Gyllene röda äpplen

Det är tidigt sextiotal, den finska invandringen är stor och många finner sin försörjning inom restaurangbranschen. Gyllene röda äpplen är en av mycket få skönlitterära skildringar av arbetslivet bakom krogens svängdörrar, och så här skriver författarinnan Anna Westberg.

"Efter ett drygt decennium i journalistikens våld drabbades jag av sömnlöshet. Men under de oändligt långa nätterna mellan dröm och vaka var jag aldrig riktigt ensam, för långt bortifrån hörde jag hur några av dessa Paradisets bortglömda barn ropade på mej nästan anklagande: skriv om oss, berätta om våra glanslösa liv!"

"Och eftersom jag alltid haft ett extra öra för barn började jag berätta. Till en början bara om barnen, men allteftersom det göts liv i även de gamla skröpliga gestalterna krävde de sin särskilda plats bland bladen: där ur de täta morgondimmorna klev Inez fram, naken och tillitsfull till allt som lever och växer, kort efter kom Salmi med sin sorg och stora vrede, och Nils, stukad redan innan han kom till världen, en i samma andetag hjärtlös och himmelskt mild människa, präglad av två världskrig och en välfärd som han omöjligen kunde förstå, sen kom Margit, drömsk och jordisk, ilsken och förgrämd, och Jorma, eller Jormar, som Inez fortfar att kalla det finska krigsbarnet med de duvblå ögonen, och där finns också Mimmi som bara tänker på Paris."

Gyllene röda äpplen är en fristående fortsättning på Annas debutroman Paradisets döttrar. Går säkert inte att få tag i boken i någon bokhandel, men i antikvariatens värld är det däremot alltid lätt att fynda. ISBN 91 7054 302 X

P.S. Inez är kallskänka och Salmi städerska.