En bild säger mig mer än ord

Bläddrade i Aftonbladet i fredags och blicken stannade direkt på bilden med kocken. Han står stadigt, utstrålar beslutsamhet och kniven kan man bara inte missa. Jag har mött tillräckligt många sådana kockar i mitt liv och dom leker man sannerligen inte med. Facket är riktigt på "hugget", tänkte jag, de tänker verkligen ta fajten i den kommande avtalsrörelsen!

När jag sedan ser rubriken och att "juryn" underkänner fackets affischkampanj stelnar jag till och börjar läsa! Juryn redovisar sin åsikt, de väljer att fokusera på det negativa och ge omdömen som tanke-vurpa, lite barnsligt och de gör alla fel. De positiva omdömena tonades ner ordentligt.

Började fundera över hur det egentligen går till när Aftonbladet testar olika saker. Den här "juryn" tittade på tre fackförbunds affischer inför avtalsrörelsen och betygsatte dem. Seko och Hotell & Restaurang Facket fick vardera ett plus och Kommunal fick två, men bara en kampanj fick godkänt. "Den kommer att göra jobbet", läser jag.

Inte någonstans på denna sida kan man som läsare se vilken betygsskala juryn har använt, hur många minus var det möjligt att få och kunde det högsta betyget bli fem plus, eller tio, eller...?

Sånt gör mig misstänksam och jag börjar granska texten lite noggrannare. När jag ser att juryn, som också benämns expert-panelen, kommer från en stor reklambyrå kan jag inte låta bli att undra över somligt. Hur opartiska är de, vilken typ av kunder har de och vems åsikt för de egentligen fram?

I min värld kommer för övrigt en affisch aldrig att göra något praktiskt jobb, det kan bara göras av de medlemmar som är berörda. En affischkampanj kan däremot stödja och inspirera de egna till stordåd, samt väcka förståelse hos allmänheten.