Den här lilla historien fick jag av Lasse, som under några år i mitten av 1970-talet jobbade som servitör på Stadshotellet i Uppsala. Där fanns då en mycket vänlig och timid direktör vid namn Gisseldal, som reagerade på att kyparna inte alltid var nyktra. Direktörn satte därför upp ett anslag i spritkassan om att all spritförtäring under arbetstid var förbjuden, men däremot gick det bra att köpa sig en grogg till personalpris när man hade gjort upp kassan och stämplat ut för dagen. På Stadshotellet fanns också en gammal kypare som hette Olsson och han var av det törstigare slaget. Han hade alltid gömt undan skvättar under dukarna på sina arrangeringsbord och där hämtade han sig en styrketår när han tyckte att han behövde det. Olsson skötte sitt jobb helt klanderfritt även med ganska stora mängder med sprit i kroppen och det märktes nästan aldrig att han var onykter. Men den som kände Olsson kunde snabbt avgöra om han var nykter eller inte. Han började nämligen alltid stamma när han fått sprit i sig.
Så en dag när Olsson var på väg ut i matsalen med en bricka full med olika sorters avec i den ena handen och en kaffekanna i den andra, hände det som inte får hända. När han i full fart kom fram till svängdörren ut mot matsalen, sparkade han som vanligt till med ena foten för att få upp den. Och det bar sig inte bättre än att direktören, som kom från andra hållet fick dörren på sig, varpå den genast studsade tillbaka på Olsson. Olsson, som inte hann parera händelsen tappade helt balansen och gick ner på knä medan avec i regnbågens alla färger rann nerför hans vita servitörsjacka. Det var en rejäl smäll och direktören, som genast insåg att han var ansvarig för olyckan, kom in genom den andra svängdörren, tittade på Olsson och frågade förskräckt. - Hur gick det, Olsson? - Ja ja ja jag, fö fö fö försäkrar, direktörn, ja ja ja jag fick inte en enda droppe i munnen, svarade Olsson.
Så en dag när Olsson var på väg ut i matsalen med en bricka full med olika sorters avec i den ena handen och en kaffekanna i den andra, hände det som inte får hända. När han i full fart kom fram till svängdörren ut mot matsalen, sparkade han som vanligt till med ena foten för att få upp den. Och det bar sig inte bättre än att direktören, som kom från andra hållet fick dörren på sig, varpå den genast studsade tillbaka på Olsson. Olsson, som inte hann parera händelsen tappade helt balansen och gick ner på knä medan avec i regnbågens alla färger rann nerför hans vita servitörsjacka. Det var en rejäl smäll och direktören, som genast insåg att han var ansvarig för olyckan, kom in genom den andra svängdörren, tittade på Olsson och frågade förskräckt. - Hur gick det, Olsson? - Ja ja ja jag, fö fö fö försäkrar, direktörn, ja ja ja jag fick inte en enda droppe i munnen, svarade Olsson.
5 kommentarer:
Vilken fantastisk blogg! ASynd bara att jag inte vetat om den tidigare. Nu blir jag stamgäst.:)
Stort tack för boken som damp ner i min brevlåda. Tur i oturen så ligger jag för ankar i en gruvlig förkylning...så den kommer väl till pass. Har grottat ner mig i allehanda uttryck och skrattat högt flera gånger.
lilla b: Vad roligt att du gillar min blogg, du är alltid välkommen att titta in här. Man vet ju aldrig vad man ska hitta när man ger sig ut på en bloggtur och det är väl det som är tjusningen med bloggvärlden. Jag har kikat in hos dig också och där finns mycket att lära för mig som är novis i trädgårdsvärlden.:-)
christina w: Trist när man blir dåligt denna fina årstid, men ett gott skratt kan ibland göra underverk. Hoppas du får många trevliga lässtunder framöver!:-)
Kul, jag har varit med om något liknande. Fast det har väl alla som jobbat i branschen!
kocken: Jag tror som dej att det är många som känner igen liknande situationer. Det är nog ganska vanligt med sådana här fadäser!
Skicka en kommentar