Seg köttbit

Personalmaten på krogen var inte alltid särskilt trevlig att äta. Ett jobb i servisen innebar däremot att man ibland kunde få i sig en godbit från något serveringsfat. Med den förvissningen hoppade man ibland över besöket i den ogästvänliga personalmatsalen.

Någon gång var kockarna väldigt trevliga. De överraskade servisen med en vällagad bit mat innan köket stängde för kvällen. En sådan gång fick vi var sin tallrik med upplagd mat. Det var en snyggt garnerad wienerschnitzel, gröna ärtor och stekt potatis.

Det doftade underbart gott och med tallriken i högsta hugg bar det iväg till servisens pausrum. Stoppade en välsmakande potatisbit i munnen och började skära i min wienerschnitzel. Jag skar och skar men det var oerhört segt. Kastade ett öga på mina kollegors tallrikar för att se om deras kött också var segt, men de tycktes inte ha några problem.

Jag, som var ganska ny, ville inte klaga på mitt sega kött utan fortsatte envist att skära i min köttbit. Till slut lyckades jag få i mig en tugga och då kände jag att allt inte stod rätt till. Köttet hade en mycket underlig konsistens. Jag kände mig väldigt villrådig, funderade över hur jag skulle hantera situationen då jag hörde mina kollegors upprymda skratt.

Jag hade just försökt äta en väl tillklippt och panerad wettexduk. Snacka om att bli lurad, men jag har ofta skrattat gott åt denna minnesbild.