Hänt sen sist

Har länge funderat över att komma igång med mitt skrivande igen, men det har alltid stannat vid blotta tanken. Det har gått alldeles för lång tid sedan jag skrev sist och kanske är det därför som motståndet har varit extra starkt. Eller så beror det på att jag behövde ta en paus från skrivandet igen.

Och vad har då hänt de senaste tre månaderna förutom att det ser ut att bli sommar även i år. Butiken är färdiginredd, glassboxen är fylld och alla saker är prismärkta och uppställda. Så har jag startat och har nu sommaröppet varje dag utom söndag och måndag. Lite ledig tid behöver jag förstås ha även i år. Det känns verkligen fräscht i butiken nu och extra kul är det när folk dessutom säger det.

Vi (ett gäng människor i Tingstäde) har startat en ekonomisk förening för att kunna köpa Gazeliigården och skolan eftersom vi så väl behöver en samlingslokal i bygden. Nu väntar vi bara på att kommunen ska ge oss en prislapp på fastigheten så vi kan börja sälja andelar i föreningen. För pengar behövs det sannerligen om vi ska få allt att gå runt.

I hembygdsföreningen har vi förändrat vårt medlemsblad, från ett par tättskrivna ark till ett litet tryckt häfte. Det delades ut för någon vecka sedan och vi har fått många uppskattande kommentarer. Och jag har tagit mig friheten att lägga in en pdf på min hemsida så att även mina gamla vänner ska kunna läsa. Och visst kan du också kika i vårt Tingstädeblad, det är bara att klicka på den här länken.

En Munktell

På en gård här i Tingstäde står det en hel del gamla jord-bruksklenoder och i lördags provade man att tröska på gammalt vis. Traktorn, en Munktell 20-24 från 1916, gick igång sedan man värmt upp den med gasol. Och visst måste man vara en riktig entusiast för att få igång en sådan traktor. Den köptes in 1967 och har sedan ställts iordning bit för bit och när jag lyssnar på när Rune berättar förstår jag att det ligger mycket arbete bakom. Trösken är också den en Munktell 3,5 fot från tidigt 1930-tal. Den inköptes då av åtta bönder som ägde och brukade den tillsammans för så stora maskiner hade inte en enskild bonde råd med. Nu står trösken på Myrvälder gård tillsammans med traktorn och en ny generation håller på att lära sig hur maskinerna ska sättas igång och skötas.

Här visar Rune stolt upp de korn som tröskats fram och vill att vi lägger märke till hur rent säden tröskas i den gamla trösken.

Sojdesbränning

Härom kvällen var jag ute i Smiss-skogen och tittade på när man tände det gamla sojdet. Där fanns förstås "Pricken" Karlsson och hans sojdesgubbar, som under vintern har samlat ihop en stor mängd gamla tjärvedsstubbar. Det är verkligen ett skådespel när de tänder sojdet under rituella former. De jagar bort Bysen och hans anhang, samt skjuter några skott för att skrämma bort andra ovälkomna väsen. Och här sitter Bysen med elva av sina små ungar i vagnen.

Det här med att tända sojde har väldigt gamla anor och i varje socken fanns det i regel ett gammalt sojde. Många är förfallna, men många har rustats upp och används idag av hembygdsföreningar, som på sommaren visar hur det gick till att utvinna tjära. Men jag vet inte om det finns någon annan än "Pricken" som bjuder på detta skådespel.

Klättrar uppåt

Idag har jag gjort något jag inte trodde att jag skulle klara. Fick möjlighet att gå upp i Tingstäde kyrkas torn för att ta ett kort på kyrkklockan. Att ta sig upp för de branta och smala trapporna gick väl an, men att sedan gå nedåt var faktiskt värre.

Kan i alla fall berätta att det 189 trappsteg ända upp till toppen, men jag klarade bara att gå 150 av dem. Dels var det ett rejält vinddrag däruppe, det är sju gluggar på varje sida av det fyrkantiga tornet, och dels satte min höjdrädsla stopp för vidare klättring.

Någon bra bild på kyrkklockan blev det inte heller, eftersom den var full med fågelbajs. Men ett rejält gympapass blev det i alla fall.

Brödbak

Idag har det bakats surdegslimpa i en gammal vedeldad ugn på vår hembygdsgård, som för övrigt heter Polhemsgården. Det blev nästan fyrtio limpor och det doftade helt underbart när de togs ur ugnen.

Och jag kunde inte låta bli att ta ett foto av de fyra herrarna som penslade de varma bröden. För visst är de riktigt söta när de har förklädet på!

Jag har vandrat till en mila

Under ett par veckors tid har jag varje dag tagit min långa promenad med hunden till ett fantastiskt litet ställe mitt ute i skogen. Där har jag kunnat följa det mödosamma arbetet att bygga upp en kolmila. Och det har varit mycket intressant att varje dag få se nya detaljer i arbetet. Först all veden som staplats i lager på lager på ett sinnrikt sätt, så täckningen och slutligen håltagningen på toppen innan milan tändes. Kvällen då milan tändes var riktigt fin och man kan nog påstå att det var lite av en folkfest i skogen. Det bjöds på rågbulle med kaffe och så förstås lite musik av en riktig speleman. Och för den som vågade ta sig en slurk av nybryggd gotlandsdricke fanns det så det räckte i ett hundra liters mjölkspann. Några sena kvällar har jag också letat mig ner till milan och suttit och pratat med "gubbarna" som vaktat milan på nätterna. Jag känner mig verkligen privilegierad som har möjlighet att få vara en del i en bygd som låter folk vara med och uppleva sån´t som man bara har sjungit om tidigare. Och då tänker jag givetvis på Dan Anderssons "Jag sitter vid min mila medan timmarna lida..."

Även om tiderna var annorlunda då den visan skrevs, känner jag stor respekt för det kulturarbete som bedrivs idag för att vi vanliga dödliga ska få en inblick! Och de som stått för arbetet är naturkommittén i Tingstäde hembygdsförening!

Föreningsliv i Tingstäde

Det känns som om jag alltid ligger ett steg efter i min planering och i mitt skrivande. Tiden vill som jag nämnt tidigare inte riktigt räcka till eller så har jag tagit på mig för många arbetsuppgifter. Hur som helst, jag gillar ju att vara aktiv i föreningslivet och det har jag sedan i mars blivit i Tingstäde hembygdsförening.

Just nu jobbar vi för fullt för att behålla den fina samlingslokalen vi har i Tingstäde. Det är ju extra roligt att tidningarna tar upp tråden och skriver lite om vårt arbete. Självklart hoppas vi på ett positivt svar från kommunen framöver. Det är viktigt för bygden att det rika föreningslivet får en chans att leva vidare!