Dagens allianspolitik innebär att arbetslivet endast är till för dem som är friska och tillräckligt produktiva. Men vad händer med alla dem som inte passar in i alliansens modell? Ett bra lästips i sammanhanget är Barbara Ehrenreichs bok Barskapad - kosten att hanka sig fram. Barbara tog jobb som vård- och affärsbiträde, servitris och städerska. Hon sökte alltid det bäst betalda arbetet och letade alltid efter den billigaste bostaden på varje plats. Hon begrep först inte hur hennes arbetskamrater klarade sig på sin knappa lön - själv gjorde hon det inte. Till slut förstod hon. Nästan alla hade två jobb. Hur kan sådan fattigdom och sådana arbetsvillkor existera sida vid sida med den mest otroliga lyx i världens rikaste land?
För Barbara var det inte bara möjligt, det är de fattiga underbetalda, hunsade och kuvade som är förutsättningen för rikedomen. Det är resultatet av marknadskrafternas fria spel - den enes död den andres bröd. ISBN 91 734 300 56
5 kommentarer:
Det stämmer. Rik är man bara om många har mindre än man själv. Mycket pengar i sig, om alla har det, blir meningslöst. Det omvända blir en följd, fattigdom är när andra har mer. Därför blir ekonomisk tillväxt meningslös så länge löneklyftorna ökar.
megafånen: så sant, så sant, men varför ska vi acceptera att vissa yrkesgrupper alltid ska vara utsatta?
Det ska vi inte, tycker jag. Tvärtom!
Jag har läst boken, det är en riktig väckarklocka tycker jag!
megafånen: det känns som om vi är helt överens :-)
fia: tack, en väckarklocka är en god beskrivning av innehållet.
Skicka en kommentar