Fick för en tid sedan ett mail med en tänkvärd liknelse från min vän Marianne, som är kallskänka någonstans i de värmländska skogarna. "En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full och studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt så småstenarna rullade ner i tom-rummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full och de höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen och han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt ”ja”. Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade. - Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna represen-terar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna. Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om golfbollarna först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand. En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän. Så om livet känns fullt, tänk då på denna lilla berättelse och glöm inte bort alla era vänner." Tack Marianne och du är alltid välkommen in på en fika när du har vägarna förbi! Och idag ska jag fixa till en riktig fikastund med gamla gotländska vänner innan julpynt och granbarr åker ut.
lördag 10 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vilken underbar historia, om det är ok länkar jag hit från min blogg?!
åsa; det är helt okey att länka och det vore kul att ta en fika tillsammans med mina gotländska bloggvänner framöver...
Det tycker jag absolut att vi ska göra!
Det här fick mig att le. Så sant, tänkvärt och bra. Copy/pastar den och sparar på datorn, en historia som muntrar upp, gillar den verkligen.
åsa; låter bra att du gillar idén så jag återkommer om detta...
emma; kul att du gillade historian och det är bara att spara till bättre tider, jag har också sparat en del för att ha en dag när huvudet känns tomt...
Skicka en kommentar