköt sig i morse!

- Sköt han sig? Hör nu hovmästaren! Gå han och sköt sig också!