I garderoben stod Robban, som var fackligt ombud. Han lät mig förstå att på anrika Statt skulle alla anställda tillhöra facket. Och precis som Lola på Kaffestugan började han trycka på. Han försatt inte en chans, varje gång jag passerade garderoben stack han ut huvudet och försökte fånga in mig. Han önskade att jag skulle ta mitt förnuft tillfånga och bli facklig medlem. Jag ville veta varför jag skulle vara med, men fick bara svaret att om jag inte tillhörde facket skulle jag inte få jobba kvar på Statt. Jag tyckte inte det var någon bra anledning att bli medlem, då Visby var fullt av krogar. Jag vägrade bli medlem eftersom ingen kunde ge mig ett tillräckligt bra och för mig nyttigt skäl. Jag tjänade inte så mycket som matsalselev och behövde vartenda öre av min lön för att överleva. Några svårigheter att få jobba på Statt hade jag inte, jag slutade helt enkelt att passera garderoben där Robban fanns. Långt senare skulle jag förstå vad ett fackligt medlemskap verkligen innebar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar