Mat för gudar, kungar och svin

Idag tog jag helt ledigt från mina flyttkartonger och gjorde en liten utflykt till Ljugarn, som ligger på den andra sidan av ön. Och det var en liten, ganska oansenlig annons i tidningen som fick mig att fatta det beslutet.

Och jag har verkligen smakat, pratat och handlat idag. Det var med viss vördnad jag tog upp de svarta knölarna och kände på dem. Fick lära mig en del nytt idag, bland annat att tryffeln här på Gotland kallas för det svarta guldet. Inte så konstigt kanske med tanke på hur högt smaken värderas av gourmeter och så förstås på prislappen. Blev lite överraskad av att den kändes så hård och att doften var så intensiv och stark.

Tryffeln omnämns för övrigt i litteratur och historia som kvinnornas afrodisiakum. Passionstörstande kvinnor lär ha haft en svamp bredvid sig på nattduksbordet för att vid behov kunna hyvla en liten skiva och stimuleras av den sensuella doften.

Svart tryffel är en riktig smakförhöjare och det behövs ytterst lite för att få till det. Så min inhandlade dyrgrip har jag nu lagt tillsammans med några färska ägg i en glasburk och där ska den ligga i 24 timmar. Äggen tar åt sig av den starka doften och i morgon ska jag göra mig en riktig tryffelomelett. Tryffeln ska jag sedan mixa tillsammans med smör och lägga i frysen så att jag kan njuta av smaken många gånger framöver.

Det var inte bara jag som fick något nytt och gott idag. Kunde inte motstå frestelsen att köpa en påse hundskorpor med tryffel i och när vi kom hem bjöd jag hunden på en skorpa. Han tog den i munnen, la ner den på golvet och sniffade lite innan han gick därifrån. Och nu ligger det en övergiven tryffelhundskorpa på köksgolvet.