Jag har vandrat till en mila

Under ett par veckors tid har jag varje dag tagit min långa promenad med hunden till ett fantastiskt litet ställe mitt ute i skogen. Där har jag kunnat följa det mödosamma arbetet att bygga upp en kolmila. Och det har varit mycket intressant att varje dag få se nya detaljer i arbetet. Först all veden som staplats i lager på lager på ett sinnrikt sätt, så täckningen och slutligen håltagningen på toppen innan milan tändes. Kvällen då milan tändes var riktigt fin och man kan nog påstå att det var lite av en folkfest i skogen. Det bjöds på rågbulle med kaffe och så förstås lite musik av en riktig speleman. Och för den som vågade ta sig en slurk av nybryggd gotlandsdricke fanns det så det räckte i ett hundra liters mjölkspann. Några sena kvällar har jag också letat mig ner till milan och suttit och pratat med "gubbarna" som vaktat milan på nätterna. Jag känner mig verkligen privilegierad som har möjlighet att få vara en del i en bygd som låter folk vara med och uppleva sån´t som man bara har sjungit om tidigare. Och då tänker jag givetvis på Dan Anderssons "Jag sitter vid min mila medan timmarna lida..."

Även om tiderna var annorlunda då den visan skrevs, känner jag stor respekt för det kulturarbete som bedrivs idag för att vi vanliga dödliga ska få en inblick! Och de som stått för arbetet är naturkommittén i Tingstäde hembygdsförening!