Knoparmoj på svenska

Det jag skrev på knoparmoj häromdagen kan du nu ta del av här på "svenska". Samtalet sker mellan Korpralen, några tillresande sotare från Stockholm och handlar om hela uppsättningen av sotare i Eskilstuna 1906. Givetvis finns det en koppling till krogen, om än aldrig så liten. Det ger i alla fall några glimtar ur sotarnas liv under denna tid och jag kan bara föreställa mig att det ibland gått livat till på krogen.

"Korpralen:

- Sotare, hallå, vilka är ni mera som har anställning här i Eskilstuna än du Ticke Damm och Helmer.

Helmer:

- Nä, men har du sett på stångkvastar och handkvastar, är det inte själva korpralen som dyker upp här för att förgylla upp stämningen på krogar och ölcaféer för att inte tala om fyllceller.
Hoppa upp du korpis direkt till sotarmästaren, så får du säkert anställning. Från vilket håll kommer du?

Korpralen:

- Ja, de får vi snacka om sen. Utan en sup blir det bara religiöst snack, så vi dansa väl in på krogen och får en sup.

Helmer:

- Krogen den ä ju stängd här i byn på middagarna och vi har i alla fall inga pengar. Elis tog ut en femma i förskott och vi köpte en liter, som naturligtvis dunsta bort på en halvtimme.

Korpralen:

- Pengar till en liter och en korvbit och lite bröd har jag. Jag har haft nåra extra jobb på vägen mellan Örebro, Kumla (skomakarbyn) och Eskilstuna, men det börjar bli överhoppat på landet överallt. En massa icke utlärda sotare kutar runt lite varstans, och skomakare, skräddare och andra samojeder sotar; en del bönder sotar själva och andra låter skorstenarna gro igen, så extra jobben får man snart titta sig i skjortan efter.

Helmer:

- Klockan är snart två, du brukar ju snacka och vi har nåra pipkåkar kvar som vi ä tvungna att ratscha över på eftermiddagen.

Korpralen:

- Ja, dansa iväg efter en panna katschali du Helmer, så köper ja en ostbit eller en sill och lite bröd och du Elis köper några öl, så tar vi ett par supar. Sen hjälper jag er me jobbet. Ja tar skorstenarna och börjar sen me spisarna och ni tar kakelugnarna. Finns det någon tvättstuga i kåken kan vi gömma sakerna där och hoppa in och ta en sup emellanåt. Mästaren kan man ju alltid snacka med sen. Ja får väl i alla fall sova på golvet på sotarkammaren, och får jag inget jobb, så hoppar ja väl iväg igen om nåra dagar.

Sagt och gjort, delikatesserna köptes in och ett stall för böndernas hästar och foror på Köpmangatan upphöjdes till rang och värdighet av krog. Kalaset började men hela festen tog bara några minuter, ty halvpannan var snart grejad. Och i muntrare stämning dansade man iväg ut på eftermiddagsjobbet.

Det var den vanliga sortens bostadshus med som regel två-rumslägenheter bebodda av jobbarfolk, som gärna bjöd på snaps, öl, kaffe och pengar, då det fick besök av den icka alltid så välsedda skorstenscharmören. Den svarta skaran var ankommen, anländ och tillkännagav detta genom att upphäva ett rungande tjut, som i regel ej var så vackert att höra på.

Man hade även en harang, som ungefär hade följande lydelse: spjäll, ventiler och luckor på kakelugnar, kaminer, spislar och imluckor böra stängas för undvikande av onödig neddamning och för att arbetet skall kunna utföras på minsta möjliga obehag för den ärade lägenhetsinnehavaren. Denna harang utfördes med den allvarsammaste röst och på det mest inställsamma sätt dels för att förebygga nedsotning, men i lika hög grad för att komma i åtnjutande av en eller annan form av förfriskning.

Cirkusen kunde börja. Helmer, som var den äldste på platsen tog befälet, tog på sig mästartonen och kommenderade:

- Du korpis får ta av den stora ”borsten” från linan, i de här kåkarna ä de bara små ”borstar” som gäller, sen pumpar du av ordentligt och sotar ur spisarna: alla spisrör bär du ner på gården och sopar ur. Vi börjar med tvättstugan och gömmer krökskvätten , inte en sup vi tar innan kåken är klar.

Jobbet gick bra. Det bjöds på öl eller sup överallt, men kaffe var man förbjuden att dricka: då tog man hellre en slant. Det blev en tioöring, en tjugofemöring , tretti öre och t. o. m. en (tralling?) på något ställe. Varenda fru dela något och vi hade över fem spänn i dricks på eftermiddasjobbet. Det räckte till två krukor och vi hann lagom till brännvinsmagasinet innan den stängdes för dagen. Elis kutade före till mjölkaffären och köpte några öl och sen tågade vi i triumf till kammaren.

Ryktet hade gått före. Det var redan känt att en vandrande sotare, gesäll kommit till byn. Pengar måste ordnas och brännvin anskaffas. Mästaren var inte hemma. Garderoben vittjades och en trasig väst och ett par skitiga byxor fixades upp. Johan Buller tågade iväg till pantbanken för att söka beveka pantlånaren om ett litet handlån på några kronor, men han fick inget. I stället lyckades han snacka ikull en lumpnick och fick (lindra?) en och femtio på de smutsiga kläderna. Med en liter kom han så rätt (dutt?) tillbaka till kammaren. En korvbit och ett par sillar, öl och nåra kalla potatisar hade nån fått köpa på krita i mjölkaffären i samma kåk som kammaren. När vi så kom dykande hem var kammarbordet dukat. En smutsig trasig tidning var duk. Käket, som var inslaget i paket togs upp och pappret tjänstgjorde som tallrik, medan händerna ersatte kniv och gaffel. Spriten och ölen va huvudsaken och festen kunde börja.

Min presentation var snart klar, vi va ju gamla kändisar allihop, Ja hade tidigare jobbat i byn och nån hade ja råkat ute i landet. I Eskilstuna jobbade nu Johan Buller, Helmer Vallgren, Elis Norberg, Gustaf Andersson, Gustaf skald och Gusten och Henry Vidlund, sotarmästarens söner. Henry jobbade icke med var da, gick mest tvättad. Mästaren, gubben Vidlund va en bra mästare, men mycket fordrande. Arbeta till ni stupar var hans slagord, detta dock utan någon som helst undermening.

Betalningen var 12 –14 kronor i veckan och käk, sängplats fick man hålla med själv, men inget hindrade att man sov på kammaren. Den låg i samma kåk, som mästaren bodde, inne på gården invid tvättstugan och bestod av rum med järnspis, fyra sängar två över- och två undersängar, vidare hörde till en större plåtkittel, där tvättvatten värmdes och omkring vilket man låg runt om och tvättade händer och ansikte. Denna fusktvättning gjorde att man ständigt ståtade i stora granna lysande ögon (glastiror=glasögon) och svarta ringar i ansiktet; ett yrkesemblem så gott som något.

Frågorna avlöste varandra. Ticke damm tog fram ett delvis krossat munspel och satte igång ackompanjerad av Helmer, som med en spiskrok bearbetade locket på vattenkitteln medan Gustaf Skald bidrog med ett slags klockspel på tomflaskor, upphängda i snören under en översäng. Vi övriga tonade var och en på sitt sätt vår hemstads vilda sånger och skrålet ekade ut över gården.

Så gott som varje fönster i kåken åkte upp och man hörde hyssjningar och tillrop på tystnad. Sotarna hade nu kommit igång och uppfattade detta som en komplimang samt blevo om möjligt ännu högljuddare. Då stegade Gusten Vidlund in på kammaren för att få slut på oväsendet. Men han glömde snart sitt uppdrag och blev själv en ivrig deltagare.

Brodern Henry infann sig sedan och frågade om han kommit in på stormavdelningen till sinnessjukhuset. Tog först ut sin bror, och sen fick de, som tokat sig varsin dagsedel, så de dök på huvudet runt golvet och i sängarna. Själv hamnade jag först i vattenkitteln och gömde mig sen under en säng. Småningom lägrade sig nattens ro över slagfältet och tunga snarkningar förkunnade att dagens fest var avslutad."