I november startade Hotell och restaurangfacket, som första LO-förbund, en blogg och jag såg fram emot att få följa några ombudsmäns dagliga tankar och vedermödor. Jag trodde förstås att det fanns ett tydligt syfte med bloggen, nämligen att göra det fackliga vardagsarbetet mer öppet och synligt. Men ack, vad jag bedrog mig, det mesta av det som skrivs kan jag läsa om i tidningar eller hos andra bloggare. Det finns ingenting som känns nytt eller fräscht och det är sannerligen inte många inlägg som handlar om det fackliga arbetet på arbetsplatserna. Inte en enda förhandling finns beskriven, inte heller några arbetsplatsbesök där man möter medlemmar och arbetsgivare.
Och skulle man som besökare drista sig till att lämna en kommentar kan man räkna med att den blir obesvarad. Det känns trist, men det finns helt enkelt ingenting som gör att man kan känna sig särskilt delaktig som vanlig medlem och absolut ingenting som kan få en presumtiv medlem intresserad. Nu har bloggen varit igång i fem månader och stadiet med "alla barnsjukdomar" borde vara passerat för länge sedan. Min uppmaning till HRF blir förstås att de börjar med att göra en tydlig avsiktsförklaring med bloggen, vad är det man vill uppnå, vilka besökare vill man ha och hur jobbar man gentemot de besökare som lämnar kommentarer.
Och skulle man som besökare drista sig till att lämna en kommentar kan man räkna med att den blir obesvarad. Det känns trist, men det finns helt enkelt ingenting som gör att man kan känna sig särskilt delaktig som vanlig medlem och absolut ingenting som kan få en presumtiv medlem intresserad. Nu har bloggen varit igång i fem månader och stadiet med "alla barnsjukdomar" borde vara passerat för länge sedan. Min uppmaning till HRF blir förstås att de börjar med att göra en tydlig avsiktsförklaring med bloggen, vad är det man vill uppnå, vilka besökare vill man ha och hur jobbar man gentemot de besökare som lämnar kommentarer.
8 kommentarer:
Håller med, det är tråkigt. Deras blogg handlar nog mest om att synas, dra uppmärksamhet till sig och synas. Men det skulle vara intressantare med mer "inside" info, likt din blogg eller konsumbloggen.
emma; trevligt att du håller med mig och det är intressantare att följa en blogg om den har en "röd tråd"!
Du har så rätt, så rätt. Jag gillar inte heller att de aldrig svarar på en kommentar - det är dålig stil tycker jag. Det är bara en massa kackel från dom som är förtroendevalda.
fia; det känns skönt att veta att jag inte är ensam om mitt tyckande!
Oj då. Tråkigt att bloggen inte är så uppskattad. Visst skulle man kunna lägga in mer beskrivningar om vårt dagliga arbete, även om det kanske inte alltid är jättespännande.
Själv försöker jag skriva om saker som berör/upprör mig, ibland mer planlöst funderingar som poppar upp i huvudet.
Att bloggen spretar är inte så konstigt med tanke på att vi är tre olika individer som tycker och tänker olika.
daniel; tack för att du tittade in här och det var trevligt att du reagerade på vad jag skrev.
Problemet för HRF är att det inte finns ett övergripande mål med bloggen, för med ett tydligt mål skulle det vara mycket enklare för er alla tre att skriva.
Vardagen som anställd i facket är inte alltid är så jättespännande det vet jag också, men för den som är helt oinvigd i fackliga göromål finns det så oändligt mycket att berätta.
Och visst ska man vara personlig och skriva om det som berör och upprör, men det kan man göra även om det finns ett mål med bloggen.
Något åt det här hållet kanske? ;-)
http://www.hrf.net/blogg/?p=212
daniel; det var kul att ta del av din dag och historien om Alfred visar att det är viktigt som förälder att tala om sina värderingar hemma.
Ser fram emot fler inslag från din vardag som ombudsman!
Skicka en kommentar