Kampen om kollektivavtal

Mitt besök hos blockadvakterna utan-för salladsbaren i Göteborg satte verkligen igång mina hjärnceller. Det är en sak att läsa om blockaden, en helt annan att stå där och möta människor på väg in eller ut ur saluhallen.

Blockadvakterna som tålmodigt stått där i 100 dagar vittnar om hur illa vissa människor kan bete sig.

Somliga kör sakta förbi, rullar ner rutan, pekar finger och skriker fula tillmälen. Vissa ställer sig på behörigt avstånd i gathörnet och skriker. Andra stannar till för att diskutera, men försvinner snabbt när de upptäcker att de inte har tillräckliga kunskaper för att klara en diskussion.

- Det gäller att alltid behålla lugnet, våga möta alla påståenden och påhopp med saklig information, säger blockadvakterna. Och de har fått mycket träning sedan blockaden startade. Många har försökt provocera dem, men det har inte lyckats.

- Det var många som kom hit och stöttade oss i början av blockaden. Några fackliga styrelser i närheten av Göteborg kom hit för att hjälpa oss och samtidigt lärde de sig en massa om hur det är att vara blockadvakt. Fler är välkomna hit nu också, det finns mycket att lära även om det inte är så hetsigt längre.

- En dag kom en medelålders man fram och tyckte att vi betedde oss illa, han liknade oss vid stora elefanter som jagar små myggor. Vi försökte förklara innebörden av att ha ett kollektivavtal då plötsligt en yngre kvinna steg fram och ville vara med. Och när mannen på nytt började snacka om elefanter vände hon sig till honom och sa helt lugnt.

- Det kan väl aldrig vara fel! Om inte vi jagar myggen är samhället snart fullt av malaria.

Att lyssna och ta vara på alla goda argument är viktigt, säger de samstämmigt, och den här mygghistorien ger oss ju en tydligare bild i huvudet.

- Vad gör ni när det är helt tomt fram-för salladsbaren, undrar jag, blir det inte tråkigt när det inte händer någon-ting?

- Det är väl inga problem säger de i mun på varandra, vi står ju aldrig ensamma här, vi lär känna varandra mycket bättre och vi diskuterar hur vi ska jobba vidare. Vi peppar verkligen varandra och det har faktiskt blivit lite av en tankesmedja här.

- En av vakterna har till och med räknat tegelstenarna i fasaden på huset mitt emot, säger de och skrattar gott. Det är vår gamla polisstation och fasaden lär bestå av 15 768 tegelstenar.

Ett stort och varmt tack till Mats, Salhi, Ann-Kristin, Lena, Dan och alla ni andra i Göteborg för att jag fick vara med och för att ni tar fajten för att få kollektivavtal på alla Göteborgskrogar!