Knivförsedd kock

I dessa bråda julbordstider är många av landets miljöskydds-inspektörer på hugget. Det gäller att kontrollera hygienen på krogen, mäta temperaturen på julmaten och kanske ta en eller annan matbit med sig för vidare kontroll.

När två inspektörer en dag strax före lunch klev in på en krog i Alingsås möttes de av en kock som inte gillade det oanmälda besöket. Kocken sa åt inspektörerna att ge sig iväg och eftersom han hade en kniv i handen kände inspektörerna sig så hotade att de gjorde en polisanmälan.

Någon matkontroll blev det inte denna dag, men miljöinspektörerna skulle komma tillbaka i sällskap med polisen. Och kocken är miss-tänkt för hot mot tjänsteman.

Undrar just vad som egentligen hände? Gick inspektörerna ut i köket där kocken redan stod med kniven i handen eller ...

Ordentlig fest

En kväll festade två yngre män om ganska ordentligt i hotellets restaurang. Morgonen därefter träffades de vid frukostbordet och ingen av dem såg särskilt fräsch ut. När de satt vid bordet stönade den ena till och sa.

- Du, vi talar väl inte om för någon vad vi gjorde i natt.

- Okey, svarade den andre, men du kan väl tala om det för mig i alla fall?

Röd glasyr

Röd är glasyren på kakorna och röd är temat denna tisdag och här hittar du fler röda bilder!

Alkotest

En kväll satt det två herrar i matsalen. De hade ätit en god middag och druckit vin till maten. De var nöjda och belåtna när de beställde in kaffe och konjak. De började tala om hur mycket man kunde dricka och ändå kunna köra bil, då en av dem plockade upp en liten sak ur fickan och sa:

- Se här! Jag har köpt en alkotest, du vet en sån där liten grej som håller reda på om man har druckit för mycket alkohol.

- Jösses, sa den andre, en sådan har jag varit gift med i mer än tjugo år!

Saknar inte...

Har varit på en liten snabbvisit i huvudstaden för att fira en årsdag med mina gamla bokvänner och äta julbord med andra vänner. Nu är jag tillbaka på ön och kan konstatera att det finns några saker jag aldrig kommer att sakna.

Det första är vägsmutsen, den svarta smetiga sörjan, som är resultatet av saltspridning och mycket trafik på alla vägar. Det finns nog inte en vattenpöl där vattnet är klart och blankt.

Det andra är allt skräp som ligger överallt. Verkar som om de flesta bara släpper pappret, ölburken, läskflaskan eller fimpen där de står och går. Det ligger i drivor på gator och torg, i busskuren, på tunnelbane- och pendeltåg. Det är inte särskilt många som ser sig om efter en papperskorg.

Trist? Ja visst, men jag såg det inte på samma sätt när jag bodde där eller så förträngde jag det.

Olika språk

Läste just att man i vår kan studera det gamla gutamålet vid högskolan i Visby. En kurs som ger 7,5 högskolepoäng och som kommer att pågå under 15 veckor.

Man får inte bara lära sig gutamålets historia utan man kommer också att titta på skillnaderna mellan de olika gotländska dialekterna. Den moderna användningen av gutamålet i litteratur, sånger och revyer kommer också att ingå i kursen.

Låter kul tycker jag och undrar om krogspråket någonsin kommer att få en egen kurs? För visst skulle väl det vara roligt.

Lo-rapport från vildmarken

Fick ett samtal från min gamla fackliga kompis Gun, som tidigare har jobbat på djurparksrestaurangen i Lycksele. Hon riktigt sprud-lade av energi och hade en historia som hon tyckte att jag skulle göra ett inlägg om. Den handlar inte om krogen, men eftersom det var Gunsan som ringde och historien utspelade sig strax bakom restaurangen gör jag ett undantag.

En dag när personalen kom kom fram till lodjurshägnet fick de se en liten utmärglad lodjursunge utanför hägnet och de såg att inte stod rätt till. Den kämpade för att komma in och eftersom parken inte hade några egna ungar måste den ju komma utifrån någonstans.

Det är ju inte särskilt ofta som vilda djur söker sig till ett hägn i närheten av människor så något var riktigt fel. För att kunna göra något med ungen måste man skaffa tillstånd hos Naturvårdsverket och där godkände man att ungen fick sövas ner för att kunna fångas in.

Den lilla ungen visade sig vara en liten mager hona på fyra kilo och på något sätt hade den skiljts från sin mamma och inte klarat av att hitta mat på egen hand. Det lilla lodjuret blev ordentligt omhänder-taget och ska nu få äta upp sig. Enligt parkpersonalen har det lilla lodjuret ett högt avelsvärde och det kommer i framtiden att bidra med viktigt genmaterial till andra svenska djurparker.

Slutet blev gott denna gång, men jag minns med fasa när man någon gång på 1980-talet tvingades skjuta några björnar som tagit sig ut. Under en veckas tid var jag nämligen rädd att gå förbi parken när jag gick hem från arbetet på krogen mitt i natten.

Tack Gunsan för den lilla glada rapporten från Lappmarksmetropolen!

Krutbrännaren

Lovade några vänner att lägga ut en bild på mitt nya hus och eftersom det är snötema på bloggen idag passar jag på att visa det i sin bästa vinterskrud. Visst är det stort, men här ska jag under nästa år förverkliga några av alla mina idéer. Och jag kan väl avslöja att jag döpt huset till Krutbrännaren efter en orkidéart, som växer runt Tingstäde träsk.

Den lilla fina orkidéen ser för övrigt ut att ha en militärhjälm på huvudet och det kanske den behövde då Tingstäde en gång hade en av Gotlands största och viktigaste militäranläggningar. I ett par av husen på förrådsgården, som ligger alldeles bakom mitt hus, jobbar man för fullt med att bygga upp öns militärmuseum.

Blev du nyfiken på vad jag tänker göra i huset? Du kan vara lugn, jag återkommer med nya inlägg framöver!

Ordlös onsdag - Snödjur

Och här hittar du fler snödjur!

Vilken soppa

Då jag inte varit så flitig som bloggare under en period vill jag passa på och berätta en av de historier som en gammal arbetskamrat berättade för mig härom veckan. Den handlar om en man som i sin ungdom jobbade som kypare på en krog i en mellansvensk stad.

Kyparen hade precis serverat soppa till en gäst och väntade i närheten av bordet för att förvissa sig om att gästen var nöjd. När gästen smakat på soppan kallade han på kyparen och meddelade bistert att soppan var för kall för att den skulle vara värd att äta.

Kyparen bugade och ursäktade sig, tog sopptallriken och gick ut till köket för att framföra klagomålet.

- Kall, utbrast köksmästaren ilsket, Kall? Jag ska minsann ge honom för kall!

Och så spottade han i soppan och rörde om lite medan han värme på den. Därefter satte han fram soppan till kyparen och beordrade honom att ta ut den till gästen igen. Och kyparen vågade inte säga emot utan han tog ut soppan till gästen, som smakade och sa.

- Oh tack, det smakade mycket bättre nu!

Uppmärksamhet

Klottret ovanför krogtoalettens dörr kräver verkligen en städerskas uppmärksamhet och är säkert inte det allra roligaste att ta bort. Själv uppmärksammade jag det när jag skulle tvätta händerna.

Och visst är uppmärksamhet ordet för denna veckans tisdagstema, där du kan hitta många fyndiga och roliga tolkningar!

Triss i siffror

Den gamla bångmaskinens 4 rader med 9 knappar är numrerade, de röda är för krontal, den svarta för 10-öringar och den vita för ören. Man kunde som mest slå in 99 kronor och 99 öre, men det var på den tiden vi hade lite andra penningvalörer.

På fronten till café 65:ans bardisk hittade jag denna lysande ramp med gamla bilskyltar.

Trodde inte det var sant när jag på Gotland hittade denna skylt. Varning för vildsvin i hela 3 kilometer! Undrar bara vem som importerat dessa djur till ön?

Triss i siffror är veckas bilduppgift och här kan du hitta många fler roliga och fyndiga tolkningar.

Glad idag

Det är med glädje jag sätter mig ner framför datorn igen i mitt nyinrättade lilla arbetsrum. Datorn verkar dessutom fungera som den ska efter flytten av alla sladdar och det är tur att man kan gömma den ruskiga sladdhärvan bakom skrivbordet.

Och riktigt glad blev jag över den fina utmärkelsen jag fått av Åsa med motiveringen "för att du får mig att skratta åt alla roliga episoder från kroglivet!" Tack Åsa och jag ska nu försöka få till ett mera regelbundet bloggande igen med fler skrönor och historior, men också lite annat smått och gott från krogvärlden. Det är nu meningen att jag ska skicka den vidare till fem andra bloggare, men jag tycker att alla bloggare är värda en utmärkelse och speciellt ni som regelbundet tittar in här trots att jag inte hunnit uppdatera bloggen som jag ska. Ni är alla värda denna utmärkelse!

Ingenting fungerar

Idag fungerar nästan ingenting här hos mig, mobiltelefonen har varit utan täckning hela dagen så det går varken att ringa eller ta emot några samtal. Och i går kväll trodde jag att jag äntligen hade fått igång min e-postfunktion för att skicka mail, men ack vad jag bedrog mig.

Idag är allt som vanligt igen, absolut ingenting fungerar utom bloggen! Här går det fortfarande att skriva svar på kommentarer. Så vill du mig något kan du skriva här!

Undrar just om det är mig det är fel på eller om det är vädret/"vårfloden" som ställer till med en del av problemen?

Utmanad av två

Blev först utmanad av lilla b att skriva sju saker om mig själv och det hade jag nästan förträngt, men så fick jag samma sorts utmaning av Åsa. Så nu får jag nog ta mig själv i kragen och skriva något. Sju saker om mig som du troligen inte kände till kommer här!

1. Jag hatar att skotta snö, men har just insett att det kommer jag att få göra varje år utanför mitt nya hus. Om det snöar förstås och det har det verkligen gjort redan i år!


2. Jag började rulla snö (roligare än att skotta) till en jättestor snögubbe, men så kom en granne och upplyste mig om att det skulle bli varmt om några dagar och att gubben inte skulle överleva. Det blev slutet på ett roligt projekt!


3. När jag skottat mig ut till trottoaren kom en annan granne i en traktor med plog och med några drag var det nästan snöfritt vid min infart. Tänk att jag har fått så snälla och omtänksamma grannar!


4. Jag har blivit medlem i Tingstäde tynglyftarklubb. Inte för att jag ska lyfta en massa skrot utan för att kunna delta i torsdagsgympan. Jag behöver nämligen lite extra motion så att inte fler kilo än nödvändigt fastnar på min kropp.


5. I ett av mina rum står en gammal uppstoppad räv. Den fick min mamma en jul för mer än femtio år sedan av min pappa. Den har överlevt många ungar och hundar, men ser ändå ganska hyfsad ut och får hänga med ett tag till!


6. Jag har inte haft någon riktig julgran inne sedan barnen var små, men i år tänker jag nog slå till! Om jag hittar en som är riktigt stor och fin förstås.


7. Jag har under många år gjort 48 små julpaket till barnbarnens kalendertomtar. Det är lika svårt att hitta lagom små saker varje år, men jag har trots alla odds lyckats få iväg ett paket till dem även i år!

Sist men inte minst ska man skicka utmaningen vidare och jag lämnar med varm hand över skrivandet till Emma, Ingrid, Jesper och jah hollis. Om ni har tid, lust och ork att skriva något förstås!

Reglerna som gäller är:

• Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.

• Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.

• Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor.

• Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.

Ovanifrån

En beställning på krogen, ett bord och tre bilder vid olika tidpunkter. Allt är noterat lite snett ovanfrån och snart är det dags att säga god natt till gästerna. Det blir mitt första temabidrag till veckans fototriss.

Det glimrar

Lite skumpa i ett glas glimrar som guld och sätter onekligen guldkant på festen. Fler fyndiga och guldiga bidrag hittar du hos tisdagstema!

Borta bra, men hemma bäst

En veckas bloggtystnad och den här gången har jag varit över pölen och besökt huvudstaden och mina gamla arbetskamrater. Vi träffades på Rönneberga kursgård och snackade om livet idag och så förstås en del gamla minnen från arbetslivet.

Självklart passade jag på att strosa på stan och handla lite. Bilen var fullpackad när det i fredags var dags att åka hem igen och hämta hunden som varit på hundhotell hela veckan. Man kan väl säga att det var i grevens tid jag kom hem, precis innan snöovädret invaderade ön. Nu ligger drivorna höga runt husknuten och varje gång plogbilen har kört förbi är det bara att gå ut och skotta undan den blöta snön. Snacka om att jag fått mycket extra motion den här helgen!

Läste för övrigt i dagens tidning att det varit Gutamålets dag i helgen och att Gutamålsgillet givit ut en Allnakku för 2009. Och dagen till ära frågade tidningen ett antal gotlänningar om de hade något favoritord på gutamål. Ladingen (våren) och ladingsdinglu (vårtrötthet) toppade listan.

Visst längtar även jag efter våren denna blåsiga och snörika vinterdag, men innan dess kommer jultomten och jag behöver väl inte säga att allnakku blir nummer ett på min önskelista.

Tråkigt

Hon står vid bardisken och sippar på en drink och ser ganska trött ut. Då kommer en kille fram och försöker inleda ett samtal med följande replik.

- Går du ofta hit?

- Jo, vars...

- Det ser ut som om du har det lite tråkigt?

- Nej inte alls, men om det skulle bli tråkigt så har jag en cyanidkapsel i handväskan!

Beskt svar

En typisk skröna eller vandringshistoria, som man också säger, fick jag höra igår då jag träffade några gamla krogvänner. En av grabbarna berättade så här!

En servitris som jag känner är över en och åttio lång. Hon har blivit rätt van vid mer eller mindre lustiga kommentarer över sin resliga gestalt, men till slut tröttnade hon. Det var en kväll då hon åtskilliga gånger fått frågan:

- Hur är vädret där uppe, då?

- Det regnar, svarade hon och hällde en rejäl sejdel bitter över huvudet på den frågvise.

Årets julklapp

Hörde just att årets julklapp är en upplevelse och vad kan väl vara mer upplevelse än att ta ett dopp i choklad. Nej, det är inte reklam för något enskilt ställe, men däremot är chokladSpa ett nytt kroguttryck.

Att åka till en kurort för att få en hälsosam upplevelse är dock ingen ny företeelse. Förr åkte man till kurorter som hade hälsokällor för att dricka vatten och delta i grötlunken. Nu åker man till kurorter för att äta och bli insmetad i choklad! Det kan man väl kalla upplevelse för alla sinnen!

Ordlös onsdag - gråväder

Fler gråvädersbilder finner du här!

Fågel, fisk eller mittemellan

Temat för denna tisdag var minst sagt lite klurigt, men det är kul att fundera ut något fyndigt. Här ska det ju handla om krogliv, men jag minns när vi som små lekte gömma nyckel och fick en ledtråd att leta på rätt nivå. Själv använde jag det när påskäggen skulle gömmas och det var kul att följa barnens ivriga letande.

Här är det inte dukat för fågel eller fisk utan för kött och det kan man väl säga är något mittemellan. Och nivån när man sitter till bords är ju också någonting mittemellan!

Och som vanligt hittar du många fler fyndiga tolkningar av tisdagens tema!

Vilket svamprike

Hoppsan, kanske jag ska säga eftersom jag tycks ha glömt att skriva något under söndagen, men jag hade haft fullt upp med att rensa svamp. Och datorn var inte ens påslagen!

Nåväl, jag var ute på en skogspromenad med hunden i lördags och fann ett otroligt ställe med massor av höstkantareller. Då hade jag ingenting att plocka i utan fick ta de svarta påsarna, som förhoppningsvis alla hundägare har i fickan.

I går försåg jag mig med både hinkar och större plastpåsar, eftersom min svampkorg fortfarande gömmer sig i en flyttlåda. Och på några timmar plockade jag lite mer än trettio liter kanonfina höstkantareller och det tog tid att rensa alltihop.

Jag är förstås lycklig över att ingen gotlänning hittat detta speciella svampställe eller så är intresset för att plocka svamp litet här. Och jag som flyttade hit mitt under den bästa höstkantarell-tiden, trodde att jag inte skulle hinna med att hitta något fint svampställe i höst.

Till Snäck med buss

Satt och letade efter material från gamla Snäckgärdsbaden, som jag jobbade på i unga år. Jag har tidigare skrivit lite om den tiden. Nu blev jag smått lyrisk när jag läste att man hittat den gamla bussen, som förmodligen körde ut turisterna till Snäck från färjan i Visby från 1931 till 1950-talet.

Vilken otrolig överraskning det måste ha varit att göra ett sådant fynd när man ska renovera en gammal sommarstuga. Extra roligt är det att ägaren har jobbat för att bussen ska bli kvar på Gotland och att den ska renoveras, så att den åter kan rulla vid några speciella tillfällen.

Det kommer säkert att kräva väldigt många arbetstimmar för att få ordning på bussen och man efterlyser nu personer som kan sitta inne med mer kunskap och kanske har tips på var man kan hitta fler originaldelar. Självklart ska jag försöka följa renoveringsarbetet och kanske få några egna bilder av bussen. Till dess får ni hålla tillgodo med bilderna i artikeln.

Undrar just om det var vanligt att man förr använde bussvrak som stomme när man skulle bygga en sommarstuga för jag hittade ytterligare ett exempel från Jämtland. Arbetet med den bussen finns väl dokumenterat på denna sida.

Bonde på krogen

Att vara bonde verkar ha blivit ett riktigt attraktivt yrke. I TV söker några bönder en make/maka och nu verkar det som om landets bönder fått en alldeles egen krogdag. Och de uppmanas tydligen att klä upp sig också!

En dyr öl

Fick ett litet tidningsklipp med en historia av en vän idag. Jag vet inte i vilken tidning hon klippt det, men jag tyckte historian var lite gullig så jag måste bara dela med mig.

En apa kom in på en bar och beställde en öl. Kyparen serverade ölen och apan betalade med en hundralapp. Då tänkte kyparen att han skulle skoja lite med apan och lämnade bara tillbaka en femma. Apan reagerade inte utan stoppade femman i pälsen och smuttade vidare på sin öl. Kyparen började skruva på sig och sa till sist.

- Det är inte ofta vi har apor här på krogen.

- Nähe, svarade apan, det är ju inte så konstigt när ni tar nittiofem spänn för en öl.

Ordlös onsdag - minnesstund

Och här hittar du fler ordlösa onsdagsbilder, en del som följer temat och så några andra.

Jag har inte tuppat av

En bekant ringde mig idag och undrade om jag gått under jorden efter att ha ätit tryffel eller om jag rent av tuppat av. Nej då, jag har varken gått under jorden eller tuppat av. Jag har helt enkelt inte slagit igång datorn, jag har idogt jobbat med att få iordning i ett rum. Ska man hinna göra något färdigt, duger det minsann inte att bli sittande framför datorn.

Visst gjorde jag en omelett av äggen som legat tillsammans med tryffeln, men inte smakade det så himmelsk gott som så många sagt. Och inte var doften särskilt sensuell heller. Jag känner mig ganska nöjd över tryffeläventyret och tror inte jag kommer att prova äggvarianten fler gånger. Nu återstår det att prova tryffel-smöret, men det får bli vid ett senare tillfälle.

Stjärnklart...

... kallt och absolut vindstilla var det på min kvällspromenad med hunden. Det gjorde oss båda riktigt gott och hunden fick tydligen lite ny aptit på delikatesser. Han knaprade belåtet i sig tryffelhundkexet som efter lite lek fått ligga på köksgolvet hela eftermiddagen. Snacka om att spara godis till bättre tider!

Mat för gudar, kungar och svin

Idag tog jag helt ledigt från mina flyttkartonger och gjorde en liten utflykt till Ljugarn, som ligger på den andra sidan av ön. Och det var en liten, ganska oansenlig annons i tidningen som fick mig att fatta det beslutet.

Och jag har verkligen smakat, pratat och handlat idag. Det var med viss vördnad jag tog upp de svarta knölarna och kände på dem. Fick lära mig en del nytt idag, bland annat att tryffeln här på Gotland kallas för det svarta guldet. Inte så konstigt kanske med tanke på hur högt smaken värderas av gourmeter och så förstås på prislappen. Blev lite överraskad av att den kändes så hård och att doften var så intensiv och stark.

Tryffeln omnämns för övrigt i litteratur och historia som kvinnornas afrodisiakum. Passionstörstande kvinnor lär ha haft en svamp bredvid sig på nattduksbordet för att vid behov kunna hyvla en liten skiva och stimuleras av den sensuella doften.

Svart tryffel är en riktig smakförhöjare och det behövs ytterst lite för att få till det. Så min inhandlade dyrgrip har jag nu lagt tillsammans med några färska ägg i en glasburk och där ska den ligga i 24 timmar. Äggen tar åt sig av den starka doften och i morgon ska jag göra mig en riktig tryffelomelett. Tryffeln ska jag sedan mixa tillsammans med smör och lägga i frysen så att jag kan njuta av smaken många gånger framöver.

Det var inte bara jag som fick något nytt och gott idag. Kunde inte motstå frestelsen att köpa en påse hundskorpor med tryffel i och när vi kom hem bjöd jag hunden på en skorpa. Han tog den i munnen, la ner den på golvet och sniffade lite innan han gick därifrån. Och nu ligger det en övergiven tryffelhundskorpa på köksgolvet.

Plankafton

Dagens ord på vägen lär ha myntats av Karl den store och lyder så här. "Att ha ett andra språk är att ha en andra själ." Och det passar ju väldigt bra in här där jag skriver om krogvärlden och samlar krogord. För visst har man en andra själ när man lever i krogvärlden och delar upp världen i vi och de riktiga människorna, som Jesper skriver om. Om det kan man säkert skriva en hel del och det ska jag göra vid ett senare tillfälle.

Här har det annars varit ganska tunnsått med nya ord och uttryck en längre tid och det beror säkert på att jag inte har haft tid att snacka så mycket med krogfolk eller besökt några nya ställen. Hittade trots allt ett nytt ord härom dagen på en anslagstavla utanför banken. På en affisch för en krog här i Visby lockade man med olika er-bjudanden och det som fick mig att reagera var ordet "plankafton".

Självklart blev jag nyfiken och gick närmare för att läsa det lite mer finstilta. Det visade sig att krogen hade Plankafton varje torsdag och då serverades all slags mat på en träplanka. Ja, inte på vilken planka som helst utan på en som man normalt använder för att lägga upp mat på och som tål att diskas. Vi får väl se om det blir ett besök framöver.

Till sist har jag fått en ny utmaning av lilla b där jag ska lista 7 oväntade saker om mig själv. Det får bli dagens utmaning att fundera på när jag tar min långtur med hunden i det regntunga och blåsiga vädret.

Ordlös onsdag - rörelse

Fler bidrag på temat finner du här.

Grå bakgrund

Grå är den gamla bänken utanför köksdörren, grå är stenarna den står på och grå är väggen bakom det gamla kruset med veteax. Ett enkelt och vackert arrangemang som direkt fångade min blick. Den grå färgen är temat denna tisdag och här kan du hitta många fler tolkningar av det gråa!

Ord på vägen

I min morgontidning finns alltid en liten ruta med "Ord på vägen" och idag fann jag några rader som passar väl in på den här bloggen.

En man börjar bli gammal när han tittar på matsedeln
innan han tittar på servitrisen.

Regn, regn och åter regn

Det blev precis som jag trodde i morse, hunden hade inte förstått att det var läge att sova en timme extra. Han stoppade som vanligt in sin kalla nos under mitt täcke och talade om att nu är det dags för morgonpromenad. Så det var bara att kliva upp och gå ut i regnet!

Resten av dagen har regnet bara öst ner och det kanske var tur för mig. Jag fick äntligen tid att klara av en massa saker som blivit liggande under min datorfria period. Har betalat en hel del räkningar, inte så kul precis men nödvändigt. Har också fått ordning på min nya e-postadress och det var lite roligare. Nu återstår det bara att skicka den till alla mina vänner och hoppas att jag inte glömmer någon.

Till sist har jag tittat på Jamie Olivers program där han granskade kycklingindustrin. Det var inte särskilt trevligt, men jag tycker det är bra att man åter börjat uppmärksamma baksidorna av den industriella uppfödningen.

Noterat

Woow, upptäckte just att klockan ska ställas om i natt och då blir det en hel timme mer för skönhetssömnen. Undrar bara om hunden tycker likadant?

Höstliga promenader

Ett stort och varmt tack för alla goa och glada hälsningar jag fått. Det känns onekligen skönt att vara tillbaka i bloggvärlden igen även om dagarna ännu till stor del är fyllda av flyttbestyr. Det tar tid att komma igenom alla kartonger och hitta tillbaka till en normal tillvaro igen.

Lådorna med mina krogrelaterade papper och böcker har jag ännu inte funnit, så jag får väl passa på och berätta att jag har fått en egen sjö att njuta av på mina långa promenader med hunden. Och höstens alla färger får mig verkligen på gott humör.

Här på ön säger man förstås inte sjö om en sjö utan här heter det träsk. Och det kan ju onekligen leda tanken helt fel om man inte känner till det gotländska språkbruket. Eller som en bekanting uttryckte det när vi talade om att bada i träsket - jag tänker minsann inte bada i ett träsk.

Äntligen fick jag kontakt igen

Äntligen kan man väl kanske säga, har jag fått ihop alla sladdar och kontakter så att jag kan få kontakt med världen igen. Och trots att vissa datorting kallas sladdlösa, så sitter det i alla fall en kontakt någonstans som ska passa i något litet hål. Lite knepigt har det dock varit att få ihop allt, men det kanske beror på att jag inte är något teknikfreak utan en användare.

Nu tycks i alla fall allt fungera som det ska igen och det är riktigt skönt att få sätta sig i sin vanliga stol framför datorn. Annars lever jag fortfarande med flyttkartonger överallt i mitt nya hus. Det går inte särskilt fort att packa upp, det är nämligen en hel del som ska fräschas upp innan prylarna kan ställas på plats. Jag har börjat i den ändan av huset, det som ska bli mitt privata lilla hörn och kanske kommer jag att kalla det för "privaten" så som man säger i krogvärlden.

Vad det ska bli i resten av huset är fortfarande inte riktigt klart och jag tänker inte avslöja mina planer förrän de flesta bitarna är på plats. Men jag lovar och svär att det absolut inte är en krog jag ska starta även om vissa rykten om en sådan går här i bygden.

Fantastico

Blev väldigt glad när jag sent omsider upptäckte att jag fått en utmärkelse av Jesper. Att jag inte sett det förut beror nog mest på mina flyttbestyr och att jag inte riktigt hunnit med att kolla in läget hos mina egna favoritbloggar. Tack Jesper för all feedback och alla nya ord jag fått!

Och jag vill fortsätta sprida lite kärlek till några gotländska bloggare som inspirerar mig väldigt mycket med sina fina bilder och tankar om livet på ön.

Först har vi Ingrid som varje dag skriver om livet och vedermödorna på gården Stenstugu i Fröjel. På Ingrids sida finns det för övrigt mycket annat smått och gott att ta del av.

Så har vi Åsa som på ett helt underbart sätt sprider sina tankar från ön. Och jag njuter i fulla drag över alla fina bilder från de gotländska stränderna.

Barnsligt i baren

Jag är barnsligt förtjust över alla nya apparater jag kan hitta i krog-världen. Här är en som hjälper barpersonalen att signalera att baren är öppen, att det är tid för sista beställningen och att baren är stängd. Den här signalapparaten är placerad mitt på bardisken och är väl synlig för alla gäster i lokalen. Ingen gäst med synen i behåll kan undgå att lägga märke till när den gula lampan tänds. Barnslig är veckans tisdagstema och här kan du hitta nallar, troll och mycket annat barnsligt.

Sån´t är livet

Idag har jag gjort min sista städdag i vår bostadsrättsförening och håller som bäst på att lämna över mina uppdrag i styrelsen till de andra. Det känns dock lite vemodigt att lämna ett gäng, som verkligen fungerat så som en styrelse ska göra. Där alla ledamöter är aktiva och intresserade, rycker in och tar tag i saker när det behövs, där humorn och det goda kamratskapet är räddningsplankan i många jobbiga situationer.

Sån´t är dock livet och nu gäller det att se framåt. Det finns andra föreningar där jag kommer att bosätta mig och vill jag vara föreningsaktiv finns det säkert något nytt och spännande att ta tag i. Sist men inte minst ska det bli riktigt skönt att få lite mer tid att ägna åt den här bloggen.

Hetsigt kök

Nu är mina torsdagskvällar i höst inbokade framför tv-apparaten. Har precis följt det första avsnittet av Hell´s Kitchen och det ska bli riktigt spännande att följa utvecklingen i köket. Vet inte hur uttagningen av aspiranterna ser ut, men ingen verkar ha någon större erfarenhet av ett jobb i ett hetsigt kök. Riktigt kaxiga är de i alla fall!

Att livet i ett kök kan vara intensivt och hetsigt är ingen hemlighet, men att hela tiden ha Gordon Ramsays hökögon i nacken, höra hans svordomar och hemska kritik kan inte vara lätt. Och den här omgången verkar bli värre än den förra!

Höst i krogvärlden

Var nere på ön några dagar medan visningen av min lägenhet pågick och kunde då konstatera att det blivit höst inom krogvärlden. Ute-serveringarna som på sommaren kantar alla gator i Visby låg nu helt öde och tomma. Inte en enda gäst hade valt att sitta utomhus.

Även personalborden på baksidan av krogen verkar ha övergivits. Inte ens en rökare kunde skymtas trots att fimpburken skvallrar om att någon i alla fall ibland trotsar både kylan och regnet. För mig är detta tydliga tecken på att det blivit höst i krogvärlden. Ännu hoppas man säkert på en eller annan vacker höstdag, men snart stundar arbetet med att plocka in bord och stolar för vinter-förvaring. Höst är denna veckas tisdagstema och här hittar du fler höstliga bilder!

Nödlivsmedel

Tog mig till Barkabyområdet där F8 en gång låg. En del av F8:s matbyggnader står idag kvar, men de rymmer allt annat än militär verksamhet och runt det som varit start- och landningsbanor växer idag nya bostadsområden fram.

Vi lyssnade på kapten Åke Lundbergs föredrag om militär kost-hållning. Det handlade dock väldigt mycket om flygets historia och jag fick mig en riktig lektion i det militära livet och språkbruket.

Under F8:s storhetstid var det inte tänkbart att alla skulle äta i samma matsal. Här har det funnits en manskapsmatsal, en särskild matsal för enskilda och en för fältflygare. Därutöver fanns även officersmäss och underofficersmäss. Snacka om hierarki!

Maten i de olika matsalarna var dock densamma för den lagades i ett centralt kök och drogs på vagn ut till de olika enheterna. Och den som drog vagnen kallades för "dramaten", ett ord vi idag använder på den lilla shoppingvagnen vi drar hem våra varor i.

Kapten Åke visade ett kokkärl och berättade om hur det användes, samt hur svårt det var att hålla den ren när man inte hade tillgång till vatten. Och jag förstår mycket väl varför den blev kallad för snuskburken.

Det fanns också en del mat som han kallade för nödlivsmedel och det var väl förpackat i blanka burkar och påsar. Där kunde man hitta ärtsoppa, pyttipanna, leverpastej, soppor och lite annat smått och gott. Innehållet i de flesta påsarna skulle blandas med varmt vatten, så det gällde verkligen att de stackars soldaterna hade tillgång till sådant.

Till sist tog han fram Nödlivsmedel/S, en påse med åtta kex och vi fick alla smaka på ett till kaffet. Det var trots åldern ätbart, men kändes inte särskilt fräscht att tugga på. Och medan jag tuggade tittade jag närmare på den yttre påsen och där hittade jag följande text:

"Nödlivsmedel äter Du på order av Din plutonchef eller om Du är skild från Ditt förband tidigast 8 timmar efter senaste måltid. Nödlivsmedlet fordrar ingen tillagning och Du bör dela upp det på ett antal små "måltider" under dygnet, minst åtta, därigenom begränsar Du hungerkänslorna och håller prestationsförmågan efter omständigheterna så hög som möjligt. Vid god tillgång på dricksvatten drick minst 3 liter under dygnet. Om det är ont om vatten försök dricka minst en liter per dygn. Drick även mellan "måltiderna"."

Några andra uttryck som jag noterade var att husmor kallades för kostchef och att kokvagnen var ett portabelt kök.

Kulturhusens dag

Idag är det Kulturhusens dag och temat för denna dag är Smaka på husen - hus som byggts för framställning, tillredning eller utskänk-ning av mat och dryck. Det finns ett otroligt utbud med aktiviteter i hela landet, så det är bara att välja och vraka.

Själv tänker jag bege mig till ett lite annorlunda ställe. Jag tänker lyssa på ett föredrag om den militära kosthållningen och sedan vandra runt för att titta närmare på officersmässen, marketenteriet och matsalen på F8. Och kanske blir det både bilder och text till ett senare inlägg.

Bowlingpizza

Hittade ett nytt uttryck när jag i somras följde med sonen och barnbarnen för att bowla i somras. Vi besökte den gamla bowling-hallen vid soldathemmet i Visby där jag själv var en mycket aktiv bowlare innan jag lämnade ön för trettiotvå år sedan. Då var det otänkbart att ta in någon mat och dryck i bowlinghallen, men nu finns det en servering i anslutning till bowlingbanorna och idag kan man beställa en bowlingpizza. Det innebär inte att man käkar pizza samtidigt som man bowlar, man bowlar först och äter pizzan när man bowlat klart.

Hittade förutom det nya ordet bowlingpizza en del kul detaljer i serveringen, som verkligen förstärker känslan av att vara i en bowlinghall. På borden fanns de trevliga servetthållarna och på golvet låg en heltäckningsmatta med självlysande bowlingmotiv.

Om jag bowlade? Nej, den här gången fick det räcka med att titta på dem som bowlade. Och så förstås, att studera och fotografera kul inredningsdetaljer.

Flyttbestyr

Visningen av lägenheten är över och jag har vågat mig hem igen. Jag har haft en otrolig tur, som redan fått lägenheten såld till ett bra pris trots att bomarknaden just nu verkar lite trög. Antar att det beror på skriverier kring den senaste räntehöjning och att folk håller lite hårdare i plånboken.

Idag har jag träffat köparen och vi har skrivit under köpeavtalet. Vi har också enats om tillträdesdagen och som allt annat i mitt liv just nu så går allting väldigt fort. Den första oktober får jag tillträde till mitt "nygamla" hus och i mitten av månaden ska allt vara tömt och städat här i lägenheten.

Nu återstår det att följa upp det som finns kvar på min checklista inför bostadsbytet, men det räknar jag med att klara av på måndag. Sen är det bara att packa ner resten av bohaget i flyttlådor och se till att det blir kört över "pölen".

Äntligen kan man väl säga, vågar jag ägna lite mer tid för bloggen. Jag ska också besöka mina favoritbloggar igen och försöka uppdatera mig på vad som hänt i bloggvärlden under de senaste månaderna. Så snart är allt som vanligt igen och då skriver jag något varje dag.

Skruvat

Ja, det är väl det minsta man kan säga om det tempo som dominerat min tillvaro den senaste veckan. Ytterligare ett antal flyttkartonger är fyllda och förpassade till mitt garage. Där börjar det nu bli så trångt att jag inte längre får in bilen, men det är bra att samla allt på en plats inför flytten.

I helgen ska lägenheten visas och förhoppningsvis kommer ett antal hugade spekulanter. Själv flyr jag fältet och överlåter med varm hand allt till min mäklaren.

Bord - utan ord

Fler bilder utan ord hittar du hos Pumans dotter.

Drogvarning

Några rader som är verkligen värda att uppmärksammas fick jag häromveckan från Christina, som jobbar med arbetsmiljöfrågor på LO. Och de är riktade till alla som bryr sig om vad som händer med ungdomar bland annat i krogvärlden.

"Enligt polis och sjukhus blev en kvinna kidnappad från en nattklubb och våldtagen flera gånger innan hon övergavs. Hon kom inte ihåg vad som hänt, men man försöker fortfarande avslöja våldtäkts-männen. Tillsammans med våldtäktsdrogen Rohypnol fanns spår av Progesterex, som är ett steriliseringspiller. Preparatet används nu av våldtäktsmän i samband med fester, för att våldta och sterilisera sina offer.

Progesterex fås hos veterinär för att sterilisera större djur och det sägs att progesterex som används med Rohypnol kallas för 'date rape drug'.

Det som gäller för progesterex är samma som för Rohypnol, den ska ner i tjejens drink. Progesterex löses snabbt upp i drinken och försäkrar att offret inte kommer att minnas någonting och inte bli gravid efter våldtäkten. Därför behöver inte förbrytaren bekymra sig om eventuellt faderskap flera månader senare.

Preparatets verkan är inte tillfällig utan permanent! Progesterex är utvecklat för sterilisering av hästar. Den kvinna eller hona som tar preparatet kommer aldrig att kunna få barn/föl! Förövaren kan få preparatet från alla veterinärer. Det är ofattbart lätt att få tag i och progesterex kan vara nästa preparat som slår igenom i 'nattlivet'.

Det gäller alltså för alla tjejer att verkligen se upp när de är ute och festar. Låt inte drinken eller ölen stå där du inte kan se vad som händer med den! Håll koll!

Uppdaterat:

Tack Lisa för beskedet att detta är en vandringshistoria. Självklart borde jag själv ha kollat lite bättre innan jag skrev och min källa ska naturligtvis också få veta vad jag tycker. Och jag skriver det en gång till - detta är en VANDRINGSHISTORIA!

Nytt och gammalt

Ja det är temat för denna veckas tisdagsbild och jag väljer en bild från insidan av Sjökrogen i Valleviken. Den gamla källaren har gjorts om till en ny fräsch krog med inredning som tydligt inspirerats av gammalt hamn- och sjöliv.

De trevliga stolarna var otroligt sköna att sitta i och jag ville naturligtvis veta var de var inhandlade. Den lika trevliga kyparen skrattade och berättade sedan att det var gamla stolar som hade fått ny klädsel. Det grå tyget kom från gamla militärfiltar och ryggstödet hade klätts med nytt lammskinn. En skön och snygg blandning av nytt och gammalt!

Helgens kaos

Här har rått näst intill kaos hela helgen och igår var jag så trött att jag inte orkade slå igång datorn. Slog mig ner i soffhörnan och fick halva hunden i knät och sen satt vi bara där och pustade ut.

Alla nära och kära har nu fått ta del av mina planer så idag kan jag avslöja min lilla hemlighet och orsaken till helgens kaos. Jag ska flytta och i helgen plockade jag ner en del av mitt liv i flyttkartonger för att göra det möjligt för min mäklare att ta en del bra bilder i min lägenhet. Idag ligger lägenheten ute för försäljning och inom kort kommer den att vara öppen för visning.

Jo, jag ska flytta och den här gången ska flyttlasset efter trettitvå år på fastlandet gå tillbaka till min älskade ö. Jag har köpt ett riktigt stort hus på Gotland och där ska jag under hösten och vintern försöka förverkliga en del av alla mina visioner och idéer. Men nu gäller det som sagt att få lägenheten såld och packa ihop resten av mitt liv i flyttlådor innan jag kan gå vidare. Och självklart kommer jag då och då att skriva om utvecklingen av mitt nya projekt här på bloggen.

Tack för nya krogord

Nu har jag äntligen rensat min e-postbox och där fanns en hel del spännande läsning bland alla viagramail och annat skräp. Och så länge man får läsa lite trevligheter går det att stå ut den stund det tar att rensa bort skräpet.

Det är jätteroligt att få nya krogord och jag vill tacka Charlie för det första. Så här säger han om dillkvisten som ofta används för att garnera en maträtt. Han kallar den för "dillfjolla" och uppmanar mig att titta på den, för visst ser den allt lite fjollig ut.

Så har dottern hittat nya ord utanför en krog häromdagen och jag förstår att de fanns på någon slags menytavla eftersom hon klivit in och bett om en förklaring. Och så här vill hon beskriva orden ölkanna och drinkkanna.

Ölkanna = man köper en kanna öl i stället för öl på glas.

Drinkkanna = en riktigt stor drink i kanna, cirka en liter.

Själv har jag inte hunnit vara någon flitig krogordletare i sommar. Har sysslat med en del nya spännande saker som kommer att förändra mitt liv ordentligt framöver. Än så länge är det lite hemligt, men så snart jag kan ska jag berätta.

Trots allt har jag hittat ett nytt kroguttryck i en annons för en krog i Fårösund - "Happy hour & After marknad". Och jag har som vanligt svårt att förstå hur man kan skriva marknad när resten är engelska ord.

Ordlös onsdag - välslipad

Fler bilder hittar du denna vecka hos Bobo!

Jättemus utanför Sjökrogen

Det känns lite ringrostigt att komma igång med skrivandet efter min långa ledighet, men det är tisdag idag och temat är metall, så det är bara att sätta igång. Metalltemat passade verkligen bra till en av mina nytagna bilder från Sjökrogen, som ligger alldeles invid den gamla hamnen i Valleviken på Gotland.

På gruset utanför entrén stod den här gamla, rostiga propellern av metall. Den var verkligen dekorativ, men jag kunde inte låta bli att tänka på en jättejärnmus när jag tog den här bilden.

Åter till storsta´n

Hemma igen efter en lång och skön sommar på ön. Och det känns extra lyxigt att bara kunna vrida på kranen för att det ska komma lite vatten till disk och tvätt. Och att bara slå på spisen utan att behöva hämta in ved för att kunna laga mat och koka kaffe. Och visst är det skönt att bara få slå sig ner på en vanlig toalett igen.

Har inte vågat slå igång datorn förrän allt sommarbagage blivit omhändertaget, men nu är hunden badad och välborstad, tvätt-säcken tömd och trasmattorna rena och fräscha igen. Salmbärssylten är lagd på burk och nu väntar bara korgen med goda, väldoftande äpplen och jag vågar sätta mig ner och andas ut en stund. Sommar på ön består minsann inte bara av ledighet och semestervila.

Sommarlov

Nu har jag allting packat och klart, drar strax iväg till båten som ska föra mig över till ön. Och det blir troligen inte så mycket skrivet här på ett tag, om jag inte kommer över en dator förstås.

Jag önskar er alla en trevlig sommar och välkommen tillbaka!

Vildsvinstavla

Fick häromdagen en reserapport med bilder från Skogsgurra, som varit ute på vift med hustrun. Hur man tar sig till Pyrenéerna och hem igen, innehöll en hel del godbitar från krogvärlden och här kommer ett litet utdrag.

"Vi bestämde oss för att stanna över natten på Zur Linde. Det blev en lätt måltid med läcker macka med tunn kalvkotlett, färsk sparris och hollandaise. Plus ett par öl. Man måste ju smälta in i den sociala miljön.

Vi ombads att delta i arbetet med den nya minnestavlan för ortens kumminbrännvin. Arbetet bestod i att hjälpa till att tömma en flaska eller två så att man kunde få ihop kapsyler till en ny vildsvinstavla.

Den gamla hade man behövt cirka fyra år att dricka ihop till. Den var gjord av 504 kapsyler - kom ihåg att detta är brännvin. Inget man bara sätter i sig en eller annan flaska av. De tyska snapsarna är sällan mer än två cl, så vår hjälp var angelägen och ändamålet behjärtansvärt."

Tack Gunnar och hustrun för en väldigt trevlig och läsvärd reseskildring!

En annan ölhistoria

Har fått några mailsvar på vad man skulle svara om gästen tycker att ölen är dyr. Pia skriver att hon har ett standardsvar när någon gäst klagar på ölpriset och det brukar sluta med att gästen skrattar och betalar 45 kronor. Så här kan det låta:

- Va, kostar ölen verkligen 42 kronor?

- Jajamen, det är ett minimum, men uppåt har vi inga gränser, det låter vi gästen själv bestämma.

Ordlös onsdag - boycot

Fler ordlösa onsdagsbilder finner du som vanligt hos Nejma.

Dyr öl

Maria jobbar på en pub i en mellansvensk stad och skriver att hon ofta möter gäster som tycker att ölen är dyr. Det är som om gästerna tror att jag som servitris kan bestämma vad priset ska vara. Ibland blir man så trött på tjatet, men det gäller att alltid ha ett svar till hands. Och så här kan det låta när gästen säger:

- Va, kostar ölen verkligen 42 kronor? Har ni ingen Happy hour?

- Jo det är happy hour just nu! Och jag tycker det är jätteroligt att den kostar 42 kronor!

Munskänk

Fick ett tips om att jag borde skriva in ordet munskänk i min ordlista och det är klart att jag ska göra det. En munskänk var förr en mycket viktig person eftersom han hade total kontroll på alla drycker, smakade av dem och serverade dem.

Munskänkar fanns också i konungars och furstars hus, där de dessutom var ansvariga för att ingen lagt gift i herrskapets drycker. Munskänken tvingades därför ofta att dricka av dryckerna innan de serverades, så de jobbade verkligen med livet som insats.

En munskänk av idag är medlem i en vinprovarförening och smakar av viner mera för sitt höga nöjes skull. Och det kan man väl kalla för en riktig utveckling av ett yrke!

Hell´s Kitchen

Vad gjorde jag då jag var så dålig att jag inte orkade läsa en bok eller skriva några rader i bloggen? Jo, jag slog på tv´n och låg där i soffan och slötittade på diverse skräp. Men så råkade jag titta på en eftermiddagsrepris av Hell´s Kitchen där stjärnkocken Gordon Ramsay skrek och domderade i köket. Och sedan har en timme varje dag varit vikt för Gordon och hans ambition att få fason på ett antal noviser vid spisen. Jag blev lite fascinerad av hur man lyckats göra ett sådant program och tittar gärna på fler omgångar.

Samtidigt har jag funderat en del över kockar jag mött och nog har det funnits några som skrikit och burit sig riktigt illa åt. Men det har nästan alltid handlat om att de dolt sin egen okunskap bakom en skrikig fasad. Och det är sannerligen ingenting som skapar respekt eller förtroende.

Den värsta kocken av dem alla, mötte jag på Hotell Fågel Blå i Lycksele. Han var konstant på dåligt humör och så fort något gick honom emot började han skrika och kasta saker omkring sig. Det gick till och med så långt att att han började kasta potatis-stålstickorna efter oss i servisen då vi beställde något han inte hade lust att göra. Han fick till sist lämna hotellet då servis-personalen vägrade att gå ut bakom svängdörrarna och vara måltavla för hans ilska.

En stor konstnär

Det blev lite värre än jag trodde med min influensa, det slutade med lunginflammation, antibiotika och sängläge i lite mer än en vecka. Och det har nästan inte gått att tänka på något vettigt att skriva om, men nu är jag nästan återställd så jag gör ett försök att komma igång.

Idag har jag gjort en lite längre utflykt, närmare bestämt till Söder-bärke där min vän Lena Kallenberg tillsammans med sin Torbjörn har startat Barkens galleri och bokstuga. I galleriet såg vi en mängd intressanta verk av Sven Ljungberg, vars konst man möter i många sammanhang.

Och för att citera konstpedagogen Anne Lidén "Sven är en stor konstnär med ett brett register. En stor mosaik i en kyrka, ett litet frimärke på ett brev, ett färgträsnitt i en lunchmatsal, en olje-målning på ett museum, en freskmålning i ett församlingshem eller en trägravyr på en boksida.”

För mig är han nog för evigt förknippad med Ivar Lo-Johanssons verk, till vilka han gjort ett femtiotal omslag och flera hundra illustrationer. Ett otroligt fint samarbete mellan en författare och en konstnär som startade 1942 då Sven höll på att plocka ner en av sina utställningar. Ivar Lo kom in och fick en liten privat förevisning och fann att de "talade samma språk".

Så har du vägarna förbi Söderbärke under juli månad, så passa på och titta in, det är välskyltat ända fram till Barkens galleri och bokstuga.

PS. Och visst gjorde jag en riktig djupdykning bland alla böckerna i bokstugan. Där fanns mycket läsvärt, både nytt och gammalt, och några fynd fick jag med mig hem! Sommarläsningen är räddad!

Klubbad oxe

I söndags kväll föll jag som en klubbad oxe drabbad av plötslig influensa med tillhörande feber och annat otrevligt. Sedan dess har jag tillbringat tiden med att vandra mellan sängen och soffan med en vattenflaska i den ena handen och en hushållsrulle i den andra. Har inte ens orkat slå igång datorn, men nu kunde jag inte hålla mig längre och det får man väl anta är ett gott tillfriskningsbevis.

Ett stort och varmt tack till mina snälla grannar, som förbarmat sig över hunden och sett till att han har fått komma ut. Och nu gäller det bara att sakta men säkert få igång hjärncellerna igen. Det slog mig plötsligt att jag använt ett uttryck som jag inte vet något om. Vem var det som myntade uttrycket "falla som en klubbad oxe" och varför?

Boken om Grythyttans Gästgivaregård

En bok som stått ganska länge i min bokhylla utan att jag läst den är Boken om Grythyttans Gästgivaregård. Nu har jag i alla fall gjort det och blivit glatt överraskad. Det var inte bara läsning om den för-träfflige gästgivaren Carl-Jan Grankvist utan om en historia som börjar redan då den svarta lerskiffern bildas. Den som idag finns lagd på närmare 500 kyrktak.

Lockad av silverfynd lät sedan drottning Kristina år 1640 anlägga en sjumilaväg genom granskogen från Örebor till Grythyttan. För alla resandes bekvämlighet skulle det finnas gästgivargårdar och krogar på lämpliga avstånd. En av gästgivargårdarna hamnar i Grythyttan och reglerna för detta är väldigt klara.

"Allmogen ska bidra med timmer och byggnadsarbete, medan gästgivaren själv ska svara för skorstenar, fönster, stolar, sängar, bord och bänkar. Varje gästgivargård ska ha tre klasser; en för adliga ståndspersoner, en för annat hederligt folk och en för gemene sällskap. Det ska finnas stallplats för 24 hästar och gästgivaren var själv skyldig att hålla minst sex hästar, selar, vagnar, kärror, slädar och båt. Han skulle också se till att det fanns havre, hö och halm för de egna och resenärernas hästar. Inomhus var han ålagd att hålla goda sängkläder, tvättfat, handdukar, husgeråd i köket och därtill förråd av olika livsmedel samt ved och ljus."

I slutet av 1800-talet kom järnvägen och Järnvägshotellet blev den nya naturliga samlingsplatsen. Den gamla gästgivargården, som drivits med hjälp av femton gästgivare, förföll och kommunen ville riva allt det gamla och ge plats för något nytt.

Några verkliga eldsjälar i Grythyttans Hembygdsförening (bildad 1942) var fabrikören Artur Lindqvist och gruvingenjören Yngve Henricsson. De båda kompletterade varandra väl i arbetet för att rädda Gästgivargården. Artur hade ett brinnande kulturhistoriskt intresse och en passion för gamla hus. Han var dessutom en mycket entusiastisk agitator. Yngve letade i gamla arkiv, skaffade fram handligar och uppgifter som han försåg Artur med. Och de lyckades till sist rädda de gamla husen från rivning och en ny epok i gästgiveriets historia kunde se dagens ljus.

Sist men inte minst kommer så Carl-Jan 1973 in i bilden, som den sextonde gästgivaren på Grythyttans Gästgivaregård. Och visst är han visionären, men utan hjälp av bygdens hemmafruar, praoelever och några krogproffs skulle han aldrig ha kunnat skapa detta kändis-land med en mat- och kulturmiljö av högsta klass.

ISBN 91-89394-20-8

Om sandwich

Visste du att first Earl of Sandwich var en sådan hängiven kortspelare att inte ens hungern kunde få honom att lämna spelbordet. Därför brukade han beställa dubbla smörgåsar med olika pålägg och det kallar vi än idag för engelska sandwiches. Earlen levde mellan 1718 och 1792 så det är ett tag sedan de serverades för första gången.

Idag kan man ibland på stan se en annan sorts sandwichman, en reklamgubbe som går omkring med ett plakat på ryggen och ett på magen.

P-liggare

Jag som med stor förväntan sett fram emot nya kroguttryck för personalliggaren har fått vänta förgäves. I krogsvängen tycks man bara använda de föga fantasifulla orden liggaren eller p-liggaren.

Någon som fått full pott efter införandet av lagen om personalliggare är däremot staten, som tjänat minst 1,2 miljarder. Samtidigt har cirka 4 000 heltidsjobb blivit vita inom frisör- och krogbranschen. Inte dåligt jobbat och nu satsar man på att gå vidare och jaga fuskare i jourlivsbutiker, spelbutiker, kaféer och andra ställen där det är vanligt med kontanthandel.

Om Jansson

Visste du att operasångaren Per Adolf (Pelle) Janzon, som levde mellan 1844 och 1889, var den person som gav sitt namn till maträtten Janssons frestelse. Ett måste på det svenska julbordet, men kan också serveras som nattvickning tillsammans med öl och nubbe.

Den hemlige kocken

Jag skrev för en tid sedan om hur matindustrin petar in diverse kemikalier i maten och fick då tipset att läsa boken "Den hemlige kocken, om det okända fusket med maten på din tallrik". Det har tagit lite tid, men nu kan jag nog säga att jag läst hela boken ordentligt. Vissa avsnitt var ganska svårsmälta och jag måste åter-vända till texten flera gånger, eftersom den verkligen satte "fingret" på mitt beteende som matkonsument.

"Bländade av reklamens budskap om "hemlagat", "hälsosamt" och "smalt" sätter vi dagligen i oss mängder av tillsatser och substitut. Och för myndigheterna är huvudsaken att livsmedlen inte är direkt hälsovådliga. Sedan är det fritt fram att sälja bröd som inte är bröd, cider som inte är cider, glass som inte är glass."

Här hemma började jag lite försiktigt med att öppna mina skåp och lådor, ta fram diverse förpackningar och studera innehålls-förteckningen. Återvände då och då till texten i boken och funderade en hel del över varför vissa varor hamnat i mina skåp. Och jag som då och då köpt en förpackning med färdiglagad mat för att det varit lätt och bekvämt har nu tänkt om rejält. Nu står jag där i matbutiken, vänder och vrider på förpackningarna för att se efter vad maten innehåller varje gång jag ska köpa något nytt. Och jag förfasas varje gång över alla konstiga tillsatser som tillförts den mat vi så aningslöst köper.

Boken innehåller inte bara hemskheter utan här finns också en del positiva tips exempelvis en praktisk inköpsguide, en säsongsguide till färska grönsaker, frukter och bär, En Sverigeguide till 100 genuina matproducenter över hela landet, samt en förträfflig E-nummerguide till 316 tillåtna livsmedelstillsatser.

Den hemlige kocken, är en bok jag verkligen tycker att alla borde läsa. Själv kommer jag att återvända till texten många gånger framöver, det är läsning som varje dag sätter tydliga spår i mitt matköpsbeteende.

ISBN 987-91-7037-315-2

Sockerpris

Ett varmt tack till Daniel för den lilla episoden du snappat upp på ett café i Kalmar och skickat till mig medan jag varit borta. Här kommer den!

- Sockret kostar väl inget, sa gästen som nyss köpt kaffe och wienerbröd åt sig själv och ett mindre sällskap.

- Nä, det är klart, svarade biträdet frågande.

- Då tar vi burken med oss hem, svarar gästen.

- Jag väntade bara på den där, svarar gästens fru med en djup suck.

Ännu en djup suck hörs från biträdet när sällskapet gått ut på uteserveringen.

Om praliner

César Pralin var en fransk marskalk som levde mellan 1598 och 1675. Han gillade att stoppa i sig sötsaker och det var i hans kök man först tillverkade de fyllda chokladbitarna, som vi idag kallar för praliner.

Stängt

Ibland undrar man hur folk använder sina hjärnceller eller om det över huvud taget finns några kopplingar där uppe. Ja, så skrev Olle (entrévärd) och skickade med en liten "kortis" som får avsluta den här dagen.

"Jag står som vanligt i dörren och vi håller på att stänga när en medelålders man kommer fram till mig och vill in. Och som vanligt vid den här tiden blir min kommentar.

- Tyvärr, men vi har stängt.

Och gissa om man blir fundersam när mannen spänner ögonen i en och bara säger.

- Varför de´?"

Tack Olle och god natt!

Kort lägesrapport

Det har inte blivit så mycket skrivet här på bloggen de senaste veckorna. Har varit i stugan på ön och där finns fortfarande ingen el och alltså ingen dator, så det blir lite svårt med uppdaterandet. Skulle kanske skrivit några rader om att jag skulle vara borta, men det blev väldigt bråttom att komma iväg när jag hörde om trafikkaoset som uppstod då vissa topp-politiker skulle forslas genom stan under stort säkerhetspådrag.

Innan jag åkte lyckades jag också tappa den nya kameran och blev tvungen att lämna in den på reparation, så det har inte blivit några nya bilder heller trots att jag haft chansen till bra krogmotiv. Tur i oturen var det i alla fall att kameran var försäkrad, så självrisken på en hundralapp känns helt överkomlig.

Allt är dock inte jämmer och elände, jag har haft en otrolig tur med vädret. Jag har rensat trädgårdslandet, klippt gräset, badat i sjön och suttit många timmar i solstolen med en god bok i näven. Jag har med andra ord verkligen njutit i solvärmen.

Ordlös onsdag - frukostdisk

Fler ordlösa bilder hittar du hos Nejma.

Gästlistan

Får väl avsluta dagen med en liten historia som jag fått av Anders, som är entrévärd på ett ställe där det inte förekommer några vip- eller gästlistor. En kväll kommer det strax innan stängningsdags ett sällskap som gärna vill in och de säger lite nonchalant:

- Vi står på gästlistan!

- Jaha, svarade Anders, där kan ni ju stå tills vi stänger.

Hotell-loppis

HRF-kongressen genomfördes på Arlandia, som ligger insprängt mitt bland alla långtidsparkeringar på Arlanda. Jag som trodde att vi bara skulle se asfalt, bilar och bussar blev glatt överraskad av att det fanns så mycket grönska i området. Ett par gamla röda stugor som bevarats, förstärkte känslan av att nästan vara på landet.

Och mitt i allt detta anordnades på lördagen ett loppis. Blev förstås väldigt nyfiken och måste ta reda på mer. Fick veta att det var hotellpersonalen som tagit initiativet för att sälja diverse utrangerade hotellprylar istället för att slänga bort sakerna. Och dessutom skulle alla intäkter gå till World Childhood Fonundation.

Här fanns mycket att fynda, det vill jag lova. Jag rotade runt ordentligt bland överkast, gardiner, vattenkokare, tavlor och mycket mer. Och självklart gjorde jag några riktigt fina fynd, bland annat böcker, gamla uppläggningsfat i glas och en mycket gammal vinkylare. Det blev riktigt svårt att få ihop packningen när jag väl skulle hem, men vad gör väl det när man fyndat!

Ordlös onsdag - spöklikt

Fler ordlösa bilder hittar du som vanligt hos Nejma!

Val av lunchrätt

När man umgås några dagar med en massa krogmänniskor så kan man inte undgå att höra en och annan historia. Det svåra är bara att hinna skriva ner dem medan de berättas. Jag använder ofta förkortningar och ibland är det riktigt klurigt att försöka tolka det som står på pappret eller servetten. Och här kommer en som jag skrivit på baksidan av en nota.

Det var lunch och en gäst hade väldigt svårt att bestämma sig för vilken maträtt han skulle välja. Han frågade och tvekade länge innan han beställde och efter måltiden kom servitrisen fram till honom första och sa:

- Nå, gjorde du ett bra val när du beställde din mat?

- Ja, svarade gästen, men det visar sig väl först vid obduktionen.

Randigt ska det vara

Det är en verklig utmaning att delta i tisdagstema och jag som bestämt mig för att inte avvika från bloggens krogtema får det ibland lite extra klurigt. Idag är temat "randig" och det är inte särskilt mycket i krogvärlden som är randigt.

Efter en stunds funderande hittade jag dock denna bild och tittar man en stund kan man se att stolar, bord, glas, servetter och lampor bildar ett randigt mönster både på längden och tvären.

HRF-kongress

Det har hunnit bli måndag kväll och jag har inte skrivit en rad sedan i torsdags. Hade egentligen tänkt skriva några rader i fredags morse, men tiden räckte helt enkelt inte till. Det blev lite snärjigt att få ihop alla praktiska detaljer här hemma innan jag skulle iväg för att gästa Hotell och restaurangfackets kongress.

Jag tänkte att jag skulle kunna låna en dator när jag kom fram, men när jag äntligen fann en var jag alldeles för trött för att orka blogga. En som däremot bloggat under hela helgen är Daniel och på HRF-bloggen finns nu en hel del intressant att läsa. Tack Daniel för din flit och för att du erbjöd mig att låna din dator!

Det finns naturligtvis väldigt mycket att skriva om allt som hänt under helgen, men jag nöjer mig med att här berätta om att startskottet nu har gått för ett väldigt viktigt arbete. Alla företag i hotell- och restaurangbranschen, som tecknat kollektivavtal ska förses med denna fönsterdekal.

Det ska med andra ord snart vara möjligt för alla på ett enkelt sätt ska kunna välja att äta och bo på ställen där man vet att arbets-givaren har förbundit sig att hålla sig till de regler som finns i ett kollektivavtal. Det handlar helt enkelt om att de anställda har rätt till schysta löner och anställningsvillkor.

Så håll utkik efter detta märke framöver!

Stängt

Det kan inte vara särskilt lätt att vara vaktmästare eller entrévärd på en krog, det vittnar Anders om i den här lilla historian. Restaurangen har just stängt och tre personer kommer lätt vinglade fram till entrén.

- Hej, vi är tre som vill in.

- Sorry, ni får komma igen i morgon för nu är det stängt!

- Är det fullt?

- Nej, det är stängt!

- Men nu går det ju tre personer, kan vi inte komma in då?

- Nej!

- Men vi ska bara ha en öl!

- Det är S T Ä N G T!

- Men en liten öl då?

Och jag kan bara tillägga att jag beundrar de vakter, som trots allt tjafs ändå orkar hålla god min och svara hövligt.

Kall soppa

Det finns väldigt många historior som handlar om att gästen hittar en fluga i soppan och den här har jag fått från min gamle kyparkompis Erik.

- Vaktmästar´n! Soppan är kall.

- Ursäkta min herre, jag har stått här och tittat på er en stund och ni har inte ens smakat på soppan. Hur kan ni då veta att den är kall?

- Jo, titta på flugan där, han åker skridskor.

Ordlös onsdag - bardekoration

Fler ordlösa bilder hittar du som vanligt hos Nejma i Marocko.

Fråga om drycker

Ibland tryter mitt tålamod ganska ordentligt och då försöker jag skämta med gästerna för att få dem att tänka till, skriver Anna. Och här kommer ett exempel på hur det kan låta när man kommer fram till gästen och ska ta upp beställningen.

- Serverar ni cappuccino?

- Nej, vi har bara vanligt kaffe.

- Har ni inte café au lait heller?

- Nej, som sagt, vi har bara vanligt bryggkaffe.

- Har ni the då?

- Javisst har vi det!

- Vilken sort är det då?

- Ja du, det är Liptons på påse!

- Har ni isvatten då?

- Nej, men vi har spriträttigheter!

Stängningsdags

Restaurangen har just stängt och personalen har tänt upp takljuset för att de sista gästerna ska förstå att det nu blivit dags att gå hem. I baren har barmästaren börjat räkna kassan då en lite överför-friskad gäst kommer fram och sträcker upp garderobsbrickan fram-för näsan på honom. Barmästaren tittar forskande på gästen och säger stillsamt.

- Jaha och vad vill du då?

Gästen fortsättar att vifta med brickan.

- Min svarta jacka...

- Ser du några jackor här?

- Näää... men var fan ä garderoben då?

56´ans café

Ett ställe jag passerar varje gång jag ska ta mig till stugan är 56´ans café och jag har sedan det öppnade för två år sedan tänkt stanna till för en liten titt. Nu blev det äntligen av, tack vare caféboken jag köpte på båten.

Det är en samlare av stora mått som startat caféverksamhet här i Bro, strax norr om Visby. Här finns förutom caféet en utställning med modellbilar, diverse bensinstationsprylar, en gammal läsk-automat, ett gammalt flipperspel och så förstås ett par gamla jukeboxar. Här fanns inget gammalt damm och smuts, utan allting kändes väldigt rent och fräscht.

Och jag fick mig en riktig nostalgitripp för här andades det verkligen äkta 50- och 60-tal. Jag gick runt och njöt en stund och hittade till och med bakverket radiokakan, som min mamma ofta gjorde där hemma.

I ett hörn upptäckte jag så den lilla pojkcykeln med röd limpsadel och kunde inte låta bli att ta en bild. Den verkade vara av ett lite senare datum och jag kunde framför mig se bilden av hur sonen drog fram genom trädgården på en nästan likadan.

Café Gotland

När man tar färjan över till Gotland behöver man verkligen ha något att fördriva tiden med. Och jag brukar normalt ha med mig en bok, men sist hade jag oturligt nog glömt den i bilen. Jag tog mig därför en titt vid info-disken där de säljer diverse pocketböcker och fann den här lilla boken.

Titeln, Café Gotland, 33 recept & en guide till Gotlands caféer tilltalade mig och en hastig titt i ett blädderex fick mig att inhandla den. Och sedan gick de återstående tre timmarna väldigt fort.

Boken gav mig i och för sig lite tips på platser att besöka, men presentationen av caféerna tyckte jag var lite väl torftiga och ytliga. Några av recepten tillhör de gotländska klassikerna och är väl värda att pröva.

Boken innehåller många fina bilder, men tyvärr är de just väldigt många och väldigt små. Det ger ett plottrigt intryck och det är svårt att hitta bilden på det bakverk receptet handlar om.

Tyvärr känns det som om teamet bakom boken bara har besökt ön under några få dagar, hyrt en bil, åkt runt och gjort några snabba nedslag här och där för att få ihop något att skriva om. Så lite besviken är jag nog även om jag fått några tips på ställen att besöka i sommar.