Herr direktör

Hittade häromdagen en gammal skrivbok där jag skrivit av mig en del av den frustration jag kände när jag började jobba som servitris. Matsalsvärlden var spännande, men reglerna var många och trånga.

Att tilltala en okänd eller överordnad person med ett Du var helt otänkbart. Man sa Ni eller använde personens titel vilket naturligtvis skulle markera ett slags klassavstånd. Och det använde jag även då jag skrev om direktör Bäckström på Visby Stadshotell.

Herr direktör

Ni liknar en jättestor hök
där Ni står i Er kritsträcksrandiga
bevakar våra steg från matsal till kök
kontrollerar att vi är riktigt ärliga
varje liten smula skall lämnas åter
om vi skulle smaka Ni aldrig förlåter

Herr direktör
Ni liknar en ilsken hund
Ni morrar och visar Era tänder
Att missa beställningen hos en kund
är sådant som någon gång händer
för sådant finns ingen ursäkt
om man är klädd i serveringsdräkt

Herr Direktör
Ni liknar en väldig krokodil
står redo med vidöppna käftar
Trots att vi sprungit många mil
och kanske av skoskav haltar
Ni kastar Er över oss
vi får inte släppa krämporna loss

Herr direktör
Ni liknar ett mäktigt lejon
ryter ljudligt när någon gör fel
Ni skrider ljudlöst till aktion
får offret att bli alldeles stel
...

Även om de sista raderna har försvunnit i en stor bläckplump säger texten en hel del om arbetsklimatet, men idag kan jag le och minnas hur jag letade likheter mellan direktör´n och ett djur.