Consommé av olika slag

Har nu skrivit in ungefär hälften av de consommé-recept jag hittade och det uppstod naturligtvis fler frågetecken i mitt huvud! Går det verkligen att laga till consommén som det är beskrivet i texten? Några av sorterna blir dessutom lite svåra att laga till idag, för vem har exempelvis ankben liggande. Alla goa matlagningskunniga vänner där ute i bloggosfären, jag väntar på er reaktion!

Nu kan det bli lite tyst på bloggen några dagar eftersom jag åker tillbaka till ön för att se till att några av fönstren på stugan blir bytta och så förstås att en vägg blir ompanelad efter byggkonstens alla regler! Men ha tålamod, jag är snart tillbaka!

Buffé av olika slag

Åkte pendeln in till stan idag och kunde naturligtvis inte låta bli att kasta ett öga på de få restaurangannonserna som fanns i Metro. Och vad tror ni jag fann?

Jo alla lockar med buffé av något slag, lunch-, middags- eller glassbuffé, wok- eller sushibuffé och så det mina ögon fastnade för - helgbuffé! Det är ett sån´t ord som kan sätta igång mina tankespår ordentligt.

Hoppas för gästernas bästa att man inte dukar upp helgbuffén på lördag morgon och låter den stå ända till söndag kväll!

Torsdagsmeny på Gamle Port

Kan inte motstå frestelsen att visa en av de fina menyerna jag har i min samling från Gamle Port. Jag har en meny från alla veckodagar och här är det menyn för torsdag. På 1950-talet var det fortfarande ärtsoppa med fläsk och varm punsch som gällde och det syns ju tydligt på menyn.

Det jag tycker är intressant med den här typen av meny är att man lade ner oerhört mycket möda på att göra vackra menyer då. En verklig fröjd för ögat!

Charmig entré

Charmig var ordet hos tisdagstema idag. Och jag fick fundera en bra stund över kroglivets charm och leta bland mina bilder. Tjusig och förförisk är två passande synonymer till charmig och visst har den här gamla krogentrén i Göteborg väldigt mycket charm.

Tjusigt med den gamla valventrén, de gamla sirliga bokstäverna i namnet och den röda mattan. Och med ett förföriskt leende lockar den guldfärgade mannen till fest och dryckenskap.

Förklaring efterlyses

Consommé har för mig alltid varit en klar och fettfri höns- eller köttbuljong och så är den också beskriven i krogordboken. Men det är kanske dags att omvärdera den kunskapen, eftersom jag nu har hittat inte mindre än 20 olika namn på consommé. Självklart ska jag inom kort skriva in dem bland alla mina nya krogord eftersom tillagningen av consommé verkar ha varit väldigt stort under framför allt 1920-talet.

De består alla av buljong så som jag beskrivit det och namnen hänvisar till garnityren. Flera är dock jämnade med tapioca och här uppstår mitt problem. Jag, som inte är någon matkreatör vet inte hur jag ska beskriva ordet jämna och vet inte heller vad tapioca är!

Är du mannen eller kvinnan som kan ge mig en bra förklaring?

Ge mig bröstet

Den här lilla humoristiska historia har jag hört många varianter av genom åren, men jag väljer den som är lite äldre och som jag fått av en gammal kypare jag jobbat ihop med. Den utspelar sig på en restaurang med många stamgäster.

"Varje gång det fanns fågel - gås, ripa, höns eller orre - på matsedeln var det en av stamgästerna som konsekvent skulle äta fågel. Farbrorn var ekonomiskt välbärgad och blev varje gång serverad av samma servitris. Hon kände väl till hans vanor och hade blivit instruerad att endast ta in bröstet av respektive fågel. Och det räckte med att han sa, ge mig bröstet!

Så blev servitrisen, som brukade servera, sjuk en dag och en helt ny flicka skulle ersätta henne. När "fågelmannen" satte sig fick han matsedeln i handen, men såg inte på den som lämnade över den. Efter en flyktig blick på matsedeln kom det med en bestämd och kärv röst:

- Ge mig bröstet!

Flickan höll på att få en nervchock vid åsynen av detta skäggiga dibarn och gick till hovmästaren och bad att få sluta sitt arbete. Men hovmästaren, som hade god reda på alla sina stamgästers små egenheter, klarade snart upp saken. Fågelmannen fick sitt bröst och flickan fick ha sina i fred..."

Alla goda ting

Alla goda ting är tre, heter det ju och därför ska jag avsluta sviten med bilder från Kutens på Fårö. På gårdsplanen skulle jag lätt ha kunnat tillbringa många timmar och hela tiden upptäckt nya rostiga ting att fotografera. Men vi var hungriga och ville snabbt ha något att stoppa i munnen.

Det doftade fränt av gammal olja när vi passerade in bakom de tomma oljefaten, som bildade ett slags avskärmning till ute-serveringen. I dörren blev vi stående en stund för att ta in alla nya intryck, men det är svårt att beskriva det vi såg. Det kändes inte särskilt inbjudande att sätta sig ner bland trasiga bord och stolar, smuts, färgflagor och spindelnät och dessutom betala för det. Så vi vände och gick ut.

Man brukar ju skämta och säga att det man inte ser har man inte ont av, men jag undrar verkligen hur det såg ut bakom kulisserna och om krogen någonsin haft besök av någon från hälsovårds-myndigheten.

Vid infarten till Kutens

Precis vid infarten till Kutens på Fårö fann jag detta, som förmodligen har varit en korvkiosk någon gång. Bokstäverna på taket har troligen lyst vackert och inbjudande någonstans en gång, men de verkar komma från olika ställen.

Under skärmtaket står det DEAN och kanske är det resterna av James Deans CZ-motorcykel som skymtar framför kiosken. Cykeln trängs med andra gamla rostiga prylar - ett bensinfat, en järngryta och några gamla däck med rostiga fälgar. Mot gaveln lutar sig några rostiga balkar och den gamla vägskylten mot Sudersand, Badrestaurangen och Ulla Hau.

"Vi upplåter en stor del av vår grusplan till förädling av järn till skrot", säger man på Kutens. "Skroten är ett gränsland; nytt blir gammalt och det gamla blir åter något nytt, många gånger både rostigare och vackrare".

En känsla av nostalgi

Grönt är veckans tisdagstema och det är kanske en färg man inte direkt associerar med krogvärlden. Letade en stund i mina gömmor och fann den här.

Den gamla rostiga bilen stod vackert inbäddad i grönskan bland många andra på en bakgård. Det påminner om en tid som flytt och väcker säkert nostalgiska känslor hos många besökare. Bil-kyrkogårdar ser man vanligen inte på en krog, men denna bildar kuliss till Kutens krog på Fårö.

Lätt att ta miste

Idag får det bli en liten "kortis" som jag hittade i en gammal Hotellrevy. Den utspelar sig på ett litet stadshotell någonstans i vårt avlånga land. Krögarhustrun, som öppnat för en besökande, beklagar sig hos sin make över att den besökande tagit henne för kokerskan.

- Då skulle du bara ha bjudit honom på middag så skulle han fått erfara hur grundligt han tagit miste, svarade krögaren leende.

Gamla spadar

Några besök i Visby hann jag med under denna sommar, trodde att jag kunde få sitta och njuta av god mat på någon av alla mysiga uteserveringar och ha hunden under bordet. Men ack, vad jag bedrog mig!

Tänker inte ge mig in och kommentera alla töntiga förklaringar jag fått från personal som inte vet vad de pratar om. Den värsta kommentaren var dock att hunden kunde vara rabiessmittad och därmed utgöra en fara för andra gäster. Vet inte om man ska skratta eller gråta åt sådan okunnighet.

Runt en uteservering finns det oftast en avskärmning av något slag och jag kunde inte låta bli att ta ett foto av denna originella lösning till repavskärmning. Något för den händige - gamla spadar ingjutna i en betongklump som målats och dekorerats.

Undrar just hur många hundar som pinkat på dessa betongklumpar och var den osynliga gränsen går för att en uteservering ska vara hygienisk.

P.S. Just detta ställe försökte jag inte ens att komma in på, de hade inte öppnat när jag gick förbi.

Sommar med hästsnack

Slår på datorn och konstaterar till min förskräckelse att det är mer än en månad sedan jag skrev något på bloggen. Ja, jag är äntligen hemma igen med skavsår i öronen efter en sommar med otroligt mycket hästsnack. Och det är inte bara jag som blivit påverkad, hunden käkar nästan lika mycket morötter som hästen, lyssnar och kommer glatt när man ropar galopp, galopp!

Det har varit en riktig tursommar för min sondotter. Redan första dagen på ön hittade hon gotlandsrusset Silas i stallet och kärlek uppstod vid första ögonkastet. Den lilla "älsklingen" har sedan blivit ordentligt ompysslad varje dag. Inte ens regnskurarna har satt stopp för dagliga ridturer.

När det stod klart att hästen var till salu började kvällssamtalen hem till föräldrarna att handla om stallbygge, hage och hästtransport. Och så kom dagen som hon så länge drömt och längtat efter, hästen blev hennes och hästsnacket intensifierades.

Lilla farmor, vila får du faktiskt göra i vinter när jag åkt hem, sa sondottern när jag en kväll meddelade att jag inte orkade snacka häst mer. Och visst har hon rätt, sommaren är kort, det gäller att ta vara på de fina stunderna så länge det går.

I gårkväll somnade hon i min säng med tränset hängande på ena sängstolpen och en rosa tröja med mycket stalldoft kvar på den andra. Sadeln fick dock stanna i garaget och hästen står kvar i stallet till dess transportfrågan är ordentligt löst.

Gnägg, gnägg, nu återstår det bara att landa ordentligt i lägenheten, få ordning på alla hjärncellerna och hitta något att skriva om krogvärlden igen.