Kakpusns dag

Idag är hjärnkontoret påkopplat igen och vi njuter av det fina vädret. I morse gick jag nere vid stranden och funderade lite på kakpusns dag, som enligt den gotländska allnackun inföll i onsdags.

Tycker det är fantastiskt roligt att Gutamålsgildet gjort denna almanacka med gamla ord och företeelser. Och kakpusn är en företeelse som inte bara användes förr utan även används idag vid stora kalas. Varje gäst får en påse att stoppa ner de sorters kakor som man inte orkar äta upp under kalaset och så tar man kakpåsen med sig hem.

Själv minns jag att min mamma alltid kom hem från syjuntor och kalas med en kakpåse. Ibland fanns det riktiga läckerheter i den och ibland hade allt förvandlats till smulor, men det var alltid lika spännande att få öppna påsen och framför allt att få smaka kakorna från något fint kalas.

Och hemma talades det länge länge om vilka fina kakor som bjudits på kalaset och om hur mycket arbete som lagt ner på kakbaket. Och så talades det förstås en hel del om dem som inte "anstängt sig" tillräckligt och om dem som inte hade minst sju sorters kakor att bjuda på!

Minsta semlan

Egentligen var det igår kväll det hände!

På det vackert dukade middags-bordet stod vid varje kuvert en liten semla, den allra minsta jag någonsin sett!

Inte mycket större än en enkrona, en lagom munsbit till kaffet. Och ingen liten torr brödbit utan en smakrik bulle helt gjord av marsipan. Mums!

Smått och gott om semlan

Har funderat en hel del över den svenska semlan, hur kommer det sig att vi äter semlor och hur har semlans utseende och smak utvecklats genom åren? Det är nu dags att servera lite semmelfakta!

Att äta semlor är egentligen en gammal katolsk sed, man skulle helt enkelt äta upp sig, "samla fett" inför den långa fastan. Under fettisdagen, som enligt kyrkoåret infaller tisdagen efter fastlagssöndagen, skulle man äta extra mycket. Den sju veckor långa fastan började på onsdagen, askonsdagen, då man enligt den katolska seden skulle strö aska.

Måndagen mellan fastlagssöndagen och fettisdagen kallades blåmåndag, fläskmåndag eller korvmåndag. I Skåne sa man bullamåndag, för där fick man minsann börja äta semlor redan på måndagen.

Ordet semla härstammar från latinets simila som betyder "vetemjöl av finaste slag". Semlan kallas också för fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller hetvägg. Förr var det inte ens tal om att äta semlor före fettisdagen, man kunde till och med bli polisanmäld om semlorna kom fram för tidigt i butikerna. Idag äter vi semlor så snart julmaten tagit slut!

I början av 1600-talet åt man bara en stor fet bulle. I borgerliga kretsar började man på 1700-talet fylla bullen med mandelmassa och äta den med varm mjölk, hetvägg. Lite senare tillsatte man socker och kanel till den varma mjölken. Den vispade grädden under locket kom till först någon gång i mitten av 1900-talet.

Idag kan man äta semla gjord av karlsbader- eller wienerdeg. Andra har smak av saffran och apelsin, är toppade med hjortron, hallon eller blåbär och den vita grädden har fått ge vika för choklad- eller baileygrädde. Semlan har blivit en riktig kaloribomb!

Varje svensk lär äta fyra till fem semlor varje år, så om grannen inte äter semlor kan kanske jag äta åtta! Tro det eller ej, men idag hittade jag en lightvariant!

Rekordsemla

Det verkar bli en riktig semmeldag idag! I morse tyckte jag att bilen såg ut som en fint pudersockrad semla och frestades att inhandla den första för i år, mums!!!

Men visste du att den största semlan som bakats i Sverige har tagit plats i Guiness rekordbok! Bara bullen vägde 60 kilo, med mandel-massa och grädde uppgick vikten till imponerande 134 kilo! Jättesemlan hade en diameter på 113 cm och bakades till Bullfesten i Alingsås 1996. Vissa kan tydligen göra vad som helst för att få lite uppmärksamhet! Undrar bara vem den (o)-lycklige var, som fick äta upp bullen?

Semlans tid har kommit

Nu har det äntligen blivit dags att utse den bästa semlan för i år! Det är bråda dagar för tidningarnas testpaneler och det verkar finnas mycket att ta hänsyn till när semlorna bedöms. Fluffighet, utseende, graden av torrhet och färgen på bullen, lockets form, gräddens och mandelmassans konsistens, sötman och karde-mummasmaken. Ser semlan ut som när mamma bakade eller verkar de vara fabriksgjorda?

Sist men inte minst bedömer man tydligen hur fint bagaren har pudrat semlan med pudersockret. Jag undrar bara hur det ser ut på alla tidningars redaktioner med florsocker och grädde överallt.

Man ska dock vara försiktig med det man stoppar i munnen! För några år sedan kallades semlorna för mjältbrandsbullar i krog-världen. Florsockret liknades vid det vita pulver, som spreds per post i USA i början av 2002.