Grytbromsaren

Jag får ofta ett speciellt förhållande till några av orden jag skriver in i samlingen. En del skapar direkt levande bilder inom mig, jag kan känna stressen och alla dofter. Jag kan höra ljudet av alla upprörda röster och slamret från grytor, porslin och maskiner.

Ett sådant uttryck är grytbromsaren. Han fanns i utkanten av köksregionen, men tillhörde ingen av yrkesgrupperna som huserade i kök eller kallskänk. Hans plats var i det lilla utrymmet bakom köket där han tog hand om den tunga grovdisken, skurade grytor, bleck och köksredskap. Han arbetade ofta under dagtid eller fram till dess kockarna inte behövde fler rena grytor eller kastruller.

Vissa morgnar, efter hektiska kvällar i köket, var det svårt för honom att ta sig in bland alla hoptorkade grytor, som staplats i och på varandra. Överallt stod de, i diskhon, på diskbänken och på golvet. Några med intorkad havregrynsgröt, andra med tjocka lager av fastbränd sås i botten.

Han fick verkligen slita och gno för att få alla grytor rena igen. Och ibland när kockarna skrek och bannade honom för att han inte hann med, låtsades han inte höra dem. Han protesterade tyst på sitt eget vis, så som bara han kunde göra. Han stod bara där, gnodde envis på en enda gryta och tycktes aldrig bli färdig. Han log för sig själv när kockarna snällt bönade och bad för att få åtminstone en ren gryta. Han blev kallad för grytbromsaren.