Rotary, Frimurare, De badande vännerna och Druiderna är sammanslutningar för män i karriären. På Statt hade de speciella middagar med möten omgärdade med mycket hemlighetsmakeri. Vissa av seanserna hölls bakom lyckta dörrar och många otäcka historior var i omlopp. De drack blod, tillbad dödskallar och utförde många andra ritualer. Min nyfikenhet väcktes och jag ville veta sanningen. Ibland kikade jag i nyckelhålet, men fick då rejäla åthutningar av mina äldre arbetskamrater. De hävdade att vi i servisen hade tystnadsplikt och inte fick berätta om det vi såg för någon enda människa. Festvåningen med spegelklädda väggar, lampetter, parkettgolv och kristallkronor i taket var den perfekta miljön för dessa herrars möten. Innanför den stora salen låg små salonger dit gästerna flyttade efter middagen. Här intogs kaffe och konjak eller punsch och här röktes det cigarr. Senare om aftonen kom spelbräden och kort fram och så förstås groggbordet. Att alltid finnas till hands, men inte höras var vår lott. Gästerna fick inte störas och vi smög fram med glas och brickor. Varje vink från dem skulle uppmärksammas och vi skulle stå som bugande, hjälpande andar och vara beredda på nästan allt. Det var så jag mötte de rika, de besuttna. De uppförde sig inte som jag förväntat mig. De trodde att allt kunde köpas för pengar och förslag om extratjänster saknades aldrig. Det var en helt annan ton i de fina salongerna, mer diskret än den på Kaffestugan och Skeppsbron och jag fick använda humorn som vapen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar