After majbrasa

Befinner mig just nu på min ö igen, dels för att träffa Loke, men också för att göra det sista i trädgården inför sommaren.

På vägen till stugan körde jag förbi ett folkets hus och hittade ett nytt uttryck - after majbrasa! Skrattar gott en stund åt att be-greppet "after" nu har nått ut på den gotländska landsbygden och att man blandar engelska och svenska på det här sättet!

Stannade för att ta reda på vad begreppet egentligen innebär och fick veta att man får en liten enkel supé med dryck när man kommer från majbrasan och därefter spelar en orkester upp till dans! Kul!

Coola krogen

Den här boken kom till efter ett möte med Lena Kallenberg, som är en av de författare som skrivit under författaruppropet för En bok för alla.

Vi satt mitt emot varandra på tåget och resonerade kring områden som författare gärna skriver om. Jag beklagade mig som vanligt över att det är så få som skriver skönlitterärt om krogvärlden. Och då menar jag att handlingen verkligen ska utspela sig i krogmiljö med dem som arbetar i fokus.

En tid efter vårt samtal ringde Lena upp och sa att hon hade en idé, som hon gärna ville berätta om. Och där började vårt samarbete, som så småningom ledde fram till boken som handlar om livet i krog-världen. Lena var ute i många krogmiljöer och snackade med personalen, både fram-för och bakom svängdörrarna. Hon stod med dörrvakter och pratade med polisen och krogkommissionen. Hon samlade helt enkelt fakta för sitt skrivande.

I boken, som fick namnet Coola krogen, får vi följa Gloria Andersson som just lämnat restaurangskolan och ska börja på sitt första riktiga jobb. Äntligen får hon flytta till Stockholm, men jobbet på restaurang C.K. är minst sagt annorlunda än hon tänkt sig. Gloria möter en tuff värld i form av en usel arbetsmiljö och hårda villkor men också skratt och gemenskap. Svarta affärer gäller såväl mat och dryck som droger och personal. Gloria dras in i allt märkligare och våldsamma händelser. Krog-världen i Stockholm är något helt annat än grillkiosken hemma i Tierp.

Boken gavs ut i samarbete med Hotell och Restaurang Facket och förlaget En bok för alla, där den idag går att köpa för bara 26 kronor. Inom HRF har under en period alla medlemmar som deltagit i fackets Medlemsutbildning fått boken och för många har det blivit den första skönlitterära bok de läser. ISBN 91-7221-381-7

Författarupprop mot borgeliga planer

I min e-postlåda kom för någon dag sedan ett författarupprop från min författande vän Lena Kallenberg. Jag tycker att det är viktigt att budskapet sprids och hjälper gärna till eftersom detta berör alla de viktiga läsfrämjande insatser som fackföreningarna jobbar med, bland annat Läs för mig pappa, som jag tidigare skrivit om. Det är många författare som står bakom uppropet och säkert hittar du någon av dina favoritförfattare här. Och du kan också reagera och protestera mot alliansens angrepp!

Författarupprop för En bok för alla.

I december beslutades att statens avtal med bokförlaget, En bok för alla, ska gälla i ett år istället för tre som tidigare. Uttalanden från regeringshåll om att lägga ner En bok för allas vuxenboksutgivning tillsammans med planerna på att tillsätta en enmansutredning kring förlagets verksamhet är starkt oroande.

En bok för alla, har arbetat i trettio år med läsfrämjande verk-samhet. Idag behövs sådana insatser ännu mer än tidigare. En tredjedel av de svenska männen svarar i undersökningar att de aldrig öppnar en bok.

Läsandet bland ungdomar minskar också. Erfarenheter från läsfrämjande projekt som till exempel Läs för mig pappa, där En bok för alla, i samarbete med Statens kulturråd m.fl. arrangerar träffar för pappor i LO-facken i syfte att uppmuntra dem att läsa böcker för sina barn, och de nya vägkrogsbiblioteken där långtradarchaufförer kan låna ljud och pappersböcker, visar att läsovana människor hittar fram till boken när den är lätt att tillgå.

Det är här En bok för allas, böcker har en unik ställning med sitt billiga pris och sitt kontaktnät på arbetsplatser och i föreningsliv. Ovana läsare går inte till bibliotek och bokhandel men de går till jobbet. Vuxna är förebilder för barn också när det gäller läsande. Utan läsande föräldrar är satsningar på barns läsande ineffektivt.

En bok för allas vuxenboksutgivning är mångfasetterad, spänner över alla genregränser och är av god kvalité. Sedan länge satsar bokhandeln på att marknadsföra ett fåtal författare. Det blir allt svårare för svenska författare att nå sin publik.

För författarkollektivet spelar En bok för alla en stor roll för att sprida våra böcker, en reducering av förlagets vuxenboksutgivning skulle väsentligt krympa våra möjligheter att nå läsarna på den svenska bokmarknaden. Istället för att ifrågasätta En bok för Allas vuxenboksutgivning finns all anledning att idag satsa mer på förlaget.

Lena Kallenberg, Ann-Charlotte Alverfors, Per Wästberg, Bodil Malmsten, Anneli Jordahl, Olov Svedelid, Aino Trosell, Göran Palm, Bernt-Olov Andersson, Margareta Sarri, Kjell Eriksson, Jan Myrdal, Theodor Kallifatides, Inger Edelfeldt, Torbjörn Lundgren, Sven Wernström, Mats Söderlund, Gun Qvarzell, Susanna Alakoski, Birgitta Stenberg, Lennart Frick, Torbjörn Säfve, Per Helge, Bisse Falk, Anna-Klara Tidholm, Torgny Karnstedt, Mats Berggren, Stewe Claeson, Helene Rådberg, Anne Brügge, Heidi von Born, Ann Smith, Anna Jörgensdotter, Astrid Trotzig, Peter Pohl, Jujja Wieslander, Johan Althoff, Fredrik Ekelund, Carina Burman, Maarja Talgre, Elsie Johansson, Ronny Ambjörnsson, Tony Samuelsson, Agneta Pleijel, Carl Johan de Geer , Erik Eriksson, Marja Talgre ,Gunder Andersson, Siv Widerberg, Maja Hagerman, Bengt Berg, Gunilla Lundgren, Ann Eriksson, Lina Erkelius, Bunny Ragnerstam, David Ericsson, Monica Zak, Marie-Louise Ramnefalk, Karin Stensdotter, Christina Björk, Sassa Buregren, Maria Hamberg, Jan Ristarp, Hans Magnusson, Inga Borg, Per Schwanbom, Peter Curman, Maj Larsson, Brita Åsbrink, Aimée Delblanc, Annika Thor, Eva Jagrell, Elin Clason, Elias Eliasson, Ingrid Arvidsson, Maja-Brita Mossberg, Lin Hallberg ,Ylva Stockelberg, Mia Berner, Sigbritt Ernald, Marianne Enge Swartz, Boel Unnerstad, Karl Erik Rosén, Ingrid Palm, Siv Hackzell, Rolf Ejvegård, M. Vreeswijk, Jokob Casimir, Mona Kalin, Anne Strandberg, Stefan de Vylder, Madeleine Hjort, Gunnar Gällmo, Sven Nyberg, Gun R Bengtsson, Sven Nyberg, Jan Stolpe, Pia Höjeberg, Bengt Dagrin.

Morgonpasset

Ingenting har varit särskilt normalt hemma hos mig denna morgon. Att sömndrucken försöka kvickna till i duschen redan klockan 06.00 är mer utmanande än man kan tro. Att sedan försöka räta ut ansiktsrynkorna och försöka se pigg ut är inte heller något jag som nattsuddare är särskilt bra på. Och jag har definitivt aldrig förstått uttrycket att morgonstund har guld i mun.

Men vad gör väl det när det finns ett liv i krogvärlden, som pågår dygnet runt. Och när jag blir inbjuden för att medverka i en morgonsändning går jag gärna upp i ottan för att ta mig in till studion. Det blev en väldigt trevlig pratstund och för mina vänner som inte orkade upp så tidigt kan jag berätta att det går att lyssna i efterhand på sändningen. I 30 dagar är det möjligt att reprislyssna så det ska ni väl hinna med!

Och här har ni länken till morgonpasset i P3 - det är bara att trycka på dagens sändning och spola fram bandet till del 6.

Mer rörelse här hemma

Snart kommer det att bli väldigt mycket rörelse även här hemma hos mig. Den här lilla killen, som fått namnet Loke ska nämligen snart flytta in.

Det kommer antagligen att bli många nya bilder framöver med diverse upptåg och rörelser, men hundliv är som bekant inte helt förenligt med krogliv, så jag ska nu förbereda Lokes egen blogg.

Rörelse i matsalen

Veckans tisdagstema är rörelse och jag tänker jag på allt som rör sig i en vanlig krogmiljö. Det är väldigt mycket som ständigt är i rörelse, men jag väljer glasen och gästerna.

Det börjar bli dags att stänga krogen och i glasen som alldeles nyligen blivit lämnade på sitt bord, rör sig reflexerna från alla ljuskällor i matsalen.

De brinnande ljusen på ett annat bord kastar sina reflexer mot det mörka fönstret, längst bort i matsalen rör sig de sista gästerna still-samt medan de avslutar kvällens samtal.

Snart tänder serverings-personalen den obarm-härtigt avslöjande tak-belysningen för att upp-märksamma gästerna på att det är dags att bryta upp.

De stillsamma rörelserna i matsalen byts mot ett snabbare tempo. Gäster letar efter sina handväskor och kavajer, under bordet rör sig några damfötter i sökandet efter rätt skor. Medan gästerna sedan sakta börjar röra sig mot garderoben släcker personalen de flämtande ljuslågorna, plockar bort den sista disken och byter ut de fläckiga dukarna innan det är dags att göra upp dagens kassa.

Rumsbetjäning

En äldre herre har blivit ordentligt förkyld under sin resa och fått lite feber så han beslutar sig för att stanna på hotellet i Nässjö. Han går genast till sängs, ringer efter betjäningen och en ung grabb som arbetar som nisse i matsalen kommer till rummet.

- Hör nu, min gosse, jag skulle vilja ha varmt te och en rom.

- Jarom dä ha vi inte herrn, men det finns kaviar!

I källaren på Häverödal

Vi tog oss en tur ner i källaren på Häverödals och här finns mycket gammalt kvar trots att Tomas både röjt upp och städat ur. Det är ju alltid så med gamla ställen att ska man hitta något historiskt ska man bege sig ner i källaren eller upp på vinden.

Mina ögon fastnade genast på två av dörrarna. Tjocka och tunga dörrar med ett titthål och en lucka som går att öppna. Jag blir genast nyfiken för jag har aldrig sett liknande dörrar på ett gammalt hotell. Undrade förstås om han visste vad de används till.

Och visst hade han tagit reda på det, letat i gamla pärmar och arkiv efter byggritningar och andra handlingar, som kunde ge en förklaring till dörrarna. Jag får veta att här i källaren har det funnits två arrestlokaler i gamla tider, för i huset lär tingsrätten under en period hållit sina för-handlingar.

Och jag måste bara låta mig själv bli instängd i det mörka utrymmet bakom en av dörrarna för att få en liten aning om hur det kan ha känts att bli instängd här.

Tänkte på alla dem som måste ha suttit där i ett mörkt, kallt och fuktigt källarutrymme med bara ett litet titthål som släpper in en strimma av ljus. Och en lucka som öppnas några gånger om dagen för förnödenheter.

Vackra föremål

Besökte igår eftermiddag min gamla fackliga vän, kocken Tomas. Han köpte för drygt ett år sedan ett litet hotell i Häverödal och lägger ner mycket energi för att få det som han vill. Och det är alltid lika spännande att komma dit och se vad som hänt sedan sist.

Han gillar den gamla restaurangkulturen med alla vackra föremål, så det finns alltid något nytt att se och tala om. Han har länge samlat på gamla föremål och nu inreder han med dem i blickpunkten.

Det är nog inte bara jag som blir lycklig när jag möter ett kaffebord med vita dukar och så här vackra föremål.

Även om jag slutat använda socker i kaffet för länge sedan, kan jag inte låta bli att lyfta på locket till denna underbart fina sockerskål.

Spela kort med adeln

Kan inte bara lämna bloggen denna soliga dag utan att skriva om den gamla källarmästare Kraak som lär har funnits i Karlsborg och lämnat denna lilla historia. Källarmästaren satt en gång och spelade kort med traktens högförnäma kaxar och vann oupphörligen till deras stora missnöje.

- Jaa, utlät sig Kraak när det gick som bäst, så är det att spela kort med gammal adel!

- Kors ä´herr Kraak adel, utlät sig en av dem spetsigt.

- Vet inte herrarna det, sade Kraak, att alla krakar ä´adelsmän.

Kommentera i annans namn

Råkade ut för något mindre trevligt när jag varit ute på en bloggrunda igår och vill nu be er om att vara lite uppmärksamma, eftersom ni antagligen gör precis som jag. Hittar man en ny trevlig blogg så lämnar man en kommentar där och det gjorde jag hos Flitiga myran.

När jag senare fick en tack-för-besöket-kommentar i min blogg blev jag lite fundersam och länkade mig tillbaka. Och döm om min förvåning när jag hamnade på en sida, som utseendemässigt var helt lik Flitiga myrans, men här var texten full av porrbudskap. Inte roligt alls och kommentaren togs genast bort.

Funderade länge över varför det blivit så och hur det gått till, letade mig tillbaka till den riktiga bloggen och då förstod jag samman-hanget när jag hittade detta, jag citerar.

"Detta handlar om ett organiserat kopierande av hela bloggar. Man använder sig av en befintlig blogg med namn och allt men gör ett tillägg i namnet. Kopian ser i vissa fall ut som originalet men används som "språngbräda" till andra sidor som innehåller porr. Man kommenterar också i "andras namn" och lämnar efter sig en bloggadress, snarlik någon som verkligen existerar, men även här leder adressen leder till porrsidor. För en tid sedan "roade" sig något/några med att kommentera i mitt namn och lämnade efter sig en länk som var väldigt lik länken hit till Flitiga Myran, men klickade man på den hamnade man på en "annan" sida."

"Nu tar blogg.se ett krafttag mot mafiosos och andra som kopierar inlägg, bilder och som i mitt fall hela min blogg för att driva trafik till sidor med tvivelaktigt innehåll. I ett upprop ber de oss användare och läsare att anmäla den typen av upphovsrättsbrott. Ett mycket hedrande och välkomnande initiativ tycker jag!"

Hyser stor sympati för Flitiga Myran som blivit utsatt på detta vis och det är självklart att detta oskick ska stävjas och anmälas, men det är lika viktigt att alla vi andra bloggare är medvetna om prob-lemet. För min egen del kommer jag att bli ännu mer uppmärksam och genast ta bort kommentarlänkar som leder fel!

McDonalds-reklam

Det blev bara en kort bloggartur idag, står inte ut med all McDonalds-reklam som snurrar mot mig i ett vansinnigt tempo på många bloggar. Det är en orsak till att jag inte vill ha reklam på min blogg. Men det är klart intressant att titta närmare på vad det egentligen står i reklamsnuttarna och mellan raderna i dem.

Myten om att de bara använder svenskt kött är nu slagen i småbitar, eftersom de påstår att det inte finns tillräckligt med svenskt kött att få tag i. Och jag vill absolut inte äta kött som är framtagen på det sätt som skildras i boken Snabbmatslandet, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Bland reklambudskapen har man sedan varvat in ett antal frågor om anställningsförhållanden. De besvaras skickligt så att man ska tro att allt är frid och fröjd, att alla anställda är mer än nöjda med den höga personalomsättningen och den låga lönen. Alltså ännu ett skäl att läsa Snabbmatslandet och fundera över hur det kan gå till här hemma i Svedala.

Att beställa in mat

Det är inte alltid så lätt att hålla ordning på vad som är vad när man ska beställa in mat på en restaurang, särskilt inte om man är en ovan restauranggäst. Så här beskriver en kypare att det kunde låta då han ställde frågan och jag anar att det blev ett gott skratt bakom kulisserna.

- Önskar herrn äta à la carte eller table d´hôte?

- Ja, ge mej hälften av varje, med möcke potäter te!

Medan dammtrasan dansar fram

Har äntligen tagit tag i det som borde ha varit gjort för så länge sedan - städa undan alla dammråttor i hörnen och ordna upp i min bokhylla. Att jag helt plötsligt fick sådan lust kan jag nog tacka Stenkyrka-bekantingen Gunnar Järeld för eller i alla fall den musik han spelat in på sin senaste CD.

Det var väl också en slump eller möjligen var det ödet som fick mig att stanna vid hans bord på Wisby Strand härom veckan. Han var en av de artister som deltog i invigningen och nu satt han och sålde sin senaste CD. Och jag kunde bara inte motstå frestelsen att köpa en. Så nu har jag gått här och lyssnat medan dammtrasan formligen dansat fram.

Ett stort tack till Gunnar för de fina texterna och musiken!

Jag ser en grön pippi

Idag börjar jag med en liten söt historia som jag hittat i en gammal portiertidning. Det är portier Ullberg på ett välkänt Stockholmshotell som berättar om en händelse på 1940-talet.

En av mina mer välkända gäster var en herre, som jag här kallar för Grosshandlare Axberg. Det var en synnerligen trevlig och charmer-ande herre och trots att han någon gång kunde titta rätt djupt i glaset, lät han aldrig detta inverka störande på sin omgivning. En söndagsmorgon ringde det i portierens telefon och grosshandlaren frågade ängsligt.

- Är portier Ullberg där?

- Ja, det är jag.

- Snälla Ullberg, kom upp till mig på rummet med detsamma!

Det var väldigt mycket att göra i portierlogen, så jag hade inte tillfälle att gå upp med detsamma och det dröjde därför inte länge förrän telefonen ringde igen.

- Portiern! Jag har en pippi häruppe! Kom!

- Pippi? Vad menar grosshandlaren?

- Ja den är grön, skynda er!

- Jag kommer ögonblickligen, svarade jag, men tänkte att nu har det verkligen brutit ut och tog genast hissen upp.

Väl uppe på rummet möttes jag av en sällsam syn. Endast iförd pyjamas och med håret på ända jagade grosshandlaren runt i rummet, hoppande över och upp på fåtöljer och schäslong med en hatt i handen, och försökte fånga en ilsket skrikande och vett-skrämd grön papegoja.

Jag hade inget annat val än att försöka hjälpa honom i hans vällovliga strävanden och öppnade därför tvättrumsdörren, där den vilsna gojan sökte sig en fristad på spegelhyllan. Efter att ha stoppat den i en rymlig påse och överlämnat den till en fågelvänlig städerska tog jag mig en pratstund med den lätt uppskrämde grosshandlaren.

- Hur i all världen har detta gått till, frågade jag?

- Ja. jag kände mig ju inget vidare, när jag vaknade vid ett kluckande ljud från nattygsbordet. Att jag sedan inte hade nerverna under kontroll då jag ringde ner, får portiern verkligen ursäkta!

Tja, efter att ha konstaterat det egendomliga i att en vilseflugen papegoja bland alla storstadens fönster skulle välja just denna grosshandlares ”dagen efter-kammare", skiljdes vi åt. Jag tyckte mig dock märka en viss lättnad hos min värderade gäst, när han blev fullt säker på att han inte råkat ut för några hallucinationer.

Stammande Olsson

Den här lilla historien fick jag av Lasse, som under några år i mitten av 1970-talet jobbade som servitör på Stadshotellet i Uppsala. Där fanns då en mycket vänlig och timid direktör vid namn Gisseldal, som reagerade på att kyparna inte alltid var nyktra.

Direktörn satte därför upp ett anslag i spritkassan om att all spritförtäring under arbetstid var förbjuden, men däremot gick det bra att köpa sig en grogg till personalpris när man hade gjort upp kassan och stämplat ut för dagen.

På Stadshotellet fanns också en gammal kypare som hette Olsson och han var av det törstigare slaget. Han hade alltid gömt undan skvättar under dukarna på sina arrangeringsbord och där hämtade han sig en styrketår när han tyckte att han behövde det.

Olsson skötte sitt jobb helt klanderfritt även med ganska stora mängder med sprit i kroppen och det märktes nästan aldrig att han var onykter. Men den som kände Olsson kunde snabbt avgöra om han var nykter eller inte. Han började nämligen alltid stamma när han fått sprit i sig.

Så en dag när Olsson var på väg ut i matsalen med en bricka full med olika sorters avec i den ena handen och en kaffekanna i den andra, hände det som inte får hända.

När han i full fart kom fram till svängdörren ut mot matsalen, sparkade han som vanligt till med ena foten för att få upp den. Och det bar sig inte bättre än att direktören, som kom från andra hållet fick dörren på sig, varpå den genast studsade tillbaka på Olsson.

Olsson, som inte hann parera händelsen tappade helt balansen och gick ner på knä medan avec i regnbågens alla färger rann nerför hans vita servitörsjacka. Det var en rejäl smäll och direktören, som genast insåg att han var ansvarig för olyckan, kom in genom den andra svängdörren, tittade på Olsson och frågade förskräckt.

- Hur gick det, Olsson?

- Ja ja ja jag, fö fö fö försäkrar, direktörn, ja ja ja jag fick inte en enda droppe i munnen, svarade Olsson.

En riktig sylta

En fin herre från Stockholm äter frukost på ett hotell i en liten landsortsstad. På bordet finns bland annat en gammal kalvsylta. Det smakar inte riktigt som han förväntat sig, han blir förbannad, tillkallar kyparen och frågar.

- Hör nu, va´ faan är det här för sylta egentligen?

- Stadshotellet, förstås!

En nubbe och pizza i Alfta

I kväll får det bli en presentation av ännu en pizzabok, en lite smågalen historia som lockar till många goda skatt. En nubbe och pizza i Alfta är skriven av Francesco Saverio "Saw" Alonzo och gavs ut som pocket 2004.

Pizza och nubbe är ingen bra kombination, men i Peppos värld är allt möjligt. Han jobbar frenetiskt på sin restaurang i syfte att bevisa sin duglighet och samtidigt återvinna sin älskade Doris.

Det gör inget att han jagas av grymma torpeder och att illasinnade skurkar vill krossa hans planer. Han är optimist och hans glädje smittar av sig på andra. I hans restaurang upplever vi gemyt och först-klassig kulinarisk konst.

Mitt i en världsomspännande motorcykelträff får de utsökta rätter som beskrivs i denna doftrika och roliga skröna att fastna hos läsaren som en oförglömlig saga där mat, kärlek, passion och spänning flätas samman i finstämd humor. ISBN 91-89660-72-2

Är det här jag bor

En gammal portiervän i Göteborg skickade mig en liten historia som handlar om en redaktör K som kommit på ett tillfälligt besök i staden. Redaktören blev genast inviterad på en bättre supé och humöret var glatt och uppsluppet när sällskapet så småningom skulle bryta upp.

Då erinrar sig redaktören plötsligt att han skickat en bärare med sina väskor till ett hotell, men kan inte komma ihåg vilket. I sällskap med en god vän gör han då en rond kring Göteborgs olika hotell. Till sist kommer de till Eggers, där följande samtal uppstår.

- Ursäkta, men bor det någon redaktör K här?

- Ja, det gör det!

- Tack, det var bra, för det är ja´ de´, svarar K glatt.

Sugen på en hamburgare

Det är helt otroligt vad vissa kan hitta på för att få sig en hamburgare på McDonalds. Man får ju verkligen hoppas att de betalar kalaset själva och att det inte är våra skattepengar som slösas bort på detta sätt! Eller är det via elräkningen vi ska betala för tilltaget?

Uppdaterat

När man kör in med bil och handlar hamburgare kallas det för drive in och kör man in med skoter i Piteå kallas det för drive thru, undrar vad personalen säger när man kör in med en helikopter?

En tur med slädhund

Veckans tisdagstema är ett foto på djur och då passar bilden jag fått från sonen på Övre Tåsjödalens Utpost väldigt bra. Där uppe, mitt ute i vildmarken, driver han och sonhustrun en liten restaurang-rörelse och i arbetet ingår att ta med gäster ut på längre eller kortare slädhundsturer.

Vad ska jag äta idag

Satt på en lunchservering häromdagen, det var ganska mycket folk och vid ett bord snett bakom mig satt en man som hade svårt att bestämma sig för vilken maträtt han skulle ta. Hörde inte vad han beställde, men efter måltiden hörde jag den korta konversationen när servitrisen dukade av.

- Nå, var det ett gott val du gjorde?

- Jo tack, men det visar sig säkert vid obduktionen!

Ny kongressanläggning

Det var tidvis ganska trångt i den nya kongressanläggningen i Visby när den visades för allmänheten under två dagar. Säkert var det många gotlänningar som ville stilla sin nyfikenhet eftersom det skrivits en hel del om bygget en längre tid.

Det är ett imponerande bygge med mycket glas och koppar i fasaden. Det ligger otroligt vackert med entrén mot Alme-dalen och den gamla stads-bilden med muren i förgrunden. När man också hunnit få ordning på utemiljön mot havet kommer säkert utsikten från baren att vara lika fantastisk.

Inredningen i baren lockade mig att ta några kort och Henric berättade gärna om de fina barhyllorna där bakgrundsbelysningen effektfullt visar färgerna på innehållet i flaskorna. Undrade försynt om det verkligen finns så många färgade spritsorter eller om det var färgat bara för att få effekt, men fick bara ett klurigt leende som svar.

Alldeles bakom bardisken hade de byggt upp en liten pyramid av olika sorters dryckesglas och här gäller det nog att greppa tag i rätt fot för att undvika ordentligt glaskras!

Wisby Strand lär redan vara fullbokat för en längre tid framöver, men jag vet ändå inte riktigt vad jag ska tro. Är det bara nyhetens behag som gör det så intressant att kongressa på ön eller ska man verkligen lyckas med att locka organisationer och företag att komma även under svalare årstider.

Den skyltade dörren

Igår och idag har det varit visning av den nya fina kongress-anläggningen i Visby, som jag tidigare skrivit om. Självklart passade jag på att ta mig en titt när jag ändå var på plats! En första bild blir det av den skyltade dörren, som leder dit jag av ohejdad vana alltid hittar först. Det passar också bra som ett mycket försenat tisdags-tema som denna vecka var skyltar. Synd att man använder engelska på Gotland, det borde förstås varit något gotländskt istället.

Hur många procent är det

Kunde inte låta bli att lyssna på samtalen som pågick runt omkring mig igår på en uteservering. Ett par gäster satt vid ett bord med vinlistan i händerna, men frågade ändå servitrisen om vilka vita viner restaurangen hade. Servitrisen berättade tålmodigt samma sak som stod i vinlistan varpå en av gästerna svarade.

- Jaha, husets är det halvtorrt eller?

- Ja det är det, svarade servitrisen.

- Ja, jag vet inte, svarade gästen och efter en liten paus fortsatte han, hur många procent alkohol är det då?

Ja vad ska man säga. Att gå på krogen och fråga efter alkohol-styrkan i vin tillhör nog inte det vanligaste, men servitrisen ska ha all heder för att hon hela tiden var så vänlig och verkligen försökte svara.

Det fanns ett enda it-kafé

Här hjälper det inte om man har hur mycket bloggabstinens som helst, när inte en endaste granne varit hemma under påskhelgen. Och när man äntligen hittat en dator så går allt med snigelfart. Gav därför upp mitt första försök härom dagen.

Fann en dator på biblioteket, men där måste man boka in sig i förväg och det hade inte jag gjort. På turistbyrån visste de inte om det fanns något it-fik nu, men de upplyste om att det fanns ett i somras, hur man nu ska tolka det?

Efter lite letande har jag nu hittat det enda it-kaféet på hela ön och här tycks i alla fall saker och ting fungera! Det blir ett kort inlägg mer för att tala om att jag lever och mår gott. Är annars ute på en liten tur idag för att få några fina bilder av krogmiljöer till kommande inlägg. Blir kvar på ön ännu några dagar, de har lovat fint väder och det kan man ju inte missa.

Jag möter våren här

Äntligen påskhelg, men jag åker redan idag till min Ö och möter våren på gården. Räfsar, rensar och gräver så länge det är ljust och när mörkret faller blir det god mat, ett glas vin och en ny bok. Kanske sätter jag mig innanför det här fönstret, tittar ut över åkrarna och njuter av tillvaron.

Här lever vi med naturen så som man gjorde förr, utan elektricitet, utan rinnande vatten och med utedass på gården. Jag hoppas att jag kan terrorisera mina grannar om jag får abstinensbesvär efter bloggen, annars får ni vänta till dess jag är tillbaka. För nu åker jag!

Vårliga tecken i stan

Vilken tur jag har att veckans tisdagstema är vårtecken. Jag var inne i stan igår för att titta på den vårliga röran på stans alla trottoarer och att jag fick några bilder från humlans-frizon som jag skrev om häromdagen.

Överallt på trottoarerna står det som ska bli stadens uteserveringar. Man får se sig för så att man inte snubblar över golv och inoljade sitsar. Men snart är det klart och då syns inte mycket av trottoarerna trots att det finns regler för hur man får bygga.

En extra slant i bössan

Det finns många sätt att få gäster att betala en liten extra slant i dricks och uppfinningsrikedomen är mycket stor bland krogfolk.

Den här skylten hittade jag i en garderob på en Norrköpings-krog. Den passar ju bra där, då man gärna åker spårvagn när man ska någonstans i staden. Och på min fråga svarade garderobsvakten, att det var vanligt att änkor till spårvagns-förare förr jobbade på krogen.

Skylten sitter ordentligt fastnitad i en sparbössa plåt, den lockar fram ett extra leende hos mig och kanske lägger någon hygglig gäst en extra slant i bössan.

Någonting som var bättre förr

Ett stort kuvert damp ner i min brevlåda idag! Vad lycklig man blir, dags att deklarera... Och nu när solen är framme och det finns så mycket annat att göra, så ska man börja rota efter kvitton och kolla uppgifter. Visst kan man bara skriva under, men då kan det bli onödigt dyrt!

Det är enklare idag det kan jag hålla med om, det mesta är ju redan ifyllt. Men jag längtar ändå tillbaka till tiden då deklarationen skulle vara inne i början av året! Det var betydligt enklare att sitta inne och kura över alla papper i januari!

Var snäll och lägg mig på mitt rum

Serverar ännu en liten historia som kommer från min vän portieren! Nu handlar det om resanden Karl Oskar Jonsson som kommit till stan och tagit in på Hotell Fridhem. När han går ut på eftermiddagen säger han till vaktmästaren.

- Om jag kommer hem full i kväll, så kan ni kanske vara så snäll att lägga mig på mitt rum, nummer 35.

Karl Oskar kom verkligen mycket onykter hem till hotellet och leddes in på sitt rum. Efter en stund ringer det ännu en gång på hotell-dörren, portiern öppnar och på trappan ligger en karl som säger.

- Det är rum 35, var snäll och lägg mig på mitt rum!

- Det är omöjligt, säger portiern, 35 har jag nyss lagt in!

- Jo, men det är faktiskt jag, säger Karl Oskar. Jag kom ut genom fönstret!

Ölglas i en blå diskback

Ett stort grattis, säger jag till christina w, humlans-frizon och johannes. Ni gissade alla rätt på min fredagskluring, som var ett litet klipp ur detta foto.

Ölglas på fot i en blå diskback!

Nu väntar var sitt ex av boken Galoschjesus och frukostfling-orna på att skickas till er. Sänd mig ett litet e-postmeddelande med adressen dit ni vill att jag ska skicka boken, så har ni den före påsk! Min e-adress hittar ni under min profil!

Vårvindar friska

Vad glad jag blev när jag öppnade min e-postlåda idag! Där låg några bilder från bloggaren humlans-frizon, som varit ute på en riktig vår-spaning i vår huvudstad.

Det sjuder av liv och rörelse på alla gator och torg idag. Det är bråda dagar för alla krogar, som fått tillstånd att ha en uteservering i sommar. Och det finns ju lite att tänka på för den krögare som tänker bygga något utanför sin krog.

Allt ska rymmas inom uteserveringens yta och då menar man blomlådor, parasoller, markiser, reklam- eller menyskyltar. Och para-soller eller markiser får inte fällas ut, så att de hänger utanför själva serveringsytan och riskerar att skada någon som går förbi.

Tillståndet för en uteservering gäller oftast för tiden mellan 1 april och 15 oktober. Men är vårsolen framme har storstads-borna inte tid att vänta tills uteserveringen är helt färdig-byggd. Är man ledig så är man!

Tack humlan för fina vårspanar-bilder och dina tankar till min blogg!

första aprilskämt

Glömde att det idag är 1 april och att man ska vara extra vaksam. Trodde ju inte att jag skulle bli utsatt för några skämt här i mitt hem framför datorn, men ack vad jag bedrog mig.

Höll nyligen på att få ett mindre hjärnsläpp när jag skulle pinga nyligen. Först blir man förbannad och tänker att nu har dom blivit alldeles tokiga och sen...

Skrattar fortfarande gott, men undrar hur den här dagen ska sluta? Vad har jag att vänta bakom nästa hörn?

En byxknapp istället för pengar

Min gode vän rockvaktmästaren i den stora studiestaden berättade om studenten som kom ut i garderoben och skulle göra sig i ordning för att lämna krogen. Studenten skrattade, stämningen var mycket upprymd och när han fått sina kläder räckte han över en byxknapp.

- Här har vaktmästar´n femtio öre!

- Visserligen är femtioöringen en byxknapp, men i alla fall...

- Resonera nu inte, för då får ni ingenting.