Låg genomsnittsålder lika med låg lön

Letade fakta om årets avtalsrörelse och trodde att jag kunde hitta restaurang-arbetsgivarnas syn på vad en städerska är värd. På deras hemsida hittar jag ingenting, men där kanske man har valt att lägga informationen på medlems-sidan och dit är det bara krögare som har tillträde.

Hittade däremot deras papperstidning och redan på första sidan kan man ana att parterna värderar arbete väldigt olika. På ledarsidan anser man inte oväntat att "facket tar i så de nästan spricker" och hävdar att det inte behövs så höga löner eftersom restaurangbranschen har så låg genomsnittsålder och att det är en genomgångsbransch.

I ett reportage inne i tidningen fokuserar man helt på HRFs krav och ojar sig i bästa stil, medan man skickligt undviker att tala klartext om sina egna bud. Hur de ser på städerskans värde kan man dock ana då stora arbetsgivare i branschen lägger ut sin hotellstädning på entreprenad!

Delikatesser

Sprang på en gammal kollega häromdagen och självklart börjar man tala om branschen, hur det var förr och om sån´t som händer idag. Jag hade just köpt Alakoskis prisbelönta bok Svinalängorna och vi kom att tala om hur den finska invandringen påverkade oss och livet i krogvärlden. Och som vanligt övergick samtalet i att jag fick ett antal historier om den tiden och jag citerar en av dem.

"Finske Pecka hade vunnit en större summa pengar på tipset och bestämde sig för att fira tilldragelsen på en bättre krog. Han styrde kosan mot Operakällaren, blev mottagen av en frackklädd hovmästare och visades till ett bord. Eftersom Pecka hade hört talas om att fint folk gärna åt frukt och drack vin därtill, och inte ville visa sig bortkommen, så beställde han det. Hovmästaren noterade beställningen och frågade:

- Vad ska vi ta för frukt och vilket vin hade min herre tänkt sig till detta?

Pecka tänkte efter en stund och deklarerade sedan med klar stämma.

- Nå, vad skulle de´vara, om inte brännvin och gorka!"

Diamonds on the rocks

Hittade ett ny drink idag, en riktigt svindyr sak, säkert värd sitt pris om man har råd att betala. Vad sägs om 23 450 kronor för en Diamonds on the rocks! Ja du läste rätt, drinken innehåller nämligen en klocka med 44 diamanter och kan bara köpas i baren på Nordic Sea.

Det står ingenting om vilken slags sprit de har lagt klockan i, men jag har i alla fall lagt till ordet på min andra sida!

Vad en städerska är värd

Grattis Sveriges alla städare, läser jag i hotellrevyn, svenska folket tycker att städarens arbete är värt 19 200 kronor i månaden. Det skulle bli ett rejält lönelyft om man jämför med den verkliga genomsnittslönen.

"Statistiska centralbyrån har på uppdrag av LO låtit 8 000 anställda berätta vad de tycker är rimlig lön för tolv olika yrken. De tillfrågade är med i både LO-, TCO- och Saco-förbund men är eniga om att LO-yrken får för dåligt betalt. Om de fick bestämma skulle skogsarbetare, sjukvårds-biträden och städerskor tjäna 3 000 - 4 000 kronor mer än de gör i verkligheten. Försäljningschefer skulle däremot få sin lön sänkt med 15 000 kronor."

Undrar bara vad arbetsgivarna i restaurangbranschen tycker att städerskan är värd? Det är märkvärdigt tyst från deras sida inför årets avtalsrörelse!

Gyllene röda äpplen

Det är tidigt sextiotal, den finska invandringen är stor och många finner sin försörjning inom restaurangbranschen. Gyllene röda äpplen är en av mycket få skönlitterära skildringar av arbetslivet bakom krogens svängdörrar, och så här skriver författarinnan Anna Westberg.

"Efter ett drygt decennium i journalistikens våld drabbades jag av sömnlöshet. Men under de oändligt långa nätterna mellan dröm och vaka var jag aldrig riktigt ensam, för långt bortifrån hörde jag hur några av dessa Paradisets bortglömda barn ropade på mej nästan anklagande: skriv om oss, berätta om våra glanslösa liv!"

"Och eftersom jag alltid haft ett extra öra för barn började jag berätta. Till en början bara om barnen, men allteftersom det göts liv i även de gamla skröpliga gestalterna krävde de sin särskilda plats bland bladen: där ur de täta morgondimmorna klev Inez fram, naken och tillitsfull till allt som lever och växer, kort efter kom Salmi med sin sorg och stora vrede, och Nils, stukad redan innan han kom till världen, en i samma andetag hjärtlös och himmelskt mild människa, präglad av två världskrig och en välfärd som han omöjligen kunde förstå, sen kom Margit, drömsk och jordisk, ilsken och förgrämd, och Jorma, eller Jormar, som Inez fortfar att kalla det finska krigsbarnet med de duvblå ögonen, och där finns också Mimmi som bara tänker på Paris."

Gyllene röda äpplen är en fristående fortsättning på Annas debutroman Paradisets döttrar. Går säkert inte att få tag i boken i någon bokhandel, men i antikvariatens värld är det däremot alltid lätt att fynda. ISBN 91 7054 302 X

P.S. Inez är kallskänka och Salmi städerska.

En riktig böna

Har gjort en längre tur än vanligt i bloggvärlden, har läst och funderat en del, några nya bloggar har lagts bland favoriterna för att följas upp. Inser plötsligt att tiden har runnit iväg och att det inte hinner bli något klokt av det egna skrivandet idag. Då är det bra att ha en liten söt historia att runda av dagen med.

Två herrar sitter på en restaurang och inmundigar sitt kaffe. Då en av herrarna finner att kaffet är ovanligt gott, utbrister han:

- Jo jag tackar jag, jag tror det är en extra böna i dag!

- Ja, jag kom igår, svarar den djupt rodnande servitrisen.

Råttor på bordet...

"När katten är borta dansar råttorna på bordet, brukar det heta. I New York kan ordspråket nu omformuleras till: "När kocken är borta dansar råttorna på bordet."

Själv skulle jag uttrycka det så här: När städerskan är borta dansar råttorna i köket. Ta dig gärna en titt på filmen om du törs!

Många turer idag

Kände mig som Brandeby i morse - stel och orörlig. Mest beroende på att jag tillbringade gårdagen på knä framför kistan där jag lagrar gamla foton och diverse papper. Insåg att jag har lite jobb framför mig om jag ska sortera allt och blev plötsligt väldigt trött. Tog en kort bloggartur för att friska upp hjärncellerna och en joggartur (i lagom takt) för att förse samma celler med en lagom dos syre.

Upptäckte att jag nog behöver göra fler turer idag! Nu står dammsugaren på tur, sen blir det en tur till konsum och en till tvättstugan. Jag måste ju till sist hinna med en tur runt spisen och diskbänken för att orka med en ny bloggtur innan dagen är slut.

P.S har jag riktig tur kanske jag vinner på trisslotten också!

Gamla "Snäck"

En kaffestuga som byggdes på klippbranten vid förra sekelskiftet blev så småningom den finaste turistanläggningen i Sverige. Snäckgärdsbadens riktiga storhetstid var strax före och efter andra världskriget och swimmingpoolen som invigdes 1936 blev kronan på verket. Vattnet i poolen var saltvatten som pumpades upp från havet söder om Snäcks badvik och blev snabbt hotellgästernas stora badnöje.

Rederiet Gotlandsbolaget ägde anläggningen fram till 1960-talet och även om "Snäck" var ett fint ställe så var det svårt att få ekonomin att gå ihop. Det gick bara att ha öppet under några korta sommar-månader eftersom det helt saknade värmeledningar.

Gotlands kommun köpte hela anläggningen för en krona och arrenderade sedan ut den varje år. Arrendatorerna avlöste varandra och ekonomin var mycket dålig. Det såldes åter för en krona, den här gången till en byggmästare med andra planer. Han rev hela anläggningen och byggde upp det som finns idag - en riktig betongbunker.

Mina minnen från somrarna på gamla Snäckgärdsbaden finns kvar, kanske något foto också och jag lovar att dela med mig framöver.

Ett gammalt vykort...

Hittade det här gamla gulnande vykortet från Snäckgärdsbaden utanför Visby och genast vällde minnena fram. Det var hit jag drog barnvagnen sommaren 1967. Jobbade sena kvällar och nätter medan sonen sov i vagnen som stod i personalmatsalen.

Alla hjälpte mig att hålla ett vakande öga på honom och alla ryckte in när det behövdes. Ibland fick jag lämna honom hos någon arbetskamrat som var ledig och ville hjälpa mig. Barnomsorg var inget vi inom restaurangbranschen ens kunde drömma om att få, den var bara till för dem som arbetade på kontor eller i fabrik.

Utan städare stannar Sverige

"Jag har alltid satt städyrket högt. Det är ett arbete som syns - speciellt när man låter bli att göra det. Jag tycker som ägaren till en stor fabrik. Han hade köpt två gamla lejon som vakthundar. Det ena lejonet åt upp städerskan. Direkt började man leta efter henne. Då sade det andra lejonet till sin kompis:

- Du är ganska dum som har ätit upp städerskan. För två veckor sen åt jag upp två ingenjörer och ingen har sagt något om att de är borta. Arbetet går lika bra. Men när städerskan är borta så märks det direkt."

Välfärdssamhället bygger till stor del på kvinnors arbeten i låglöneyrken och städ-ning är ett sådant. Det är också ett låg-statusarbete som sällan uppmärksammas, vare sig i museernas dokumentationsverksamhet, i forskningen eller i massmedia.

"Städare - skriv om ditt liv och arbete" uppmanade fyra fack-föreningar sina medlemmar och resultatet blev den här boken, som ingår i serien Svenska folket berättar. Bland berättelserna finns det några som handlar om städning i hotell- och restaurangbranschen.

Allt material ingår i Nordiska museets stora samlingar av själv-biografiskt material och intervjuer - en riktig guldgruva för kunskap-en om liv och arbete i Sverige.

Nordiska museets förlag, ISBN 91 7108 323 5

Bränd tumme

Min kreativa fredag har just startat så jag börjar med att bjuda på en liten historia från en matsal någonstans i Sverige.

- Kyparn, ta ut buljongen, den är kall.

- Kall! Men den var nyss så het att jag brände min tumme på den.

Passionerad, intensiv och kreativ

Det är riktigt trögt att komma igång på bloggen idag, men det kanske inte gör något för i morgon fredag blir det annorlunda läser jag i mitt horoskop.

"Fredagen blir passionerad, intensiv, på många sätt oväntad. Din kreativitet gör att gränserna är få nu".

Minsta semlan

Egentligen var det igår kväll det hände!

På det vackert dukade middags-bordet stod vid varje kuvert en liten semla, den allra minsta jag någonsin sett!

Inte mycket större än en enkrona, en lagom munsbit till kaffet. Och ingen liten torr brödbit utan en smakrik bulle helt gjord av marsipan. Mums!

Rökförbud, men...

I snart två år har det varit rökförbud på landets alla krogar och rest-aurangpersonalen mår allt bättre. Ingen saknar staplarna med stinkande askfat, de högljudda protesterna har tystnat och rökarna har hänvisats till rökrum, rökrutor eller ut på gatan.

Nu har det blivit dags att gå vidare! Även receptionister och hotellstäder-skor ska slippa att dra i sig den giftiga röken.

Vissa hotellkedjor har redan infört totalt rökförbud och rökarna får helt enkelt gå ut om de vill ta ett bloss.

På Aske kursgård, där jag varit i två dagar, är det rökfritt inomhus. Alldeles utanför entrédörrarna står krukor med sand där rökarna kan placera fimpen.

Jag undrar vilken personalgrupp det är som nu får gå ut i vått och torrt för att ta hand om innehållet i dessa krukor? Plockar de upp fimp efter fimp eller töms hela krukan? Hur går det egentligen till?

Apropå reklambyrå

I affärstidningen Dagens Media läser jag om reklambyrån som Aftonbladet använde och där står bland annat "Människorna här är inspirerade och har fått en bra vision att arbeta efter. Det kreativa arbete som jag har sett för McDonalds är det bästa som görs inom DDB just nu".

Hur kan reklambyrån värna om den penningstarka kunden McDonalds och samtidigt vara opartisk? På McDonalds finns mängder av unga restaurangbiträden och de har sannerligen inte några höga löner!

Det brinner...

En resande har checkat in på ett hotell och sover redan gott när hotellägaren kommer inrusande och skriker.

- Stig upp! Stig upp! Hotellet brinner!

- Jasså, svarar gästen sömndrucket, men om jag nu gör er till viljes och stiger upp, så var så god och kom ihåg, att jag inte betalar någon hyra för den här natten.

En bild säger mig mer än ord

Bläddrade i Aftonbladet i fredags och blicken stannade direkt på bilden med kocken. Han står stadigt, utstrålar beslutsamhet och kniven kan man bara inte missa. Jag har mött tillräckligt många sådana kockar i mitt liv och dom leker man sannerligen inte med. Facket är riktigt på "hugget", tänkte jag, de tänker verkligen ta fajten i den kommande avtalsrörelsen!

När jag sedan ser rubriken och att "juryn" underkänner fackets affischkampanj stelnar jag till och börjar läsa! Juryn redovisar sin åsikt, de väljer att fokusera på det negativa och ge omdömen som tanke-vurpa, lite barnsligt och de gör alla fel. De positiva omdömena tonades ner ordentligt.

Började fundera över hur det egentligen går till när Aftonbladet testar olika saker. Den här "juryn" tittade på tre fackförbunds affischer inför avtalsrörelsen och betygsatte dem. Seko och Hotell & Restaurang Facket fick vardera ett plus och Kommunal fick två, men bara en kampanj fick godkänt. "Den kommer att göra jobbet", läser jag.

Inte någonstans på denna sida kan man som läsare se vilken betygsskala juryn har använt, hur många minus var det möjligt att få och kunde det högsta betyget bli fem plus, eller tio, eller...?

Sånt gör mig misstänksam och jag börjar granska texten lite noggrannare. När jag ser att juryn, som också benämns expert-panelen, kommer från en stor reklambyrå kan jag inte låta bli att undra över somligt. Hur opartiska är de, vilken typ av kunder har de och vems åsikt för de egentligen fram?

I min värld kommer för övrigt en affisch aldrig att göra något praktiskt jobb, det kan bara göras av de medlemmar som är berörda. En affischkampanj kan däremot stödja och inspirera de egna till stordåd, samt väcka förståelse hos allmänheten.

Flytande Jansson...

Janssons frestelse räknas numera som en vätska, eftersom fasta och flytande ingredienser blandas innan rätten tillagas. Hur tokigt det än låter så är det tydligen sant!

Luftfartsmyndigheten tolkar en hemlig lag, läste jag vidare i pappersvarianten av tidningen Metro. Lagen kom till för att slippa terrorattentat på flyget och enligt ett EU-direktiv innebär det att man inte längre får ha några vätskor med sig i handbagaget.

Hur frestande det än kan låta, så gäller det alltså att inte ta med sig Jansson när man ska ut och flyga!

På frukostbrickan ...

Vilken fantastisk presentation av andra bloggare! Det är minsann inte varje dag man blir lagd på en frukostbricka.

Jag som tycker att utmaningar är livets krydda har verkligen fått något att fundera över. Hur ska jag presentera de bloggare som ger mig inspiration, glädje och goda skratt?

Ärlighet varar längst

Jag har alltid varit övertygad om att ärlighet varar längst och ibland har min starka tro fått sig några riktiga törnar. När jag nu läser ett inlägg hos humlans-frizon blir jag riktigt lycklig. Tänk att det ändå finns så hederliga människor! Och grattis till humlan, som hade turen att få möta en sådan fantastisk person!

För övrigt

För övrigt påminner vättern runt-cyklister väldigt mycket om älgjägare i Norrland. Deras snack består också av tre årsfaser, men handlar mer om bössan, hunden och hur många taggar den fällda älgen hade i sin krona.

Själv har jag en fjorton-taggare hängande på en vägg, fick den av kompisar när jag flyttade söderut. De ville att jag alltid skulle minnas dem och åren där uppe. Men minnen hänger man inte upp i en älgkrona, dem bär man alltid levande med sig i sitt inre.

För övrigt är älgkronor riktigt goda dammsamlare!

Utmaningar är livets krydda

Året var 1989 och jag åt ett tidigt julbord tillsammans med mina manliga arbetskamrater. Vi hade kommit till dessertbordet då samtalet övergick i ett intensivt vättern runt-snack, eftersom flera av dem årligen cyklar denna lilla runda. Nu handlade det om vem som tänkte anmäla sig till nästa års runda.

Jag hade noterat detta fenomen tidigare år, men också att livet består av tre faser för vättern runt-cyklister. Den första och längsta fasen är före vätternrundan, då samtalen handlar om uppladdning, träning, cykeltrimning, antal mil, taktik mm.

Den andra fasen är själva vätternrundan och den är precis lika lång som cykelturen på 30 mil.

Tredje fasen består av eftersnacket, varför cykeln inte höll, antalet punkteringar, massage, långa backar som suger eller om varför man inte kom i mål. Denna fas kan vara lite olika lång och hänger ihop med eventuella framgångar. Den pågår till dess fas ett startar igen.

Nåväl, jag var ganska trött på vättern-snacket, ville testa hur det egentligen gick till och bad därför grabbarna att anmäla mig till kommande runda. Sen var det vättern-snacket slut för denna gång.

Hur det gick? Det var tufft när brev-bäraren någon månad senare kom med brevet, som hälsade välkommen till årets Vätternrunda. Jag har aldrig cyklat så mycket i hela mitt liv som jag gjorde den våren, men tyckte jag var hyfsat i form när det var dags att bege sig. Vi var tio som anmält oss, fyra som åkte till starten, tre som startade och två som kom i mål.

Det gäller att aldrig ge upp! Tack vare Kjell, van cyklist och en verklig cykelhjälte, kom jag i mål innan de hann stänga målgången. Det bästa av allt! Jag ramade in diplomet och har aldrig mera hört något vättern runt-snack på jobbet!

Mysteriet löst

Mysteriet med det tappade lösenordet är äntligen löst! Lång promenad med frisk luft och stort syreintag, samt samtal med dottern löste slutligen mysteriet. Det var inte lösenordet det var fel på utan användarnamnet!!!

Hur är det möjligt att man bara glömmer sån´t???

Hur illa får det bli

Nog för att jag är väldigt tankspridd ibland, men denna förmiddag tar nog priset. Här sitter jag och bloggar varje dag och helt plötsligt så kunde jag inte minnas vare sig användarnamn eller lösen till bloggen!

Är det sån´t som kallas alzheimer light?

Upphittat - en pizza

Var i morse ute på en bloggartur och av någon anledning hamnade jag i Aftonbladets webbarkiv. Och döm om min förvåning när jag hittade en artikel om monsterpizzan, som jag tidigare skrivit om i bloggen. Jag är egentligen inte alls intresserad av matlagning, men kan inte låta bli att fascineras av alla underliga pizzor i vårt avlånga land.

Jag önskar att jag kunnat se hur innehållet bredde ut sig på tallriken då reportern skar upp den nybakade pizzan. Det hade blivit en väldigt fin bild av bantarmat, som med lätthet platsat bland mamsens bild-bantartips. Två bilder hämtade ur artikeln får istället illustrera pizzabagarens bestyr att få allt att rymmas i en calzone.

Lång väntan på varmrätt

Vi befinner oss i restaurangen på Grand hotell i Lund och det är väldigt många gäster som ska äta samtidigt. Två herrar har efter en timmes väntan äntligen fått in sandwich, öl och snaps. De beställer samtidigt snöripa till varmrätt och hoppas därmed slippa ytterligare väntan.

De äter i lugn och ro sin förrätt och efter ännu en timme kallar de på den svettiga kyparen. Den ene herrn spänner ögonen i kyparen och frågar med kylig röst.

- Säg, har dom rest än?

Kyparen ser ut som ett stort frågetecken och herrn fortsätter lika kyligt.

- Ja, dom som ska skjuta ripan.

En nostalgitripp

"Prinsesstårtor och wienerbröd. Galonstolar och spetsgardiner. Kaffedoft och rara servitriser. Förr hade varje småstad minst två, tre konditorier. Vart och ett med sin stil och sin stampublik. Men vart tog de vägen? År 1960 fanns det nästan 5 000 konditorier i Sverige. Tio år senare var mindre än hälften kvar. Idag kan man tro att alla dessa gamla miljöer är borta.

Så illa är det lyckligtvis inte. I Kondis-boken presenteras 57 klassiska kaféer och konditorier. Allt från antikvitets-fyllda sekelskiftessalonger till stilrena femtiotalsfik."

Det är verkligen tur för alla oss andra att det finns fotografer som är beredda att resa runt och dokumentera alla dessa gömda skatter. Med Kondisboken i näven kan jag leta upp ett gammalt kondis vid mina egna resor i Sverige. Och när hotellrummet känns för trist och instängt är det skönt med en promenad. Att hitta ett gammalt kondis, slå sig ner och ta en hederlig kopp kaffe kan kännas som extra lyx.

Har man tillbringat en del av sin ungdom på ett gammalt kondis, fikat och spelat jukebox är det lätt att få en riktig nostalgitripp bara genom att bläddra i boken!

ISBN 91-89614-10-0

Vilken natt

Om hotellgäster finns det många historier och den här handlar om herr och fru Sandberg som kommit till Stockholm. De hade tagit in på ett hotell med ganska tunna väggar och i rummet bredvid logerar en major. Mitt i natten väcks majoren av fru Sandbergs ljuva röst.

- Älskade Filip, kyss mig, annars kan jag inte sova.

Fru Sandberg upprepar sin bön till dess majorens tålamod brister och han ryter genom väggen.

- Snälla, söta, älskade Filip, kyss din hustru, annars kan ta mig f...n inte jag få sova heller!

Alla hjärtans dag

Hur kunde jag glömma att det är alla hjärtans dag idag? Inga rosor eller hjärtan har jag heller, men röda bollar går kanske bra! Hittade dem i en glasbehållare på Tammsviks konferensgård härom dagen!

Röd boll på er alla!

Grytor och kastruller

I världens bästa bok om matlagning har grabbarna, författarna, definierat grytor och kastruller så här:

"En sortering olikformade hål, rost-fläckar, brännmärken, repor och glapp med lösa handtag och bort-tappade lock."

Kanske är det äntligen dags att göra slag i saken och inventera det egna förrådet!

Bästa biten

Vännerna Andersson och Hansson sitter i restaurangen på Trosa hotell och har just fått in sin mat. På fatet ligger några köttbitar och när Andersson tagit "sina" kan Hansson inte låta bli att kommentera detta.

- Du generar dig sannerligen inte - du tar den bästa biten.

- Skulle du tagit den minsta om du tagit först?

- Naturligtvis!

- Nåväl, då är ju ingen skada skedd!

Skedar, slevar och mått

Läste vidare i den lilla boken om matlagning, ville veta hur de definierar en sked och äntligen fick jag en vettig förklaring till varför mina soppor alltid blir så salta.

"Basverktyg i Köket. I matlagningen används alla storlekar och sorter av skedar, men recepten hänvisar alltid till standardmåtten tesked (tsk) och matsked (msk) som man hittar bland den uppsättning mått som ligger i alla kökslådor. Många kockar använder dock fortfarande närmsta sked som finns till hands och bestämmer mängden salt, kryddor och liknande efter en mer glidande skala som t ex ungefär halva soppsleven (uhs), nästan hela skopan (nhs) samt rågad glass-skopa (rgs)."

Det är alltså inte mig det är fel på, det är helt enkelt måttbeskrivningen! Kanske är det också en förklaring till att jag blev servitris!

Kockens viktigaste verktyg

Vill man ha en annorlunda och humoristisk förklaring på vissa kökstermer tittar man i världens bästa bok om matlagning, upp-slagsboken som inte rör ihop begreppen. Tycker jag att vissa ordförklaringar känns stela och tunga i vanliga lexikon, tittar jag gärna en stund i denna lilla "goding" och blir genast på bättre humör. För en tid sedan letade jag efter fakta om ordet kniv och fann denna förklaring.

"Kökets basverktyg när det gäller skärning. Det finns åtskill-iga storlekar, alla avsedda för en speciell uppgift och olika metallegeringar att välja emell-an, men oavsett vilken typ man väljer är det nödvändigt att skära in eller trimma den nya kniven. Detta för att många köksmästare är så beroende av dessa vackra verktyg att even-tuell misshandel av andra kan orsaka onödig missämja. För att åstadkomma denna förberedande process håll först handtaget över öppen låga så att det blir bränt på ett par ställen. Dra sedan bladet upprepade gånger längs en tegelsten tills det fått djupa hack i eggen. Släpp därefter kniven mot ett stengolv, så länge att spetsen bryts av. Låt den slutligen ligga i slasken under en droppande kran tills den börjar missfärgas. Nu kan du lägga den i en låda och vara säker på att du kommer att finna den precis som du lämnade den."

Så sant som det sagts, denna lilla ordförklaringsbok gavs ut av Tidens förlag 1987, ISBN 91-550-3004-1, och jag undrar vad alla dagens guldkockar skulle säga om denna knivförklaring?

God sömn på fel ställe

Denna lilla historia utspelade sig på 1940-talet på ett av landets förnämsta hotell. Klockan elva på kvällen kom en mycket upprörd gäst nerspringande till portierlogen.

- Det ligger en främmande karl och sover i min säng på rum 441 och det är lögn i helsike att väcka honom.

Portiern ringde våningschefen, som med assistans av ett par servitörer tog corpus delicti i närmare skärskådande.

- Vad gör ni här egentligen?

Inget svar hördes förutom en serie snarkningar av högsta kvalitet. Det uppbådade manskapet ruskade mannen till en början helt milt men sedan hårdare och hårdare. Mannen öppnade ett öga och utstötte på finlandssvenska.

- Vad innerst in i ... Kan man inte få sova ifred på det här hotellet?

- Ni har kommit in i fel rum. Om jag får veta min herres namn, så skall jag ta reda på var ni hör hemma.

- Det här är mitt rum och om ni inte genast ger er iväg, så skall jag klaga för direktionen i morgon.

- Jag beklagar, men vi har kontrollerat att rummet tillhör denne herre, förklarade våningschefen och visade på den ”rätte” gästen.

- Det ger jag tusan, det här är mitt rum, vidhöll mannen vände sig om på andra sidan och somnade in på nytt.

Det var inget annat att göra än att ruska liv i honom igen och försöka släpa honom ur sängen. Men då tog det eld i mannen. Ord och gester blev så pass livaktiga att förstärkning i form av ett par borstare och bagagevaktmästare måste rekvireras. Icke heller detta hjälpte och man ansåg sig vara tvungen att ringa efter radiopolisen.

Vid åsynen av de uniformerade väktarna över den medborgerliga sängfriden kunde mannen övertalas att klä på sig och under hetsiga protester följa med. I polisbilen tog konstaplarna en rövarchans och frågade mannen vad han hette och var han bodde.

- Jag heter Vuori och är finne och jag vet bestämt att jag bor på Continental fast de där dumma jäklarna på hotellet körde iväg mej, svarade mannen, som nu nyktrat till högst väsentligt.

- Då tror jag att vi kör er dit, sade polisen, för det hotell ni gått och lagt er på är inte Continental utan Grand. Inte så underligt då att dom hivade ut er.

En hovmästares anteckningar

Då jag just nu överfallits av lust att städa bokhyllan måste jag passa på att presentera en riktig liten kulturhistorisk pärla. Boken fann jag på ett antikvariat för många år sedan och har man själv jobbat i branschen är det än idag lätt att känna igen sig. Hovmästare G. Ottosson berättar livfullt om sitt yrkesliv i början av 1900-talet och jag har tummat och läst denna lilla bok otaliga gånger.

Ottosson var för sin tid väldigt fri-språkig, han ville visa hur vardagslivet som anställd på en bolagsrestaurang såg ut. Om hur man förväntades arbeta för nykterhet i samhället och samtidigt smussla med spritransoner och utskänk-ningsregler. Han beskriver den bedröv-liga mathushållningen i restaurangköken och hur skämt kött blev till "schnellklops" på matsedeln. Däremellan ger han många målande och humoristiska bilder av gästerna i matsalen.

Jag anar att Ottosson känt en viss bitterhet när han beskriver sin situation. Han ville och försökte göra rätt för sig, men blev orättvist behandlad. Han ville väcka debatt om krögarens oinskränkta rätt att avskeda folk hur som helst och i förordet står det "Boken är den första i sitt slag som direkt och utan rädsla avslöjar de missgrepp som de makthavande utan hänsyn till sina underordnade göra sig skyldiga till".

Hur många förlag Ottosson tagit kontakt med för att få sin bok utgiven vet jag inte, men antar att innehållet var alldeles för hårdsmält för den tidens bokförläggare. Jag skänker dock en stor och tacksam tanke till Ottosson för hans ihärdighet "att visa restaurantlivets rätta ansikte". Han ger till sist ut sin bok "Vad vet restauranggästen?" på eget förlag 1935.

Frukostflingor & Nötknäppare

När jag 1976 blev kallad "en sån där som jobbar på syndens näste” började jag på allvar studera livet på krogen. I matsalen, köket och hotellet iakttog jag bemötanden och beteenden mellan anställda och gäster. Det var både skrämmande och intressant, men gav mig nytt perspektiv på tillvaron.

Det speciella språk som restaurang-anställda utvecklat genom tiderna har sitt berättigande, många ord speglar samhället och de villkor personalen levde under. Man brukar säga att yrkes- och slangspråket är "rått men hjärtligt".

Jag började samla ord - först i mitt huvud, sedan på lappar och i block. I min roll som kulturansvarig i Hotell och Restaurang Facket fortsatte in-samlingen med hjälp av många medlemmar. Och 1996 trycktes den första upplagan av Frukostflingor & Nötknäppare, den innehöll 560 krogord och 14 uttryck.

Boken blev den inspirationskälla jag hade hoppats på. Alla som bidragit med ord fick naturligtvis sitt eget exemplar av boken och många restauranganställda hörde av sig med nya ord. Boken är för länge sedan slutsåld, men går kanske att finna i något antikvariat, den intresserade kan ta del av bokens innehåll i Hotell och Restaurang Fackets arkiv. ISBN 91-88016-66-8

Väckning är beställd

Det är tur att jag har en liten humoristisk historia till hands på morgonkvisten! Idag handlar det om en hotellgäst som bad om väckning innan han gick till sitt rum. Det utspelar sig i en tid då det inte fanns telefon eller väckarur på hotellrummen. Det var helt enkelt hotellvaktmästaren som fick gå runt, knacka på dörrarna, och vänta på svar. Gästen kommer något sen ner till receptionen.

- Varför väckte ni mej inte klockan sex, som jag sa till om?

- Nog väckte jag herrn alltid, men herrn skrek bara "Kör ungarna i säng och sätt på toddyvattnet, din gamla harpa".

Så kan det gå

Somliga gäster blir lätt alldeles för högljudda i matsalen och då måste man försöka få dem att dämpa tonen lite. En del vill inte alls förstå vad man menar. Andra ger direkt svar på tal, som i den här historien där hovmästaren går fram till bordet med fem glada herrar och säger.

- Herrarna får lov att vara litet tystare!

- Vem är herrn då, svarar en av dem genast.

- Jag är hovmästare här!

- Får jag tala med källarmästaren då.

- Omöjligt, han är död!

- Död!!! Jag såg ju honom i förrgår!

- Ja, men han sköt sig i morse!

- Sköt han sig? Hör nu hovmästaren! Gå han och sköt sig också!

Smått och gott om semlan

Har funderat en hel del över den svenska semlan, hur kommer det sig att vi äter semlor och hur har semlans utseende och smak utvecklats genom åren? Det är nu dags att servera lite semmelfakta!

Att äta semlor är egentligen en gammal katolsk sed, man skulle helt enkelt äta upp sig, "samla fett" inför den långa fastan. Under fettisdagen, som enligt kyrkoåret infaller tisdagen efter fastlagssöndagen, skulle man äta extra mycket. Den sju veckor långa fastan började på onsdagen, askonsdagen, då man enligt den katolska seden skulle strö aska.

Måndagen mellan fastlagssöndagen och fettisdagen kallades blåmåndag, fläskmåndag eller korvmåndag. I Skåne sa man bullamåndag, för där fick man minsann börja äta semlor redan på måndagen.

Ordet semla härstammar från latinets simila som betyder "vetemjöl av finaste slag". Semlan kallas också för fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller hetvägg. Förr var det inte ens tal om att äta semlor före fettisdagen, man kunde till och med bli polisanmäld om semlorna kom fram för tidigt i butikerna. Idag äter vi semlor så snart julmaten tagit slut!

I början av 1600-talet åt man bara en stor fet bulle. I borgerliga kretsar började man på 1700-talet fylla bullen med mandelmassa och äta den med varm mjölk, hetvägg. Lite senare tillsatte man socker och kanel till den varma mjölken. Den vispade grädden under locket kom till först någon gång i mitten av 1900-talet.

Idag kan man äta semla gjord av karlsbader- eller wienerdeg. Andra har smak av saffran och apelsin, är toppade med hjortron, hallon eller blåbär och den vita grädden har fått ge vika för choklad- eller baileygrädde. Semlan har blivit en riktig kaloribomb!

Varje svensk lär äta fyra till fem semlor varje år, så om grannen inte äter semlor kan kanske jag äta åtta! Tro det eller ej, men idag hittade jag en lightvariant!

En fin rock

Två gäster har hämtat ut sina ytterkläder i garderoben och lämnat restaurangen. På gatan utanför börjar de tala med varandra.

- Är du alldeles galen! Gav du rockvaktmästaren en hel krona?

- Javisst! Se här, en så´n fin rock har jag inte haft i hela mitt liv!

Spik i maten

På en nykterhetsrestaurang i mitten på 1900-talet, hade en gäst en dag beställt en portion kåldolmar och börjat äta. Han hade inte ätit mer än hälften av läckerheten förrän han rusade upp från bordet, stegade fram till hovmästaren och röt.

- Se här människa, vad jag fann i maten! En spik!

Hovmästaren tog spiken som var ganska liten, granskade den en stund och viskade till slut.

- Sch... Tala inte om ´et så di andra hör´et. Vi ä´ förbjudna att servera nubbar här!

Obetald nota

Det händer ibland att gäster glömmer bort att betala notan innan de lämnar krogen. Då måste man snabbt ge sig ut på spaningstur genom garderoben och ibland ända ut på gatan. Det finns många finurliga sätt att ge uppmärksamhet kring en obetald nota. I mitten av 1900-talet sa en kypare så här.

- Ursäkta, men skulle herrn förlora sin portmonnä, så kom ihåg - att den inte varit framme på det här stället.

Rekordsemla

Det verkar bli en riktig semmeldag idag! I morse tyckte jag att bilen såg ut som en fint pudersockrad semla och frestades att inhandla den första för i år, mums!!!

Men visste du att den största semlan som bakats i Sverige har tagit plats i Guiness rekordbok! Bara bullen vägde 60 kilo, med mandel-massa och grädde uppgick vikten till imponerande 134 kilo! Jättesemlan hade en diameter på 113 cm och bakades till Bullfesten i Alingsås 1996. Vissa kan tydligen göra vad som helst för att få lite uppmärksamhet! Undrar bara vem den (o)-lycklige var, som fick äta upp bullen?

Felet är mitt

Ibland händer det som absolut inte får hända i en matsal - att man spiller något på en gäst. Att be om ursäkt hjälper kanske inte, men man måste alltid göra så gott man kan.

Regel nummer ett är att aldrig skylla på någon annan. Regel två är att ta initiativet och behålla det innan gästen hunnit brusa upp ordentligt. De pinsamma situationerna är många i branschen och blir i efterhand ganska komiska.

Vilket svar skulle du ge den kypare, som just råkat hälla en hel såsskål över kläderna och som snabbt säger.

- Inte ett ord, herrn, inte ett ord - felet var helt och hållet mitt!

Semlans tid har kommit

Nu har det äntligen blivit dags att utse den bästa semlan för i år! Det är bråda dagar för tidningarnas testpaneler och det verkar finnas mycket att ta hänsyn till när semlorna bedöms. Fluffighet, utseende, graden av torrhet och färgen på bullen, lockets form, gräddens och mandelmassans konsistens, sötman och karde-mummasmaken. Ser semlan ut som när mamma bakade eller verkar de vara fabriksgjorda?

Sist men inte minst bedömer man tydligen hur fint bagaren har pudrat semlan med pudersockret. Jag undrar bara hur det ser ut på alla tidningars redaktioner med florsocker och grädde överallt.

Man ska dock vara försiktig med det man stoppar i munnen! För några år sedan kallades semlorna för mjältbrandsbullar i krog-världen. Florsockret liknades vid det vita pulver, som spreds per post i USA i början av 2002.

Lång väntan

Den här gästen satt på en restaurang någonstans i Västsverige. Hans väntan på att beställa blev lång och när kyparen äntligen kom fram till bordet med matsedeln utbrast han otåligt.

- Ska man behöva vänta en hel vecka här, innan man blir serverad?

- Det vet jag inte, för jag började igår, svarade kyparen.

Snabbare service för vissa

Vissa matsalsgäster tycker alltid att de ska ha snabbare service än andra. Den här ursinnige gästen hade en lång stund sett hur en annan gäst blivit både snabbare och bättre uppassad än han själv. Ilsket vänder han sig till kyparen och väser.

- Den där herrn vid det runda bordet blir bättre uppassad än jag. Får jag tala med hovmästaren!

- Det går kanske att ordna, det är nämligen han som sitter vid det runda bordet!

Borgerlig människosyn

"Var och en måste själv välja var man vill bo" svarade den borgerliga arbetsmarknadsministern leende när regeringen kungjorde att det ska bli fritt fram för alla att köpa sin lägenhet.

Idag hittade jag en liten notis i Aftonbladet som handlar om värnpliktige David. Han får det mycket tufft ekonomiskt när han väljer att betala den höjda a-kasseavgiften. Littorins press-sekreterare svarar kort och koncist "Vi kan inte bygga våra system på undantag" och fortsätter lika okänsligt med "Alla får ju försöka klara sig bäst de kan".

Jag är inte förvånad, svaret visar med all tydlighet den människosyn som råder i maktens korridorer. Jag blir bara så grymt förb....d!

Humor är kyparens bästa vapen

Det finns nästan inget, som är så pinsamt för serveringspersonalen, som när vissa råvaror har tagit slut eller inte går att få tag på. Då gäller det att hålla tungan rätt i munnen, använda humorn och kanske någon nödlögn. Förr, då man inte hade tillgång till modern kyl- och frysteknik, var dessa situationer säkert vardagsmat.

På hotellet i Trosa sitter en gäst och studerar matsedeln medan kyparen står bredvid och väntar på beställningen. Det är på kvällen och gästen har tänkt tillbringa en trevlig afton på krogen.

- Mmm... hummer - jo jag tackar jag. Ge mig en hel hummer!

- Hummern är dessvärre slut, svarar kyparen.

- Nå, men ostronen då?

- Ostron..., ja..., de har också tagit slut - men i förrgår hade vi kaviar!

Tummen i soppan

I alla tider har gästerna diskret försökt läxa upp servispersonal när de gör något fel. Det är bara att svälja förtreten för gästerna ska behandlas som om de alltid har rätt. Ibland finns det fog för kritiken eller vad sägs om följande historia, där gästen håller en längre föreläsning för kyparen om dennes skyldigheter.

- Ni ska vara rörlig utan fjanteri, vaken utan näsvishet, artig utan servilism, diskret men ändå livligt intresserad, men först och främst, var snäll och ögonblickligen ta´bort tummarna ur min soppa!

Det som göms i snö ...

... kommer upp i tö! Det är så sant som det sagts och just nu förundras jag över hundägare och deras ibland mycket underliga beteende!

De flesta hundägare, som jag känner, har alltid ett par hund-bajspåsar i sina fickor, jag med fast jag inte längre har någon hund. De flesta tar direkt hand om sin älsklings små eller stora högar, knyter omsorgsfullt ihop plastpåsen och tar den med till närmaste avfallskorg. Ibland får man gå en bra bit med plastpåsen dinglande i näven och jag har också sett dem som knyter fast den i kopplet för att slippa hålla i den.

Så har vi då några som inte vill bära runt på påsen! De kastar påsen i en snödriva eller i närmaste dike! Vilken sorts hjärna har de blivit utrustade med? Vore det inte bättre att låta skiten ligga kvar, den bryts ju förr eller senare ner av naturens egna krafter, vilket inte plastpåsen gör!

Vad ska man äta idag då

Det händer ganska ofta att man som servis i matsalen blir uppmanad att rekommendera en viss maträtt till gästerna. Förr var möjlig-heterna att förvara livsmedel inte lika goda som idag och köket ville helt enkelt bli av med råvaror som började bli gamla. Jag tyckte alltid det var jobbigt och ibland kunde situationen bli ganska pin-sam, men gav i alla fall upphov till många historior.

På Stora Hotellet i Norrköping klev en fin herre in i matsalen och slog sig ner vid ett bord. Han började knacka i bordet för att få servitrisens uppmärksamhet.

- Kan jag få se matsedeln!

- Var så god, svarar servitrisen och lämnar över matsedeln.

- Jaa, vad ska man äta idag då?

- Hotellet rekommenderar and idag!

- Hurdan är sjötungan då, fortsätter den fine herrn som om han inte hört det som sagts.

- Jo bra, men hotellet rekommenderar särskilt anden!

- Är det du eller jag som ska bestämma, vad jag ska äta idag? svarar herrn mycket förnärmad.

- Det är du förstås, blir svaret efter ett ögonblicks paus.