onsdag 30 april 2008
Valborgsresa
tisdag 29 april 2008
Fyrkantigt
Äter man för mycket av det goda i burkarna kan det hända att man själv blir lite fyrkantig eller kanske ska man säga lite rundare.
Visst är temat denna tisdag fyrkantigt och här kan du kika på fler fyrkantigheter!
måndag 28 april 2008
Något vitt
söndag 27 april 2008
Vilken soppa
lördag 26 april 2008
Bloggträff
fredag 25 april 2008
Plakata studenter
Att studenter ska fira att de går ut i arbetslivet hör ju så att säga till livet och det har de gjort så länge jag kan minnas. Att de många gånger blir riktigt plakata är en annan och sorgligare sak. Så här skrev jag i slutet av 1960-talet då jag jobbade på Stadshotellet i Visby.
Det är stor baluns ikväll
på vårt lilla fina stadshotell
Fest
för rikemansbarn.
De in i matsalen värdigt träder
klädda i nya skinande vita kläder
Studerande
rikemansbarn.
Vi tjänar som tysta små andar
känner skillnaden mellan våra världar
Arbetare
och rikemansbarn.
Efter den första lilla nubben
blir kyparen kallad gubben
av osnutet
rikemansbarn.
De välter stolar och bord
drar fram som en buffelhjord
Förströelse
för rikemansbarn.
De spyr på toalett och i servett
tappar all sans och etikett
Alkoholpåverkade
rikemansbarn.
Vi städar bort skärvor och glas
och allt annat som gått i kras
Betalda
av rikemansbarn.
torsdag 24 april 2008
Örtagårdar & täppor
Partybar
onsdag 23 april 2008
En ros mot en bok
Ordlös onsdag - konferensleksak
tisdag 22 april 2008
Nära naturen
måndag 21 april 2008
Fika
Kafferep
Kaffetåren
söndag 20 april 2008
Balkongmarodörer
Knoparmoj på svenska
"Korpralen:
Helmer:
Hoppa upp du korpis direkt till sotarmästaren, så får du säkert anställning. Från vilket håll kommer du?
Korpralen:
Helmer:
Korpralen:
Helmer:
Korpralen:
Sagt och gjort, delikatesserna köptes in och ett stall för böndernas hästar och foror på Köpmangatan upphöjdes till rang och värdighet av krog. Kalaset började men hela festen tog bara några minuter, ty halvpannan var snart grejad. Och i muntrare stämning dansade man iväg ut på eftermiddagsjobbet.
Det var den vanliga sortens bostadshus med som regel två-rumslägenheter bebodda av jobbarfolk, som gärna bjöd på snaps, öl, kaffe och pengar, då det fick besök av den icka alltid så välsedda skorstenscharmören. Den svarta skaran var ankommen, anländ och tillkännagav detta genom att upphäva ett rungande tjut, som i regel ej var så vackert att höra på.
Cirkusen kunde börja. Helmer, som var den äldste på platsen tog befälet, tog på sig mästartonen och kommenderade:
Jobbet gick bra. Det bjöds på öl eller sup överallt, men kaffe var man förbjuden att dricka: då tog man hellre en slant. Det blev en tioöring, en tjugofemöring , tretti öre och t. o. m. en (tralling?) på något ställe. Varenda fru dela något och vi hade över fem spänn i dricks på eftermiddasjobbet. Det räckte till två krukor och vi hann lagom till brännvinsmagasinet innan den stängdes för dagen. Elis kutade före till mjölkaffären och köpte några öl och sen tågade vi i triumf till kammaren.
Ryktet hade gått före. Det var redan känt att en vandrande sotare, gesäll kommit till byn. Pengar måste ordnas och brännvin anskaffas. Mästaren var inte hemma. Garderoben vittjades och en trasig väst och ett par skitiga byxor fixades upp. Johan Buller tågade iväg till pantbanken för att söka beveka pantlånaren om ett litet handlån på några kronor, men han fick inget. I stället lyckades han snacka ikull en lumpnick och fick (lindra?) en och femtio på de smutsiga kläderna. Med en liter kom han så rätt (dutt?) tillbaka till kammaren. En korvbit och ett par sillar, öl och nåra kalla potatisar hade nån fått köpa på krita i mjölkaffären i samma kåk som kammaren. När vi så kom dykande hem var kammarbordet dukat. En smutsig trasig tidning var duk. Käket, som var inslaget i paket togs upp och pappret tjänstgjorde som tallrik, medan händerna ersatte kniv och gaffel. Spriten och ölen va huvudsaken och festen kunde börja.
Min presentation var snart klar, vi va ju gamla kändisar allihop, Ja hade tidigare jobbat i byn och nån hade ja råkat ute i landet. I Eskilstuna jobbade nu Johan Buller, Helmer Vallgren, Elis Norberg, Gustaf Andersson, Gustaf skald och Gusten och Henry Vidlund, sotarmästarens söner. Henry jobbade icke med var da, gick mest tvättad. Mästaren, gubben Vidlund va en bra mästare, men mycket fordrande. Arbeta till ni stupar var hans slagord, detta dock utan någon som helst undermening. Betalningen var 12 –14 kronor i veckan och käk, sängplats fick man hålla med själv, men inget hindrade att man sov på kammaren. Den låg i samma kåk, som mästaren bodde, inne på gården invid tvättstugan och bestod av rum med järnspis, fyra sängar två över- och två undersängar, vidare hörde till en större plåtkittel, där tvättvatten värmdes och omkring vilket man låg runt om och tvättade händer och ansikte. Denna fusktvättning gjorde att man ständigt ståtade i stora granna lysande ögon (glastiror=glasögon) och svarta ringar i ansiktet; ett yrkesemblem så gott som något.
Frågorna avlöste varandra. Ticke damm tog fram ett delvis krossat munspel och satte igång ackompanjerad av Helmer, som med en spiskrok bearbetade locket på vattenkitteln medan Gustaf Skald bidrog med ett slags klockspel på tomflaskor, upphängda i snören under en översäng. Vi övriga tonade var och en på sitt sätt vår hemstads vilda sånger och skrålet ekade ut över gården. Så gott som varje fönster i kåken åkte upp och man hörde hyssjningar och tillrop på tystnad. Sotarna hade nu kommit igång och uppfattade detta som en komplimang samt blevo om möjligt ännu högljuddare. Då stegade Gusten Vidlund in på kammaren för att få slut på oväsendet. Men han glömde snart sitt uppdrag och blev själv en ivrig deltagare. Brodern Henry infann sig sedan och frågade om han kommit in på stormavdelningen till sinnessjukhuset. Tog först ut sin bror, och sen fick de, som tokat sig varsin dagsedel, så de dök på huvudet runt golvet och i sängarna. Själv hamnade jag först i vattenkitteln och gömde mig sen under en säng. Småningom lägrade sig nattens ro över slagfältet och tunga snarkningar förkunnade att dagens fest var avslutad."
lördag 19 april 2008
Knoparen krejsar i slunget
Han förtjänar sin using på farning och stig till häringar, lanken och sjock
När han flunsat sig trött går han käklustig hem till sin skrasp och får podis och jing,
Ja, han avar från bysaköksimmorna hem och bevaskar sitt tryss och sin kåk
fredag 18 april 2008
Knoparmoj
Helmer:
Hoppa upp du korpis direkt till mellan, så kammar du säkert undis. Från vilket håll ummerukall?
Korpralen:
Helmer:
Korpralen:
Helmer:
Korpralen:
Sagt och gjort, delikatesserna köptes in och ett ullstal för jepparnas grejor och foror på Köpmangatan upphöjdes till rang och värdighet av bysa. Kalaset började men hela festen tog bara några minuter, ty halvpannan var snart grejad. Och i muntrare stämning dansade man iväg ut på eftermiddagsjobbet.
Det var den vanliga sortens bostadshus med som regel tvårums-lägenheter bebodda av jobbarjolk, som gärna röck på fyrken, biran, lanken och using, då det fick besök av den icka alltid så välsedda skorstenscharmören. Den svarta skaran var ankommen, anländ och tillkännagav detta genom att upphäva ett rungande tjut, som i regel ej var så vackert att höra på.
Cirkusen kunde börja. Helmer, som var den äldste på platsen tog befälet, tog på sig mellarton och kommenderade:
Jobbet gick tjabis. Det kammas biran eller fyrken överallt, men lanken var man förbjuden att bira; då tog man hellre en using. Det blev en femsjäsping, en bälla, uttitire och t. o. m. en tralling på något hak. Varenda gaj dela något och vi hade över fem spänn i bihasing på eftermiddasjobbet. Det räckte till kaks krukor och vi hann lagom till fyrkmojen innan den magrades för dagen. Elis kutade före till sackmojen och kursade några biran och sen tågade vi i triumf till ummaren.
Rycktet hade gått före. Det var redan untjall att en knatande knopare kommit till byn. Kosing måste ordnas och gleschen anskaffas. Mellan var inte ummahall. Garderoben vittjades och en pasjig vejnik och ett par fejiga blackor fixades upp. Johan Buller tågade iväg till jäskmojen för att söka beveka bendixen om ett litet handlån på några bagare, men han kamma noll. I ullet stal lyckades han snacka ikull en lumpnick och fick lindra en beko på de fejiga isingarna. Med en meter kom han så rätt dutt tillbaka till umman. En gingbit och ett par häringar, oa och nåra ulla kulor hade nån fått ritsa i sackmojen i samma kåk som ummaren. När vi så kom dykande umhall var ummabordet dukat. En fejig, pasjig udningtall var duk. Käket, som va inslaget i paket togs upp och pappret tjänstgjorde som tallrik, medan kardorna ersatte kniv och gaffel. Fyrken och oan va huvudsaken och festen kunde börja.
Min presentation var snart kirrad, vi va ju tjemmla känglingar hela byket. Ja hade tidigare jobbat i byn och nån hade ja råkat ute i landet. I Smedbyn jobbade nu Johan Buller, Hilmer Vallgren, Elis Norberg, Gustaf Andersson, Gustaf skald och Gusten och Henry Vidlund, mellans söner. Henry jobbade icke med var da, gick mest vaskad; mellan käbben Vidlund va en tjabis ullare, men mycket fordrande. Arbeta till ni stupar var hans slagord, detta dock utan någon som helst undermening. Tabelningen var 12 –14 spänn i uckan och käk, slafen fick man hålla sig sjäsp, men intet hindrade att man kvartade på ummaren. Den låg i samma kåk, som mellan bodde, inne på gården invid vaskmojen och bestod av rum med järnspis, fyra slafar två över- och två underslafar, vidare hörde till en större plåtkittel, där vaskvådiset gonades och omkring vilket man låg runt om och diskade av kardor och trubb. Denna smedvaskning gjorde att man ständigt ståtade i stora granna glastiror och nobringar; ett yrkesemblem så gott som något.
Frågorna avlöste varandra. Ticke damm tog fram ett delvis krossat munlir och satte igång ackompanjerad av Helmer, som med en spiskrok bearbetade locket på vådiskitteln medan Gustaf Skald bidrog med ett slags klockspel på tompavor, upphängda i snören under en överslaf. Vi övriga tonade var och en på sitt sätt vår hemstads vilda sånger och skrålet ekade ut över gården. Så gott som varje doris i kåken åkte upp och man hörde hyssjningar och tillrop på tystnad. Knoparna hade nu kommit igång och uppfattade detta som en komplimang samt blevo om möjligt ännu högljuddare. Då stegade Gusten Vidlund in på umman för att få slut på oväsendet. Men han glömde snart sitt uppdrag och blev själv en ivrig deltagare. Brodern Henry infann sig sedan och frågade om han kommit in på stormavdelningen till en betsmoj. Pula först ut sin bror, och sen kammade de, som betsat sig varsin dagsedel, så de dök på klumpen runt durken och i slafarna. Sjäsp hamnade först i vådisbaljan och garade mig sen under en slaf. Småningom lägrade sig nattens ro över slagfältet och tunga snarkningar förkunnade att dagens fest var avslutad."