Ordlös onsdag - bortglömd

Fler bortglömda saker hittar du här!

Utflippad

Nej, jag flippade inte ut efter att ha prövat att göra en riktig flipp. Jag fick faktiskt ganska mycket ny energi och röjde helt enkelt upp bland julpyntet. Granen klipptes ner i en säck och ska så småningom eldas upp. Allt julpynt och alla adventsstakar plockades ihop och är nu undanstuvade i väntan på nästa advent.

Med så mycket energi i kroppen vågade jag helt enkelt inte slå igång datorn, för då hade jag förmodligen blivit sittande framför skärmen istället. Det är ju lite roligare än städning!

Är du nyfiken på hur flippen smakade? Ja inte var det någon riktig höjdare precis, men den var drickbar, het och mycket söt. Den rusade genast genom kroppen och knoppen, alltså inget att rekommendera för den bilburna.

Flippdagen

Idag är det flippdagen enligt den gotländska allnackun (almanackan) och det kan man fira om man har något kvar av sin jauldricke (hembryggda juldricka).

Enkelt att göra! Man hettar bara upp sin dricke tillsammans med äppelgåttar, socker och brännvin i lagom mängd. Till den varma drycken äter man vetebröd eller kakor.

Vilken tur jag har som sparat nästan en halv liter av den dricke jag fick av min snälla granne i mellandagarna. Självklart återkommer jag med ett utlåtande.

Golfbollar och kaffe

Fick för en tid sedan ett mail med en tänkvärd liknelse från min vän Marianne, som är kallskänka någonstans i de värmländska skogarna.

"En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full och studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt så småstenarna rullade ner i tom-rummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full och de höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen och han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt ”ja”.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

- Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna represen-terar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om golfbollarna först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän. Så om livet känns fullt, tänk då på denna lilla berättelse och glöm inte bort alla era vänner."

Tack Marianne och du är alltid välkommen in på en fika när du har vägarna förbi! Och idag ska jag fixa till en riktig fikastund med gamla gotländska vänner innan julpynt och granbarr åker ut.

I sakta mak

Idag tassar jag försiktigt fram såväl ute som inomhus. Efter en kall natt har minusgraderna minskat och det är rejält halt på vägarna. Inte ens dubbar under skorna hjälper till att få ordentligt fäste, så det gäller att hålla tungan rätt i munnen om man inte vill ha några brutna ben.

Här inne i den goa värmen smyger jag sakta och tyst förbi julgranen. Jag vågar nästan inte andas för varje liten rörelse eller luftdrag får granen att släppa en hel driva med barr. Och jag minns plötsligt varför jag inte har haft en riktig julgran under så många år.

Ordlös onsdag - halv

På en bardisk hittade jag en halväten brödbit, en halv öl och en halv skål med jordnötter. Och här kan du finna fler halva bildbidrag!

Grattis sonen

Idag grattar jag sonen som fyller år med en vårbukett! Den kan han behöva som lite motvikt mot mörkret i Kirunagruvan, där han just nu jobbar. Ja, tänk vad tiden går, men jag ska inte avslöja hur många år han fyller för då kanske jag börjar känna efter hur gammal jag blivit.

Byxa en filé

Har gjort min första bloggläsarrunda för i år och hittade eventuellt ett nytt kroguttryck hos en matbloggare, som knäcker "extra" i hemmaköket. I ett recept om dinkelpanerad gös skriver han att man ska byxa filén, det vill säga ta bort de tvära benen i mitten av filén.

Undrar just om uttrycket används av "riktiga" kockar i krogkök? Om du vet något kan du väl skriva en rad!

Motionspass

Nu har jag med råge inlett årets motionerande och då är alla hundpromenader oräknade! En dryg timmes snöskottning igår kväll och ungefär lika länge idag och nu snöar det igen så det blir säkert en omgång till kvällen igen!

Min nyårsönskan om ett motionsrikare liv har i alla fall börjat bra!

Snörök och halka

Om de två första dagarna i år har varit soliga och fina, så kan jag väl bara konstatera att nu ligger snön i ett tjockt täcke över hela ön. Det började så fint med små lätta flingor i morse och jag vågade mig ut på en liten tur med bilen för att proviantera och fynda på loppis.

På hemvägen hade snöfallet tilltagit och det var svårt att se vägkanterna. Vi var många som körde sakta för snöröken efter mötande bilar var mycket besvärande. Och så var det halt förstås!

Här på ön används minsann inget vägsalt eftersom det förstör växtligheten, utan här sandar man när snöandet har upphört. Så även om det är lite jobbigare att köra kan jag konstatera att jag inte saknar storstadens saltade smutsiga vägar. Och det viktigaste av allt, jag kan se fram emot blommande fina vägkanter i sommar.

Sol i sinnet

Även idag har det varit fint väder på ön och det gäller att vara utomhus så länge som möjligt för att ta vara på ljuset. Man blir onekligen lite lättare till sinnet när solen tittar fram och det behövs verkligen efter den långa gråväderstyngda hösten. Och jag delar med mig av ännu en bild från träskkanten.

Ett gott skratt behöver man också få varje dag, men ibland räcker det med att få dra på smilbanden lite grann. Det gjorde jag när jag idag läste om Gotlands första nya nyetablering för år.

Syn-is

Idag har det varit en riktig folkfest ute på Tingstäde träsk. Mängder av människor hade letat sig ner till stranden för att ta sig ut på den fina isen på skridskor eller med sparkstötting. Och när jag stod där seglade till och med en isjakt fram.

Isen ligger blank och fin sedan några dagar och det är riktig syn-is enligt folket här. Och när jag frågade vad syn-is betyder fick jag veta att det är när isen är slät och blank och man tydligt kan se botten på sjön.

Några hade spanat in gäddor under isen medan andra åkt ut för att ta sig en titt på resterna av det gamla bulverket mitt i sjön. Själv tyckte jag att det kändes ganska otäckt att gå ut en liten bit och hunden vägrade totalt att sätta en enda tass på den blanka isen. Lika bra var väl det för ingen av oss hade ju några isdubbar och då ska man ju inte ge sig ut på någon is heller!

Nytt år

Nytt år och inte ett enda nyårslöfte är avgett, som ska spräckas efter bara en vecka eller två. Däremot har jag ett antal nyårsönskningar som jag tror mig om att kunna förverkliga. För visst låter det mycket trevligare och mindre kravfyllt med nyårsönskningar än med nyårslöften.

Något som jag hett önskar mig är att få tid att samla lite nya krogord och skriva minst ett inlägg på bloggen varje dag. Och till dig som tittar in här då och då vill jag skicka en önskan om ett riktigt Gott Nytt 2009.