onsdag 21 november 2007

Kaka söker maka

En begravning för femtio år sedan var en angelägenhet för alla invånare på en mindre ort, skriver Sonia i ett brev från Skåne. Om det beställdes kaffe för femtio personer kunde det utan vidare komma minst det dubbla antalet gäster, så det gällde att alltid vara förberedd.
Nu bar det sig inte bättre än att detta hände. Allt vad som fanns av bord och stolar plockades fram, kakor lades upp, grädde och socker sattes fram. Sedan började spektaklet, för det var vad det blev denna gång. En av servitriserna var känd för sin vassa tunga och den användes flitigt. Hon var inte heller så god vän med de flesta damerna i begravningssällskapet.
I köket hade personalen värmt upp kaffekannorna så att kaffet var riktigt varmt när det serverades. Med så många extragäster fick köket plocka fram allt vad som fanns av kaffekannor. Och i brådskan blev en och annan kanna inte ursköljd, vilket vi hoppades att ingen skulle märka.
Vi började servera kaffet och efter en liten stund hör man en ilsken röst som säger till den vasstungade servitrisen.
- Titta det ligger en gråsugga i min kaffekopp!
Servitrisen går tillbaka till damen, tittar i kaffekoppen och säger med sin allra lenaste röst.
- Tänk... att dom söker sig till sin like!
Och nog var vi många som både ville sjunka genom golvet eller lägga upp ett rejält gapskratt, gråsuggan hade hamnat hos den minst omtyckta damen i hela begravningsföljet.

2 kommentarer:

Marika på Odlingspyssel sa...

Jag hade gapskrattat, fast tyckt lite synd om damen.

Frukostflingan sa...

Ja du Marika, jag hade nog gjort det samma!