Bränd tumme

Min kreativa fredag har just startat så jag börjar med att bjuda på en liten historia från en matsal någonstans i Sverige.

- Kyparn, ta ut buljongen, den är kall.

- Kall! Men den var nyss så het att jag brände min tumme på den.

Passionerad, intensiv och kreativ

Det är riktigt trögt att komma igång på bloggen idag, men det kanske inte gör något för i morgon fredag blir det annorlunda läser jag i mitt horoskop.

"Fredagen blir passionerad, intensiv, på många sätt oväntad. Din kreativitet gör att gränserna är få nu".

Minsta semlan

Egentligen var det igår kväll det hände!

På det vackert dukade middags-bordet stod vid varje kuvert en liten semla, den allra minsta jag någonsin sett!

Inte mycket större än en enkrona, en lagom munsbit till kaffet. Och ingen liten torr brödbit utan en smakrik bulle helt gjord av marsipan. Mums!

Rökförbud, men...

I snart två år har det varit rökförbud på landets alla krogar och rest-aurangpersonalen mår allt bättre. Ingen saknar staplarna med stinkande askfat, de högljudda protesterna har tystnat och rökarna har hänvisats till rökrum, rökrutor eller ut på gatan.

Nu har det blivit dags att gå vidare! Även receptionister och hotellstäder-skor ska slippa att dra i sig den giftiga röken.

Vissa hotellkedjor har redan infört totalt rökförbud och rökarna får helt enkelt gå ut om de vill ta ett bloss.

På Aske kursgård, där jag varit i två dagar, är det rökfritt inomhus. Alldeles utanför entrédörrarna står krukor med sand där rökarna kan placera fimpen.

Jag undrar vilken personalgrupp det är som nu får gå ut i vått och torrt för att ta hand om innehållet i dessa krukor? Plockar de upp fimp efter fimp eller töms hela krukan? Hur går det egentligen till?

Apropå reklambyrå

I affärstidningen Dagens Media läser jag om reklambyrån som Aftonbladet använde och där står bland annat "Människorna här är inspirerade och har fått en bra vision att arbeta efter. Det kreativa arbete som jag har sett för McDonalds är det bästa som görs inom DDB just nu".

Hur kan reklambyrån värna om den penningstarka kunden McDonalds och samtidigt vara opartisk? På McDonalds finns mängder av unga restaurangbiträden och de har sannerligen inte några höga löner!

Det brinner...

En resande har checkat in på ett hotell och sover redan gott när hotellägaren kommer inrusande och skriker.

- Stig upp! Stig upp! Hotellet brinner!

- Jasså, svarar gästen sömndrucket, men om jag nu gör er till viljes och stiger upp, så var så god och kom ihåg, att jag inte betalar någon hyra för den här natten.

En bild säger mig mer än ord

Bläddrade i Aftonbladet i fredags och blicken stannade direkt på bilden med kocken. Han står stadigt, utstrålar beslutsamhet och kniven kan man bara inte missa. Jag har mött tillräckligt många sådana kockar i mitt liv och dom leker man sannerligen inte med. Facket är riktigt på "hugget", tänkte jag, de tänker verkligen ta fajten i den kommande avtalsrörelsen!

När jag sedan ser rubriken och att "juryn" underkänner fackets affischkampanj stelnar jag till och börjar läsa! Juryn redovisar sin åsikt, de väljer att fokusera på det negativa och ge omdömen som tanke-vurpa, lite barnsligt och de gör alla fel. De positiva omdömena tonades ner ordentligt.

Började fundera över hur det egentligen går till när Aftonbladet testar olika saker. Den här "juryn" tittade på tre fackförbunds affischer inför avtalsrörelsen och betygsatte dem. Seko och Hotell & Restaurang Facket fick vardera ett plus och Kommunal fick två, men bara en kampanj fick godkänt. "Den kommer att göra jobbet", läser jag.

Inte någonstans på denna sida kan man som läsare se vilken betygsskala juryn har använt, hur många minus var det möjligt att få och kunde det högsta betyget bli fem plus, eller tio, eller...?

Sånt gör mig misstänksam och jag börjar granska texten lite noggrannare. När jag ser att juryn, som också benämns expert-panelen, kommer från en stor reklambyrå kan jag inte låta bli att undra över somligt. Hur opartiska är de, vilken typ av kunder har de och vems åsikt för de egentligen fram?

I min värld kommer för övrigt en affisch aldrig att göra något praktiskt jobb, det kan bara göras av de medlemmar som är berörda. En affischkampanj kan däremot stödja och inspirera de egna till stordåd, samt väcka förståelse hos allmänheten.

Flytande Jansson...

Janssons frestelse räknas numera som en vätska, eftersom fasta och flytande ingredienser blandas innan rätten tillagas. Hur tokigt det än låter så är det tydligen sant!

Luftfartsmyndigheten tolkar en hemlig lag, läste jag vidare i pappersvarianten av tidningen Metro. Lagen kom till för att slippa terrorattentat på flyget och enligt ett EU-direktiv innebär det att man inte längre får ha några vätskor med sig i handbagaget.

Hur frestande det än kan låta, så gäller det alltså att inte ta med sig Jansson när man ska ut och flyga!

På frukostbrickan ...

Vilken fantastisk presentation av andra bloggare! Det är minsann inte varje dag man blir lagd på en frukostbricka.

Jag som tycker att utmaningar är livets krydda har verkligen fått något att fundera över. Hur ska jag presentera de bloggare som ger mig inspiration, glädje och goda skratt?

Ärlighet varar längst

Jag har alltid varit övertygad om att ärlighet varar längst och ibland har min starka tro fått sig några riktiga törnar. När jag nu läser ett inlägg hos humlans-frizon blir jag riktigt lycklig. Tänk att det ändå finns så hederliga människor! Och grattis till humlan, som hade turen att få möta en sådan fantastisk person!

För övrigt

För övrigt påminner vättern runt-cyklister väldigt mycket om älgjägare i Norrland. Deras snack består också av tre årsfaser, men handlar mer om bössan, hunden och hur många taggar den fällda älgen hade i sin krona.

Själv har jag en fjorton-taggare hängande på en vägg, fick den av kompisar när jag flyttade söderut. De ville att jag alltid skulle minnas dem och åren där uppe. Men minnen hänger man inte upp i en älgkrona, dem bär man alltid levande med sig i sitt inre.

För övrigt är älgkronor riktigt goda dammsamlare!

Utmaningar är livets krydda

Året var 1989 och jag åt ett tidigt julbord tillsammans med mina manliga arbetskamrater. Vi hade kommit till dessertbordet då samtalet övergick i ett intensivt vättern runt-snack, eftersom flera av dem årligen cyklar denna lilla runda. Nu handlade det om vem som tänkte anmäla sig till nästa års runda.

Jag hade noterat detta fenomen tidigare år, men också att livet består av tre faser för vättern runt-cyklister. Den första och längsta fasen är före vätternrundan, då samtalen handlar om uppladdning, träning, cykeltrimning, antal mil, taktik mm.

Den andra fasen är själva vätternrundan och den är precis lika lång som cykelturen på 30 mil.

Tredje fasen består av eftersnacket, varför cykeln inte höll, antalet punkteringar, massage, långa backar som suger eller om varför man inte kom i mål. Denna fas kan vara lite olika lång och hänger ihop med eventuella framgångar. Den pågår till dess fas ett startar igen.

Nåväl, jag var ganska trött på vättern-snacket, ville testa hur det egentligen gick till och bad därför grabbarna att anmäla mig till kommande runda. Sen var det vättern-snacket slut för denna gång.

Hur det gick? Det var tufft när brev-bäraren någon månad senare kom med brevet, som hälsade välkommen till årets Vätternrunda. Jag har aldrig cyklat så mycket i hela mitt liv som jag gjorde den våren, men tyckte jag var hyfsat i form när det var dags att bege sig. Vi var tio som anmält oss, fyra som åkte till starten, tre som startade och två som kom i mål.

Det gäller att aldrig ge upp! Tack vare Kjell, van cyklist och en verklig cykelhjälte, kom jag i mål innan de hann stänga målgången. Det bästa av allt! Jag ramade in diplomet och har aldrig mera hört något vättern runt-snack på jobbet!

Mysteriet löst

Mysteriet med det tappade lösenordet är äntligen löst! Lång promenad med frisk luft och stort syreintag, samt samtal med dottern löste slutligen mysteriet. Det var inte lösenordet det var fel på utan användarnamnet!!!

Hur är det möjligt att man bara glömmer sån´t???

Hur illa får det bli

Nog för att jag är väldigt tankspridd ibland, men denna förmiddag tar nog priset. Här sitter jag och bloggar varje dag och helt plötsligt så kunde jag inte minnas vare sig användarnamn eller lösen till bloggen!

Är det sån´t som kallas alzheimer light?