Min insats för en renare natur

Tänker på "Flaskpelle" när jag tar min dagliga promenad. Han var ett av Visbys verkliga original i slutet av 1960-talet. På sin gröna militärcykel cyklade han tidiga morgnar runt i hamnen och innerstan, han samlade pantflaskor. Exakt klockan sju parkerade han cykeln utanför fönstret till Kaffestugan, där jag jobbade, och då var trälådan på pakethållaren och kassarna på styret fyllda. Han sparade alla flaskpengar på banken och reste vart fjärde år för att se sommarolympiaden.

Han hade ett tydligt mål med sitt samlande, tänker jag, när jag plockar upp den andra ölburken som skräpar ner i naturen. Tycker det är märkligt att folk bara kastar bort sina pengar, men femtio öre betyder kanske ingenting längre. Min promenad gav mig frisk luft, motion och en hel krona i förtjänst.

Om jag tar hand om två burkar per dag under mina promenader får jag ihop 365 kronor på ett år. Det räcker inte till någon OS-resa även om jag sätter in pengarna på banken. Idag tar ingen bank emot några pengar utan att ta betalt och inte betalar de någon ränta heller. Jag samlar mina pantpengar i en burk och är nöjd över min insats för en renare natur.