Agera mot högern

Har just lyssnat på Reinfelts öppningstal på moderatstämman och konstaterar att det nu är dags för nästa steg i det moderata förnyelsearbetet. Vi för en konsekvent politik, vår tids problem ska lösas av vår tids parti och allt kommer inte till alla på samma gång, var bara några av hans formuleringar.

Det är precis samma gamla takter som förr, samma högerpolitik, bara serverad ur lite blankare och finare grytor. Vi kan snart se nästa våg komma rullande med ännu fler försämringar för vanligt folk. Det är dags att vakna ur alla söta törnrosadrömmar och göra någonting... NU!!!

En kulturinjektion

Satte mig på tåget i måndags morse för att ta mig upp till Brunnsvik utanför Ludvika. Slog upp en gratistidning och möttes av diverse budskap. Pigga upp dig i höstmörkret! Snyggast i höst? Hur mår din hud? Lider du av oönskad hårväxt? Vi erbjuds hudföryngring, kroppskulptering och hårborttagning, allt med röda priser och behandlingsgarati.

Nej, inte blir jag lyckligare med ett vackert skal, det är bättre att ge sig själv en riktig kulturinjektion. Det får jag under tre dagar på Brunnsvik, där nära hundra fackliga eldsjälar och arbetarförfattare samlas för att diskutera värdet av det skrivna ordet.

I tider då arbetare oftast framställs som siffror eller i torra fakta av någon statliga utredare behöver vi som bär upp samhället med allt vårt dagliga slit verkligen visa att vi finns. Det, är för mig en riktig framtidsinvestering!

Takt och ton

En gammal bekant till mig påstod en dag att kypare bara kan servera historior som handlar om möten med gästerna i matsalen. Jag blev först lite överraskad, men måste efter en stund hålla med om att det nästan är sant.

Det kanske inte är så konstigt, för det är i mötet med gästerna som det oväntade händer. Då gäller det att hålla god min, inte gå runt och vara sur och grinig.

Det skämtas lika friskt om kollegorna i matsalen, som här i en bild och text jag hittade i en tidning från 1939.

En matsalsnisse kommer in till hovmästaren och säger:

- Det var telefon till Svensson, om att hans fru just har fått tvillingar.

- Nisse lilla, det får du inte tala om nu. Det får vänta till Svensson har satt ner tallrikarna!

Fantastiska skapelser

Idag är det lördag och jag tänker dela med mig av mitt eget lördagsgodis. Det är något som jag har gottat mig åt ganska länge, en blog som verkligen har det där lilla extra. Själv tittar jag in då och då bara för att njuta av alla fantastiska skapelser.

En tårta i form av ett spelbord vore väl något att ställa fram på bordet, men vem kan väl göra en sådan i vårt avlånga land. Kanske kan bloggen Pink Cake Box, där jag lånat bilden, vara utmaningen och inspirationskällan för att baka en alldeles egen lördagskaka.

Försiktig nisse

En lite småcharmig historia som jag fått av Erik handlar om en krögare på ett ganska stort hotell. Han bar alltid lösa sedlar i fickan och en gång när han drog upp handen ur fickan följde en hundralapp med. En matsalsnisse såg händelsen, tog hand om sedeln och sökte lite senare upp krögaren för att lämna det han hittat.

- Du är en duktig och ärlig pojke, sade krögare, men det var en hundralapp jag tappade och nu kommer du med växel.

- Ja, svarade matsalsnissen, jag har varit med om att hitta sedlar förr, när ägaren inte hade några mindre pengar att lämna i hittelön.

Restaurang Intim

Några av böckerna i min bokhylla är mycket vältummade och lästa många gånger. En av dem är Restaurang Intim, troligen den allra första skönlitterära skildringen av livet i krogvärlden. Den skrevs av Olle Länsberg, som i förordet beskriver sina vedermödor som författare. Och så här beskriver Olle sina första erfarenheter av kroglivet.

"Och så började gästerna komma. Lisen ropade på honom, ville ha hjälp. Alf rusade fram och tillbaka mellan köket och matsalen några gånger och fann plötsligt att restaurangen var full med folk. Han behövde inte längre fundera på vad han skulle göra.

Han tyckte det var som om fan själv kommit in på Intim med en stor kvast och sopat runt ett tag. På en kort stund blev allt ett kokande inferno. Han bar och sprang och sprang och bar, han kände svetten strömma över hela kroppen, han slet som en slav men ändå räckte han inte till överallt. Alla ropade på honom, alla behövde hjälp men han hade ju bara två händer.

Det var som om hela personalen blivit galen. Ute i matsalen såg han bara brådskan, springet, men på andra sidan svängdörren sjöd det av liv. Alla ropade, alla hade bråttom."

När jag jämför livet i krogvärlden då och nu, kan jag bara konstatera att skillnaderna inte är så stora. Hierarkierna finns kvar, liksom arbetsmomenten, hetsen och den galna humorn. En bok värd att läsa, men du får nog leta i något antikvariat om du vill hitta den. Det första manuskriptet vandrade till tryckeriet 1945, min upplaga är tryckt 1954 och utgiven på Folket i bilds förlag.

Otursförföljd

Börjar dagen med en liten historia om en lunchgäst, som är mycket missnöjd och just har lämnat matsalen. Han ställer sig vid garderobs-disken och säger.

- Vad är det här för ställe? Oxstek har ni inte kvar, köttbullarna är slut, ni har ingen biffstek kvar och inte någon fisk! Vaktmästar´n, ge mig genast min hatt, så jag kan gå någon annanstans!

- Mycket ledsen herr´n, men den finns inte heller kvar!

Lön för mödan

Förr var det vanligt att vaktmästaren på ett hotell fick hjälpa gästerna med att bära väskor och annat bagage till och från rummen. Lite större hotell hade oftast flera yngre pojkar som skötte dessa sysslor och ett samtal mellan två av dem kunde låta så här.

- När jag burit upp kofferten fem trappor åt herr´n, tryckte han någonting i min hand och sa; Här har ni till lite kaffe.

- Nå, hur mycket var det?

- En sockerbit!

Det finns inga hinder

Det finns ingenting som hindrar en kypare från att uppfylla gästens allra minsta önskemål. Det var något som förr inpräntades hos alla, som ville göra karriär i en matsal.

Och det finns många gamla illustrationer, som på ett humoristiskt sätt visar hur det kunde gå till. Den här gamla fina matsedeln från Gamle Port är bara ett exempel.

Serveringspersonalen äger avtalsenligt

rätt till 10% serveringsavgift utjämnad

till närmast högre 5 öres belopp.

Att kyparna fick slita för brödfödan kan man se i den finstilta texten längst ner. 1954 kostade en lunch bestående av smörgåsbord och varmrätt 4:75. Lönen var alltså 48 öre per serverad lunch så det gällde verkligen att ligga i.

Hinder var ordet för veckans tisdagstema, men det har du säkert redan förstått och här kan du se hur andra tolkar ordet med en bild!

Professor Disträ

En mycket disträ professor ropar på en man i svarta kläder i närheten av sitt bord och säger:

- Vaktmästar´n, för en halv, eller kanske för en hel timme sedan bad jag er servera mig min middag. Har jag fått den? Har ni glömt mig? Eller har jag inte alls beställt den?

- Min bäste herre, svarade mannen lugnt, ni får inte tala så högt här. Och här får ni ingenting att äta. Detta är icke Stadshotellets matsal utan Stadsbibliotekets stora läsesal.

Duktig flicka

Det tog en bra stund att städa skrivbordet och när jag ändå var igång så städade jag ur datorn också. Tömde papperskorgen och defragmenterade hårddisken, så nu går den snabbt och jag har mycket plats för nya saker både på skrivbordet och i datorn.

Och när jag ändå hade ångan uppe så stuvade jag om lite i bloggen också, men det märker du säkert när du rullar nedåt och inte hittar det du söker på sin vanliga plats. Passade dessutom på att rensa bland alla mina opublicerade utkast och listade upp några saker, som jag lovat att återkomma med.

• lockouten 1938
• minnesbilder från Snäck-tiden
• skicka utlovade böcker till krubb-Jesper
• med foto bevisa hur många vinglas jag kan hålla i en hand

Drabbades visst av "duktig flicka"-syndromet, men jag är inte särskilt orolig över att tillståndet ska bli bestående. Nu har jag en ganska stor hög med papper, som jag inte riktigt vet var jag ska lägga. Nu tronar högen på köksbordet, men det ska ju användas till annat, så snart är väl (o)ordningen återställd!

Ägg-dags

För sent insåg jag att det var äggets dag igår, men det går ju att råda bot på det mesta här i världen. Så i morse "äggade" vi till oss riktigt ordentligt, både jag och hunden. Jag med ett par löskokta och Loke med sin råa äggula.

Naturligtvis var det några kreativa ägg-producenter som kläckte idéen då Livs-medelsverkets kostundersökning visade att svenska barn äter allt färre ägg. Knappt ett ägg per vecka, hur man nu kan räkna ut det, eftersom ägg ofta används som ingrediens vid matlagning.

Ägget, naturens egna multivitaminförråd, är inte bara gott och nyttigt att äta, det ger också en alldeles särskild glans på pälsen!

Var god stör ej

Städa skrivbordet, det var det jag skulle göra idag, men det är förskräckligt tråkigt och vilken tid det tar. Det är en riktig utmaning, för det går ju inte att kasta något utan att det blivit ordentligt läst. Och det tar mycket tid!

Bland alla kompendier, böcker och papperslappar hittade jag just den här dörrhängaren från ett hotell någonstans. Den bär signalfärgen för stopp och för säkerhets skull finns texten på tio olika språk. Går helt enkelt inte att missförstå!

Den passar bra att hänga ut på bloggen också och får symbolisera det jag ska ta tag i nu. Städa! Nu!

Men först ska jag stänga av datorn så att jag inte inleds i frestelse en gång till idag!

Och skulle jag ändå falla för frestelsen kommer skylten att påminna mig om vad jag ska göra!

En gammal bloggbekant

Snurrar runt en stund bland olika bloggar (fast jag egentligen borde städa på skrivbordet) och hittade till min stora glädje en gammal bloggbekant. Trodde länge att kallskänkan helt lagt av med sitt skrivande, men nu åker hon genast in i min blogglista igen och jag hoppas hon blir kvar ett tag. Men man vet ju aldrig, för själv skriver hon;

"ett tag trodde jag att jag hade slutat skriva - fast det hade jag inte

- jag bara inte gjorde det just då - nu gör jag det - imorgon får vi se"

Jag kommer med glädje att följa hennes skrivande och hoppas att hon inte lägger av i första taget.

Dött öl

En kypare på gamla Rydberg står en dag vid spritkassans lucka och har precis hämtat ut ett glas öl. Detta ser "dött" ut, varför han säger till smörgåsnissen att sätta litet bornyr på det. Källarmästaren, som just passerar, utbrister då.

- Stå inte och tala franska med mina pojkar; säg inte bornyr utan säg "sätt pes".

Sovande kassör

Den här lilla historien utspelar sig på den tiden man kallade krögaren för principalen och då det fanns en kassör på krogen, som kollade att vaktmästarna (kyparna) inte bar in mer mat och dryck i matsalen än det de hade redovisat.

- Jag vet inte vad jag ska tänka om er Mayer. Var gång jag ser er, så sitter ni och sover.

- Det är goda tecken, herr principalen. Det bevisar bara att jag har ett gott samvete.

Bananjakten

Delta i bananjakten! Hittade en banan på en hemsida och undrade förstås vad den hade där att göra. Jag var övertygad om att det var någon slags reklam för bananer och tänkte genast på Stellan, som roande och utförligt skrev om bananer en period och som dessutom hade en enkät om bananvanor.

Och visst blev jag väldigt nyfiken, det måste jag erkänna och ganska snopen när det visade sig att bananjakten var reklam för utgivningen av Disneys Klassiker Djungelboken på DVD. Och reklam för de många hemsidor man måste leta igenom för att finna några bananer. Och det tar tid, mycket tid!

Vårdad eller ovårdad

En lunchbricka som blivit kvarlämnad på ett bord säger en hel del om hur vårdad eller ovårdad personen är, som just lämnat restaurangen. Den här personen är van att ta för sig av allt och bryr sig inte särskilt mycket om hur andra har det.

Lägger gärna upp mer mat än vad magen orkar med och det som blir kvar trycks ihop mellan tallrikar och bestick utan tanke på att någon annan ska ta vara på disken.

Skämtar gärna och säger att man inte ska ta jobbet från personalen för att själv slippa gå till den uppställda, väl synliga brickvagnen och lämna sin disk.

Vårdad eller ovårdad var ordet för denna veckas tisdagstema och här kan du se hur andra tolkat temat.

Naken eller klädd

Det finns en hel del roliga uttryck i restaurangvärlden som man bör känna till om man jobbar där. Att vara naken eller klädd, är två ganska vanliga uttryck i kök och matsalar.

I matsalen är jag klädd om jag har min korkskruv med mig och naken om jag råkar ha glömt den hemma eller någon annanstans. I köket är kocken klädd om han har sitt eget knivset med och naken om de inte finns med.

Så hör du någon servitör eller kock säga så, behöver du inte undra vad som står på!

Min första bragd som kypare

Det var för många år sedan, då en restaurant som hette Nordpolen låg i hörnet av Holländaregatan och planen framför Adolf Fredriks kyrka. Där regerade källarmästare Frans Lindqvister, även kallad "blyertspennan" för sin fenomenala färdighet att spela på densamma. Ja, så inleder kyparen "Masse" sin berättelse, som var införd i ett av Hotellrevyn första nummer 1918.

Det var den 12 augusti 1871 jag fick plats som kypare 10 år gammal hos Lindqvister. Mitt göra blev att borsta familjens skor och det skulle vara klart klockan 8 på morgonen. Sedan skulle alla glas diskas och torkas samt glashyllan rengöras varje dag, ty annars stod man ej väl med kassörskan, fröken Wallenkam - frid över hennes minne. Alltnog, det var ej det här jag skulle skriva om, nej det var om min första bragd som kypare.

Det var en förmiddag när min äldre kamrat Axel var ute på gården och frossade på ett bloss, när jag lovade att jag skulle servera en stångkorv för honom. Det var enda gästen i matsalen, men i källarsalen hade jag ett parti, som kassörskan underrättade mig var en källarmästare Siewert vilken hade en fin restaurant som hette Kasenhof (Lungmosen) och låg vid Jacobstorg.

Det var en stor och tjock gammal gubbe och i hans sällskap var perukmakare Bäck och min principal. De sutto och läskade sig med portvin, som var väldigt vanligt på förmiddagarne. Emellertid ringde det i matluckan att korven var färdig. Jag rusade dit med en förfärlig fart; skulle visa min fermitet som kypare, men det gick ej bättre än att jag stupade över kassans fot och stod på huvudet i luckan.

Jag tog stångkorven, som den tiden alltid serverades på tallrik, och nu skulle jag visa den där främmande källarmästaren med vilken kläm jag kunde servera. Jag skulle just svänga förbi vid deras bord och in i matsalen, gjorde en elegant sväng med tallriken, men o ve stångkorven försvann. Jag märkte ingenting utan fortsatte med trippande steg fram till gästen, som satt och studerade en tidning och med det vanliga "vasego" satte jag fram tallriken.

Väl inkommen i källarsalen tog jag post vid kassan och tänkte få höra några berömmande ord - men intet. En stund gick, så knackades det i matsalen. Jag gick in och till min stora förvåning frågade gästen efter stångkorven. Där stod jag och stirrade på honom och tänkte i mitt stilla sinne, att den har du nog ätit upp gubbe! Men nej, han blev ovettig och kallade mig för pojkdrummel. Källarmästaren kom in, men ingen kunde förstå vart korven tagit vägen, så han fick en ny.

Några timmar gick och mitt parti betalade och skulle gå. Källarmästare Siewert hade ett väldigt göra att få på sig sina galoscher, han trampade och svor men till slut gick det. När gubben gick klappade han mig på axeln och sade; du är en rapp pojke och vill du komma till mig så får du.

Några veckor gick; så en vacker dag hade jag samma parti på portvin och gubben tackade mig för matsäcken jag gav honom sist - men nog kunde du ha lagt den på ett annat ställe än i mina galoscher. Tablå.

Emellertid kom jag året därpå till Kastenhof och fick många gånger höra galoschhistorien.

Det gäller att passa på

Vet inte om kakelugnen finns kvar på Grand Hotell i Stockholm, men i början av 1900-talet stod den där och i stenen var några av Bellmans ord inhuggna. Där stod - Vila vid denna källa.

En engelsman på Stockholmsbesök studerade orden en stund och frågade en servitör vad orden egentligen betydde och svaret lär ha kommit blixtsnabbt.

- Don´t forget the tips for the waiters!

Med hjälp av spökskrivare

Det är snart ett år sedan blockaden på Wild´n fresh i Göteborg inleddes och nu kommer påpassligt nog boken med den förra ägarinnans berättelse. Den har hon tydligen skrivit med hjälp av en spökskrivare som "strukturerat texten" och titeln är föga för-vånande - Wild´n fresh, min berättelse om salladsbaren.

I veckans LO-tidning skriver David Eriksson bland annat i sin krönika:

"En sak begriper jag inte riktigt med den här boken. Om salladstiden var som hon beskriver den; ett sannskyldigt helvete mot slutet där hon överhuvudtaget inte minns de sista veckorna innan hon sålde. Hur kunde hon då skriva en bok och få den utgiven mindre än ett halvår efteråt? Jag får inte ihop det. Antingen måste hon börjat tidigare på boken eller fått otroligt mycket hjälp med den från något håll."

Det är klart att jag blir nyfiken och visst ska jag läsa boken, men jag tänker inte köpa den själv. Har absolut ingen lust att bidra till att Sofia eller någon annan ska tjäna några pengar på den. Jag har redan försäkrat mig om att få låna den av David!

Elena och Europa

Går här och känner på boken från gårdagens bokrelease på Café Edenborg. Det riktigt knottrade sig på armarna när vännen Lena Kallenberg berättade om hur hon fick inspiration att skriva och om de vedermödor hon som författare lever med.

Att göra ordentlig research är inte alltid så enkelt, men Lena ger sig i kast med det mesta för att verkligen kunna skriva och beskriva verkligheten. Jag minns med en lätt rysning hur orolig jag var när hon researchade i krog- och knarkvärlden inför Coola krogen.

Nu har hon gjort det igen och bland annat varit i Polen för att själv känna hur det är att andas in den kolförorenade luften och smakat på snö som lämnar en fet smak av kol på tungan.

Boken handlar om Marek och Elena, ett ungt par som lever med sin son Janek i Polens koldistrikt. När Mark svartlistas på grund av en facklig demonstration börjar han arbetspendla till Sverige. Men tillvaron på andra sidan Östersjön visar sig bli svår och han ställs snart inför nya utmaningar.

Efter en arbetskonflikt hänger terroriststämpeln tung över Marek och de andra som deltagit i en maskningsaktion. Och hemma kämpar Elena för att klara vardagen sedan deras son diagnostiserats med kol, en kronisk lungsjukdom.

Det är en roman om en familj och om människor som far illa i ett Europa där medmänsklighet och solidaritet får stå tillbaka för marknadens hårda villkor. Och jag ser fram emot en snar dag på landet, en dag då jag får sitta framför brasan och läsa utan att bli avbruten.

Uppdaterat: Boken är utgiven på Leopard förlag och har ISBN-nummer 978-91-7343-152-1

Kanelbulle

Jösses, det har varit Kanelbullens dag en hel lång dag och jag har inte ens känt lukten av en nybakad kanelbulle! Och nu är det för sent eftersom det snart är en annan dag.

Fråga om kronärtskocka

Fick en liten rolig förfrågan i min e-postlåda ikväll, men känner att jag kanske inte är rätt kvinna att svara trots alla mina år i krogvärlden. Skickar därför ut frågan i cyberrymden och hoppas att någon av er kan lösa problemet! Så här lyder frågan:

"Hej alla bildade vänner i synnerhet på det växtliga området - kronärtskocka; cynara - hur uttalar man det? Var ligger betoningen - svara på detta och ni gör både litteraturen och kulturen en tjänst!!!"

Själv har jag provat att säga både kronärt-skocka och kronärts-kocka, men vad är egentligen rätt? För mig smakar kronärt-skocka allra bäst.

Uppdaterat: Har nu fått veta att det heter cynara scolymus och att den tillhör familjen korgblommiga växter, men hur uttalar man detta?

Minnesbild

Tänk att det idag är precis 50 år sedan Sovjet sköt upp den allra första satelliten i rymden. Den hette Sputnik och kunde ses som en liten lysande prick, som sakta rörde sig över himlavalvet.

Och jag minns hur vi stod där i vår älskade magister Åbergs trädgård och spanade mot den mörka natthimlen. Hela klassen var samlad för att vara med om det stora ögonblicket.

Vi talade länge om framtiden den kvällen och drömde om hur samhället skulle bli när vi var vuxna. Men ingen av oss kunde i sin vildaste fantasi ana vilken otrolig utveckling som stod för dörren.

Hört i baren

Två yngre män satt i baren alldeles bredvid dansgolvet och drack den ena dyra drinken efter den andra. Deras blickar följde med stort intresse de dansanta på dansgolvet. De kommenterade ivrigt olika händelser på dansgolvet och efter en stund suckade den ene djupt innan han sa.

- Ja, ja, dansgolvet är ju till för dem som inte har råd att supa i baren! Skål grabben!

Consommé var ordet idag

Phu, nu är äntligen alla consommévarianter inskrivna bland mina nya krogord. Och inte är de nya varianterna lättare att tillaga än de förra. För det kan väl ändå inte finnas någon som har ett par tuppkammar eller duvbröst liggande i kylen!

Skämt kött

Hörde för länge sedan en gammal kock skämta till om hygienen när han visade en nyanställd runt bland kylarna på krogen. Han klappade på dörren till köttkylen och sa.

- Om en massa herrelösa djur samlar sig utanför den här dörren när du öppnar den, så vet du med säkerhet att köttet har blivit så skrämt att det antagligen måste kasseras!

Klockan är slagen

När jag för en tid sedan steg in i en liten hotellentré möttes jag av en mängd gamla saker. I ett hörn stod det här gamla golvuret och hälsade välkommen med sitt rogivande men ljudliga tickande. Och när jag en stund senare skulle checka in hördes ett kort rasslande följt av några höga klockslag.

Alla dessa klockljud, som skapade en väldigt speciell atmosfär i hotellentrén får också illustera veckans tisdagstema.

Ännu ett år att summera

Idag läggs ännu ett år till min ålder och därför ska jag inte ägna så mycket uppmärksamhet åt bloggen. Jag ska bara njuta av livet - må gott, äta gott och dricka gott. De här vackra liljorna är resultatet av en tidigare årsdagspresent och dem njuter jag verkligen av under andra tider på året. Ha en bra dag alla goa vänner!