Barskrapad

Dagens allianspolitik innebär att arbetslivet endast är till för dem som är friska och tillräckligt produktiva. Men vad händer med alla dem som inte passar in i alliansens modell? Ett bra lästips i sammanhanget är Barbara Ehrenreichs bok Barskapad - kosten att hanka sig fram.

Barbara tog jobb som vård- och affärsbiträde, servitris och städerska. Hon sökte alltid det bäst betalda arbetet och letade alltid efter den billigaste bostaden på varje plats. Hon begrep först inte hur hennes arbetskamrater klarade sig på sin knappa lön - själv gjorde hon det inte. Till slut förstod hon. Nästan alla hade två jobb. Hur kan sådan fattigdom och sådana arbetsvillkor existera sida vid sida med den mest otroliga lyx i världens rikaste land?

För Barbara var det inte bara möjligt, det är de fattiga underbetalda, hunsade och kuvade som är förutsättningen för rikedomen. Det är resultatet av marknadskrafternas fria spel - den enes död den andres bröd. ISBN 91 734 300 56

Fler kollektivavtal

Att kroganställda vill ha kollektivavtal råder det ingen tvivel om längre skriver Göteborgsposten och redovisar ett tydigt resultat av en undersökning som Hotell och restaurangfacket har gjort.

Att facket har agerat så som medlemmarna vill ha det kan man också läsa om på förbundets hemsida. Facket borde till och med agera ännu oftare, och på fler orter, för att få fler arbetsgivare att garantera löne- och anställningsvillkor genom kollektivavtal.

Det viktiga arbetet för att få avtal på alla arbetsplatser sprider sig söderut, nu redovisas också resultat från Varberg. Det ska bli väldigt spännande att följa utvecklingen!

Snabbmatslandet

Ett litet lästips så här på söndag eftermiddag kan väl aldrig vara fel! Som vanligt handlar boken om krogbranschen, eller mer precist om snabbmatsrestauranger.

Journalisten Eric Schlosser granskar den tvi-velaktiga processen kring produktionen av snabbmat. Snabbmat har blivit en global företeelse med McDonaldsrestauranger över hela världen. Det har lett till att mindre aktörer slås ut av de stora kedjorna, att snabbmatsföretagen kommit att stå som symboler för globaliseringsprocessen, och att en epidemi av övervikt breder ut sig i köl-vattnet av burgare och friterad kyckling.

Läs Snabbmatslandet och en Big Mac kommer aldrig att smaka som förr! Förhoppningsvis kommer du också att se de anställda med andra ögon och lägga märke till hur de har det på sin arbetsplats!

ISBN 91-7324-972-6

Visst finns det plats

Det finns gäster som försöker sig på ett skämt när de kommer in i en folktom restaurang och de får nästan alltid svar på tal. Den här lustigkurren ser sig om och vänder sig till hovmästaren.

- Finns det någon plats här, hovmästaren?

- Javisst, det finns det, igår slutade en kypare!

Kampen om kollektivavtal

Mitt besök hos blockadvakterna utan-för salladsbaren i Göteborg satte verkligen igång mina hjärnceller. Det är en sak att läsa om blockaden, en helt annan att stå där och möta människor på väg in eller ut ur saluhallen.

Blockadvakterna som tålmodigt stått där i 100 dagar vittnar om hur illa vissa människor kan bete sig.

Somliga kör sakta förbi, rullar ner rutan, pekar finger och skriker fula tillmälen. Vissa ställer sig på behörigt avstånd i gathörnet och skriker. Andra stannar till för att diskutera, men försvinner snabbt när de upptäcker att de inte har tillräckliga kunskaper för att klara en diskussion.

- Det gäller att alltid behålla lugnet, våga möta alla påståenden och påhopp med saklig information, säger blockadvakterna. Och de har fått mycket träning sedan blockaden startade. Många har försökt provocera dem, men det har inte lyckats.

- Det var många som kom hit och stöttade oss i början av blockaden. Några fackliga styrelser i närheten av Göteborg kom hit för att hjälpa oss och samtidigt lärde de sig en massa om hur det är att vara blockadvakt. Fler är välkomna hit nu också, det finns mycket att lära även om det inte är så hetsigt längre.

- En dag kom en medelålders man fram och tyckte att vi betedde oss illa, han liknade oss vid stora elefanter som jagar små myggor. Vi försökte förklara innebörden av att ha ett kollektivavtal då plötsligt en yngre kvinna steg fram och ville vara med. Och när mannen på nytt började snacka om elefanter vände hon sig till honom och sa helt lugnt.

- Det kan väl aldrig vara fel! Om inte vi jagar myggen är samhället snart fullt av malaria.

Att lyssna och ta vara på alla goda argument är viktigt, säger de samstämmigt, och den här mygghistorien ger oss ju en tydligare bild i huvudet.

- Vad gör ni när det är helt tomt fram-för salladsbaren, undrar jag, blir det inte tråkigt när det inte händer någon-ting?

- Det är väl inga problem säger de i mun på varandra, vi står ju aldrig ensamma här, vi lär känna varandra mycket bättre och vi diskuterar hur vi ska jobba vidare. Vi peppar verkligen varandra och det har faktiskt blivit lite av en tankesmedja här.

- En av vakterna har till och med räknat tegelstenarna i fasaden på huset mitt emot, säger de och skrattar gott. Det är vår gamla polisstation och fasaden lär bestå av 15 768 tegelstenar.

Ett stort och varmt tack till Mats, Salhi, Ann-Kristin, Lena, Dan och alla ni andra i Göteborg för att jag fick vara med och för att ni tar fajten för att få kollektivavtal på alla Göteborgskrogar!

Gratis arbetskraft sökes

Arbetsgivarna i restaurangbranschen anser i sitt avtalsförslag att löneökningar ska anpassas efter den enskilda krogens behov och förutsättningar.

Det skulle betyda att alla som arbetar på små restauranger, pizzerior och salladsbarer skulle arbeta nästan gratis eftersom dessa ställen redan idag är olönsamma. Och att man bara ska jobba några lunchtimmar då det finns behov av extra hjälp.

Vore det inte hederligare att säga "stäng skiten" när det inte finns vare sig kunskap, insikt eller företagaransvar hos alla småskuttare i restaurangvärlden.

Har föräldrar slutat reagera

Trodde jag kände till de flesta uttrycken inom restaurangvärlden, men ack vad jag bedrog mig. Idag när jag lyssnade på ett samtal sa någon plötsligt - plocktimmar! Och som vanligt stängde jag av mitt lyssnande för att få ett bra tillfälle att bryta in i diskussionen. Jag måste bara få en förklaring till ordet.

Många arbetsgivare i branschen anställer idag ungdomar och lovar att de ska få arbeta ett visst antal timmar i veckan, men de får inget scheema att arbeta efter. Ungdomarna kallas helt enkelt in när arbetsgivaren anser att de behövs. Det kan bli ett par timmar den ena dagen, kanske några timmar nästa dag och ibland blir det inga timmar alls. De får helt enkelt bara arbeta ett visst antal plock-timmar!

Jag kan inte låta bli att undra hur föräldrarna till dessa ungdomar fungerar. Frågar de aldrig sina barn om de fått ett anställningsbevis eller ett scheema. Undrar de inte varför ungdomarna bara jobbar ett par timmar då och då. Har man helt slutat tala om arbetet där hemma?

Blockadvakt

Befinner mig i Göteborg den här veckan och naturligtvis passade jag på att besöka de tappra fackliga eldsjälarna, som troget står kvar utanför den omtalade salladsbaren. De har nu funnit där i precis tre månader och kommer att stå kvar till dess ett kollektivavtal är påskrivet.

Det är förvånansvärt tyst och tomt utanför salladsbaren. Några bilar kör sakta förbi, förarna hejar och ropar uppmuntrande till blockad-vakterna. Några personer går förbi på gatan, stannar till och pratar, de säger att det är bra att facket står kvar.

Det är lika tomt inne i salladsbaren som det är utanför. De som skrek värst om fackets maffiametoder har tystnat helt, kanske blev det för kallt och blåsigt för dem. Och alla som skulle stödäta finns inte heller kvar och jag antar att de förätit sig på sallad eller så var det inte roligt längre.

Jag är full av beundran över allt det arbete som görs i det tysta för att fler arbetsplatser ska teckna kollektivavtal. Och alla förtroende-valda som på sin lediga tid har kommit dit för att stå blockadvakt har gjort en enastående insats. I snålblåsten växer kampviljan!

Svarta pengar

Restaurangarbetsgivarna anser att ett nytt löneavtal måste vara förenligt med branschens särskilda förutsättningar. I sin bakgrunds-beskrivning anger de som skäl att branschen har problem med illojal konkurrens från företagare, som inte betalar skatter och avgifter. De skriver vidare att svartekonomin pressar de seriösa företagarna och gör det svårt för dem att överleva och växa.

Det är detta som gör mig så arg!

Ska redan lågavlönade restaurangbiträden ta ansvar för att bransch-en är full med svarta pengar. Jag trodde att detta var en politiskt fråga och anser att kravet ska riktas mot dem som har den politiska makten!

Marknadsanpassning

Mats Hulth, vd i Sveriges Hotell och Restaurangföretagare, hade en månadslön på 194 927 kronor under 2005 läser jag i veckans LO-tidning. Och jag antar att lönen gått upp med ytterligare några kronor under förra året.

Han tjänar i runda slängar lika mycket i månaden som ett restaurangbiträde får slita ett helt år för! Är det sån´t man kallar marknadsanpassning?

En viktig bransch för Sverige

Jag har under snart en vecka varit så upprörd över arbetsgivarnas förslag till nya löner för de restauranganställda att jag haft svårt att samla ihop mig för att skriva. Jag vet helt enkelt inte i vilken ände jag ska börja!

Jag börjar med arbetsgivarnas inledning. De skriver att Hotell- och restaurangbranschen är väldigt viktig för den svenska ekonomin. Den har en årsomsättning på 70 miljarder kronor och har ungefär 130 000 anställda.

I min värld innebär det att varje anställd genererar drygt 538 000 kronor varje år och då kan väl knappast Hotell och Restaurang Fackets krav på minst 1 000 kronor mer i lönekuvertet vara för mycket begärt.

En doft av kaffe

Av ren artighet ska man ju säga något till gästen när man serverar. Man förväntar sig egentligen inget svar, men man kan aldrig vara säker.

- Det ser ut som om det regnar idag, sade kyparen och serverade kaffet.

- Ja det gör det, svarade gästen, men lukten påminner något om kaffe!

Gott och blandat i vardagen

Var finns de vanliga arbetarna, de som skriver och fotograferar, de som delar med sig av sin arbetsvardag. Så har jag ibland tänkt när jag varit ute och sökt på mina långa bloggarturer. Men bloggvärlden är ju bara en spegling av vardagslivet i vårt samhälle. Där talar vi inte längre om arbetets värde, så varför förvänta sig något annat här.

Vill man däremot ha en förändring är det bara att sätta igång! Utmana resten av bloggvärlden och dela med sig av det man hittar. Jag börjar med några bloggare jag fastnat extra länge hos, de beskriver sin vardag på lite olika sätt, men ger mig mycket positiv energi. Det är bloggar jag har i min länklista och som jag gärna återvänder till.

Utsikt från ett tak fängslade mig direkt. Här möter jag vardagen på byggen, lär mig en hel del om verktyg och får insikt om arbetsförhållanden jag inte varit i närheten av tidigare. Att arbetsvyerna blandas med agitatoriska inlägg gör bara bloggen intressantare att följa och Calles idé om att fler ska använda mobilen för att fotografera sin arbetsvardag köper jag direkt.

I humlans frizon känner jag mig hemma, det är mörkt men ändå alltid ljust, här finns livslust, upptäckarglädje och kloka lästips, man vet aldrig vad som väntar och man kan till och med gå under ytan. Vi verkar drivas av samma sorts energi, kanske för att vi båda är oktoberbarn.

Bilderna i min vänstra hand var det som först fångade mitt intresse, bilder av arbetarhänder som blandas med dem som ännu inte rynkats av ålder och hårt slit. Sedan hittade jag alla vackra fönster på en annan sida, fönster som speglar det förgångna och öppnar sig mot dagens vardagsliv.

Ett idogt sorterande bland alltför många böcker i hyllorna visar att Peter Englund är precis som alla oss andra. Han varvar sitt sorterande med många kloka tankar och det ger mig en levande bild av en historikers vardagliga vedermödor. Jag ler igenkännande när jag tänker på allt damm som ändå måste samlas i hans hyllor.

Nykomling på min länklista är mamselamsen, som beskriver sig själv som mycket pratig, kreativ, flamsig, seriös, fåfäng, kvinnlig "hunk" på 50+. Hon kastar sig prestigelöst över både stort och smått i vardagen, filosoferar och uttrycker sina åsikter med mycket humor och stor värme. Tack för alla goda skratt!

Ny är också kallskänkan som beskriver sin vardag på ett café, inte helt olikt de förhållanden som även måste finnas på en annan och mer omskriven arbetsplats. Hon sätter friskt tummen i ögat på sina fackliga kamrater, jag hoppas och tror hon ska röra runt ordentligt i en stelnande rörelse.

En som verkligen river loss är en annan byggnadsarbetare med mycket bestämda åsikter om både arbete och politik och jag kan inte låta bli att saxa ett tänkvärt stycke ur hans blogg.

"Vilket betyder att vi varken får synas eller höras, vi får inte använda hissen för att forsla ut om vi inte börjar en timma tidigare annars är vi hänvisade till spiraltrapporna. Samma spiraltrappor som för 100 år sen användes av pigorna och kockarna för att de inte heller fick synas och höras."

Att vi i restaurangbranschen alltid har varit osynliga för vår omgivning är jag van vid, men att allt fler människor med vanliga arbetaryrken inte heller ska få synas bland "fint folk" får mig att rysa av obehag. Vilken sorts samhälle är vi egentligen på väg mot?

P.S. I min egen favoritlista har jag fler bloggar som jag följer, men dem tänker jag återkomma till vid ett senare tillfälle!

Hårdkokt

Det händer ganska ofta att man som servis råkar spilla något på en gäst. Då gäller det att snabbt finna sig i situationen och ha ett lagom bra svar till hands, som det här i en frukostmatsal.

- Hörnu, kypar´n jag beställde faktiskt ett löskokt ägg men har fått ett hårdkokt. Hur kan det komma sig?

- Vet inte herrn det?

Gästen såg mycket frågande ut, men sa ingenting.

- Jo, se det har kokt alldeles för länge.