Lo-rapport från vildmarken

Fick ett samtal från min gamla fackliga kompis Gun, som tidigare har jobbat på djurparksrestaurangen i Lycksele. Hon riktigt sprud-lade av energi och hade en historia som hon tyckte att jag skulle göra ett inlägg om. Den handlar inte om krogen, men eftersom det var Gunsan som ringde och historien utspelade sig strax bakom restaurangen gör jag ett undantag.

En dag när personalen kom kom fram till lodjurshägnet fick de se en liten utmärglad lodjursunge utanför hägnet och de såg att inte stod rätt till. Den kämpade för att komma in och eftersom parken inte hade några egna ungar måste den ju komma utifrån någonstans.

Det är ju inte särskilt ofta som vilda djur söker sig till ett hägn i närheten av människor så något var riktigt fel. För att kunna göra något med ungen måste man skaffa tillstånd hos Naturvårdsverket och där godkände man att ungen fick sövas ner för att kunna fångas in.

Den lilla ungen visade sig vara en liten mager hona på fyra kilo och på något sätt hade den skiljts från sin mamma och inte klarat av att hitta mat på egen hand. Det lilla lodjuret blev ordentligt omhänder-taget och ska nu få äta upp sig. Enligt parkpersonalen har det lilla lodjuret ett högt avelsvärde och det kommer i framtiden att bidra med viktigt genmaterial till andra svenska djurparker.

Slutet blev gott denna gång, men jag minns med fasa när man någon gång på 1980-talet tvingades skjuta några björnar som tagit sig ut. Under en veckas tid var jag nämligen rädd att gå förbi parken när jag gick hem från arbetet på krogen mitt i natten.

Tack Gunsan för den lilla glada rapporten från Lappmarksmetropolen!