- Varsågod, den här drinken får du av mig, men den här gången slipper du smaka, du ska bjuda någon annan på den.
Jag tittade förundrat på honom och sedan på drinken, kunde inte riktigt tro mina ögon. Det gnistrade och glimmade så vackert i glaset och jag började undra om klockan var riktig, om den var vattentät eller kanske man borde säga spritsäker.
Helt plötsligt upptäckte jag att vi var helt ensamma i baren. Det kändes väldigt konstigt för vid den här tiden borde det vara fullt med gäster och sjuda av liv och rörelse. Och trots att det var skottår och den rätta dagen var inne för ett frieri fanns det inte en enda person att bjuda på drinken.
- Lika bra det, tänkte jag, för tänk om personen jag bjöd skulle sätta klockan i halsen eller ännu värre svälja den med alla små hårdsmälta diamanter. Jag donerar den istället till det nya Hotell och Restaurangmuseet, så den kan visas upp som en av vår tids kapitalistiska drömmar. Alldeles kallsvettig vaknade jag upp och fann att allt bara hade varit en dröm. Jag kommer aldrig att få en Diamonds on the rocks och det finns inget Hotell och Restaurangmuseum.
Bilden lånad från Stureplan
Så ska stafettpennan lämnas vidare till Aggeman! Då jag förstått att du precis har ingått ett avtal och startat en mycket prestigefylld tävling vill jag att du berättar om...
Vilka sataniska frestelser tror du att häxan kommer att utsätta dig för, hur ska du bära dig åt för att inte gå i fällan och hur kommer du att hämnas?