Äventyrliga julbord

Julgäddan lurar i vassen, slädtur i knarrande snö, glögg framför en öppen spis, tomtar, levande ljus och doftande granar. Annons-texterna glimmar, gnistrar och strålar. Det har blivit dags att boka julbord.

Vill man som krögare ha gäster gäller det att anspela på det som väcker våra sinnen till liv och som får oss att förnimma barndom, dofter och smak. Annonser är dyra och allt ska få plats. Onödiga ord rensas bort och till glädje för mig finns språket med alla syftningsfel kvar.

Menar vi verkligen samma sak då vi beskriver bordet som gammeldags, klassiskt, genuint eller traditionellt? Och hur ser bordet ut som är stående, gående, saltstänkt, marint eller hemlagat? Är det bordet eller maten man menar? Jag hoppas på det senare, men undrar i så fall vad som hänt i köket om maten är gående.

Är det möjligen extra klös i det vilda julbordet eller börjar det yla vid fullmåne? Vad händer med maten när det rockande julbordet släpper loss och varifrån slår man putten på det golfande julbordet? Dansar det exotiska julbordet magdans och vilka blommor har slagit ut på det blommande julbordet? Är det gröna julbordet verkligen grönmålat eller har det börjat slå rot i parketten? Jag blir lite lätt orolig då jag ser bord som står uppdukade från första advent ända fram till dagen före julafton.