söndag 9 augusti 2009

Medeltidskrogen Clematis

Har pratat om det länge och igår kväll blev det äntligen av. Slog mig lös och följde med sonen, barnbarnen och deras vänner till den medeltida krogen Clematis i Visby. Krogen är inrymd i ett gammalt källarvalv och de fladdrande ljuslågorna i takkronorna och på borden skapar en mycket speciell stämning.
Man sitter på bänkar vid långa bord och äter med fingrarna direkt ur faten och dricker vin ur lerkrus. Alla i sällskapet delar den långa linneservetten som läggs i knät på alla som sitter vid bordet. Jag åt en varm skänktallrik, som innehöll bröd, kål. färskost, lammkotlett och honungsglaserad revbensspjäll. Och visst blir man lite kladdig om fingrarna trots servetten.
Att be om en våtservett däremot eller att låta mobilen ringa är en stor synd och den som blir ertappad förs genast ut till skamstocken utanför entrén. Där blir man satt med huvud och händer fastlåsta i stocken medan förbipasserande skrattar och pekar finger åt den stackars syndaren.
Det är lite som ett skådespel både utanför och inne i valven. Servispersonalen är klädda i medeltida kläder och de underhåller emellanåt gästerna med att blåsa eld runt valven. Ingen vidare arbetsmiljö kan man tycka, men de som jobbar där gillar verkligen att uppträda och gyckla med gästerna.
Lite vemodig kände jag mig när vi vandrade därifrån på Visbys kullerstenslagda gator. Krogen Clematis stänger idag för att aldrig öppna mer. Någon penningstinn person har köpt hela huset och ska nu inreda den till privat bostad och den gamla medeltidsvalvet ska tydligen bli en vinkällare.

4 kommentarer:

Lagers tabberas sa...

jag har haft förmånen att följa Clematis sedan starten och maten har aldrig blivit bättre. Alltså knappast prisvärt.

Åsa! sa...

Visst är det lite sorgligt att Clematis ska bli privat.

Frukostflingan sa...

Lagers tabberas; jag kan hålla med om att maten aldrig blivit bättre, men det är stämningen vid borden som räknas när man ska hit...
Om man vill äta riktigt kulinariskt ska man gå någon annanstans...

Åsa; visst är det sorgligt att allt som är trevligt försvinner...

Ia sa...

När jag var tonåring och fortfarande gotlänning då användes Clematisgården som bland annat lägergård....oj, så hårt stengolvet var om man hade för lite luft i madrassen ;)

Det är jättekul att läsa olika bloggar från Gotland..det väcker minnen må jag säga...och det är bra för när man börjar komma upp i åren ;) blir det så många minnen så en del glöms bort!!

Ber att få återkomma!!