Gammal bokskatt

Fick tag på en gammal bok med gotländska sägner på ett antikvariat i förra veckan. Den ingår i en hel serie böcker med "Svenska sagor och sägner" och de gotländska sägnerna är från början upptecknade av P.A. Säve under 1840-talet. Säve var i det närmaste besjälad av att samla ihop sägner, sagor, lekar och visor från Gotland. Vi kan idag glädjas över att hans handskrivna skatter finns bevarade på Uppsala Universitetsbibliotek, att ett antal personer har intresserat sig för materialet och skrivit av texterna.

Den här boken, som är fantastiskt fin, är utgiven 1959 av Herbert Gustavson och Åsa Nyman. Jag har nu suttit med boken uppslagen hela morgonen vid köksbordet och nästan andäktigt bläddrat och läst medan tvättmaskinen gått på högvarv.

Det är väldigt lätt att glömma både tid och rum, men jag har nu fått en hel del nya uppslag för mina utflykter på ön i höst. Och så får jag förhoppningsvis något att dela med mig av här framöver.

Till Snäck med buss

Satt och letade efter material från gamla Snäckgärdsbaden, som jag jobbade på i unga år. Jag har tidigare skrivit lite om den tiden. Nu blev jag smått lyrisk när jag läste att man hittat den gamla bussen, som förmodligen körde ut turisterna till Snäck från färjan i Visby från 1931 till 1950-talet.

Vilken otrolig överraskning det måste ha varit att göra ett sådant fynd när man ska renovera en gammal sommarstuga. Extra roligt är det att ägaren har jobbat för att bussen ska bli kvar på Gotland och att den ska renoveras, så att den åter kan rulla vid några speciella tillfällen.

Det kommer säkert att kräva väldigt många arbetstimmar för att få ordning på bussen och man efterlyser nu personer som kan sitta inne med mer kunskap och kanske har tips på var man kan hitta fler originaldelar. Självklart ska jag försöka följa renoveringsarbetet och kanske få några egna bilder av bussen. Till dess får ni hålla tillgodo med bilderna i artikeln.

Undrar just om det var vanligt att man förr använde bussvrak som stomme när man skulle bygga en sommarstuga för jag hittade ytterligare ett exempel från Jämtland. Arbetet med den bussen finns väl dokumenterat på denna sida.

Perikles

Det har gått nästan två veckor sedan jag var inne på bloggen sist, men aldrig kunde jag ana att gubben med den röda näsan skulle ge upphov till så många nostalgitrippar. Tack för alla goa och glada kommentarer, och lilla B du gav mig verkligen en ledtråd att söka vidare på.

Perikles, även kallad Preben i Danmaek, var mycket riktigt en känd huvudfigur på en reklamaffisch. På affischen frågar en gubbe Perikles: "Du Perikles, kan du sige mig hvornaar en Tuborg smager best?" och Perikles svarar: "Hvergang!"

Hittade en affisch som var till salu på Tradera. Tyvärr var jag lite för sent ute för att in-förskaffa den, men jag kunde inte låta bli att låna bilden till detta inlägg även om den inte har bästa kvalitet.

Teckningen gjordes mycket riktigt av den stora danske skämttecknaren Storm P, som egentligen hette Robert Storm Petersen. Han räknas som en av Danmarks verkligt stora kulturpersonligheter och gjorde under sin livstid mer än 60 000 teckningar av människor i samhällets utkant.

Och visst finns det ett Storm P-museum i Frederiksberg och det vill jag gärna besöka någon gång. Många smakprov på hans teckningar, varav en del utspelar sig i krogmiljö, kan du få här på Galleri Storm P. Ett stort tack, Anders S Svensson i Umeå för att du lagt detta på din hemsida!

Änglar över Kallhäll

I går var jag i Gamla Folkets Hus i Kallhäll för att se musik-teatern "Änglar över Kallhäll". Och när man steg innanför dörrarna kunde man i dubbel bemärkelse känna doften från svunna tider.

Musikteatern handlar om hur människorna i Kallhäll levde då och idag. Kallhäll var ett samhälle som helt byggdes upp på Bolinders villkor och eftersom han var den enda arbetsgivaren, kunde han likt en godsherre, bestämma över arbetarna.

"Bolaget uppförde arbetarbostäder, först i anslutning till fabriks-området och längre fram i Bolinderbyn. Däremot tilläts inga privata bostäder. De anställda som ville bygga egnahem fick göra det utanför Kallhäll. Det samma gällde för arbetarrörelsen. En tomt för Folkets Hus fick sökas i Björkliden utanför bolagets domäner." Mer fakta om industrihistorien finns att läsa HÄR!

Kajsa-Stina som levde då får nu i sin himmel ett uppdrag av Gud att se efter hur det står till med människovärdet på jorden idag, nu när människorna har bostad och mat för dagen. Vi får följa Kajsa-Stina, som i många tankeväckande scener, möter dagens stressade invånare i Kallhäll.

En fantastisk uppsättning med många medverkande, både äldre och yngre. Ett stort tack till Föreningen för teater och dokumentation i Järfälla, som lyckats så väl i sina strävanden.

Gamla "Snäck"

En kaffestuga som byggdes på klippbranten vid förra sekelskiftet blev så småningom den finaste turistanläggningen i Sverige. Snäckgärdsbadens riktiga storhetstid var strax före och efter andra världskriget och swimmingpoolen som invigdes 1936 blev kronan på verket. Vattnet i poolen var saltvatten som pumpades upp från havet söder om Snäcks badvik och blev snabbt hotellgästernas stora badnöje.

Rederiet Gotlandsbolaget ägde anläggningen fram till 1960-talet och även om "Snäck" var ett fint ställe så var det svårt att få ekonomin att gå ihop. Det gick bara att ha öppet under några korta sommar-månader eftersom det helt saknade värmeledningar.

Gotlands kommun köpte hela anläggningen för en krona och arrenderade sedan ut den varje år. Arrendatorerna avlöste varandra och ekonomin var mycket dålig. Det såldes åter för en krona, den här gången till en byggmästare med andra planer. Han rev hela anläggningen och byggde upp det som finns idag - en riktig betongbunker.

Mina minnen från somrarna på gamla Snäckgärdsbaden finns kvar, kanske något foto också och jag lovar att dela med mig framöver.

Skrattande direktör

Hittade några rader i min anteckningsbok från 1986, nedskrivna efter samtal med en hotellvaktmästare i Hässleholm.

- Det här är den enda gången jag verkligen har tjänat pengar på er, lär direktören på Berns ha sagt, innan han storskrattande stängde igen dörren efter personalen vid lockouten 1938.

Löneökningar efter lockout 1938

En av mina läsare ville veta mer om orsaken till en omfattande lockout i hotell- och restaurangbranschen 1938. Den beskrivs i en mening i Wikipedia. I dagspressen skrevs det många spaltkilometer och jag gör ett försök att sammanfatta allt här!

Upprinnelsen till själva lockouten var inte alls särskilt märkvärdig. Facket skrev under 1930-talet in många nya medlemmar, den lokala fackliga organisationen byggdes ut. Självklart utbildade man sina ombudsmän och förtroendevalda till skickligare förhandlare, för att på bästa sätt kunna hjälpa medlemmarna på arbetsplatserna.

Utvecklingen följdes noga av motparten och arbetsgivarföreningen blev för första gången riktigt rädda. De var övertygade om att facket tänkte använda strejkrätten för att tvinga arbetsgivarna att betala högre löner i avtalsrörelsen våren 1938.

Verklighet var en annan. Arbetsgivarnas hårdnackade krav om lönesänkningar i de inledande förhandlingarna gjorde att fack-föreningen valde att ligga lågt. De tänkte utgå från det gamla kollektivavtalet och inte begära några löneökningar alls. Man ville däremot inte oroa medlemmarna inför helgerna och tyckte att arbetsgivarna gott kunde fortsätta leva med tron om att stridsviljan var stor, att förbundet var rustad för strejk den 1 januari 1938.

Förhandlingarna strandade den 3 januari och arbetsgivarföreningen varslade om lockout. Fackförbundets ordförande Carl Bengtsson trodde att arbetsgivarna bara ville skrämmas för att få igenom sitt bud och lät initiativet ligga kvar hos arbetsgivarna. Ett sista försök att komma överens slutade dock med att arbetsgivarna gjorde allvar av sitt hot. Måndagen den 17 januari 1938 lockoutades alla anställda på företag som tillhörde arbetsgivarorganisationen.

Nyheten spreds som en löpeld i dagspressen och det gällde att vinna sympati hos allmänheten, som såg sina "mänskliga rättigheter - att äta och dricka" bli beskurna. Konflikten pågick i åtta veckor, den avblåstes den 12 mars 1938.

Det blev inga lönesänkningar utan lönerna justerades uppåt med ungefär det belopp som fackföreningen från början ville ha. Dessutom förkortades arbetstiden för servis- och hotellpersonal från 189 till 177 timmar i månaden. Den största vinsten var medlemmarnas ökade tilltro till facket och många nya medlemmar strömmade till.

Konflikten beskrivs mer detaljerat på ett par sidor i boken Kampen bakom svängdörrarna - historien om Hotell och Restaurang Facket.