Rädda vägkrogsbiblioteken

I vårt avlånga land finns det idag tio vägkrogsbibliotek, där chaufförer och restaurangpersonal kan låna ljudböcker. Projektet som startades av Transportarbetarförbundet och Hotell och restaurangfacket blev snart en stor succé, chaufförerna började lyssna på böcker istället för att ha skvalradion igång.

Nu föreslår regeringens kulturutredning att KIA-medlen (Kultur i arbetslivet) ska dras in och jag blir så glad när jag läser att Lotta, min kompis på Transport, har tagit initiativ till en namninsamling för att skapa opinion mot regeringens förslag.

Idag finns det lite mer än 700 namn på listan, men den behöver fyllas på och du kan hjälpa till!

Almedalen

Igår eftermiddag var jag på Hamnplan 5 i Visby där LO arrangerade sin medlemskväll. Och överallt träffade jag gamla bekanta från de olika fackförbunden, men så många vanliga medlemmar såg jag däremot inte. Man ska nog vara ganska aktiv inom facket för att klara av att mingla runt bland facktopparna.

Fick ett färskt exemplar av Schysta listan, en förteckning över de krogar på Gotland som har tecknat kollektivavtal. Och jag blev väldigt glad när jag öppnade den och upptäckte att man nu börjat få med krogar och hotell som ligger utanför Visby. Bra jobbat tycker jag för nu finns 146 ställen med och jag har äntligen en lista att ha liggande i bilen. Vill ju inte gärna gynna dem som inte har ett kollektivavtal.

Att stoppa farliga jobb

En dag som började så bra, slutar nu med att jag är riktigt förb....d. Fick ett mail från en gammal facklig kompis med en länk till en artikel i nättidningen Arbetarskydd.

Eva Kovar på Svenskt Näringsliv påstår att skyddsombud på våra arbetsplatser utnyttjar sin stoppningsrätt för helt andra syften än arbetsmiljön. Hon menar att det finns skyddsombud som stoppar arbete i onödan, att det egentligen handlar om förtäckta stridsåtgärder. Och att de därför bör kunna dömas till skadestånd.

Struntprat, säger jag, som varit skyddsombud i krogvärlden under en väldigt lång tid. Det är en riktig pärs att stoppa ett jobb som är farligt. Man har arbetskamraterna emot sig därför att de ibland inte inser vad som kan hända och så förstås arbetsgivaren som ibland tycker att allt arbetsmiljöarbete på företaget är onödigt. Det har till och med hänt att arbetsgivaren velat utse sin handgångne man till skyddsombud för att indirekt kunna styra och ställa.

Nej, det handlar nog om helt andra saker. Det börjar väl dra ihop sig till nästa val och Svenskt Näringsliv önskar säkert att reglerna i vår äldsta lagstiftning luckras upp ordentligt så att många arbetsgivare blir riktigt nöjda.

HRF-kongress

Det har hunnit bli måndag kväll och jag har inte skrivit en rad sedan i torsdags. Hade egentligen tänkt skriva några rader i fredags morse, men tiden räckte helt enkelt inte till. Det blev lite snärjigt att få ihop alla praktiska detaljer här hemma innan jag skulle iväg för att gästa Hotell och restaurangfackets kongress.

Jag tänkte att jag skulle kunna låna en dator när jag kom fram, men när jag äntligen fann en var jag alldeles för trött för att orka blogga. En som däremot bloggat under hela helgen är Daniel och på HRF-bloggen finns nu en hel del intressant att läsa. Tack Daniel för din flit och för att du erbjöd mig att låna din dator!

Det finns naturligtvis väldigt mycket att skriva om allt som hänt under helgen, men jag nöjer mig med att här berätta om att startskottet nu har gått för ett väldigt viktigt arbete. Alla företag i hotell- och restaurangbranschen, som tecknat kollektivavtal ska förses med denna fönsterdekal.

Det ska med andra ord snart vara möjligt för alla på ett enkelt sätt ska kunna välja att äta och bo på ställen där man vet att arbets-givaren har förbundit sig att hålla sig till de regler som finns i ett kollektivavtal. Det handlar helt enkelt om att de anställda har rätt till schysta löner och anställningsvillkor.

Så håll utkik efter detta märke framöver!

Vad vill egentligen HRF

I november startade Hotell och restaurangfacket, som första LO-förbund, en blogg och jag såg fram emot att få följa några ombudsmäns dagliga tankar och vedermödor. Jag trodde förstås att det fanns ett tydligt syfte med bloggen, nämligen att göra det fackliga vardagsarbetet mer öppet och synligt.

Men ack, vad jag bedrog mig, det mesta av det som skrivs kan jag läsa om i tidningar eller hos andra bloggare. Det finns ingenting som känns nytt eller fräscht och det är sannerligen inte många inlägg som handlar om det fackliga arbetet på arbetsplatserna. Inte en enda förhandling finns beskriven, inte heller några arbetsplatsbesök där man möter medlemmar och arbetsgivare.

Och skulle man som besökare drista sig till att lämna en kommentar kan man räkna med att den blir obesvarad. Det känns trist, men det finns helt enkelt ingenting som gör att man kan känna sig särskilt delaktig som vanlig medlem och absolut ingenting som kan få en presumtiv medlem intresserad. Nu har bloggen varit igång i fem månader och stadiet med "alla barnsjukdomar" borde vara passerat för länge sedan.

Min uppmaning till HRF blir förstås att de börjar med att göra en tydlig avsiktsförklaring med bloggen, vad är det man vill uppnå, vilka besökare vill man ha och hur jobbar man gentemot de besökare som lämnar kommentarer.

Du och jobbet

Vad glad jag blev när jag upptäckte att Calle gästbloggar på Arbetsmiljöforums tidning Du och jobbet. Calle har väldigt bra koll på hur arbetet fungerar på en typiskt manlig arbetsplats, men räds sannerligen inte att även ta diskussionen om kvinnors arbets-förhållanden.

Det finns mycket läsvärt i webbtidningen och många fina arbets-relaterade bilder i Calles blogg, så - Lycka till Calle!

Agera mot högern

Har just lyssnat på Reinfelts öppningstal på moderatstämman och konstaterar att det nu är dags för nästa steg i det moderata förnyelsearbetet. Vi för en konsekvent politik, vår tids problem ska lösas av vår tids parti och allt kommer inte till alla på samma gång, var bara några av hans formuleringar.

Det är precis samma gamla takter som förr, samma högerpolitik, bara serverad ur lite blankare och finare grytor. Vi kan snart se nästa våg komma rullande med ännu fler försämringar för vanligt folk. Det är dags att vakna ur alla söta törnrosadrömmar och göra någonting... NU!!!

Elena och Europa

Går här och känner på boken från gårdagens bokrelease på Café Edenborg. Det riktigt knottrade sig på armarna när vännen Lena Kallenberg berättade om hur hon fick inspiration att skriva och om de vedermödor hon som författare lever med.

Att göra ordentlig research är inte alltid så enkelt, men Lena ger sig i kast med det mesta för att verkligen kunna skriva och beskriva verkligheten. Jag minns med en lätt rysning hur orolig jag var när hon researchade i krog- och knarkvärlden inför Coola krogen.

Nu har hon gjort det igen och bland annat varit i Polen för att själv känna hur det är att andas in den kolförorenade luften och smakat på snö som lämnar en fet smak av kol på tungan.

Boken handlar om Marek och Elena, ett ungt par som lever med sin son Janek i Polens koldistrikt. När Mark svartlistas på grund av en facklig demonstration börjar han arbetspendla till Sverige. Men tillvaron på andra sidan Östersjön visar sig bli svår och han ställs snart inför nya utmaningar.

Efter en arbetskonflikt hänger terroriststämpeln tung över Marek och de andra som deltagit i en maskningsaktion. Och hemma kämpar Elena för att klara vardagen sedan deras son diagnostiserats med kol, en kronisk lungsjukdom.

Det är en roman om en familj och om människor som far illa i ett Europa där medmänsklighet och solidaritet får stå tillbaka för marknadens hårda villkor. Och jag ser fram emot en snar dag på landet, en dag då jag får sitta framför brasan och läsa utan att bli avbruten.

Uppdaterat: Boken är utgiven på Leopard förlag och har ISBN-nummer 978-91-7343-152-1

Schysta listan

Nu kan man på ett enkelt sätt titta efter om krogen man ska äta på har kollektivavtal genom att besöka HRFs hemsida och kolla in schysta listan. Ett lovvärt initiativ tycker jag och hoppas listan ska bli mycket längre mycket fortare.

Jag saknar till exempel uppgifter om Visby, som är en mycket välbesökt stad under sommartid. Och snart stundar politikerveckan då alla matställen formligen invaderas av journalister, konferens-deltagare, politiker och allmänhet. Då skulle det vara bra att kunna ta sig en titt, för att gynna de seriösa krogföretagen, samtidigt som man vet att personalen är garanterade riktiga löner och vettiga arbets- och anställningsvillkor.

Om man undrar över ett ställe som ligger utanför det område som finns med på listan eller om man saknar en ort, ska man skicka ett mail till avtal@hrf.net och förhoppningsvis kommer listan att upp-dateras. Jag har självklart efterlyst uppgifter och ser fram emot en lista för hela Gotland, men i första hand Visby!

Statliga subventioner

Så har det blivit dags för Alliansen att sätta nästa löfte i sjön. Nu handlar det om sänkningen av arbetsgivaravgiften för de företagare som anställer ungdomar, fast så värst många fler arbetstillfällen lär det antagligen inte bli.

När jag läser i LO-tidningen att McDonalds kommer att håva in 50 extra miljoner av de statliga jobbpengarna bara på dem som redan idag är anställda blir jag riktigt ilsken. Inte kommer de att anställa fler, pengarna kommer ännu en gång att hamna i de redan besuttnas djupa fickor.

Ingenstans går det att hitta några siffror, som visar hur många nya jobb satsningen borde ge, men å andra sidan finns det heller inga krav på att det ska ge fler jobb. Med andra ord, typisk allianspolitik!

Sommarjobb

Nu är snart sommaren här och många unga människor ska ut på sin första arbetsplats. Kanske är det ett jobb för sommaren eller så är det den första riktiga anställningen.

Och än en gång öppnar LO sin hjälptelefon. Dit kan vem som helst ringa för att ställa frågor så snart man tycker att något är fel eller konstigt.

Många unga tycker att det ska bli kul att jobba i restaurangbranschen och tänker inte på att ta reda på vad som gäller innan de börjar. Många lockas av fina löften och blir lätt utnyttjade av okunniga och oseriösa arbetsgivare.

Det händer också att arbetsgivare erbjuder svart lön. På så sätt slipper de betala sociala avgifter. Och även om man på kort sikt tycker att man tjänar på affären så är det alltid arbetsgivaren som vinner mest.

Jobbar man svart saknar man officiellt inkomst och har ingen möjlighet att ta del av samhällsförmåner som sjukförsäkring och föräldraförsäkring. Man omfattas inte heller av kollektivavtalets försäkringar och det innebär att man inte får någon ersättning om och när olyckan är framme.

Det är alltså inte bara anställningsbeviset som är viktigt. Det är tyvärr alltför många föräldrar som bara är glada att ungarna har fått ett jobb och glömmer att ställa frågor om barnens anställnings-villkor. Visst, jag vet att ungarna inte blir glada när man "lägger sig i", men jag tycker att man som förälder har ett stort ansvar. Och är man det minsta fundersam över något kan man ju till och med ringa anonymt och fråga.

Bildade arbetare - ett hot mot kapitalet

Jag har skrivit om det förut och när jag idag hittade debattartikeln i min e-postlåda kan jag inte låta bli att än en gång ta upp tråden. Transportarbetarförbundets ordförande Per Winberg har reagerat mot alliansens attack och jag hoppas verkligen att fler förbunds-ordförande gör likadant. Så här skriver han:

”En bok för alla, har kraftigt bidragit till att öka läsandet bland arbetare. Nu planerar regeringen att lägga ner utgivningen av billiga vuxenböcker av hög kvalité. Jag ställer mig frågan, är läsande arbetare ett hot? Eller är det så att makten inte vill att låg-inkomsttagare ska läsa böcker utan nöja sig med kvällspress och TV-såpor?

Läsandet har stadigt minskat de senaste tjugo åren, främst bland män i arbetarklassen. En bok för alla har under många år varit den läsfrämjande motkraften som skapat möjlighet att bryta denna negativa trend.

Argumentet att böcker numera finns att köpa överallt har ingen bäring för den läsovana. Men om böcker finns på arbetsplatsen med arbetskamrater som bokombud och lästipsare då börjar även den, som inte tagit i en bok efter skräckupplevelser i skolan, att läsa. Tillsammans med de fackliga organisationerna har En bok för alla arbetat med läsfrämjande åtgärder i Läs-för-mig-pappaprojektet, i utbildningar av bokombud, med startbibliotek för arbetsplats-bibliotek och ombudsträffar.

På Valborgsmässoafton besökte jag Transports avdelning på Arlanda, landets kanske största arbetsplats och där majoriteten av de anställda har ett annat hemspråk än svenska. Där finns nu ett arbetsplatsbibliotek som alla talade sig varma för. Läs-för-mig-pappa verksamhet har inletts för våra manliga medlemmar med sina skiftande bakgrunder ska få en möjlighet att tillsammans med sina barn få en bra ingång till det svenska språket och det svenska samhället. Dessa pappor blir i sin tur goda läsande förebilder för sina barn. I den verksamheten finns En bok för alla som en självklar del.

Sen ett par år tillbaka bedriver Transport vägkrogsbibliotek till-sammans med Hotell och Restaurang Facket. Våra chaufförer kan låna ljudböcker och lyssna under körningarna, de lånar böcker till själva och till familjen. Verksamheten är oerhört populär och det enda problemet är att de flesta böckerna ständigt är utlånade.

En bok för allas vuxenbokutgivning har bidragit till att bryta den mentala barriären mot att låna böcker liksom man har bidragit till att bryta motståndet mot läsande. Och det förvånar mig inte att mätningarna av läsandet visar att förra året bröts den negativa trenden och läsandet ökar inom LO-kollektivet.

Att då föreslå att lägga ner En bok för allas vuxenboksutgivning kan bara tolkas så att det nya arbetarpartiet i regeringen inte gillar läsande arbetare. För om regeringen vill öka läsandet måste de också inse att det krävs läsfrämjande åtgärder som utgivning av billiga vuxenböcker, satsning på arbetsplatsbibliotek, bokombuds-utbildning och läsfrämjande dagar för pappor. Och det är precis vad En bok för alla gör. Var förnuftiga, låt En bok för alla kunna fortsätta med sin vuxenboksutgivning och främja läsandet, det tjänar vi alla på. Glöm inte att läsande förälder är bästa garantin för att få läsande barn!

Att boken och läsandet för med sig kunskaper som är farliga för bakåtsträvande makthavare - det vet vi alla. Det är högerns vanliga gamla skräck inför kunniga och "krävande" medborgare som vi nu bevittnar, hur mycket man än försöker dölja det under sirapslena fraser. Upp till kamp för En för bok för alla!"

Nytt kollektivavtal klart

Nytt kollektivavtal är nu klart i restaurangbranschen och varslet om strejk den 9 maj har dragits tillbaka. De anställda inom hotell- och restaurangbranschen får därmed de högsta löneökningarna av alla läser jag på HRFs hemsida.

Det är bara att gratulera till ett gott förhandlingsarbete, det är ju inte bara lönerna man enats om utan även nattvila, övertid, extraanställningar och annat. Jag ser med spänning fram emot att få ta del av hela uppgörelsen!

Författarupprop mot borgeliga planer

I min e-postlåda kom för någon dag sedan ett författarupprop från min författande vän Lena Kallenberg. Jag tycker att det är viktigt att budskapet sprids och hjälper gärna till eftersom detta berör alla de viktiga läsfrämjande insatser som fackföreningarna jobbar med, bland annat Läs för mig pappa, som jag tidigare skrivit om. Det är många författare som står bakom uppropet och säkert hittar du någon av dina favoritförfattare här. Och du kan också reagera och protestera mot alliansens angrepp!

Författarupprop för En bok för alla.

I december beslutades att statens avtal med bokförlaget, En bok för alla, ska gälla i ett år istället för tre som tidigare. Uttalanden från regeringshåll om att lägga ner En bok för allas vuxenboksutgivning tillsammans med planerna på att tillsätta en enmansutredning kring förlagets verksamhet är starkt oroande.

En bok för alla, har arbetat i trettio år med läsfrämjande verk-samhet. Idag behövs sådana insatser ännu mer än tidigare. En tredjedel av de svenska männen svarar i undersökningar att de aldrig öppnar en bok.

Läsandet bland ungdomar minskar också. Erfarenheter från läsfrämjande projekt som till exempel Läs för mig pappa, där En bok för alla, i samarbete med Statens kulturråd m.fl. arrangerar träffar för pappor i LO-facken i syfte att uppmuntra dem att läsa böcker för sina barn, och de nya vägkrogsbiblioteken där långtradarchaufförer kan låna ljud och pappersböcker, visar att läsovana människor hittar fram till boken när den är lätt att tillgå.

Det är här En bok för allas, böcker har en unik ställning med sitt billiga pris och sitt kontaktnät på arbetsplatser och i föreningsliv. Ovana läsare går inte till bibliotek och bokhandel men de går till jobbet. Vuxna är förebilder för barn också när det gäller läsande. Utan läsande föräldrar är satsningar på barns läsande ineffektivt.

En bok för allas vuxenboksutgivning är mångfasetterad, spänner över alla genregränser och är av god kvalité. Sedan länge satsar bokhandeln på att marknadsföra ett fåtal författare. Det blir allt svårare för svenska författare att nå sin publik.

För författarkollektivet spelar En bok för alla en stor roll för att sprida våra böcker, en reducering av förlagets vuxenboksutgivning skulle väsentligt krympa våra möjligheter att nå läsarna på den svenska bokmarknaden. Istället för att ifrågasätta En bok för Allas vuxenboksutgivning finns all anledning att idag satsa mer på förlaget.

Lena Kallenberg, Ann-Charlotte Alverfors, Per Wästberg, Bodil Malmsten, Anneli Jordahl, Olov Svedelid, Aino Trosell, Göran Palm, Bernt-Olov Andersson, Margareta Sarri, Kjell Eriksson, Jan Myrdal, Theodor Kallifatides, Inger Edelfeldt, Torbjörn Lundgren, Sven Wernström, Mats Söderlund, Gun Qvarzell, Susanna Alakoski, Birgitta Stenberg, Lennart Frick, Torbjörn Säfve, Per Helge, Bisse Falk, Anna-Klara Tidholm, Torgny Karnstedt, Mats Berggren, Stewe Claeson, Helene Rådberg, Anne Brügge, Heidi von Born, Ann Smith, Anna Jörgensdotter, Astrid Trotzig, Peter Pohl, Jujja Wieslander, Johan Althoff, Fredrik Ekelund, Carina Burman, Maarja Talgre, Elsie Johansson, Ronny Ambjörnsson, Tony Samuelsson, Agneta Pleijel, Carl Johan de Geer , Erik Eriksson, Marja Talgre ,Gunder Andersson, Siv Widerberg, Maja Hagerman, Bengt Berg, Gunilla Lundgren, Ann Eriksson, Lina Erkelius, Bunny Ragnerstam, David Ericsson, Monica Zak, Marie-Louise Ramnefalk, Karin Stensdotter, Christina Björk, Sassa Buregren, Maria Hamberg, Jan Ristarp, Hans Magnusson, Inga Borg, Per Schwanbom, Peter Curman, Maj Larsson, Brita Åsbrink, Aimée Delblanc, Annika Thor, Eva Jagrell, Elin Clason, Elias Eliasson, Ingrid Arvidsson, Maja-Brita Mossberg, Lin Hallberg ,Ylva Stockelberg, Mia Berner, Sigbritt Ernald, Marianne Enge Swartz, Boel Unnerstad, Karl Erik Rosén, Ingrid Palm, Siv Hackzell, Rolf Ejvegård, M. Vreeswijk, Jokob Casimir, Mona Kalin, Anne Strandberg, Stefan de Vylder, Madeleine Hjort, Gunnar Gällmo, Sven Nyberg, Gun R Bengtsson, Sven Nyberg, Jan Stolpe, Pia Höjeberg, Bengt Dagrin.

Demokrati kräver respekt

Mitt tidigare så goda humör gick plötsligt över och nu är jag riktigt arg. Salladsbaren i Göteborg är äntligen såld, blockaden är avblåst och allt borde vara frid och fröjd. Men ack nej, så enkelt kunde det alltså inte vara. Det demokratiska samhällets spelregler gäller tydligen inte alla.

Än en gång ska de värsta skrikhalsarna höras och synas i media. Ungmoderaterna ska starta en politisk kampanj, dela ut diplom för "frihetsförtjänster" och lämna över "hästhuvuden". Detta trots att moderpartiet förklarat att den svenska modellen med förhand-lingsrätt ska gälla. Snacka om maffiametoder!

Någon "vuxen" person borde ta skrikhalsarna i örat och förklara vad demokratiska spelregler är, att det bygger på att människor har olika åsikter, att man respekterar varandra och de spelregler man enats om. Kampen för fler arbetsplatser med kollektivavtal går vidare, salladsbaren var bara toppen av ett isberg! Demokrati är ingen självklarhet, den måste vårdas varje dag och den är värd att kämpa mycket för!

Lön för mödan

Hotell- och restaurangnäringen skriker efter folk, läser jag i förra veckans LO-tidning. Vidare står det att efterfrågan på arbetskraft är den högsta sedan Manpower började med sin arbetskraftsbarometer för fyra år sedan.

Inte så konstigt kanske att det behövs folk som jobbar i branschen, men med arbetsgivarnas inställning om att det inte ska kosta något blir det svårt att få ekvationen att gå ihop. Oavsett vilket yrke man har vill man känna trygghet och ha ett scheema att arbeta efter. Och värderas arbetsinsatsen högre kommer säkert fler att söka sig till branschen. Så det finns faktiskt bara en sak för arbetsgivarna att göra - betala en lön som de anställda kan leva på!

Ny spännande tid

Satte mig bekvämt i soffhörnan framför tv:n och lyssnade på Mona Sahlins första tal som partiledare. Dagens positiva inledning fort-satte, det känns som om det äntligen kommer att bli lite förnyelse i partiarbetet och att detta är slutet på epoken med gamla gubbar som alltid vet bäst. Tydligast blev det nog när Mona hälsade Margot Wallström välkommen tillbaka i den svenska politiken.

Talet som för övrigt var inspirerande och framtidsinriktat tog ett tydligt avstamp i de viktiga idealen rättvisa, trygghet, solidaritet och jämlikhet. Inramningen med Anna Lindhs tankar, lanseringen av den internationella arbetsgruppen med Jan Eliasson och Margot Wallström och slutligen Olof Palmes tal om demokrati ackompanjerat av Latin Kings bådar gott. Äntligen ska alla få vara med - en ny spännande tid började idag!

Det var ett tal som troligen kommer att citeras flitigt när vardags-politiken ska beskrivas framöver. Om moderaternas nya charm-offensiv för att få fler kvinnor, sa Mona ”Nu ska moderaterna ut och jaga kvinnorna. Jag säger bara en sak - spring!"

Kultur bara för ett fåtal

"Ett av de mest lyckade läsfrämjande projekten under senare år är ”Läs för mej pappa!” som genomförs i samarbete mellan ”En bok för alla”, ABF och flera LO-förbund med stöd av Statens kulturråd. Syftet är att uppmuntra pappor inom LO-kollektivet att läsa böcker för sina barn. Bakgrunden är kunskapen om att språket är starkt klassbundet i Sverige, och att LO-männens läsning minskar dramatiskt. Det har visat sig att pappor som börjat läsa för sina barn även har börjat läsa mer för egen del. Vi vet sedan länge att kulturdeltagande går i arv. Om papporna läser börjar även sönerna att läsa. Det är därför som vuxnas läsande inte enbart är en fråga för den enskilda vuxna, utan också för samhället."

Det är skönt att fler tar upp kampen för att En bok för alla även i fortsättningen ska kunna ge ut vuxenlitteratur. I en debattartikel i Helsingborgs Dagblad har jag hämtat ovanstående citat skrivet av ABFs ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och Elsie Bäcklund Sandberg.

Stoppa regeringens nya attack

Igår hittade jag ett viktigt brev i min e-postlåda. Det kom från Kjell Hanseklint i Skellefteå och innehöll en uppmaning om att rädda En bok för allas utgivning av böcker för vuxna. Det var ett öppet brev till svenska regeringens kulturminister, alldeles för viktigt att bara lägga åt sidan.

Rädda En bok för allas vuxenutgivning!

Förlaget En bok för alla har tack vare statligt stöd kunnat ge ut billig kvalitetslitteratur för barn, ungdomar och vuxna sedan 1976. Via engagerade lokal- och arbetsplatsombud bedriver dessutom förlaget en viktig läsfrämjande verksamhet.
En bok för alla är och har även varit en viktig aktör och förutsättning för att vi bland annat i Skellefteå, i projektet Läs för mig pappa, har kunnat ge småbarns-fäder en utbildningsdag som syftat till att ge de deltagande fäderna kunskaper om barns språkliga utveckling och kunskaper om vilken roll de kan spela för de egna barnens språk-utveckling.

De stora klass- och könsmönstren när det gäller tillägnandet av litte-ratur och vår insikt om att föräldrars läsvanor spelar stor roll för kommande generations språkutveckling har gjort att vi i decennier har satsat på och jobbat läsfrämjande bland våra medlemmar. Med vårt helhetsperspektiv på läsfrämjande verksamhet på våra arbets-platser ter sig regeringens signaler om att dra in stödet till En bok för allas utgivning av billig kvalitetslitteratur för vuxna som att regeringen önskar vidga språkklyftorna ytterligare.

Vad vi förstått är ert bärande argument att stödet till En bok för allas vuxenutgivning skulle snedvrida konkurrensen. "Ingen i bok-branschen ser En bok för alla som ett hot mot den egna utgiv-ningen", skriver litteraturkritikerna Magnus Eriksson i SvD den 22 februari. "Ingen har kunnat visa att utgivningen av En bok för alla har snedvridit konkurrensen, såvitt jag vet har ingen påstått det", skriver Magnus i samma artikel.

Vi tror att Magnus Eriksson har rätt. Vi är övertygade om att vi har lättare för att nå nya läsare om vi kan erbjuda billig kvalitets-litteratur i den läsfrämjande verksamheten på våra industriarbets-platser. Det ger på sikt fler läsare men också fler som söker sig till bokhandeln och biblioteken för att köpa eller låna skönlitteratur. Vi är övertygade om att de kommersiella förlagen delar vårt synsätt.

Vi hoppas med detta brev få Dig och Regeringen att skrota planerna på att dra in det statliga stödet till En bok för allas vuxenutgivning av skönlitteratur.
Styrelsen för IF Metall Norra Västerbotten

Min förhoppning är givetvis att fler ska vakna och agera mot borgerlighetens nedrustning. Om du inte vet vad En bok för alla är eller vad de gör kan du klicka in dig på deras hemsida här!

Upp till kamp för fortsatt god och billig vuxenlitteratur! Skriv, prata och gör det du kan!

Arbetets värde

Det är märkligt med bloggvärlden, där förväntas man inte skriva om sitt arbete eller det värde ett arbete har. Inte någon bloggportal har en kategori för arbete eller arbetsliv, den som skriver får helt enkelt lägga sin blogg under kultur, samhälle och personligt. Snacka om opersonligt!

Det finns en plats för företagsbloggar, men inte för den som har ett lönearbete. Jag efterlyser en kategori som heter arbetsliv, men vem i hela bloggvärlden vet hur man ska gå tillväga?