Att vårt yrkesspråk är levande ser man när man studerar orden lite närmare - det förändras hela tiden. Många ord och uttryck speglar olika tidsepoker, gamla uttryck försvinner och nya uppstår. På den gamla "goda" tiden fanns det skurmadamer eller skurkärringar på alla krogar och hotell. De låg på knä med skurborsten i högsta hugg för att attackera smutsiga golv och trappor. Vatten fick de släpa i vanliga hinkar och sänglinne bar de på sina armar. Så kom den första dammsugaren "tornadon" och arbetet blev något lättare. Sen kom städvagnen för mopp och hink, och en särskild vagn för sänglinne. Redskapen lever kvar, de har bara fått ny design och är lite mer ergonomiska. Hierarkin inom branschen krävde samtidigt nya yrkesbeteckningar. I toppen husfrun, även kallad husmus och ibland nyckelpiga. Sen kom överstäderska, understäderska, lokalstäderska och personal-städerska. Och så förstås, restaurangbiträden för fin- och grovdisk. Några försökte under en period skämtsamt byråkratisera språket eller vad sägs om uttryck som utensiliesanerare, golv- och parkettkosmetolog. De har alla något viktigt att berätta. Det handlar om yrkesstolthet, arbetsglädje och god kamratskap, om tungt och slitsamt arbete, låg lön och en nedvärderande attityd från omgivningen. Det är ett arbete som verkligen syns - när man låter bli att göra det.
fredag 12 januari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Stadarbete, inget roligt, men som du sager, gors det inte, sa syns det.
hpy; så sant som det sagts!
Skicka en kommentar